Betyg: ☆☆☆
Författare: Franz Kafka
Originaltitel: Der Prozess
Översättare: Karl Vennberg
Förlag: Repris (2012)
Antal sidor: 293 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Vem har inte hört talats om Kafka? Kanske är jag något av en udda fågel som när jag såg honom på litteraturlistan i gymnasiet ville testa. Både Förvandlingen och Processen lät så intressanta, men något annat kom emellan hela tiden. Tills nu. Nu har jag äntligen läst Kafka.
I Processen vaknar Josef K. upp en morgon och märker att alla rutiner har vänts upp och ned. När frukosten dröjer, lämnar han sitt rum och får då veta att han är häktad. Av vilken anledning vill ingen säga och vad hans brott är säger ingen ett ord om. Detta är inledningen på hans process som för honom in i ett inkrånglat, byråkratiskt rättssystem där det inte tycks finnas någon möjlighet att bli frikänd.
Josef K. är en karaktär som är svår att relatera till. Han börjar plötsligt, och till synes utan provokation, skrika eller orera å det kraftigaste. Kanske är det att han är uppvuxen i en rättsstat som gör att han skriker när det kryper i mig av obehag och jag vill bara säga åt honom att vara tyst, gör det hela inte värre. Kanske är det så att han inte förstår att rättstaten har havererat runt honom. Hela tiden under läsningen av Processen får jag dystopiska vibbar av berättelsen.
Obehaglig, tycker jag nämligen att den är. Rentutav otäck. En del av det är kanske att inget är vad det tycks vara. När K. tror att han befinner sig i ett rum av allierade, visar det säg att de hela har varit en bluff och de som han trodde var med honom var emot honom. Kanske är det hur den här domstolen tycks befinna sig överallt genom hela Processen. I hans hus, på hans jobb. Det går inte att komma ifrån.
Det är klaustrofobiskt hur processen kryper in i varenda aspekt av hans liv. Hur han styrs av den ineffektiva och godtyckliga byråkrati som tycks råda inom domstolen. Ett exempel är hur viktig den första inlagan till rätten är, enligt advokaten, men som samtidigt aldrig kommer att bli läst. Huvudpersonens frustration närmast flyttar in i läsaren.
Trots att jag blir påverkad så faller jag inte för Processen, men jag är säker på att detta inte är det sista jag kommer att läsa av Kafka.
Andra som har bloggat om Processen
Den läsande Kaninen; Jennys bokstavliga vardag; literature connoisseur; Matildas läshörna; Skrivande
Den här har jag försökt mig på ett par gånger, men aldrig avslutat.
Den är lite knepig och, som sagt, jag är inte helt förälskad. Under en period när jag läste den samtidigt som Femtio nyanser av honom tyckte jag inte att läsningen var särskilt rolig.
Pingback: Boktolva 2014 - C.R.M. Nilsson
Pingback: Månadsrapport: April 2019 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson