Revolt av Suzanne Collins

Denna recension kan innehålla spoilers från tidigare delar.

Betyg: ☆☆☆☆
Författare: Suzanne Collins
Originaltitel: Mockingjay
Översättare: Lena Jonsson och Emma Jonsson Sandström
Serie: Hungerspelen, #3
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
Antal sidor: 329 sidor (inbunden). Samlingsvolymen är 950 sidor
Recensionsexemplar: Nej

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Samlingsvolym, alla tre böcker | Adlibris, Bokus, CDON

Handling

Mot alla odds har Katniss överlevt två Hungerspel. Efter att rebellerna har räddat hennes liv är upproret nu här, men Distrikt 12 ligger i ruiner och Peeta är kvar i huvudstadens våld. Inte heller Katniss är helt i säkerhet. Huvudstaden är arg. Huvudstaden vill ha sin hämnd. Och med Peeta som gisslan är kanske detta möjligt.

Kommentarer

I tredje delen av Hungerspelstrilogin träffar vi en traumatiserad Katniss, en traumatiserad Finnick, ett traumatiserat distrikt 12. Även om jag inte blir helt övertygad av hennes porträtt av trauma, gillar jag att Suzanne Collins tar upp det. Att hon visar att den här skiten som Katniss och de andra har fått genomgå kommer att lämna outplånliga spår. Det är riktigt uppfriskande i en populärkultur där alla tycks kunna genomleva allting utan att ta det minsta skada.

Revolt är kanske den mörkaste delen. Det finns så mycket ovisshet. Är Cinna död? Lever Effie? Vad händer med Peeta? Och trots att jag får klump i magen av det, så älskar jag det. På något sätt upplever jag att den här ovissheten gör att det känns mer realistiskt.

Min kärleksaffär med Finnick och Johanna fortsätter där den avsvalnar med Gale. Finnick kan mycket väl vara en av mina favoritkaraktärer någonsin, och Johanna är definitivt en av mina favoritbikaraktärer. Även om jag inte tycker att vi alltid får lära känna karaktärerna så djupt som jag skulle vilja, tycker jag verkligen att Collins har förmåga att skapa intressanta karaktärer. Det blev kanske lite väl många med alla nya i denna bok, även om jag gillade Boggs. Stora persongallerier begränsar definitivt hur nära du hinner komma alla.

De här böckerna är verkligen spännande och det var minst lika svårt att lägga ifrån sig Revolt som det var att lägga ifrån sig de andra. Även om det kom en punkt där jag lite halvt förlorade lusten att läsa vidare, även om detta mer hade med mina känslor att göra än hur Collins skriver.

Stundtals känns det som om jag har läst bitarna som utspelar sig i Distrikt 13 tidigare. Jag kan inte riktigt komma på vad det är som de påminner mig om, men något är det. Stämningen kändes inte helt hundra Hungerspelen, utan av något annat. Jag önskar att jag kunde placera det.

Revolt är också den enda boken som har fått mig att gråta. Vid det här laget börjar jag vara riktigt fäst vid många av karaktärerna och det händer saker som får det att göra ont. Som sagt, vid ett tillfälle ville jag nästan inte läsa vidare.

Om vi ska sammanfatta min upplevelse av Hungerspelstrilogin, så är det som så att ingen av böckerna har varit fullpoängare för mig, utifrån hur jag bedömer en läsupplevelse. Jag har inte blivit fullt så medryckt som jag hade velat bli. Men ändå har jag inte kunnat sluta tänka på trilogin. Det var svårt att börja läsa något annat, därför att jag fastnade så mycket i den här världen. Därför kan jag tycka att helhetsupplevelsen gör det här till en av mina bättre läsupplevelser i år.

I mina ögon är Revolt ett värdigt avslut på denna trilogi och en väldigt bra bok.

Andra böcker i serien

Hungerspelen (recension)

Fatta eld (recension)

Revolt