Rismodern av Rani Manicka

Författare: Rani Manicka
Originaltitel: The Rice Mother
Översättning: Ulf Gyllenhak
Förlag: Wahlström & Widstrand (2004)
Antal sidor: 517 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format (på engelska)
Pocket | Adlibris, Bokus

Fjortonåriga Lakshmi lämnar sin barndoms Ceylon för ett nytt liv som gift i Malaysia. Maken är rik och hennes liv ska bli bättre. Men när hon väl är där visar allt vara byggt på en lögn. De har inget. Men Lakshmi erkänner sig inte slagen, utan börjar knoga för att bygga upp ett liv för sig och de barn hon föder fram tills nitton års ålder. Lyckan är dock bräcklig. Japanerna kommer och efter dem kommer familjen att drabbas av en förbannelse, som plågar de efterföljande generationerna.

Malaysia är inte ett land som jag känner så väl till och Rismodern ger en intressant insikt i landets 1900-talshistoria, från ockupationen av japanerna under andra världskriget till 2000-tal. Allt genom de berättelser som släktingar berättar för en kvinna, som spelar in dem till sitt barn. Genom dessa berättelser och perspektiv får läsaren ta del av tragiska och gripande öden. Rösterna är många och i olika grad pålitliga, men till sist får en vaska fram en bild av händelseförloppet.

Ändå blir jag inte så förtjust i Rismodern till att börja med. Rani Manicka skriver på ett poetiskt språk tyngt av detaljrika beskrivningar. Det lyriska grenslar mellan att vara sådant jag vill stryka under och spara för alltid och svulstigt och bombastiskt. Jag gillar detaljerade beskrivningar (hallå! Anne Rice är en av mina favoritförfattare), men efter ett tag blir jag mätt på ett sätt som får mig att känna mig obehaglig till mods.

Ändå grips jag tag av karaktärerna i Rismodern. Jag vill veta deras öden och nysta i familjemysterierna. Denna historia är lite som ett pussel där bit för bit sakta fogas samman, och även om jag växlar mellan att vara fängslad och uttråkad så är det berättelsens bra kvaliteter som dröjer sig kvar hos mig.

Ett återkommande problem jag har med släktsagor, och även med Rismodern, är att den första generationen är den mest intressanta. Så även här, med den starka Lakshmi som vägrar låta ödet knäcka henne utan bygger framgång från inget. Jag är full av beundran inför henne, även om jag inte alla gånger gillar henne. Andra generationen, med hennes barn, är intressant den också när förbannelsen börjar verka över familjen. Men i tredje generationen brukar författaren förlora stinget en aning och när det är dags för barnbarnsbarnet i Rismodern blir jag lite trött. Och uttråkad. Det är som om Manicka får slut på idéer.

Rismodern är en spretig, svindlande släktsaga som lyckas fånga Malaysias historia. Sin ojämnhet till trots är den klart läsvärd.

Andra bokbloggare om Rismodern

dagensbok.com; Feministbiblioteket; Lyrans Noblesser; Sannas bokhylla