Författare: David Dosa Originaltitel: Making Rounds With Oscar Översättare: Lottie Eriksson Förlag: Bokfabriken (2014) Antal sidor: 214 sidor Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket!
Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Det är något särskilt med katter och till skillnad från David Dosa är jag inbiten kattmänniska. Sedan barndomen har jag älskat djuren, även om jag själv aldrig har ägt katt. Allergier i familjen, tyvärr. Därför är jag ständigt på jakt böcker om katter som kan få mig att skratta och gråta. Sjukhuskatten Oscar tycktes mig stämma in på den sistnämnda biten och det är en sådan fascinerande idé att jag längtade efter att få läsa boken.
Det är sjuksköterskorna på vårdhemmet som först märker det. När en av patienterna närmar sig döden, sitter Oscar vaka. Han viker inte från deras sida tills efter att de har dött. David Dosa är själv väldigt skeptisk till företeelsen. Men det händer gång på gång och till sist börjar han tro på Oscars ovanliga gåva. Men eftersom han är tränad naturvetare måste han gå till botten med fenomenet och börjar intervjua patienternas anhöriga.
Mycket av berättelsen sker således genom dialog. Det är värmande att höra hur mycket en katt kan göra för patienterna och de anhöriga. På ett eller annat vis har Oscar vidrört deras liv. Antingen genom att ligga vid patientens sida under de sista timmarna eller genom att följa efter den anhöriga och ge dem tröst. Detta trots att Oscar är långtifrån den mest sociala katten i världen.
Dessvärre förloras Oscars historia i vad det är egentligen som Dosa vill förmedla: vården av patienter med Alzheimers i slutskedet av livet och hur det påverkar både vårdpersonal och närstående. Sjukhuskatten Oscar skildrar på ett starkt, medkännande sätt de svårigheter anhöriga har att se en älskad person försvinna och förvandlas till en främling som inte kommer ihåg dem. Det är mer än en gång jag börjar snörvla. Så många berättelser är rent hjärtskärande.
I min mening är Sjukhuskatten Oscar en starkare skildring av vården av demenssjuka än vad det är en berättelse om en katt. Men även om jag kom för katten, så stannade jag för berättelsen. Som en berättelse om Alzheimers är den verkligen lyckad. Men även de få bitar då Oscar är med är värt det.
Sjukhuskatten Oscar är en hjärtvärmande berättelse om tröst och sällskap, om att släppa taget och om att göra det bästa i en fruktansvärd situation. Jag är rörd över att få ha tagit del i dessa personers olika berättelser.
Åh, den vill jag verkligen läsa framöver.
Det var inte riktigt den bok jag hade väntat mig, men den var bra 🙂
Pingback: Månadsrapport: Juli 2014 » C.R.M. Nilsson