Författare: Majgull Axelsson
Förlag: Prisma (2000)
Antal sidor: 350 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Det här är en berättelse om tre kvinnor i tre tider: Augusta, Alice och Angelica. Men mest av allt är det en berättelse om hur sagorna dog och vad som händer med oss när vi tvingas leva utan dem. Inte ens Augusta själv vet var hon kom ifrån. Ibland påstod hon att hon kom från en potatisåker i Sörmland, där hon hade legat i leran och grott till dess att hon var färdigvuxen. Några år senare marscherade hon in i Herräng, ett litet samhälle i Roslagen, med sin oäkting på armen. Alice är Augustas barnbarn. På femtiotalet var hon en fin flicka, ständigt klädd i prydliga klänningar med vit krage. Men nu hjälper inte det, inte nu när hon har blivit med barn vid sexton års ålder. Därför skickas hon till Augustas hus för att föda där ingen kan se hennes skam. För Angelica – Augustas barnbarns barnbarn – blir huset många år senare ett gömställe. Hon är på flykt undan sin egen familj. Hon är mycket trött. Nu vill hon ha något annat.
Under någon tisdagstrio förra året kom Slumpvandring upp. Titeln etsade sig in i minnet som något som kunde vara värt att läsa. Därför var det med stor glädje som den införskaffades på Stadsmissionen under april 2022.
Slumpvandring är på många sätt en berättelse om kvinnlig sexualitet och hur den har straffbelagts genom alla tider. De tre huvudpersonerna har på alla sätt brutit mot de regler som lyder för kvinnlig sexualitet och straffats därför. Det är en berättelse om maktlöshet, skam och hämnd. Ingen av dem lever det liv de skulle önska. Ingen av dem är riktigt lycklig. Kanske beror det på att sagorna har dött. Ingen kan i själv verket leva utan sagor.
I sig är Slumpvandring sinnrikt konstruerad, såsom många av Majgull Axelssons berättelser är. Med skicklig penna guidar hon läsaren genom de olika tidsplan där karaktärerna lever. Deras röster formas till unika karaktärer som lätt går att skilja åt. Den av dem som är svårast att komma nära är Angelica, den yngsta. Hon som är så, så trött på allt i sitt liv och nu längtar efter något annat. Något bortom sin styvfar och sin sjuka mor. Men vars handlingar och motiv ändå på något sätt blir höljda i dunkel.
Slumpvandring är inte min favorit bland Majgull Axelssons böcker, men det är en stark familjekrönika som tar sitt avstamp i kvinnlig sexualitet och kvinnors levnadsvillkor.
