Ett väldigt vackert omslag tycker jag att Changing Planes av Ursula K. Le Guin har, och jag tycker att hennes språk är vackert också. Det här är en samling berättelser om resor till olika plan, där vi introduceras till folket som bor där och det känns så övertygande att jag nästan tror att dessa platser existerar.
Det plan jag skulle vilja besöka, går dock inte ens i boken att besöka:
It’s well known that the Zuehe plane is unusually tenuous. Visitors of ordinary mass and solidity are in danger of breaking through the delicate meshes of Zuehan reality, damaging a whole neighborhood in the process and ruining the happiness of their hosts. The affectionate, intimate relationships so important to the Zuehe may be permanently strained and even torn apart by the destructive weight of an ignorant and uncaring intruder.
[…]
We’d all like to see the moonstone towers of Nezihoa, as pictured in Roman’s Planary Guide, the endless steppes of mist, the dim forests of the Sezu, the beautiful men and women of the Zuehe, with their slightly translucent clothes and bodies, their pale grey eyes, their hair the color of tarnished silver, so fine the hand does not know when it touches it.
(s. 224)
Det här fick mig att känna att jag verkligen måste se till att läsa mer av Le Guin.
Gillar verkligen omslaget!
Det är verkligen vackert 🙂
Jättefint omslag.
Det är ett av mina favoriter 🙂