Författare: Stephen King Originaltitel: Salem’s Lot Översättning: Lennart Olofsson Förlag: Legenda (1987) Antal sidor: 476 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format (på engelska) Inbunden | Adlibris Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Jerusalems Lot, Maine, är en typisk amerikansk småstad. Författaren Ben Mears bodde i staden under ett antal år i sin barndom och återvänder nu för att skriva en roman om staden. Genom detta hoppas han driva ut en del av barndomens alla spöken. Men så blir det inte. Något håller nämligen på att hända i Salems Lot. Det börjar med att ett barn försvinner spårlöst. Därefter börjar det inträffa märkliga dödsfall. Människor börjar bete sig på ett oerhört udda vis. En främling har kommit till staden och med sig för han en hemlighet som är lika gammal som ondskan själv.
Staden som försvann är Stephen Kings andra bok. Det var länge sedan jag läst så här tidig King, så jag hade glömt hur kollektiva hans tidigare romaner var. Många av den lilla stadens invånare ska komma till tals och ge bitar till pusslet. Det gör att läsaren själv får veta saker långt innan huvudpersonerna och därför riktigt kan börja känna hur obehaget kan komma krypande.
Han är nämligen så bra på att fånga stämningen, redan så här tidigt i sitt författarskap. Staden som försvann målar upp en perfekt bild av en sömnig småstad som sakta håller på att dö för att den inte riktigt hinner med utvecklingen. Människorna som lever där känner varandra utan och innan, och gör upp allehanda ”logiska” förklaringar för det mystiska som händer.
Även om stämningen sitter som en smäck i Staden som försvann så är karaktärsporträtten inte lika bra som de är i senare böcker. Det är lite för mycket insta i allt. Lite för mycket instalove vad det gäller Ben och Susan, vars relation tycks ha noll kemi i mina ögon. Även vänskapen mellan Matt och Ben blir lite för mycket insta: för djup, för fort, för att jag ska känna att den är trovärdig.
Eftersom karaktärerna och deras relationer inte riktigt griper tag i mig, gör det heller inte att jag bryr mig så vidare om deras öde i Staden som försvann. Det är synd, därför att jag gillar idén bakom boken och de uppenbara parallellerna till Dracula. Kanske att den är lite seg i början, med en lång startsträcka, men på slutet börjar det verkligen hända saker. Då blir den i närmast omöjlig att lägga ifrån sig.
Staden som försvann är lite ojämn och kanske inte fullt lika otäck som jag skulle önska, men bjuder fortfarande på riktigt spännande läsning.
Andra som har bloggat om Staden som försvann
Bokstävlarna; Fiktiviteter; Schitzo-Cookie’s bokblogg; Skrivande
Så kan det ha varit ja. När jag läste den brydde jag mig inte så mycket om sådana där detaljer som karaktärsporträtt 🙂 Det är ju precis därför jag inte vågar läsa om gamla favoriter 😉
Han har ju helt klart utvecklats genom åren 🙂 Tycker det var en väldig kontrast mellan Susans och Bens relation i Staden som försvann och den mellan Sadie och Jake i 11.22.63. Eller Jo och Mike i Benrangel. Så han har ju bara blivit bättre och bättre.
Jag kommer ju aldrig i håg vilka av de här jag läst… Blev inte Salems Lot film också, eller blandar jag ihop det nu?
Salem’s Lot blev en tv-serie, tror jag. Eller var det film? Nej, tv-serie, tror jag bestämt. Jag har inte sett den och kommer nog inte gör det eftersom jag har hört en del negativt om den.
Pingback: Månadsrapport: Februari 2016 - C.R.M. Nilsson