Stål av Silvia Avallone

stål

Författare: Silvia Avallone
Originaltitel: Acciaio
Översättare: Johanna Hedenberg
Förlag: Natur & Kultur (2012)
Antal sidor: 395 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
E-bok | Adlibris, Bokus, CDON

Anna och Francesca är bästa vänner och kungligheter i den slitna, fattiga staden Piombino. Enbart stålverkets pulserande hjärta håller dem vid liv. Bland ruckel och snuskgubbar utforskar de sin sexualitet, gör sin sexualdebut och tänjer på gränserna för sin vänskap. Vad ingen vet är att detta är den sista gyllene sommaren och att hösten kommer att förändra allting. Att de inte längre kommer att vara vänner.

Stål har stått länge på min läslista och tack vare Boktokarna har jag till sist kommit mig för att läsa den. Det somriga, grafiska omslaget döljer en mycket skitigare och mörkare berättelse än jag hade anat. Tjejerna lever konstant under männens blickar och bjuder ut sina kroppar till beskådan för att ta kontroll över sin egen sexualitet. Det finns även en del incestuösa övertoner då Francescas pappa tycker att han äger hela henne.

Anna är den enda som hon kan lita på. Stål bygger mycket runt deras vänskap och hur nära vänskapen är när folk befinner sig i fjortonårsåldern. Hur de praktiskt taget lever i fickan på varandra. Den nära situationen gör mig inte det minsta förvånad när det visar sig att Francesca är kär i Anna. Jag är väldigt investerad i deras relation, men Francesca är min favorit. Raseriet under ytan, tystheten, inåtvändheten, det är som en beskrivning av mig i tonåren.

Det tycks inte finnas något socialt trygghetsnät i Stål. Det är ingen som reagerar när en tjugofyraåring dejtar en fjortonåring. Första gången de har sex pressar han ned henne och fortsätter fast hon protesterar. Ändå är han inte lika vidrig som Annas brors andra kompis. Dessutom, var är socialtjänsten? Francescas föräldrar blir allvarligt sjuka och hon blivit tvungen att ta hand om dem på egen hand.

Jag är med igenom den skitiga, mörka realism som är Stål ända fram till slutet. Där känner jag mig helt plötsligt lurad. Det händer en sak som motsades tidigare i boken och framförallt Francesca gör ett obegripligt val som inte stämmer överens med den tjej vi har lärt känna. Tragik slår till i högsta grad, men efter den händelsen tycks det hela glömmas bort. Suddas ut. Slätas över, vilket jag som läsare varken kan köpa eller stå ut med.

Det språkliga gör mig ännu mer förtjust i Stål. Särskilt hur stålverket tycks bli en del av invånarna i staden, som om maskinerna blir en del av deras puls. Hon byter synvinkel mellan stycken, vilket tog tid att vänja sig vid och som fortfarande inte är mitt favoritgrepp.

Stål är en realistiskt, skitigt drama som höll mig fängslad.

Andra som har bloggat om Stål

BokdamenBokdivisionenBokföring enligt MonikaBokism; Hemma hos Tess; Henrik JohanssonJennys bokstavliga vardag; Mest Lenas godsakerYlvas läsdagbok

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

13 svar på Stål av Silvia Avallone

  1. Monika skriver:

    Sitter och funderar på vad du kan mena för sak som hände, men inte stämde med något i början. Kan inte komma på vad det kan vara. Men jag håller med om att jag kände mig lite lurad i slutet, just det där tragiska som bara glöms bort. Jag kan inte förstå det.

  2. Lena skriver:

    Tyckte att den här boken var otroligt bra.

  3. Lottens bokblogg skriver:

    Jag störde mig på den incestuösa tonen som du nämner, att författaren skildrade den som hon gjorde.

  4. Pingback: Månadsrapport: April 2015 - C.R.M. Nilsson

  5. Freja skriver:

    Jag tyckte Stål var en fantastisk bok, och kände igen så mycket från min egen uppväxt att det nästan var otäckt. Det var en av de bästa böcker jag läste det året!

  6. Maria skriver:

    Jag tyckte om Stål men slutet kändes inte rätt.

  7. Pingback: Tematrio: Uppväxtskildringar - C.R.M. Nilsson

  8. Pingback: Stål – Silvia Avallone – Eli läser och skriver

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.