Sticklingar

Författare: Okänd
Serie: Allt om krukväxter
Förlag: Icaförlaget (1985)
Antal sidor: 65 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Om man lyckas med det här med sticklingar, så öppnar sig en helt ny värld. En underbar värld fylld av spännande växter som kanske inte finns i handeln. I världens stora djungler lever fortfarande en hel del växter som sällan eller aldrig har skådats av människor. Andra lever ett undangömt liv hos samlare eller i någon botanisk trädgård. Många av dessa trivs alldeles utmärkt i ett vanligt hem. Sticklingar kan även vara en lösning för den som saknar gröna fingrar, då de växer upp och vänjer sig vid den specifika miljö man har hemma.

Sticklingar var en av de böcker som min mamma valde ut åt mig bland mormor och morfars boksamling när vi skulle tömma huset inför att de nya ägarna skulle påbörja sin renovering av huset. Eftersom jag tänkte ge mig på att sätta sticklingar i en biosfär bestämde jag mig för att läsa den nu i juli.

På många sätt är Sticklingar en spännande och fängslande bok. Den målar på ett intresseväckande vis upp de möjligheter som förmågan att ta sticklingar ger den växtintresserade. Samtidigt märks det att den är från 80-talet och mycket av informationen är utdaterad. Bland annat uppmuntras man att ta sticklingar när man är på semester, vilket jag tror att man ska vara aktsam med. I många fall kan det nog finnas regelrätta förbud idag och i andra kanske det är direkt olämpligt, så till vida du inte vill orsaka en invasion av en främmande art som hotar att tränga ut inhemsk flora.

Det som gör Sticklingar bedrövligt svår att läsa är layouten, som är ett totalt misslyckande. Brödtext och bildtext blandas huller om buller så att det är svårt för läsaren att avgöra vad den ska läsa först. Är det brödtexten eller bildtexten, som ger stegvisa instruktioner för hur tagandet av sticklingar ska gå till? Detta drar ned betyget ordentligt.

Trots sin mardrömslika layout, är nog Sticklingar en bra bok för varje växtnörd att ha i sitt hem.