The Arrivals av Melissa Marr

Författare: Melissa Marr
Förlag: Harper Collins (2014)
Antal sidor: 278 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

De kallas för De Ankomna, människorna som en dag vaknar upp i Ödemarken utan att veta hur de har kommit dit. Det är en värld som befolkas av monster och innehåller obekanta, föränderliga landskap. Till denna värld vaknade syskonen Jack och Kitty upp utan att förstå hur de kom dit och om de kan ta sig hem igen. Snart samlas andra kring dem, som liksom dem slitits ur tid och rymd för att hamna på denna gudsförgätna plats. Varför de befinner sig där är kanske okänt, men deras uppdrag är tydligt: bibehålla freden, beskydda varandra och undvika att dö eftersom du ibland, efter sex dagar av död, kanske inte kommer vakna upp.

När jag slår upp första sidan i The Arrivals och läser de första meningarna så sugs jag direkt in i världen. Melissa Marr kan konsten att bygga upp fantasieggande världar och denna gång tar hon oss med till en Vilda västern-inspirerad miljö där du fullkomligt kan känna solen steka. Det finns drakar och munkar som dyrkar demoner och låter sig besittas av dem. Ovanför dem alla lurar som ett mörkt moln den stora skurken Ajani och hans planer att suga ut Ödemarken. Jag blir helt tagen av den här världen.

Att jag sedan gillar Kitty och Jack gör ju inte heller saken så dum. Kitty är en underbart hetlevrad person som vägrar finna sig i den snäva roll hennes tid (1800-talet) försökt ge henne som kvinna. Dessutom har hon sina hemliga krafter som ingen förstår sig på. Överlag är det, med ett stort undantag, ett intressant persongalleri: den labila före detta hemmafrun Melody; den knivkastande Hector; hippien Francis och revolvermannen Edgar. Undantaget heter Chloe, en alkoholist som precis förstört fem års nykterhet innan hon hamnar i Ödemarken. Mer om henne i nästa stycke.

Tyvärr har Marrs böcker alltid en tendens att någonstans på vägen sega ihop. Så även The Arrival, bara det att den inte räddar sig. Mycket av det har att göra med karaktären Chloe, som på baksidan framstår som en så viktig karaktär. Men hon kommer in så sent i berättelsen att hon egentligen inte tillför mycket annat än att fungera som kärleksintresse till Jack. Ärligt talat, om du skar bort henne helt och hållet skulle du kanske få skriva om lite för att komma fram till det förutsägbara slutet, men det skulle inte vålla alltför stor ansträngning. Så lite funktion fyller hon. Tyvärr är det mest hon och syskonen som får utrymme i romanen, på bekostnad att vi aldrig riktigt lär känna de andra karaktärerna.

Förutsägbarhet är något som The Arrivals definitivt lider av. Det är aldrig bra när läsaren tidigt i boken kan lista ut hur saker och ting ligger till, vilket jag gjorde. Då finns det ju ingen spänning kvar, inget driv att försöka luska ut vad som hände. Överlag känns det som om The Arrivals är bättre som idé än utförande. Kanske är den något för kort. Med lite fler sidor kunde relationerna mellan karaktärerna ha utforskats på ett djupare plan och Chloe kunde ha fått en annan roll en platt kärleksintresse.

The Arrivals börjar väldigt lovande, men gör därefter ett rejält magplask.