Bildkälla: Discshop.
Regissör: Rob Minkoff Manus: John Fusco Skådespelare: Jackie Chan, Jet Li, Collin Chou, Liu Yifei, Li Bingbing, Michael Angarano Produktionsår: 2008 Längd: 104 minuter Exempel på var den kan köpas i olika format (import) Bluray | Discshop
Jason Tripitikas är ett fan av kungfufilmer. När hans favoritbutik rånas av ett gäng busar, ger ägaren honom en gyllene stav och säger åt honom att lämna tillbaka den till dess rätta ägare. Jason transporteras då tillbaka till ett historiskt Kina. Där slår han sig samman med några kampsportsmästare för att återlämna staven till Apkungen, lösa honom ur förbannelsen som har kastats över honom och besegra Jadekejsaren.
Jag minns när The Forbidden Kingdom kom och hur sugen jag var på att se den. Men så fick jag den i julklapp, såg den och blev gruvligt besviken. Nyligen gick den på tv och jag såg om den. Det gick inte så mycket bättre den här gången, så jag ska väl försöka artikulera vad det är som gör att jag inte riktigt faller för denna film.
Men vi kan väl börja med det positiva, eller vad säger ni? The Forbidden Kingdom har ett väldigt snyggt foto och slagsmålsscenerna är oftast snyggt koreograferade, som de brukar vara i den här typen av filmer. Miljöer och kostymer är förbländande snygga. Om en film gjordes av att det var en snygg produktion så skulle nog The Forbidden Kingdom få ett väldigt högt betyg, men nu krävs det ju lite mer.
The Forbidden Kingdom känns lite halvt som en parodi på kungfufilmer utan att själv fatta att det är en parodi. Istället tar den sig själv på rätt så stort allvar. Då blir det ännu mer pinsamt med de krystade dialogerna (många kräver en skämskudde) och taskiga skådespelarinsatser. De enda som egentligen inte är dåliga är Jackie Chan och Jet Li, men de får ju inte så mycket att göra annat än att spela stereotypiska roller. Jackie Chan får åter spela en full mästare, vilket han visserligen gör bra men känns gjort sedan tidigare.
Min favoritkaraktär är den Vita häxan, som spelas av Li Bingbing. Främst för att karaktärsdesignen är riktigt cool och för att hennes slagsmålsscener är de snyggaste. Samtidigt känns hon som en parodi på manshatande feminister, fast jag misstänker att de inte ser henne som en parodi utan tror på fullaste allvar att feminister är på det här viset.
The Forbidden Kingdom är en film som känns som en parodi som inte riktigt fattar att det är en parodi utan tar sig själv på blodigaste allvar.
Såg nog den filmen när den kom, men kommer inte ihåg så mycket av den. Får nog ses om.
Jag kom ihåg lite, men hade lyckats förtränga en hel del. Såsom de verkligen urkassa dialogerna. Jag letar efter skämskudden fastän det är en månad sedan jag såg den.
Pingback: Månadsrapport: November 2016 - C.R.M. Nilsson