Skapare: Michael Schur
Skådespelare: Kristen Bell, William Jackson Harper, Jameela Jamil, Manny Jacinto, Ted Danson, D’Arcy Carden
Produktionsår: 2016-2017
Säsong: 1
Antal avsnitt: 13
Längd: 286 minuter
Eleanor Shellstrop är död. Hon välkomnas av Michael och får på så vis veta att hon har hamnat på Det bra stället. Michael är arkitekten som har designat området där Eleanor ska bo och han visar henne runt och introducerar henne till hennes själsfrände, filosofiprofessorn Chidi Anagonye. När de väl lämnas ensamma, vågar Eleanor bekänna för Chidi: hon är inte den de tror att hon är. Hon är ingen människorättsadvokat. Långt därifrån. Efter mycket tvekan bestämmer sig Chidi för att hjälpa Eleanor förtjäna en plats på det bra stället. De börjar sina lektioner i etik, samtidigt som Eleanor gör allt för att försöka dölja att hon inte hör hemma där.
The Good Place har på senare tid dykt upp allt oftare i mitt nyhetsflöde som en av de bästa komediserier under 2010-talet. Eftersom jag aldrig hört talas om den blev jag nyfiken, så pass nyfiken att när jag skaffade Netflix således lät det bli en av de första sakerna jag tittade på. Vi kan ju säga att jag föll som en fura.
Mycket har med det enastående persongalleriet i The Good Place att göra. Vi har Eleanor, en riktigt självisk person som ska försöka bli god trots att det strider mot alla hennes principer. Hennes lärare är Chidi, en velig man som bara är verkligt passionerad när det gäller filosofi. Deras grannar Jianyu, en munk som avlagt ett tysthetslöfte, och Tahani, ett brittiskt societetslejon vars snobberi kan vara nog så enerverande, blir en del av deras gemenskap och visar sig också ha hemligheter. Michael, den nervöse men välmenande arkitekten, och Janet, informationssystemet i mänsklig form, kompletterar våra fyra människovänner.
Skådespelarna levererar verkligen och skapar en intressant dynamik mellan sina karaktärer. Det uppstår dråpliga situationer och i viss mån spänning när jag som tittare undrar hur Eleanor ska lyckas komma undan med sitt bedrägeri. Säsongen sväller likt ett crescendo fram emot slut när en tvär vändning får mig att tappa hakan.
The Good Place är en oerhört positiv överraskning och jag ser fram emot att bingea ytterligare säsonger.
Jag tittade på den tidigare i år och var riktigt imponerad faktiskt. Speciellt efter att jag sett sista avsnittet som verkligen överraskade mig. Har inte börjat se andra säsongen än. Förhoppningsvis fortsätter den bra.
Jag gick direkt på andra säsongen. Inledningsvis blev jag lite besviken, för jag saknade tonen i första säsongen, men jag tror faktiskt jag tycker att andra säsongen är ännu bättre 🙂
Pingback: The Good Place, säsong 3 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson
Pingback: The Good Place, säsong 4 - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson