The Graveyard Book av Neil Gaiman

Författare: Neil Gaiman
Illustratör: Chris Riddell
Förlag: Bloomsbury (2009)
Antal sidor: 289 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Mannen Jack avser att mörda en hel familj, men den lille pojken lyckas undkomma hans kniv. Pojken vandrar in på den lokala kyrkogården, där en grupp spöken hittar honom och bestämmer sig för att ta hand om honom. De ger honom namnet Nobody Owens. Bod till hans vänner. Han växer upp till att bli en alldeles normal pojke. Nåja, så normal du nu kan bli när du uppfostras och utbildas av spöken. Han upplever faror och äventyr på kyrkogården, men den verkliga faran lurar utanför dess grindar: mannen Jack är inte redo att ge upp sitt uppdrag.

Som barn hände det ofta att jag gick till biblioteket och lånade samma bok om och om igen till dess att jag nästintill hade memorerat boken i fråga. En av dessa var en bok om folktro, vars titel jag inte kommer ihåg, men jag minns kyrkogårdsgrimmen, gastar, vad som hände om de blev begravd i ovigd jord och mördare som fick bära huvudet under armen. The Graveyard Book påminner mig på sätt och vis om denna bok med sitt sammelsurium av legender och väsen. Allting sådär skickligt sammanvävt som bara Neil Gaiman kan åstadkomma.

The Graveyard Book är i närmast indelade i episoder i Bods liv medan växer upp på kyrkogården och lär känna dess väsen och hemligheter. Så det är snarare en novellsamling som binds samman av en övergripande tematik än en regelrätt roman. Varje avsnitt för med sig ett nytt äventyr och ofta ett nytt väsen som jag slukar. Det är spännande och jag sitter verkligen helt uppslukad av den här världen.

En stor del av behållningen med The Graveyard Book är, som sagt, hur den leker med väsen och legender. Men en annan lika stor del är Bod som protagonist. Det är en kille som vill göra gott, samtidigt som han barn och tonåringar i största allmänhet vill göra uppror mot de regler som styr hans liv. Samtidigt är det tydligt att han har blivit uppfostrad av väsen som inte spelar enligt samma regler som de dödliga. Det finns något hårt och pragmatiskt inom honom som gör att han inte tvekar att göra det som krävs, även om detta kanske på ytan inte tycks vara rätt. Jag älskar kontrasterna i hans karaktär.

The Graveyard Book bjuder också på ytterligare ett samarbete mellan Gaiman och Chris Riddell. Hans strama, eleganta teckningsstil matchar perfekt det underliga och lite kusliga i Gaimans berättelser. Ibland vill jag bara sitta en längre stund och titta på de fina illustrationerna.

När jag har läst ut The Graveyard Book lämnas jag med den där tomma känslan du får av att ha läst en riktigt, riktigt bra bok och nu inte riktigt vet vad du ska göra med dig själv efteråt. En riktig bokbaksmälla.

Andra som har bloggat om The Graveyard Book

Bokhora; Bokmalande; Bokstävlarna; Boktimmen; Boktycke; Ett hem utan böcker; I bokens värld är allt möjligt; romeoandjuliet; Sagan om sagorna; Vår bokvärld