The Great Gatsby förtrollar mig

Betyg: ☆☆☆☆☆
Författare: F. Scott Fitzgerald
Förlag: Wordsworth Classics (1992)
Antal sidor: 122 sidor

Finns till exempel hos Adlibris, Bokus eller CDON.

Handling

Nick Carraway lämnar sin hemstat och flyttar till Long Island för att skapa sig sin egen framtid. Där blir han granne med den mystiske Jay Gatsby, vars stora fester är välkända för sin lyx och för att spriten flödar. Dock verkar ingen riktigt veta vem han är. Få människor har sett honom och ryktesspridningen går varm. När Nick lär känna mannen bakom namnet Gatsby, förändras även hans liv av Gatsbys livsöde.

Kommentarer

Jag tror att jag blev såld på boken redan genom de första meningarna. Det är svårt att inte tycka om när en bok inleds med detta:

In my younger and more vulnerable years my father gave me some advice that I’ve been turning over in my mind since.

“Whenever you feel like criticizing any one,” he told me, “just remember that all the people in this world haven’t had the advantages that you’ve had.”

Det är något med Fitzgeralds språk som fängslar mig. Det flyter på lätt, nästan slingrar sig över sidorna och faller på plats. Det är fyllt av symbolism och kräver eftertanke. Jag älskar miljöbeskrivningarna och hur han enkelt målar upp träffande personporträtt. Dock kan jag tycka att de kanske blir lite väl svartvita ibland, men för det mesta är de helt underbara.

En sak som jag älskar med The Great Gatsby är att berättaren egentligen inte är huvudpersonen. Huvudpersonerna är istället Gatsby och Daisy, som ses genom Nicks ögon. Detta innebär i en viss mån ett avståndstagande. Vi får aldrig riktigt veta vad som rör sig i Gatsbys huvud och lögnerna avslöjas för läsaren samtidigt som Nick får veta sanningen. Samtidigt har den en poäng: det ger en känsla av Gatsbys ensamhet, av att han inte riktigt passar in, genom detta utanförperspektiv.

Det är en cynisk inställning till den amerikanska drömmen som uppvisas. Gatsby arbetar sig upp för egen maskin, men det sätt han tjänar sina pengar på skulle nog få de flesta av hans gäster att svimma av förskräckelse. Men han når toppen, det gör han ju, det är bara det att vad händer när festen slutar? Vad händer när vinet slutar flöda och musiken inte längre ljuder? Lyckan kanske visar sig vara ytlig. Kamratskapen kanske bara fanns där på ytan och när inget annat återstår så är alla vänner som bortblåsta. Slutet gjorde mig mycket beklämd. Det är ett av de grymmare litterära sluten.

The Great Gatsby är en vackert skriven roman om baksidan av den amerikanska drömmen.

Andra som har bloggat om The Great Gatsby/Den store Gatsby

Bokdivisionen; Fiberglasodin; Nilmas bokhylla och Stockholmsflickan.