The Hatchet-Wielding Hitchhiker

The Hatchet-Wielding Hitchhiker

Regissör: Colette Camden
Manusförfattare: Colette Camden
Produktionsår: 2023
Längd: 85 minuter

Februari 2013 i Fresno, Kalifornien. En man kör in i en grupp byggnadsarbetare och en av männen fastnar under bilen. Vad som trotts vara en olycka visar sig vara chockerande avsiktligt när föraren börjar gasta om att han är Jesus Kristus och att alla svarta människor bör dö. När han angriper en kvinna som försöker hjälpa hans offer, griper liftaren som varit med honom in och slår honom i huvudet med sin yxa. Videon där han beskriver hur han ingrep, leder till att Kai the hatchet-wielding hitchhiker blir en viral succé. Alla vill ta del av denna osannolika hjälte. Men tre månader senare kommer han själv stå åtalad för mord.

The Hatchet Wielding Hitchhiker är en Netflix dokumentär som släpptes nu i januari. Jag gjorde två försök att se den, innan den lyckades fånga mig. Inledningen ägnas åt att beskriva Kai med diverse superlativ. Modig, osjälvisk, så talangfull. Tittaren sitter där som ett frågetecken när de beskriver honom som en talangfull musiker, när han i själva verket är tämligen medioker.

Det är inte förrän The Hatchet Wielding Hitchhiker börjar närma sig den mediala uppmärksamhet Kai får som den blir verkligt intressant. De är alla så ivriga att skapa en osannolik hjälte, att de missar det som är tämligen uppenbart: att de har med en människa som lider av svår psykisk ohälsa att göra. Hans mer erratiska beteende blir oroväckande och skrämmande. Hos de inblandade mediepersonligheterna väcker det inga frågor kring att han kanske behöver hjälp. Utan bara besvikelse att det omöjligen går att göra en realitystjärna av honom om han inte kan fokusera längre än två minuter.

The Hatchet Wielding Hitchhiker lyfter egentligen frågor om medias ansvar när de skapar historier kring människor. De blir så förälskade i idén kring en hemlös liftare i rollen som hjälte, att de ignorerar alla varningsklockor som klämtar. En del av människorna som intervjuas i dokumentären påstår att de aldrig förstod att Kai var psykiskt sjuk, andra påstår att de förstod det från första stund att han var potentiellt farlig. Det är skillnad mellan att vara frisinnad och inte kunna se var gränserna går. Och Kai kan absolut inte se var gränserna går.

The Hatchet Wielding Hitchhiker är onekligen en intressant dokumentär, men inte den bästa inom genren.

Betyg 3: Gillade den.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.