The Midnight Club

The Midnight Club

Skapare: Mike Flanagan och Leah Fong
Skådespelare: Iman Benson, Igby Rigney, Ruth Codd, Annarah Cymone, William Chris Sumpter, Adia, Aya Furukawa, Sauriyan Sapkota
Produktionsår: 2022
Antal avsnitt: 10
Längd: 542 minuter

Ilonka ska ta examen från high school som en av de bästa i sin klass. Livet ligger framför henne. Tills hon diagnosticeras med sköldkörtelcancer. Hon är fast besluten att besegra oddsen, men cancern vägrar ge vika. Inget återstår att göra. Men så hör hon talas om Brightside Hospice, där en patient med samma diagnos som henne själv blev frisk. Hon ser till att flytta in där och lär känna sju andra ungdomar som också har fått en dödsdom. Samtidigt som Ilonka försöker lösa hospicets hemligheter, blir hon indragen i Midnattsklubben. Varje natt träffas de alla och berättar otäcka historier för varandra…

The Midnight Club är Mike Flanagans senaste skräckserie för Netflix, en oktobertradition som jag personligen älskar. Serien är baserad på en ungdomsbok vid samma namn av Christopher Pike, som jag ännu inte har läst.

Nu börjar Mike Flanagan framstå som smått ojämn. Det är som om han vartannat år förmår att leverera en hejdundrande serie. Dessvärre är inte The Midnight Club en av dem. I mångt och mycket beror det på formatet. Vi har dels mysteriet i verkligheten, som vi frustrerande nog aldrig får några riktiga svar på, dels ungdomarnas skräckhistorier. Och skräckhistorierna är inte alltid bra. En del av dem är lysande, som när de blir metaforer för karaktärernas inre liv. Andra är bara märkliga och helt enkelt inte bra. Detta gäller särskilt för Ilonkas och Kevins halvdana berättelser, som får störst utrymme. Det går dock inte att klaga på vare sig foto, smink eller specialeffekter. Allt är mycket skickligt gjort.

Många gånger blir The Midnight Club snarare vemodig än otäck. Detta har nog att göra med att oavsett vad som sker, så vandrar karaktärerna redan med döden vid sin sida. De har inte mycket att frukta. Oavsett jumpscares och mystiska sekter i källaren.

Skådespelarmässigt bjuder The Midnight Club på fina prestationer. Alla ungdomarna är bra, men särskilt Ruth Codd lyser som den bittra Anya. Zach Gilford är mycket sympatisk som vårdaren Mark, även om det känns som en märklig avsaknad av personal i övrigt. Heather Langencamp är också mycket bra som den mystiska doktor Georgina Stanton. Samantha Sloyan gör också en fin prestation som den udda Shasta, som blir vän med Ilonka och uppmuntrar hennes sökande.

The Midnight Club är en sorglig, men inte särskilt otäck, serie om en grupps ungdomar förhållande till livet och döden.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.