The Pianist

Regissör: Roman Polanski
Manus: Ronald Harwood
Skådespelare: Adrien Brody, Emilia Fox, Michal Zebrowski, Ed Stoppard, Maureen Lipman
Produktionsår: 2002
Längd: 149 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
Bluray | Discshop
DVD | Discshop

Wladyslaw Szpilman är en mycket uppskattad pianist som lever i Warszawa under tiden för nazisternas utbredning över Europa. Han är jude och när nazisterna intar Polen tvingas han på nära håll uppleva de restriktioner som sätts upp för honom och hans familj. Lidandena i Warszawas ghetto blir outhärdliga. När familjen ska skickas till arbetsläger lyckas Wladyslaw fly och gömma sig i stadens ruiner. Lidande, förnedring och kamp för överlevnad blir hans vardag. En dag blir han upptäckt av en tysk officer…

The Pianist är nog en av de filmer som jag har ägt längst utan att se, nämligen närmare ett decennium. Jag köpte den i någon matbutik för en billig slant, men kom mig aldrig för att se den. Dels för att jag fick för mig att den skulle vara väldigt tung, dels för att jag har svårt för Roman Polanski. När kvinnor anmäler berömda män för övergrepp så anklagas de ofta för att försöka förstöra eller sabotera dessa mäns karriärer. Men deras karriärer verkar ju sitta säkert, även när de frivilligt håller sig i landsflykt för att hålla sig undan rättegång…

Okej, filmen då. The Pianist inleds med vad som känns som dokumentärt foto från andra världskriget, innan det drar igång sitt drama. Ett drama som lyckas röra sig alldeles för fort och alldeles för långsamt på en och samma gång. Inom loppet av den första kvarten hinner nazisterna inta Polen, livet försämras avsevärt för dem och grunden för ghettot i Warszawa läggas.

The Pianist är en mycket snygg och välgjord film. Färgskalan är dämpad, musiken stämningsfull. Kameran värjer inte för att skildra lidandet i ghettot: svälten och umbäranden, den nonchalanta grymheten från nazisterna. Samtidigt är det som om den är lite för upptagen med att vara snygg och välgjord, därför att den berör mig aldrig riktigt på djupet.

En hel del beror nog på karaktärerna. Adrien Brody belönades med en Oscar för sin insats i The Pianist, vilket ter sig tämligen obegripligt i mina ögon. Det är bra skådespeleri, men inte Oscarsnivå. Vid ett tillfälle säger hans karaktär till systern att han önskar att han hade lärt känna henne bättre, vilket är den känsla jag också har. Att jag hade velat lära känna familjen bättre. Som det är nu känns de som statister som fladdrar förbi i utkanten.

The Pianist är en onekligen en välgjord film, men den går aldrig in på djupet och blir därmed ingen upplevelse för mig.