Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare böcker i serien.
Författare: Diana Gabaldon Serie: Lord John, #3 Förlag: Orion (2012) Antal sidor: 540 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Lord John Grey finner sig själv i besittning av en packe explosiva dokument som avslöjar korruption hos en brittisk officer. Därtill antyder de en mer allvarlig fara. Utredningen leder till Irland och ett märkligt meddelande i ”Erse.” Grey tror att Jamie Fraser kanske kan översätta detta, men frågan är om han är villig. Livet kunde te sig värre för den forne jakobiten, men drömmar om hans förlorade fru hemsöker honom och en gammal kamrat, Tobias Quinn, gör sitt återinträde i hans liv. Liksom de andra jakobiter som inte har fängslats brinner Quinn fortfarande för Saken. Hans senaste plan är att samla irländarna kring en gammal relik, men Jamie vill inte ha någon del i planen. Han har svurit sig fri från politik och krig. Men när John Grey skickar efter honom finner han sig indragen i smeten igen.
Jag tror att ett av mina bästa beslut denna höst kan ha varit att börja läsa The Scottish Prisoner. Diana Gabaldon må ha sina fel och brister som författare, precis som alla andra, men om det är något som hon kan så är det att koka ihop en beroendeframkallande historia som får femhundra sidor att svischa förbi. Det är kul, underhållande och riktigt spännande.
The Scottish Prisoner blir som något mellanting mellan en Outlanderroman och en Lord John-roman när Jamies synvinkel läggs till. Lord John-böckerna är mer historiska orienterade, men i denna läggs även ett övernaturligt element till. Jag tycker om inblandningen av keltisk mytologi i berättelsen, något som jag inte var medveten om att jag hade saknat i tidigare böcker men som kändes alldeles underbart nu när det fick ta mer plats.
Andra saker som får mig att mysa förnöjt är det fortsatta utforskandet mellan John och Jamie i The Scottish Prisoner. Deras vänskap är fascinerande med utgångspunkt i att de står på olika sidor, men ändå respekterar varandra. I denna bok är de precis i början och det är spänt mellan dem, men sakta men säkert byggs tilliten och respekten upp. Det är riktigt skickligt gjort.
Om jag ska vara lite gnällig för ett ögonblick så finns det gott om passager som egentligen kunde ha redigerats bort i The Scottish Prisoner. Gabaldon gör ett så gediget researcharbete att hon verkar vilja ta med allt, men ibland kan det gott och väl skäras ned eftersom det inte tillför berättelsen något. Det finns bland annat en lång utvikning om en nunna som Jamie lärde känna som det egentligen inte hade gjort något om den föll på klippbordet.
Men annars är The Scottish Prisoner precis som hennes övriga böcker: beroendeframkallande tack vare spänningen, skildringen av den historiska miljön och det underbara persongalleriet.
Låter som något som jag skulle kunna gilla. Måste verkligen läsa Gabaldon snart.
Jag tycker riktigt mycket om hennes sätt att skriva 🙂
Har den här oläst i hyllan. Måste läsa den. Är ikapp med alla Outlanderromaner nu.
Lord John-serien är ju inte riktigt samma sak, men jag älskar honom som karaktär 🙂 Och den här är riktigt bra.
Det är något sådant här jag skulle vilja läsa snart, efter att facklitteratur, som visserligen varit fantastisk läsning, men som fått mig att längta efter något lättsamt, romantiskt, dramatiskt.
Facklitteratur är ju nog så fantastiskt, men ibland krävs det lite lättsammare böcker också.
Pingback: Månadsrapport: November 2016 - C.R.M. Nilsson