Författare: Alan Hollinghurst Förlag: Picador (2012) Antal sidor: 563 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Sommaren 1913 bjuder George Sawle med sig sin universitetskamrat Cecil Valance till sitt familjehem. Cecil är en poet som precis börjar röna framgångar och hans aristokratiska börd utövar en lockelse på Sawlefamiljen. Särskilt påverkad blir George lillasyster Daphne. Under sin vistelse i Sawles hem skriver Cecil en dikt som efter hans död kommer att bli en av Englands största dikter. Under åren som gås spinns en kärlekssaga ihop och familjerna gör sitt bästa för att dölja Cecils hemligheter. Men medan England förändras blir det allt svårare att dölja dem och en ambitiös författare till biografier hotar att avslöja dem alla.
En av anledningarna till att jag blev nyfiken på The Stranger’s Child är att den har liknats vid Evelyn Waughs En förlorad värld, en roman som jag fullkomligt älskade. Inledningsvis måste jag säga att känslan definitivt sitter där. Spänningarna som uppstår på grund av skillnaderna i status, det homoromantiska (som är mer explicit i denna) och förtrollningen av ett hus. Det är fruktansvärt likt, men med små skillnader och omkastningar.
Men snart går The Stranger’s Child sin egen väg och blir något helt eget. Den utspelar sig under ett flertal tidsplan. Först den där sommaren 1913 när vi lär känna George och Cecil, och bevittnar deras förhållande. Därefter tretton år senare när familjen samlas för att diskutera sina minnen av Cecil inför att en biografi över hans liv ska släppas. I den tredje delen introduceras Peter Rowe och Paul Bryant, som båda blir insyltade i Valancefamiljen och fascineras av Cecil Valance. I den fjärde delen börjar Paul Bryant samla in material till sin biografi och den femte delen utspelar sig under 2008 när Cecils homosexualitet kan diskuteras mer öppet. Genom den här typen av berättande kan läsaren få veta saker som karaktärerna inte vet om, se hur fakta förvanskas genom tidens gång och lära sig nya saker samtidigt med karaktärerna.
Det finns nackdelar och fördelar med den här typen av berättande. Fördelarna är att det blir en mer komplex form av berättande som ger läsaren stort utrymme att tolka vad som är sant i The Stranger’s Child och samtidigt fundera över vem det är som äger sanningen när ålderdomen tar ut sin rätt och minnet sviker. Nackdelarna är att en i princip precis hinner lära känna karaktärerna innan det är dags att lämna dem.
Men jag sugs in i The Stranger’s Child. Det är en berättelse om hur ett land förändras över tid och sådant som var otänkbart att tala om i början av boken, såsom homosexualitet, blir inte så konstigt att prata om i slutet av boken. Genom mysteriet med Cecil Valance och vem det egentligen det var som han skrev dikten till ger Alan Hollinghurst läsaren möjlighet att utforska hur attityderna till homosexualitet förändras under ett nästan århundrande. Detta görs på ett vackert, poetiskt språk.
The Stranger’s Child är en finurligt uppbyggd bok och jag blir nyfiken på vad mer författaren har skrivit.
Jag gillar författare som lyckas med ett nytt grepp, så det känns oväntat men fortfarande sammanhängande!
Helt nytt är det nog inte, men det är en skickligt uppbyggd historia 🙂
Pingback: Boktolva 2016 - C.R.M. Nilsson