The Witcher: Nightmare of the Wolf

Omslagsbild The Witcher: Nightmare of the Wolf

Regissör: Kwang Il Han
Manus: Beau DeMayo
Skådespelare: Theo James, Mary MacDonnell, Lara Pulver
Produktionsår: 2021
Längd: 83 minuter

Vesemir valde att bli häxkarl för att undfly ett liv i fattigdom. Nu gör han skrupellöst vad som helst för att intjäna pengar. Men något märkligt håller att ske på Kontinenten. Monster som aldrig brukar synas till i Kaedwen dyker upp där. En hätsk stämning håller på att uppstå mot häxkarlarna, uppviglade särskilt av besvärjerskan Tetra. Vesemir tvingas samarbeta med henne när det står klart att allt har ett samband med några alvflickors försvinnande. Det hela kommer leda Vesemir till en sanning alltför nära hemma och möten med det förflutna…

Det är väl ingen som har undgått att missa hur förtjust jag blev i tv-serien The Witcher. Jag har plöjt hela bokserien på ett par månader och det känns oändligt långt till december när säsong 2 kommer. Därför blev jag själaglad när jag fick veta att Netflix skulle släppa en animefilm, The Witcher: Nightmare of the Wolf, som följde Geralts mentor Vesemir innan serien. Jag har ju sett Netflix göra anime tidigare (A Whisker Away) och tyckt att de gjort det bra, så förväntningarna var höga.

Men The Witcher: Nightmare of the Wolf är långt ifrån bra. Animationsmässigt är det väl nog så kompetent, men inget att skriva hem om. En frossande i blod och ”spektakulära” stridsscener. För att inte nämna karaktärsmord på Vesemir. Man har förvandlat honom till en skrupellös, kvinnoälskande stereotyp animeskitstövel. Den bild man får av Vesemir i böckerna är att han visst är lite förtjust i kvinnofolk, men att han är rättfärdig och ärlig. Mannen som blev upprörd över hur Geralt och Eskel behandlade humlor skulle knappast bete sig som han gör i filmen.

The Witcher: Nightmare of the Wolf lyckas också till stor del missa vad som är poängen med både bok- och tv-serie. Andrzej Sapkowskis böcker handlar i mångt och mycket om rasism, och vad människans hat och rädsla driver dem att göra för fruktansvärda saker. Det var människans hat, okunskap och rädsla som fick dem att vända sig emot häxkarlarna, som skapats för att beskydda dem. Här har man valt att göra vissa av häxkarlarna till monster så att människans grymhet till viss del ursäktas.

(Plus att tidslinjen inte stämmer för fem öre, vilket driver mig till vansinne.)

Så, det enda The Witcher: Nightmare of the Wolf bidrar med är karaktärsmord och att ha fullständigt missat poängen. Skippa den med gott samvete.

Betyg 1 Gillade den inte!

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 svar på The Witcher: Nightmare of the Wolf

  1. Sanna skriver:

    Men vad irriterande! Jag har på läslistan att fortsätta med Witcher-serien (böckerna, jag såg bara ett avsnitt av TVserien och begrep ingenting alls), tyckte den var ovanligt smart och klurig och mångbottnad.

    • C.R.M. Nilsson skriver:

      Extremt frustrerande. Jag hade ju sett fram emot filmen, men det blev ju bara pannkaka och jag tänker ignorera att den finns.
      TV-serien tar några avsnitt att komma in. Tidsperspektivet är klurigt; den utspelar sig under flera tidsplan till att börja med, men när de börjar gå ihop blir allt riktigt bra.

  2. Pingback: Månadsrapport: September 2021 - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.