Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell

Bildomslag Till minne av en villkorslös kärlek

Författare: Jonas Gardell
Förlag: Norstedts (2018)
Antal sidor: 552 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Till formen en släktkrönika om den bortglömda författaren Jonas Gardell och hans familj. En familj som är bra på många sätt, men som inte tror på svaghet och som bygger upp legender kring sina hemlighet och icke-önskvärda sanningar. I centrum för berättelsen finns Gardells mor Ingegärd, en excentrisk frikyrkodotter som lierar sig med framtidsmannen Bertil. De två drömmer om att erövra världen. När den yngsta sonen Jonas föds är det närapå att ta livet av Ingegärd. Men när det lilla spädbarnet ligger vid hennes bröst och hon ser in i hans ögon, inser hon att hon måste fortsätta leva för den här lille hjälplösa krakens skull. Där och då bildar modern och sonen ett förbund som de aldrig ska bryta.

Jag har verkligen sett fram emot att läsa Till minne av en villkorslös kärlek. Jonas Gardell brukar ha en sällsynt förmåga att slå an på mina hjärtsträngar och få mig att känna medan jag läser. Och den här boken börjar så bra, så lovande. Den tar tag i mitt hjärta och kramar åt, tills jag känner att jag knappt kan andas för att det som händer är så brutalt. Inledningen utlovar att den här boken kommer att bli något alldeles särskilt. Men sedan?

Jag vet inte. Det är som att Till minne av en villkorslös kärlek förlorar sig själv lite i den experimentella berättarstrukturen. Som jag förstår det har boken tre olika berättarröster: personen som skriver Gardells biografi efter att denne blivit bortglömd; en glasgris som symboliserar ett barn som aldrig fick leva och Gardell själv. Tillsammans försöker de måla ett porträtt av Gardell och en hyllning till Ingegärd Rasmussen, en färgstark och speciell kvinna. Men för att marknadsföras som ett kvinnoporträtt känns det rätt ofta som om det är Gardell själv som är i centrum.

Samtidigt tycker jag ju om Till minne av en villkorslös kärlek, även om den inte berör mig på det sätt jag trodde att den skulle göra. Det finns starka bitar, som skildringen av vad demens kan göra med en människa och skildringen av hur kvinnorollen begränsar. Både Bertil och Ingegärd är akademiker och de ska turas om med sina karriärer, men på något sätt blir det som det alltid brukar. Turen kommer aldrig till Ingegärd. Utan hon är hemma med barn och hem, och att se denna intelligenta kvinna aldrig få uppfylla sin dröm är sorgligt.

Till minne av en villkorslös kärlek berättas genom en experimentell stil, lite på bekostnad av historien, men kärleken mellan son och mor är starkt skildrad.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.