Författare: Sara Lövestam
Förlag: Piratförlaget (2012)
Antal sidor: 586 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Ett par skor. Ett par glasögon. En brosch. En trälinjal. Alla dessa föremål hamnar av en slump i desillusionerade Hannas händer. De utövar en märklig påverkan på henne. Snart blir hon alltmer besatt av att kartlägga föremålens ursprung. I en annan tid, år 1906, trampar folkskollärarinnan Signe ilsket genom Tierp. Ett brev från Stockholm har gjort henne varse om något som hon länge trott: att denna så kallade demokrati inte gäller för alla. Med den imponerande talarinnan Brita Löfstedt kommer också rösträttskampen till Tierp. Detta kommer att förändra Signes liv och föra med sig en komplicerad kärlekshistoria till henne.
I tonåren och tidiga tjugoårsåldern, umgicks jag mycket tätt med mina morföräldrar. Min mormor och jag brukade sitta i deras lilla bibliotek och bläddra igenom hennes bokklubbskataloger. Det var så jag först hörde talas om Tillbaka till henne. En bok som har bitit sig fast i minnet och som jag har haft för avsikt att läsa i alla dessa år.
Nu var det äntligen dags. Tillbaka till henne bet verkligen tag i mig. Mest av allt grips jag egentligen tag av Hanna, konstigt nog. Denna desillusionerade, cyniska människa som tappat siktet på sitt eget värde och som lär sig hitta det. De andra recensioner jag läser nämner Signes historia som den intressanta, men jag tycker mig ha läst den förut. Den känns mig så välbekant.
Inte för det sagt att jag inte tycker om Signes del av Tillbaka till henne. Tvärtom. Det är helheten som gör denna bok så tilltalande. Växlandet mellan nutid och dåtid. Kontrasterna. Kunskapen man får kring rösträttskampen och vad det var som satte käppar i hjulet. En törst efter närhet och kärlek som förenar människor genom tid och rum.
Jag har väntat många år på att läsa Tillbaka till henne. Och den gör mig verkligen inte besviken.
