Denna tisdag avrundas med en något för kort Top Ten Tuesday-lista. Veckans ämne är Top Ten Books That Were Hard For Me To Read. De gav förslag på olika anledningar, så jag valde att blanda lite friskt. Det handlar främst om ämnen eller kvalitet.
Femtio nyanser av honom av E. L. James: Det är inte direkt ett sunt förhållande som skildras i boken, och jag förstår inte hur Christian Grey kan ha fått status som en drömman. Plus att boken känns som ett första utkast där ingen har kommit ihåg att redigering faktiskt är en grej.
Förr eller senare exploderar jag av John Green: Jag läste den här vid dummast tänkbara tillfälle, strax efter att min mamma hade fått besked om att hon hade cancer. Nu slutade ju det hela väl, men jag borde nog inte ha läst boken när jag gjorde det.
Lady Chatterleys älskare av D. H. Lawrence: Sällan har jag varit så arg och irriterad medan jag har läst en bok. Det var nästan så att jag öppnade fönstret och slängde ut den. (När jag rensade böcker i somras, var det den första som åkte ut.)
Jenny av Jonas Gardell: Även om jag inte hade det lika jobbigt som Jenny, så finns det en hel del som gör att jag identifierar mig med henne och gör detta till jobbig läsning. Gardells användning av ole, dole, doff är genialisk i boken.
Hon går genom tavlan, ut ur bilden av Johanna Nilsson: Åter en bok om mobbing, som jag läste samtidigt som jag blev mobbad. Det var jobbigt att relatera så mycket, men samtidigt skönt att inte vara ensam.
När ingen ser av Duncan Fairhurst: En tung bok där författaren skildrar sin uppväxt där pappan utsatte honom för övergrepp.
Harry Potter and the Deathly Hallows av J. K. Rowling: Jag var en otrolig HP-nörd som barn och det är en av de bokserier som verkligen har betytt mest för mig genom livet, och när sista boken kom så var det så jobbigt att inse att det här var den sista boken jag skulle vänta på. Sista gången jag inte visste hur et skulle gå för Harry Potter.
Vid hägerns skarpa skri av Lian Hearn: Fjärde boken i vad som ursprungligen var tänkt att det skulle vara en trilogi. Karaktärer blir som förbytta och spoilers gjorde att det krävdes tre eller fyra försök innan jag läste ut den förra året.
Förr eller senare exploderar jag ska jag läsa så småningom, men jag väntar nog ett tag till. Gardells Jenny, det är väl den som är sist i den där serien som börjar med En komikers uppväxt? I så fall kommer jag att läsa den också.
Jenny är den sista boken 🙂 Som jag läste först, av någon anledning. Den är mycket tunnare än de andra böckerna, men riktigt jobbig.
Som sagt var… Förr eller senare exploderar jag… Jag läste den inte så långt efter att min pappa insjuknat och dött i cancer och det var verkligen inte smart.
<3
Jag läste ”Förr eller senare…” strax efter min mamma dött i en odiagnosticerad canser, inte lyckat alls…
<3
Håller med om att Greens bok var jobbig att läsa, även HP som du säger
Två böcker som var jobbiga på helt olika vis.
John Green skrev jag upp på min lista med. Det är en tung bok att läsa, jag har bekanta inom familjen som gått bort i cancer. Men för mig personligen var det nog själva förlusten i sig, sorgen över en vän som dör som gjorde mest ont. Jag har förlorat en vän, inte i cancer utan av självval och den sorgen av förlust är så kännbar i Greens bok.
<3