Tisdagsklubben av Anna Fredriksson

Författare: Anna Fredriksson
Förlag: Månpocket (2016)
Antal sidor: 280 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus

Karins familj har samlats hemma hos henne och maken Sten för att äta middag tillsammans som de brukar. Men kvällen blir inte som vanligt. Utan förvarning stöper Sten i backen och har drabbats av en stroke. Tiden efteråt präglas av oro och ensamhet. Karin anmäler sig därför impulsivt till en kurs i asiatisk matlagning, som leds av stjärnkocken Henrik. Under kursen lär hon känna den levnadsglada Monika och de börjar kalla sig Tisdagsklubben. Karin börjar inse att hennes liv inte har passerat något bäst före-datum, utan att saker och ting fortfarande kan hända. Detta står i kontrast med Sten, som tillfrisknar snabbt men inte är sig lik. Istället är han vresig, sluten och likgiltig inför framtiden. Karin börjar alltmer ifrågasätta sitt liv och det hon har trott vara sant. Är det möjligt att börja om från nytt även när du har passerat sextio?

Av Anna Fredriksson har jag läst en bok tidigare, Sommarhuset, som jag tyckte bra om. Tisdagsklubben fångade snart mitt intresse efter att den kom ut och jag är väldigt glad över att ha läst den. Det är lite som jag hade hoppats att Birgitta Bergins bok skulle vara: en bok där äldre människor får ha huvudrollen och som visar att livet inte har ett bäst före-datum.

En anledning till att jag fastnar för Tisdagsklubben är maten. Kärleken till maten som fullständigt ångar upp från sidorna, som gör att jag känner doften av husmanskost, av den asiatiska maten som Karin och de andra lagar. Jag blir riktigt inspirerad av passionen till matlagning som genomsyrar boken. Men detta är inte en bok att läsa när du är hungrig och det finns en viss risk att experimentlustan i köket smittar av sig.

Med små medel målar Fredriksson upp trovärdiga personporträtt, allt från Karin som har varit tillfreds med livet tills hon inser att det kan rymma så mycket mer till bästa vännen Pia, som kämpar med sina demoner. Det finns inga givna lösningar. Jag vet inte själv hur jag skulle handla om jag ställdes i de situationerna.

På ett lättläst och drivet språk engageras jag i Tisdagsklubben. Att läsa hur alla förväntar sig att Karins liv ska vara över gör mig arg. Jag rycks med, känner starka känslor, lever mig in i berättelsen. Ändå är det inte riktigt på djupet. Det är en trevlig och medryckande bok, men inte så mycket mer.

Tisdagsklubben bjuder på trevlig och medryckande läsning. Perfekt läsning nu i sommar.

Andra bokbloggare om Tisdagsklubben

Bims blogg; Bokmumriken; Boktanken; Boktokig; Hyllan; Kulturkollo; och dagarna går; Västmanländskans bokblogg