Författare: Hanya Yanagihara
Förlag: Picador (2022)
Antal sidor: 704 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
I ett alternativt 1893, är New York en del av De fria staterna. Här kan man älska och leva tillsammans med vem man än vill (till synes.) En anrik släkts ömtåliga arvtagare motsätter sig ett värdigt parti, utan dras istället till en charmerande musiklärare utan medel. 1993, på Manhattan under AIDS-epidemin, lever en ung hawaiiansk man tillsammans med sin betydligt äldre och rikare partner. Han döljer sitt plågsamma förflutna och faderns öde. Och 2093, i en värld med återkommande farsoter och totalitärt styre, försöker en mäktig vetenskapsmans sondotter navigera livet utan hon och lösa mysteriet kring sin mans försvinnanden.
Hanya Yanagiharas stora genombrottsroman, Ett litet liv, är en förkrossande roman som lämnar få personer oberörda. När hon därför släpper nytt blir det med nödvändighet en del förväntningar. Kommer To Paradise kunna leva upp till dess föregångare?
Det enkla svaret är nej. To Paradise är som tre böcker i en, som löst binds ihop av frågor om sexualitet, ras, klass och att varenda berättelse avslutas med de välbekanta orden ”to paradise.” Ibland fungerar det, ibland blir det krystat när hon försöker få till så att alla slutar med just de orden.
Det tar lite tid att komma in i varje berättelse, särskilt som alla karaktärer i de olika historierna delar namn. Det tar tid att vänja sig vid att den David vi mött på 1893-talet är drastiskt annorlunda gentemot den David vi möter 1993. Men när man väl har kommit in i berättelsen och börjat bry sig om karaktärerna, lämnar To Paradise dem. Det blir lite frustrerande att investera känslor i karaktärer som vi ändå lämnar med öppna slut.
Även om strukturen till viss del sänker betyget för To Paradise, finns det något där. Det finns något i den frihetslängtan många av karaktärerna känner. Något i skildringen av kontrasten mellan rikedom och fattigdom. I hur vältecknade och mänskliga karaktärerna faktiskt är, med sina känslor av rädsla, kärlek, behov, skam och ensamhet. Att de drivs till att skydda de som de älskar, men det smärtsamma i att kanske inte alltid lyckas.
To Paradise är inte riktigt lika bra som sin föregångare, men det är ändå en bok som berör och väcker tankar kring vad det innebär att vara människa.
