Då var det tisdag igen och jag börjar önska att min förkylning skulle ge med sig, men det verkar den inga tecken på att göra. Men inte ens förkylningar kan få mig att låta bli att hänga med på Top Ten Tuesday. Veckans ämne är Top Ten Books That Will Make You Cry. Nu kan jag ju inte lova att de här får er att gråta, men de satte ordentlig fart på tårkanalerna hos mig.
1. En man som heter Ove av Fredrik Backman: Det är en av de roligaste böcker du kommer att läsa. Det är också en bok som kräver en hel del näsdukar, därför den är även väldigt sorglig.
2. Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman: Liksom i sin debut får Backman dig att skratta i ena stunden, bara för att två sidor senare börja gråta.
3. Monster Love av Carol Topolski: En liten flicka sätts till världen av två personer som aldrig borde ha blivit eller ens velat bli föräldrar. En av de otäckaste böcker jag har läst.
4. Liten parlör för älskande av David Levithan: Om kärlek på ett sätt som var långt ifrån perfekt, men väldigt hög igenkänningsfaktor.
5. Sjukdomen av Jonas Gardell: Det är kanske inte oväntat att en trilogi som handlar om när AIDS kom till Sverige, och hur illa de som insjuknade behandlades i alla rädsla och okunskap som rådde, får tårarna att falla. Jag grät så mycket under andra delen att jag knappt kunde läsa klart den.
6. Döden av Jonas Gardell: Den sista boken är kanske den svagaste av de tre, men nog satte den fart på tårkanalerna.
7. Bibliotekskatten Dewey av Vicki Myron: Problemet med sådana här böcker om speciella djur i människors liv är att de är jättemysiga och charmiga fram tills slutet. Därför att de slutar nästan alltid med att djuret dör och då har jag gått och blivit så fullständigt charmad att det känns som om jag har förlorat en vän. Eller så börjar jag minnas de som jag har förlorat.
8. Marley och jag av Bob Grogan: Du kommer att skratta och charmas av den besvärlige Marley, men liksom ovanstående bok lider det av ett inneboende problem i genren. Slutet fick mig att gråta.
9. Harry Potter och dödsrelikerna av J. K. Rowling: När något som har betytt väldigt mycket för dig under en lång tid, blir det ganska känslosamt när det väl tar slut. Särskilt när J. K. Rowling gör sitt bästa för att smula sönder ditt hjärta.
10. Varför gråter inte Emma? av Emma Jangestig och Magnus Wennerholm: Jag har faktiskt inte läst den här, och det av en väldigt simpel anledning: jag kom två sidor in i boken innan jag började stortjuta.
Katten Dewey känner jag lite att jag borde läsa, men jag känner precis som du. Det är extremt jobbigt att läsa de där böckerna när man blir så ledsen i slutet.
Gubbe och katt tror jag är den enda bok i den genren där boken faktiskt inte följer husdjuren till döden. Det var riktigt skönt.
Emmas bok har jag bläddrat i och sedan konstaterat att den skulle jag inte kunna läsa, det skulle vara på tok för jobbigt!
PS Krya på dig.
Jag vet inte om jag kommer orka läsa boken. Det känns som om jag gjorde ett misstag när jag köpte den på bokrean, därför att jag vet inte om jag klarar det.
Tack 🙂 Känner mig lite piggare, även om det kanske var överkurs att sticka till universitetet i sju timmar…
Ettan gråtskrattade jag mig igenom, förstår att jag har nått liknande att se fram emot när jag ger mig på tvåan. Och i dag började jag läsa Marley och jag för att jag ville ha något lättsamt och glatt att läsa. Dumma mig, 36 sidor in i boken insåga jag precis det du skriver, att det fanns ett givet sorgligt slut…
Jag tyckte tvåan inte var lika mycket gråt, men en hel del blev det.
Marley och jag är så underbart rolig genom större delen av boken; snacka om neurotisk hund! Men slutet är ärligt talat för jävligt.
Jag gråter väldigt sällan över böcker. Men med Never let me go av Kazuo Ishiguro var det nära. Samma sak när jag läser en del historisk facklitteratur.
Jag tror jag var för upptagen av att tänka på hur hemsk jag tyckte Never Let Me Go var för att gråta, men det är ju en väldigt sorglig historia.