Idag var det egentligen meningen att jag skulle skriva om tio serier jag skulle vilja påbörja men inte har gjort ännu, enligt The Broke and the Bookish. Nu är det ju så att jag inte vill påbörja några nya serier, utan tycker att jag redan läser för många. Istället har jag då valt ett gammalt ämne: böcker som har fått mig att gråta.
1. Varför gråter inte Emma? av Emma Jangestig och Magnus Wennerholm är en bok jag inte har läst. Den har ändå fått mig att gråta. Jag köpte den på förra årets bokrea och läste lite i början. Jag kom till beskrivningen av brottsplatsen, vilket är cirka två sidor in i boken eller något innan jag bröt ihop. Jag tror någon måste hålla mig i handen om jag ska klara av att läsa om Angerbodamorden.
2. En man som heter Ove av Fredrik Backman fick mig både att skratta och gråta. Oves relation till sin fru är enastående vacker.
3. Harry Potter och Dödsrelikerna av J. K. Rowling där jag bölade som jag inte vet vad när jag kom fram till kapitlet med Snapes minnen.
4. Sjukdomen av Jonas Gardell fick mig att gråta så pass att jag vid tre tillfällen fick lägga den åt sidan för att jag inte kunde se något. Ögonen tårades på flera ställen annars. Jag vill bara svepa upp alla de här karaktärerna och sedan göra allting ogjort, så att det här aldrig har hänt i verkligheten.
5. Liten parlör för älskande av David Levithan var en bok där ögonen sved av tårar under större delen av läsningen. Jag kände igen mig i relationen och tycker att det är en av de mest ärligaste och realistiska skildringar av kärlek som jag någonsin har läst.
Till och med jag grät i slutet när jag läste om Ove, och jag gråter extremt sällan av böcker! Och att du sätter upp Liten parlör bådar gott för jag klickade hem den på bokrean. Hoppas den griper tag i mig lika mycket! 🙂
Jag har väldigt lätt numera för att gråta till böcker och till film, men En man som heter Ove berörde mig verkligen. Liten parlör för älskande berörde mig också väldigt mycket, men jag tror att ögonen tårades mest för att jag kände igen mig i så mycket av det.
Det här temat skulle inte jag klara av, för jag gråter inte när jag läser böcker 😉 Någon enstaka gång får jag tårar i ögonen, och sist det hände var när jag läste En man som heter Ova.
Jag är en riktig lipsill så jag är förvånad över att jag inte kom på fler böcker 😉 En man som heter Ove var verkligen en bok som berörde mig känslomässigt.
En man som heter Ove kände jag mig tvungen att köpa och då var det ju tur att den dök upp på bokrean 🙂
Det var ju verkligen tur 🙂