Trassel

Bildkälla: Discshop.

Regissör: Nathan Greno
Manus: Melvyn Bratt och Norman Jewison
Skådespelare: Mandy Moore, Zachary Levi, Donna Murphy
Produktionsår: 2010
Längd: 100 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
Bluray | CDON, Discshop
DVD | CDON, Discshop

På en höjd växer en märklig växt med läkande egenskaper. Den vaktas svartsjukt av mor Gothel som håller sig ung med dess hjälp. Växten är det enda som kan hjälpa landets drottning när hon insjuknar under sin graviditet och den förs till henne. Förtärandet av växten överför dess egenskaper till prinsessan Rapunzel, som mot Gothel kidnappar. Rapunzel växer upp instängd i ett torn hon aldrig får lämna. Varje år ser hon mystiska ljus sväva över himlen. När en tjuv kraschar in i tornet får hon chansen att till sist utforska världen utanför.

Trassel är en film fylld av fart och fläkt med en stor dos av humor, som inte riktigt fyller mallen för en klassisk prinsessberättelse. ”Prinsen” är en tjuv som under större delen av filmen mest vakar över sina egna intressen. Rapunzel är skarp som få: genom utpressning får hon Flynn Riders hjälp, med en stekpanna är hon livsfarlig och hennes långa hår fungerar som både lian och bandage till sår.

Många gånger kiknar jag av skratt medan jag tittar på Trassel. Främst på grund av båda huvudpersonernas sidekicks. Flynn häst Maximus avskyr honom under större delen av filmen och gör sitt bästa för att sätta dit. Rapunzel har en kameleont som är lite överbeskyddande och inte lite elak när han sticker sin tunga i Flynns öra för att få honom att gå med på att hjälpa Rapunzel. Istället för att låta någon av dem få en mänsklig röst, kommunicerar de huvudsakligen genom kroppsspråk på ett briljant vis.

Trots att jag skrattar mig halvt fördärvad, så upplever jag att Trassel har en mörkare ton än andra Disneyfilmer. För att hålla Rapunzel fången i tornet väver mor Gothel samman hemska berättelser om världen utanför, en plats där mördare lurar och allt möjligt hemskt skulle kunna hända en flicka. Som barn skulle det nog ha gett mig mardrömmar.

Jag hade önskat att Trassel kunde ha tagit ut svängarna ytterligare. Den vänder på många av Disneys typiska drag, men ändå är det lätt att se hur det hela ska sluta: med romans och äktenskap. Dessutom hade jag nog önskat mig lite mer musik. Det är tunt med det och de sånger som finns är förglömliga, även om både Mandy Moore och Zachary Levi är två riktigt skickliga sångare.

Trassel är en film både för barn och vuxna med mycket humor och en vass prinsessa, men den kunde gott ha tagit ut svängarna lite till.