Tre enkla regler finns inte – en romanskola
Betyg: ☆☆☆
Författare: Elisabeth Norin
Förlag: Isaberg Förlag (2011)
Antal sidor: 351 sidor
Finns till exempel hos Adlibris eller Bokus.
I en lättöverskådlig bok delar Elisabeth Norin med sig av teoretisk kunskap och konkreta tips om hur man skriver. Enkelt uttryck: det finns inga tre enkla regler som gäller, men det här är bra knep att komma ihåg när man skriver.
Bland det svåraste som finns måste ändå att skriva en bok om att skriva räknas. Jag är nämligen personligen helt övertygad, eller nja, till nittionio procent övertygad, om att det finns lika många sätt att tänka kring skrivandet som det finns människor som skriver. Det gäller att plocka från olika filosofier för att komma fram till en metod som fungerar för dig.
Jag och Elisabeth Norin är inte alltid ense. Särskilt inte när det kom fram till avsnittet om egennamn och det stod något om att anglosaxiska namn skulle vara störande i en svensk miljö. Vilket det inte är i mitt Sverige, det vill säga det Sverige jag lever i dagligen, där anglosaxiska namn är vanliga. Det är väl ingen som höjer på ögonbrynen om en bokkaraktär heter John? Dessutom är Liam ett av de mest populära namnen att döpa sina söner till just nu i Sverige. I så fall reagerar jag mer på de böcker där alla heter Emma, Lisa, Tova och så vidare. Det är inte den verklighet jag lever i.
Men det finns otroligt mycket som jag tycker är inspirerande. Bland annat just det här med att man ska samla in bilder och musik som passar till boken och att skriva, tyckte jag om. Jag hade väldigt roligt när jag i mitt senaste projekt letade efter bilder på karaktärer och miljöer, som gav mitt skrivande en extra skjuts. Det blev dessutom ännu roligare när jag kunde titta på mina karaktärer när jag körde fast.
Övningarna, som följde varje avsnitt, var också till stort roliga, inspirerande och nyttiga. Min stora sorg är att jag inte har hunnit göra alla. Tid till det lär jag få någon gång.
Har jag då lärt mig något? En hel del, skulle jag vilja påstå. Tre enkla regler finns inte – en romanskola har strålande kapitel om redigering och vad som händer efter utgivning. Bara de kapitlen på slutet gör boken helt klart värd att läsas.
En verkligt bra bok för den som tycker om att skriva.
Det kanske beror lite på vilka namn man har? Vissa namn är ju väldigt vanliga trots att de har ursprung någon annanstans ifrån, men karaktärerna heter Claire, Faith, Sybil, Ambrose, Ashley, Douglas etc kan det lätt bli konstigt om det hela ska utspelas i Sverige (och det inte finns en bra förklaring till namnen, som att alla har engelskspråkig bakgrund).
Nog kan en bok där alla heter Benny, Lina, Alma, och så vidare också uppfattas som konstig. Det beror på vart boken utspelar sig, vilka karaktärerna är och vad man vill åt.
Utanför fantasymiljö skulle jag reagera på namnen Ambrose och Sybil oavsett miljö boken utspelar sig, såvida inte karaktären är lite till åren komna då dessa namn är väldigt ovanliga idag. Faith kanske jag skulle reagera på, men inte de övriga. Douglas är väl ett inte helt ovanligt namn?
Att ha namn med bara en etymologisk bakgrund skulle jag verkligen uppleva som konstigt.
Pingback: Lästa i december 2012 | C.R.M. Nilsson