Utrensning av Sofi Oksanen

Betyg: ☆☆☆☆
Författare: Sofi Oksanen
Originaltitel: Puhdistus
Översättare: Janina Orlov
Förlag: Bonnier (2010)
Antal sidor: 362 sidor
Recensionsexemplar: Nej

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

En liten bekännelse: jag har inte känt mig lockad av att läsa Sofi Oksanen. Hennes böcker har framstått som välskrivna, men när jag har läst baksidetexterna har de sorterats bort som inte riktigt min grej. Helt felaktigt, visar det sig. Utrensning är nämligen definitivt en bok som var min grej.

Aliide Truu är en äldre kvinna som en dag hittar en ung flicka avsvimmad i sin trädgård. Hon låter flickan Zara bo hos henne, men det står snart klart att flickan egentligen inte är en främling. Hon har kopplingar till det som hände i det sovjetockuperade Estland. Den tid då Aliide förälskade sig i sin svåger och kom att fara illa för hans skull. Den tid då hon förrådde sin egen syster och fick henne deporterad till Sibirien.

Det är farligt lätt att fastna i Utrensning. Farligt, dels för att jag behöver göra annat än att sträckläsa den, men dels även för att den kräver lite eftertanke. Det är lite för lätt att råka läsa för fort och missa något. Min upplevelse är att det pågår en hel del under raderna som läsaren måste vara uppmärksam för att fånga upp.

Aliide är en fascinerande, mångfacetterad person. Det är lätt att avfärda hennes handlingar som renodlade handlingar av svartsjuka, men när jag läser upplever jag det inte som det. Jag upplever det som om rädslan är den största drivkraften. Svartsjukan gentemot systern Ingel, som fick den enda man Aliide har varit förälskad i, finns givetvis där, men det är skammen och rädslan som ligger bakom sveket främst. Efter allt det som har hänt, så illa som hon har varit, försöker Aliide på ett irrationellt vis skapa trygghet för sig själv. Svartsjuka, skam och rädsla skapar en medlöpare och förövare.

Zaras sidohistoria med trafficking är brutal: mycket mörk, mycket deprimerande. Det är hemskt, och alltför verklighetstroget, att läsa om hur människor utnyttjar en ung flickas önskan om ett bättre liv för att ta ifrån henne hennes namn och förvandla henne till något hon aldrig kunde föreställa sig att hon kunde bli.

Kanske skulle Utrensning kamma hem full pott hos mig om det inte vore för en enda sak: del fem. När den tog sin början, tyckte jag redan att boken var slut. Den hade fått ett bra slut. Jag förstår inte riktigt var impulsen att skriva läsaren på näsan kom ifrån, men den enda funktion som del fem hade var att hamra in de saker jag redan hade läst mellan raderna och listat ut.

Utrensning skildrar med ett starkt driv två kvinnors levnadsöden och de hemska saker de går igenom, utan att låta det krossa dem.

Andra som har bloggat om Utrensning

Bokbrus; Bokföring enligt Monika; Bokmania; Böcker emellan; Feministbiblioteket; Lottens bokblogg; Lyrans Noblesser; TidningsIda