V for Vendetta: Tankeväckande alternativ historia

Betyg: ☆☆☆☆☆
Författare: Alan Moore
Tecknare: David Lloyd
Förlag: Vertigo (2008)
Antal sidor: 296 sidor

Finns till exempel hos Adlibris, Bokus eller CDON.

Handling

Efter ett tredje världskrig styrs England av ett totalitärt fascistparti. I ett land utan politisk frihet, utan personlig frihet och utan tro på något, dyker en maskerad man upp som bekämpar politikerna som styr landet. Detta gör han med en blandning av terrorism och bisarra handlingar.

Kommentarer

Jag såg filmatiseringen av V for Vendetta när jag gick i gymnasiet och blev förtrollad. Steve Moore skrev även en roman baserad på filmen, som jag slukade, och V for Vendetta var en berättelse som fick mig att tänka. Eftersom dessa två var ganska betydelsefulla för mig under den här tiden, var jag lite tveksam till att köpa originalet. Jag var rädd för att bli besviken och att det skulle förstöra filmen för mig.

Fullständigt onödigt, måste jag säga. Om värderande ska spela in i detta, ska jag erkänna att jag föredrar filmen, men serietidningen är väl värd att läsas på egna meriter. Den har tid att utveckla scenarion och politisk inriktning på ett annat sätt än vad filmen har. Däremot kunde jag ha klarat mig utan att Evey faktiskt verkar lite förälskad i V, samtidigt som hon undrar om han inte är hennes pappa.

Som dystopi ligger V for Vendetta inte långtborta från verkligheten. Det som pågår i serietidningen – koncentrationslägren, kontrollen av media, förtrycket – det har hänt i verkligheten. Händer i verkligheten. På det sättet blir den ytterligare ett snäpp otäck.

En av de mest skrämmande aspekterna av V for Vendetta, enligt mig,är att de har suddat ut kulturen. Ingen Shakespeare för folket, ingen Greta Garbo som förtrollar på duken, inget alls annat än propagandafilmer som för fram partiets egna rasistiska tankar. Även någon som inte är Shakespearefanatiker måste ju känna ett styng i hjärtat när de kommer till det stället där V berättar om honom utan Evey känner till honom, och det gjorde jag. Det gjorde jag definitivt.

Det dämpade färgvalet och den svarta, dramatiska skuggningen är väldigt stämningsfullt. Men det är också det enda jag tycker om med tecknarstilen. Alla manliga karaktärer ser nästan likadana ut. Jag klarar knappt av att hålla dem isär. Eveys utseende är också så varierande att det ibland dröjer innan jag inser att det faktiskt är hon.

V for Vendetta är en tankeväckande alternativ historia som jag tycker är väl värd att läsas.