Originaltitel: Moana
Regissör: John Musker och Ron Clements
Manusförfattare: Jared Bush
Skådespelare: Wiktoria Johansson, Björn Bengtsson, Gunvor Pontén
Produktionsår: 2016
Längd: 107 minuter
Bland Vaianas folk är det ingen som lämnar ön de bor på. Att segla bortom revet är alldeles för farligt. Men Vaiana har alltid känt en dragning mot havet. Något som anses vara opassande av en blivande hövding. Men när skörden slår fel och fisken från havet, tvingas hon ge sig ut på havet för att rädda sitt folk. För att lyckas med sitt uppdrag, måste hon finna den en gång mäktiga halvguden Maui och övertala honom att ställa allt till rätta. Den hon möter är en skrytsam typ, som inte direkt är pigg på att sona sina misstag. Men de ger sig ändå ut på en färd över öppet hav.
När denna film kom 2016 blev det genast en av de mest omtalade Disneyfilmerna. Kanske främst för att det var startskottet för Disney att vända sig ifrån sitt västcentrerade berättande och vända blicken mot andra kulturer. Här är det den polynesiska mytologin som står i centrum och sätter ramen för äventyret. Något som vidgar vyerna en aning.
Trots att det är spännande att få fördjupa sig i en ny kultur, känns Vaiana ändå som en rätt typisk Disneyfilm. Som Maui konstaterar, hon är en Disneyprinsessa. En prinsessa med skinn på näsan, ja, men onekligen en som följer alla mallar för Disneys arketyp. Den knasiga djurföljeslagaren, äventyret, humorn. Lyckligtvis saknas det en prins, vilket räddar berättelsen lite. Istället är det lite om att hitta sig själv och sin plats i världen.
(Humorn, bör tilläggas, är också kanske lite för frekvent förekommande, på bekostnad av känslomässigt djup.)
Inte heller musiken är särskilt överväldigande. Underligt med tanke på Lin-Manuel Miranda är involverad i den. De mest minnesvärda sångerna, How Far Will I Go och You’re Welcome, är däremot skrivna av honom.
Vaiana är ett snyggt animerat äventyr, som dock faller inom de klassiska ramarna för en Disneyfilm.
