Vänskap och varma tassar

Författare: Majgull Axelsson, Göran Greider, Johan Hilton, Anneli Jordahl, Martin von Krogh, Sara Paborn, Stina Stoor, Carl Otto Werkelid, Klara Zimmergren, Helena von Zweigbergk
Illustratör: Karin Hagen
Förlag: Brombergs (2018)
Antal sidor: 134 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Svenskar är ett hundälskande folk. Hunden fyller en viktig funktion i våra liv. Den tar oss med på dagliga promenader, är en unik samtalspartner för förtroliga samtal och erbjuder en varm päls att dra fingrarna igenom. I Vänskap och varma tassar berättar några av landets mest uppskattade författare och skribenter om sitt liv med hund. Det blir en varm och underhållande samling texter när de skildrar den unika relationen mellan människa och hund, men det går också ett stråk av vemod och sorg genom texterna.

Jag har velat läsa Vänskap och varma tassar sedan den kom ut. Eftersom jag har gått och blivit hundtokig på senare dagar, så kändes det som om det verkligen skulle vara en bok för mig. Förväntningarna var med andra ord skapligt höga.

Sedan är det ju med Vänskap och varma tassar som det är med alla andra antologier: det finns texter jag tycker mer om, andra som jag tycker sämre om. Men jag får väl mig en del goda skratt och blir tårögd då och då. Här blandas filosofiska tankar och historia med brev skrivna ur en hunds synvinkel. Det blir en släng magisk realism när Majgull Axelsson flyger med sin älskade bortgångna hund och sin nya. Det blir en intressant, men samtidigt irriterande text, från Göran Greider om hans relation till hunden Stina, men också om hundars klimatpåverkan. Som om man inte har tillräcklig klimatångest redan; ska man nu ha klimatångest för att man inte klarar av att leva utan hund?

Texterna jag tycker bäst om är Sällskapskorv av Sara Paborn och Hundhålen av Stina Stoor. Paborns berättelse är om hur hon hittar den fransk bulldoggen Sigrid och den unika relation som uppstår mellan matte och hund. En underbar och varm berättelse som får mig att vilja klappa min egen lilla sällskapskorv lite särskilt mycket. (Fast jag kallar henne oftare för soffkudde.)

Hundhålen, däremot, lämnar en klump i magen efter sig. Stina Stoors berättelse handlar om en pojke som älskar sin pappas jakthund mer än vad han borde älska en hunna, ett redskap. En tragisk och mörk historia, vars tvist på slutet bara vrider om kniven lite till i hjärtat.

Vänskap och varma tassar är en mysig, underhållande bok som bjuder på både skratt och tårar, och får en att vilja gosa lite särskilt med sin fyrfota vän.