essays | notemeetsletter | skrivpuff | misc | challenge fic | site info
|
Lånad Tid Jag lever på lånad tid. Det låter kanske händelsevis dramatiskt, men det är sant. Jag lever på lånad tid och det är antingen att lämna tillbaka den eller låta den gå över tiden. Men om jag låter den gå över tiden, kommer kanske andra att dö i mitt ställe. Låter det fortfarande överdramatiskt? Har ni hört talas om likvärdighetsprincipen? För att få något krävs det att du ger något för ett lika värde. Inte mer, inte mindre. Om jag säger att det gäller för tid också, förstår du? Låt oss säga att jag skulle göra någon lycklig, väldigt lycklig, och denna har mycket tid kvar, men kanske inte drar nytta av den tiden. Är det fel att jag för denna lycka tar lite av deras tid? Inte mycket. Inte tillräckligt för att döda dem. Kanske ett år eller två. Annars skulle jag ha dött för länge sedan. Men jag ger dem alltid tillbaka något. Jag lånar deras tid, men ger dem lycka eller tillfredsställelse. Har jag inte betalat ett likvärdigt pris då? Men det är bara lånad tid. Det kanske föder liv till min döende kropp, men jag känner ömtåligheten hos skalet som omger mig. Det kräver mer och mer tid. Vad förhindrar då att jag råkar döda någon? Jag vet att det är lånad tid. Och låningstiden håller på att ta slut. |
Copyright C.R.M. Nilsson 2010