essays | notemeetsletter | skrivpuff | misc | challenge fic | site info
|
Själaärr Drömmar som slirar, drömmar som hamnar på glid. En dröm hinner knappt vara i centrum innan en annan ersätter den. Den tidigare drömmen är en dröm som hamnat bland alla de andra krossade, likt spegelglas som reflekterar dess ägares såriga, trasiga inre. Om tjugo år kanske jag är död… Om tjugo år sitter jag kanske i rullstol på grund av att min sjukdom har förvärrats… Om tjugo år kanske jag är gift och har barn, ett öde jag aldrig har sett framför mig tidigare… Om tjugo år kanske jag har vunnit min framgång eller blivit författare. Jag kan lika gärna ha fastnat med ett jobb som jag hatar och undrar varför jag sitter fast i denna sits… Om tjugo år kanske allting har klarnat och frågor har fått sitt svar… men jag undrar, jag. Frågan är, tänker jag och tuggar på min underläpp, om jag verkligen kommer ha förändrats mycket om tjugo år. Kanske har jag ytligt sett förändrats, blivit mognare. Men jag undrar om det jag som jag har inombords kommer någonsin att förändras. Om monstret inombords någonsin kommer tystna. Men det finns något jag kan se i mitt liv om tjugo år sedan. Jag kan se ett ansikte. Inga ansiktsdrag. En person som ler mot mig varmt och säger att jag är vacker. Som accepterar mig och mitt monster inombords, min osäkerhet och mina brister. En person som försiktigt rör vid mitt ansikte och kysser bort de tårar som nu spiller nedför mina kinder. Som viskar att rösterna i mitt huvud, rösterna som hemsöker mig från det förflutna, har fel. Att jag är vacker. Att jag inte är dum. Att jag inte är äcklig. Att jag har ett värde. Jag kan inte fantisera om vad som kommer hända om tjugo år, eftersom jag inte vet vad jag vill. Drömmar växlar, passerar, lämnar mig bakom sig. Alla drömmar slirar, hamnar på glid. Drömmar byts snart ut mot en ny. Sånär som på en. Om tjugo år vill jag ha hittat någon som kan älska mig utan att försöka förändra mig. |
Copyright C.R.M. Nilsson 2010