essays | notemeetsletter | skrivpuff | misc | challenge fic | site info
|
Attraktion Hon lade huvudet på sned och sneglade lite ur ögonvrån på personen bakom henne. Han satt väldigt konstigt, med hälarna under baken och knäna uppdragna till bröstet. Han balanserade på den rörliga datastolen på ett sätt som kräver övning. Hans armar lutade sig mot knäna när han försiktigt slog med ett finger mot tangentbordet i taget och med händerna i en konstig vinkel. Det vore som om han var rädd för bakterier. Hon såg ned på sitt tangentbord och förstod honom. Hennes var smutsigt och helvidrigt. Hon visste att hon skulle springa till toaletten senare och tvätta händerna. Det verkade som om bakterier inte samlades någon annanstans än i skolans tangentbord. Han hade en man av tjockt, svart hår som spretade åt alla håll och kanter. Hans ögon var ljust bruna, nästan orangea, och färgen framhävdes av de blå skuggorna han hade under ögonen. Han var blekare än henne själv och det vill inte säga lite. Hennes öknamn i grundskolan hade varit ”spöket” eller ”liket” för att hon var så blek. Hon sneglade på honom och tillbaka på sidan där hon höll på att böja spanska verb i konjunktiv. Irriterande språk med alla sina krångliga regler och verbformer. Varför kunde inte en verbform duga för spanjorerna? Hon försökte koncentrera sig, men uppmärksamheten gled oupphörligen mot honom. Han gick definitivt inte i hennes kurs. Var han ens gymnasieelev? Han såg ut att gå på universitetet. Men vad gjorde han i så fall på hennes skola? Hennes nyfikenhet var onekligen väckt och hon reste sig upp med lite möda, eftersom stolen snurrade undan från henne. Dumma stol. Hon drog en hand genom sitt svarta, lockiga hår och lade an en liten gungning på höfterna som förvred huvudena på hennes hormonstinna kurskamrater. Hon skakade beklagande på huvudet. Och de trodde att hon inte märkte att deras blickar var klistrade vid hennes häck.Hennes blick fäst på honom när hon gick och hon lutade sig ned. Medvetet lät hon sin hals forma en båge och det svarta håret föll ned över det. Han verkade inte se henne. ”Hej, mitt namn är…” |
Copyright C.R.M. Nilsson 2010