essays | notemeetsletter | skrivpuff | misc | challenge fic | site info
|
Fart Jag lägger mig ned i förberedelse för att ta kurvan, så djupt ned att jag nästan snuddar vid marken. Träden försvinner in i en suddig dimma och hjälmen skyddar mig mot fartvinden. Det gör att jag kan se alla färger smälta samman, virvla runt, och det gör mig illamående. Jag förstår hur Richie kände sig när han pressade kurvorna och visste att han inte kunde dö. Jag kan heller inte dö. Inte i den bemärkelse att jag lever för evigt, som Richie gjorde. Utan i den att även om min kropp dör så lever mitt minne kvar i miljontal människors minnen från den vita duken. Har ni någon gång gjort något fullständigt dödsföraktande? Bara för att känna adrenalinet pumpa, pulsen rusa… För att känna sig levande… Jag rätar upp mig i kurvan, men hojen glider åt sidan. Med hjärtat i halsgropen och nästan ett pirr av förväntan, tror jag att den ska fara rakt ut i skogen. Hojen skulle bli totalkvaddad och jag… jag… Jag får kontroll över hojen, nästan till min besvikelse. Jag gasar och reser upp den på ett hjul. De spinner villigt under mig. Jag låter den ta mark igen och kör vidare i halsbrytande fart. Jag lever. För den här gången. |
Copyright C.R.M. Nilsson 2010