essays | notemeetsletter | skrivpuff | misc | challenge fic | site info
|
Mörkret Mörkret är ogenomträngligt. Det förlamar mig, medan du gråter hjälplöst och skrämt. Jag kan inte röra mig och mina ben känns tunga. Jag försöker lyfta ett av dem, försöker trycka emot marken för att komma upp. Jag behöver gå till dig, men mina ben är för tunga för att jag ska kunna röra mig. Mörkret paralyserar mig. Jag vet inte hur länge jag sitter där, eller hur länge du gråter. En särskilt hjärtslitande snyftning lyckas till sist bryta förlamningen och jag kravlar klumpigt fram till dig. Mina händer griper efter dig och jag rodnar, trots att du inte kan se det, när jag råkar grabba tag i ditt lår. Fingrar glider upp över din axlar till ditt ansikte och jag stryker bort tårarna. Men det kommer nya och min mun finner ditt ansikte. Jag kysser desperat bort dem. Tårarna smakar salt i min mun. Om jag kysser bort dem, så kan du kanske le. Om jag kysser bort dem, så kanske du inte ställer den där frågan… Mörkret sväljer allt hopp. ”Vi kommer att dö här, eller hur?” viskar du. Jag kan inte erkänna att vi kommer att dö här högt. Mörkret döljer faktumet att jag nickar. |
Copyright C.R.M. Nilsson 2010