essays | notemeetsletter | skrivpuff | misc | challenge fic | site info
|
Tempus Fugit Tiden stod stilla när glasbitarna splittrades och föll till marken med ett ljud som av silverklockor. Men det var inte glasbitar, eller hur? Det var ljudet av mitt hjärta som krossades när du sade alla dessa hemska ord. Men jag kunde inte visa att det krossade mig. Mina tårar föll på insidan, men mitt ansikte var likt blankpolerad onyx som inte avslöjade något. När Tiden började röra sig igen, rusande och skuttande med en fördömd iver som fick mig att vilja be den sakta ned, vände jag mig om och gick. Min lugg föll ned i ögonen och dolde dem. Jag ville aldrig se igen, efter det här ögonblicket när Tiden hade stått, oh, så stilla innan den dansade iväg igen utan någon hänsyn till mitt brustna hjärta eller min ärriga själ. Tiden dansade vidare, men jag var för evigt frusen i Tiden. |
Copyright C.R.M. Nilsson 2010