Regissör: Robert Luketic
Manusförfattare: Karen McCullah och Kirsten Smith
Skådespelare: Reese Witherspoon, Luke Wilson, Selma Blair
Produktionsår: 2001
Längd: 96 minuter
Elle är en typisk kalifornisk tjej. Hennes huvudämne är mode, hon är en del av en sorority och hon väntar ivrigt på att hennes pojkvän ska sätta en ring runt hennes finger. När han istället dumpar henne, blir hon förkrossad. Fast besluten att bevisa att hon kan vara seriös och god nog åt honom, lyckas hon komma in på Harvards prestigefyllda juridikprogram. Väl där, börjar hon inse att hon kanske har något mer än sitt utseende. Att hon kanske är bra på det här med juridik.
På ytan är Legally Blonde en lättsmält komedi om en till synes blåst blondin, som upptäcker att hon kan så mycket mer än vad hon skulle ha kunnat tro. Men under ytan rör det sig så mycket mer. Elle Woods, mästerligt porträtterad av Reese Witherspoon, är den stereotypa tjejen som bara tycks bry sig om sitt utseende, tycker om färgen rosa och som inte verkar ha något annat än sällskapslivet i tankarna. Med andra ord: hon är den stereotypa bilden av en tjej som de flesta har lärt sig att förakta och se ned på.
Det som gör Legally Blonde så oerhört bra, även 20 år senare, är att hon fortsätter vara alla de här sakerna. Klädd i rosa, utseendefixerad, men hon upptäcker sin egen intelligens och kompetens. Hon kan vara den här tjejen som oftast ses ned på, samtidigt som hon visar sig ha ett lysande sinne för juridik. Hennes lojalitet med andra kvinnor är beundransvärd. Det här är en film fylld av glädje och jävlar anamma. Det är en film som jag vänder mig till när jag behöver tröst i mörkret.
Legally Blonde bör inte avfärdas enbart som en glättig komedi, även om den är rolig och charmig. Istället bör man ta till sig att alla människor, oavsett hur de ser ut, har dolda talanger.
