Månadsrapport: November 2022

De 17 böcker jag har läst i november, vilket listas i brödtexten nedan.

Antal lästa böcker i november 2022: 17

166. Me Before You av Jojo Moyes
167. Ingen rädsla av Niklas Krog
168. Babels hus av P. C. Jersild
169. Anatomy of a Scandal av Sarah Vaughan
170. The Midnight Club av Christopher Pike
171-174. Fullmetal Alchemist, volym 18-21 av Hiromu Arakawa
175. Noveller av Franz Kafka
176. Katzenjammer av Francesca Zappia
177. Turk & Ayla av Niklas Krog
178. Fruktansvärda arbetsplatser jag besök och de vackra människor jag där mött av Henrik Johansson
179. Greywaren av Maggie Stiefvater
180. Visions of Dystopia av George Orwell
181. Mord på blanka juldagen
182. Exquisite Corpse av Poppy Z. Brite

Deckare: 1
Drama: 5
Fantasy: 5
Lyrik: 1
Non-fiction: 1
Romance: 1
Skräck: 3

Hyllvärmare: 2
Böcker införskaffade samma månad: 5
Böcker införskaffade samma år: 4
Omlästa böcker: 4
Lånade böcker: 2
Recensionsex: 1

Kvinnor: 5
Män: 7
Annat: 0
Duo: 1
Författare jag inte har läst tidigare: 3

Amerikansk författare: 4
Brittisk författare: 3
Japansk författare: 1
Svensk författare: 4
Tjeckisk författare: 1

Kommentar: När jag ser hur många böcker jag har läst i november, måste jag erkänna att jag är förundrad. Det känns som om jag har fått kämpa hela november med att hålla huvudet ovanför vattenytan. Marabo har varit ordentligt sjuk och min morfar blev inlagd på sjukhuset på grund av svår lunginflammation. Det såg ut som om han inte skulle klara sig. Även om han är hemma på boendet nu, trodde läkaren ärligt talat inte att han har långt kvar. Så man går runt med den stressen hela tiden. Men kanske har böckerna varit en flykt undan allt detta och det är därför jag läst så mycket.

Månadens bästa skönlitterära bok är i vilket fall som helst Me Before You. Jag har varit tveksam till att läsa boken, men efter att ha sett filmen ville jag definitivt göra det. Som tur var eftersom boken är mycket bättre.

Jag velade lite kring hur jag skulle tänka kring valet av månadens bästa nonfiction, men till sist blev det Fruktansvärda arbetsplatser jag besök och de vackra människor jag där mött. Även om det är lyrik, så är det inte fiktion, och det var något som skakade om mig.

Sämst denna månad var Mord på blanka juldagen. Kanske inte helt oväntat eftersom deckare sällan är min grej. Några noveller gillar jag, men flera fann jag oerhört långsökta.

Jag hade inte såg höga förväntningar på Babels hus, därför blev jag överraskad över hur bra jag tyckte att den var. Sjukhussatir som sorgligt nog håller än idag.

Höga förväntningar hade jag däremot på Katzenjammer, vilket gjorde att jag blev besviken. Fruktansvärt seg i starten och strukturen fungerar inte riktigt. Synd, eftersom jag älskar Eliza och hennes monster.

Otäckast denna månad var Exquisite Corpse. Egentligen var den inte särskilt otäck, men den lämnar en stämning efter sig som är svår att skaka av sig. Det mörka, skitiga och brutala i den dröjer sig kvar.

De fyra filmer och två tv-serier jag sett i november. Titlarna listas i brödtexten nedan.

Antal sedda filmer i november 2022: 6

57. Guillermo del Toro’s Cabinet of Curiosities
58. The Good Nurse
59. Do Revenge
60. Övertalning
61. Agents of S.H.I.E.L.D., säsong 6
62. Enola Holmes 2

Drama: 2
Komedi: 2
Science fiction: 1
Skräck: 1

Hyllvärmare: 0
Införskaffad samma månad: 0
Införskaffad samma år: 0
Lånad film: 0
På bio: 0
Netflix: 5
Annan streamingtjänst: 1
Omsedd film: 0

Kommentar: November inleddes med en fortsättning på oktobers skräcktema för att sedan plana ut i mer lättsmälta filmer ämnade att lyfta humöret. Som tidigare nämnt har detta varit en oerhört tuff månad. Jag har behövt all pepp jag kan få.

Månadens bästa är utan tvekan The Good Nurse. Både Eddie Redmayne och Jessica Chastain är briljanta i den här.

Sämst denna månad är utan konkurrens Guillermo del Toro’s Cabinet of Curiosities. Med ett fokus på splatter och äckelfaktor, lyckas man aldrig bygga upp någon vidare otäck stämning i vad som ska vara en skräckserie.

Positivt överraskad blev jag av Övertalning, en filmatisering av en Jane Austen-roman som jag faktiskt tyckte var både underhållande och sevärd.

Rikt besviken blev jag på sjätte säsongen av Agents of S.H.I.E.L.D. Efter att ha gått från klarhet till klarhet vet jag inte riktigt vad det var som hände här.

Publicerat i läsning | Etiketter | Lämna en kommentar

Fångad av tiden av Liz Braswell

Fångad av tiden av Liz Braswell

Författare: Liz Braswell
Originaltitel: As Old as Time
Översättare: Carina Bartosch Edström
Serie: Twisted Tale, #3
Förlag: Egmont (2020)
Antal sidor: 415 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Belle bor i en sömnig småstad. Här rullar livet på i sin stilla lunk, så som det alltid har gjort. Inget tycks förändras. Belle anses vara udda på grund av sitt stora intresse för böcker och pappan knasig på grund av sina uppfinningar. Pappan vägrar dock lämna byn, ifall Belles mamma en dag skulle återvända. En dag blir pappan tillfångatagen av ett vildsint Odjur. Belle erbjuder sig själv som gisslan i pappans ställe. Men snart börjar hon inse att något binder samman henne med Odjuret. Kan hennes mamma verkligen vara den mäktiga förtrollerska som kastat förbannelsen över Odjuret och hans slott? Och hur ska de kunna bryta den?

Fångad av tiden var ett impulsköp förra julen. Jag råkade se den i en jultidning, tycker om Disney och slog till. Liz Braswell har tydligen skrivit en hel serie böcker på uppdrag av Disney, där hon omtolkar deras mest kända filmer för en äldre publik. Resultaten tycks variera.

Personligen, tycker jag om Fångad av tiden. Det är knappast ett litterärt mästerverk, men allting behöver inte vara det för att vara bra. Här erbjuds vi en lättläst, spännande historia i en miljö vi känner igen, men som förvridits en aning. Liz Braswell har utvecklat den värld som Belle och Odjuret bor i och fördjupat den.

Temat med människor med särskilda förmågor, som senare blir förföljda för dessa, är välbekant. Fångad av tiden förvaltar denna tradition väl genom att visa hur man kan spela på rädslan för det annorlunda för att själv vinna makt. Det är också en berättelse om vad självhat kan driva människor till. Budskapet i den här boken är välmenande, men kanske lite övertydligt förmedlat.

Vissa saker retar mig dock med Fångad av tiden. Gaston är, ärligt talat, en av de mest vidriga figurer som har dykt upp i en Disneyfilm. Jag vill inte gärna ta honom i försvar, men… Om nu Odjurets alla handlingar ska ursäktas med hur han har uppfostrats och att han aldrig har fått lära sig annorlunda, då borde detsamma gälla för Gaston. Om alla har låtit honom hållas och hejat på honom, hur ska han förstå att det han gör är fel? Parallellerna mellan Odjuret och Gaston blir lite för tydliga i den här boken än vad författaren vill erkänna.

Men även om Fångad av tiden knappast är ett mästerverk, så är det en bok som jag sträckläste på en dag och inte ville lägga ifrån mig.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Läsplanering: December 2022

November har varit en omtumlande månad och jag hoppas att december ska vara vänligare mot mig. Att det kommer lite snö och bäddar in världen i ett täcke. Att jag får en del mysig läsning läst. Att det blir gott om glögg, pepparkakor och lussekatter för min del.

Dessa fyra böcker vill jag lite särskilt läsa i december:

  • Mind the Gap, Dash and Lily av Rachel Cohn och David Levithan är tredje delen om Dash och Lily. Jag tror inte att den kommer vara lika bra som första boken, men vi kan ju hoppas att den är lite mysig ändå.
  • Snösystern av Maja Lunde visste jag redan förra året att jag ville läsa till jul, så det var en av böckerna jag beställde hem nu i november. Den verkar mysig.
  • Christmas Days av Jeanette Winterson är det ju tradition att jag läser om kring jul. Jag ser fram emot att sjunka ned i den igen. Undrar vilken novell jag kommer fastna för i år? Det brukar vara olika från år till år.
  • Alan Turing av Andrew Hodges får vara den enda icke-julboken på listan. Jag fyndade den i år på bokrean och ser fram emot att läsa den. Alan Turing fascinerar mig.

Hur är det med dig – ska du läsa en massa julböcker i december?

Publicerat i läsning | Etiketter | Lämna en kommentar

Tisdagstrion: Kyla

Tisdagstrion

Ärligt talat, fråga mig inte hur förra veckan var. Den var inte bättre än veckan innan. Men nu hoppas vi att det lugnar ned sig och att man kan få njuta av december och jul, nu när det närmar sig.

Men denna tisdag tänker jag börja min dag med tisdagstrion inne hos Ugglan & Boken. Veckans tema passar en vinterälskare som mig som handen i handsken: kyla (eller andra kalla ord) i titeln.

Frost av Maggie Stiefvater är första delen i en trilogi om annorlunda varulvar. Grace kan inte hjälpa att hon iakttar vargarna som bor i skogen bakom hennes hus. Särskilt en gulögd varg fängslar henne. Samtidigt lever Sam en dubbelexistens: på vintern i den frusna skogen tillsammans med de andra vargarna där han dras till den orädda flicka. Om somrarna några få dyrbara månader som människa. Maggie Stiefvater är en favoritförfattare och även om hon har utvecklats mycket sedan den här serien, så har den en särskild plats i mitt hjärta.

Let It Snow av John Green, Maureen Johnson och Lauren Myracle är en samling noveller som hakar i varandra. En snöstorm drar in över en liten stad. Det leder till oväntade möten och kärlek.

Shirahime-Syo av CLAMP har en titel som bokstavligen betyder ”snögudinnesagor.” Det är en oerhört vacker manga, med en mjuk och flytande stil. Fyra sagor binds här samman av temat snö, is och olyckliga slut.

Publicerat i läsning | Etiketter | 11 kommentarer

Guillermo del Toro’s Cabinet of Curiosities

Guillermo del Toro's Cabinet of Curiosities

Skapare: Guillermo del Toro
Skådespelare: Lize Johnston, Kevin Keppy, Kate Micucci, Ben Barnes, Rupert Grint
Produktionsår: 2022
Antal avsnitt: 8
Längd: 449 minuter

Guillermo del Toro’s Cabinet of Curiosities är en antologiserie som släpptes på Netflix i slutet av oktober i år. I åtta avsnitt skildrar olika filmmakare olika bisarra mardrömmar, allt under noga översikt av Guillermo del Toro. I Halloweentider lät detta som en perfekt serie att se. Guillermo del Toro brukar dessutom vara bra.

De första två avsnitten av Guillermo del Toro’s Cabinet of Curiosities är fruktansvärt dåliga. Båda innehåller en snarlik tematik med en girig, föga sympatisk huvudperson som bestraffas hårt för sin girighet. Det är en orgie i äckliga detaljer. Sådant som inte skrämmer, utan snarare får tittaren att vilja spy. Jag har sällan varit så illamående som medan jag tittade på denna serie.

Den här serien faller under paraplyet lovecraftiansk skräck, då Guillermo del Toro är ett stort fan av H. P. Lovecraft. Problemet är att Lovecrafts skräck ofta handlar om det osedda, det som är för stort för det mänskliga medvetandet att ta in. Det som hotar att driva en till vansinne om man ens försöker. Då stöter man på patrull när man ska försöka skildra det i ett visuellt medium. Ofta blir specialeffekterna och monstren så överdrivna att det slår över i komik istället.

Det finns potential i Guillermo del Toro’s Cabinet of Curiosities. Avsnitt som nästan är bra. Såsom The Outside, där Kate Micucci gör en strålande insats som den udda Stacey som desperat vill passa in på jobbet. Dessvärre förvaltas inte idén väl, utan allt kulminerar bara i äckelfaktor och frustration över vad huvudpersonen slänger bort. Eller The Viewing, där en rik enstöring bjuder in ett gäng individer för en kväll som ska vidga deras sinnen. Här sjabblas idén bort av seghet och dåliga specialeffekter. Ja, jag vet att hela serien avsiktligt försöker få oss att tänka på pulp science fiction. Dessvärre ser det bara dåligt gjort ut.

Det finns tre bra avsnitt. Två är faktiskt riktigt lysande. Det ena av dessa är The Autopsy, en gastkramande liten historia där en rättsläkare ombeds pussla samman vad som egentligen hänt i en gruvexplosion. Skådespelarmässigt är detta lysande. Det andra är sista avsnittet, The Murmuring, som är en mer lågmäld spökhistoria med fina skådespelarinsatser. Överlag går det inte att klaga på skådespelarna i denna serie – de gör verkligen ett bra jobb med det material de har fått. Det sista avsnittet som bör omnämnas, då det faktiskt är bra, är Pickman’s Model, som är baserad på en H. P. Lovecraft-novell vid samma namn. Ben Barnes gör en mycket bra insats som en konstelev som fascineras och förändras av en annan elevs makabra målningar. Stämningen blir riktigt kuslig.

Men ärligt talat, du kan hoppa över Guillermo del Toro’s Cabinet of Curiosities med gott samvete. Det var stundtals plågsamt att ta sig igenom detta.

Betyg 2: Den var okej!
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Låt den rätte komma in

Låt den rätta komma in

Regissör: Tomas Alfredson
Manusförfattare: John Ajvide Lindqvist
Skådespelare: Kåre Hedenbrant, Lina Leandersson, Per Ragnar
Produktionsår: 2008
Längd: 114 minuter

Vinter, tidigt 80-tal. I den lilla orten Blackeberg bor Oskar. I skolan blir han mobbad och ingen tycks riktigt se honom. Allt kommer att ändras när han möter Eli. Hon blir hans första riktiga vän, även om hon är bra märklig. Och kanske farlig. Döden har nämligen kommit till Blackeberg. Kanske kommer Oskar få sin hämnd på sina mobbare. Men en sak är säker: inget kommer någonsin bli sig likt efter Elis ankomst.

Efter att ha läst Låt den rätte komma in i oktober, var det självklart att se filmatiseringen av boken när den ändå fanns på Netflix. Ett riktigt bra drag, med tanke på att filmen faktiskt är ännu bättre än boken. Trots en del logiska luckor (som hur Lacke visste var han skulle leta efter Eli, när han och Håkan aldrig lärde känna varandra i filmen) och att man har minskat ned på det som gjorde boken så queer.

En del av styrkan i Låt den rätte komma in beror på skådespelarna, som är riktigt lysande. Särskilt Lina Leandersson är magnetisk som Eli. Även Kåre Hedebrant gör sig väldigt bra som Oskar och deras kemi är fantastisk. Att de är så pass unga gör bara deras insatser alltmer imponerande. Även alla andra med mindre roller bidrar till filmens stämning, genom sin rutin och erfarenhet som skådespelare.

För även om Låt den rätte komma in bjuder på en del blod som skvätter, så är det ingen traditionell vampyrfilm. Lika lite som boken var det. Snarare är det en berättelse om utanförskap och två ungdomar som finner varandra i utanförskapet. Vänskapen blir berörande, även om scener med hur vampyrer kan livnära sig bjuder på kalla kårar.

Låt den rätte komma in är en riktigt lysande filmatisering med två unga huvudrollsinnehavarare som imponerar stort.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Ingen rädsla av Niklas Krog

Ingen rädsla av Niklas Krog

Författare: Niklas Krog
Serie: Turk & Ayla, #1
Förlag: Rabén & Sjögren (2008)
Antal sidor: 219 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Mattias är 15 år och svensk, men kallas av alla för Turk. Han har nyligen upptäckt basketen och förälskat sig i sporten. Den har blivit en stor del av hans liv. Nu står han inför ett avgörande straffkast i en match mot ett lag som tidigare besegrat dem på ett förödmjukande vis. På läktaren sitter snygga Becka från tjejlaget, men han kan inte låta bli att tänka på en annan tjej. Argsinta Ayla, som spelar basket på ett sätt som han själv skulle vilja behärska.

Niklas Krog var en av mina favoritförfattare när jag var barn och i tonåren. Jag älskar fortfarande hans trilogin om Frihetskriget. Ingen rädsla har funnits på min att läsa-lista sedan den först kom ut 2008, men det var inte förrän i år jag kom mig för att låna den på biblioteket.

Det märks att Niklas Krog har ett förflutet inom basketvärlden i Ingen rädsla. Framförallt i skildringen av kärleken till sporten, hur den driver dessa ungdomar att satsa allt. Men också i de små medel han använder för att skapa spänning i basketscenerna som får läsaren att studsa som på nålar. Även för den som inte är basketintresserad blir detta en spännande bok.

Ingen rädsla är främst en berättelse om basketen och ungdomarnas kärlek till den. Men det är också en berättelse om två världar som kolliderar. Ayla och Turk är ytterst olika människor, men när de förs samman av basketen uppstår en spänning mellan dem som alla runt omkring dem kan ta på. Men kan en tjej som Ayla verkligen vara intresserad av en svenne? Skildringen av etnicitet i denna bok känns kanske lätt daterad, men dialogerna och uttrycken var också typiska för den tiden. Jag minns det från min egen tonårstid.

Ingen rädsla är en spännande, smått dramatisk bok om kärleken till en sport och de första spirande fröna till en förälskelse.

Betyg 3: Gillade den.

Andra delar i serien

Ingen rädsla

Turk & Ayla

Sista skottet

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Förbannelse av Stephen King

Förbannelse av Stephen King

Författare: Richard Bachmann (Stephen King)
Originaltitel: Thinner
Översättare: Love Kellberg
Förlag: Legenda (1987)
Antal sidor: 304 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Billy Halleck är en framgångsrik advokat. Visserligen bär han runt på mer övervikt än vad som är hälsosamt för honom, men han har ett bra liv. Allt kommer att förändras den dag han kör på och dödar en äldre romsk kvinna. Enligt lagen är Billy utan skuld. Hennes anhöriga anser annorlunda. Han kan fortfarande känna den gamle mannens beröring, höra hans viskning: ”smalare.” Allt hopp om att det ska vara inbillning försvinner varenda gång som Billy stiger in i badrummet. Kilo efter kilo håller han långsamt på att försvinna…

När jag skulle läsa Stephen Kings serie Det mörka tornet, frågade jag mamma om de hade kvar de böcker i serien som jag hade rensat ut när jag ”gjorde slut” med Stephen King. Det hade de, och då slank också Förbannelse med. Det var lite osäkert om jag faktiskt läst den, så den hamnade bland mina olästa böcker.

Men visst har jag läst Förbannelse tidigare. Redan efter ett par sidor väcks minnen till liv, men berättelsen suger ändå tag i läsaren. Många av de böcker som Stephen King skrev under pseudonymen Richard Bachman känns råare i tonen. Kvinnosynen och rasismen i de tidigare verken är inte mycket att hurra över, och skildringen av romer i den här boken lämnar en tämligen fadd smak efter sig. Men grejen med Stephen King som författare är att han ändrar sig. Han tar till sig kritik och lär sig, och skriver bara mer och mer mänskliga och inkännande porträtt.

Förbannelse är inte den bästa berättelse som han har skrivit, men det är en spännande och lättläst historia. Det otäcka är hur den egna kroppen blir fienden och förändras mot huvudpersonens vilja. Han kan inte stoppa det på egen hand, utan ger sig ut på en desperat jakt efter mannen som kastade förbannelsen över honom. Här spårar berättelsen ur och blir blodig och våldsam på ett sätt som känns lite onödigt. Även om detta är en fysisk och brutal bok, så väcker den ändå en del funderingar kring skuld, hänsyn till andra, privilegium, makt och blodshämnd.

Vill du ha en snabbläst historia och inte har alltför mycket emot blod, då är Förbannelse en bok för dig.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 1 kommentar

M is for Magic av Neil Gaiman

M is for Magic av Neil Gaiman

Författare: Neil Gaiman
Förlag: Bloomsbury (2008)
Antal sidor: 249 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

M is for Magic är en novellsamling av Neil Gaiman, som består av elva noveller. Neil Gaiman har valt ut de av sina noveller som han tror skulle kunna tilltala en yngre publik. Skopet rör sig från det skräckinjagande till det drömska, det fantastiska till det humoristiska.

En del av novellerna i M is for Magic har jag personligen läst tidigare. Det rör sig om October in the Chair, där årets månader samlas för att berätta historier; How to Talk to Girls at Parties, där två killar förirrar sig till en fest med odödliga väsen; Sunbird, om en klubb rika människor som äter märkliga och fantastiska varelser i jakt på nästa kulinariska upplevelse; samt Instructions, en dikt med instruktioner om hur du ska bete dig i sagovärlden. Dessa återfinns även i Fragile Things. Även The Witch’s Headstone är välbekant, då den senare blev ett kapitel i The Graveyard Book.

Men det finns också nya berättelser och upplevelser i M is for Magic. Såsom The Case of the Four and Twenty Blackbirds, en hårdkokt detektiv noir berättelse med sagoinfluenser. I Troll Bridge möter huvudpersonen ett troll under bron, men lyckas undkomma då han ännu inte har levt sitt liv. How to Sell Ponti Bridge är en berättelse om bedrägeri och hur man lurar människor, med ett element av det fantastiska. Chivalry är en underhållande berättelse om hur en äldre dam hittar den heliga Graal i en secondhandbutik och därefter får påhälsning av riddare Galahad. I The Price skyddar en katt en familj mot ondskans makter. Dessa är alla trevliga nya bekantskaper.

Den enda novell jag inte riktigt fastnar för i M is for Magic är den korta Don’t Ask Jack, där en ondskefull gubben-i-lådan hemsöker en grupp barn till vuxen ålder. Annars är denna novellsamling ytterligare ett prov på Neil Gaimans enastående fantasi och berättarglädje, där han blandar det allvarliga med det humoristiska.

M is for Magic är på det hela en charmig novellsamling, som jag är glad att jag har läst.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Klassiska rätter på veganskt vis

Klassiska rätter på veganskt vis av Gustav Johansson

Författare: Gustav Johansson
Förlag: Bonnier Fakta (2020)
Antal sidor: 192 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

I Klassiska rätter på veganskt vis presenterar Gustav Johansson veganska alternativ till rätterna du älskar. Här finns recept från hela världen, till exempel köttbullar, pasta pesto, fooled pork, tikka masala, thailändsk curry och bouillabaise. Recepten är klimatberäknade av Klimato, vilket innebär att man kan se hur stort klimatavtryck rätten man lagar har.

Ett av mina mål i år har varit att försöka äta mer vegansk mat. Redan idag äter jag mestadels vegetariskt. Så då passade det tämligen perfekt att Klassiska rätter på veganskt vis dök upp på årets bokrea. Än mer perfekt är väl att det är Gustav Johansson, som gjorde recepten till Vego i världsklass, som ligger bakom denna kokbok.

En titel som Klassiska rätter på veganskt vis associerar åtminstone jag till husmanskost eller klassiska grytor som boeuf bourguignon, coq au vin eller liknande rätter. Den här boken innehåller så mycket mer än det. Lite nyare rätter för oss i Sverige, såsom sushi och enchiladas, varvas med veganska tolkningar av det klassiska franska köket, till exempel.

Recepten blandas med intressanta fakta om miljö och klimat, men också näringshalten i vegansk mat. Det hela är mycket entusiastiskt skrivet, men kan ibland glida över i en lätt predikande ton. Jag har svårt för när veganism/vegetarism blir ett slags moraliskt ställningstagande, där de som inte enbart äter växtbaserat begår ett grovt etiskt övertramp. Vi behöver tänka mer på vad vi stoppar i oss, utifrån perspektiv på både miljö och djurhållning. Men du blir inte per automatik en moraliskt överlägsen människa för att du i huvudsak äter vegansk mat.

Redan har jag hunnit testa några recept ur Klassiska rätter på veganskt vis. Resultatet är lite femtio/femtio. Den veganska versionen av enchiladas som presenteras här var så söt att jag i närmast storknade, medan cacio e pepe var hur gott som helst. Sloppy joe var också riktigt gott.

Klassiska rätter på veganskt vis bjuder dock på fin inspiration kring hur mat kan göras vegansk och innehåller en del spännande recept.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar