Skuggan av Helen Ekeroth

Författare: Helen Ekeroth
Serie: Drakberidaren, #1
Förlag: Rabén & Sjögren (2019)
Antal sidor: 352 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack!

Tolvåriga Nuwas mamma är död. När hon hittar mammans loggbok, upptäcker hon till sin förvåning att mamman var drakberidare i det förflutna. Men ingen förklaring om varför hon plötsligt slutade. Det får Nuwa att söka till kejsarens beridarskola för unga flickor, en elitskola med hög konkurrens om att bli krigare i kejsarens styrka. Allt visar sig vara mycket svårare än Nuwa har trott. Både att tämja en drake med hjälp av silverbjällror och magi, men också att ta reda på sin mammas hemligheter. Samtidigt dras hon in i en hemlig motståndsrörelse på skolan, något som är långt större än henne själv. Frågan är bara vem som kan lita på vem.

Skuggan är Helen Ekeroths debutroman och den första delen i en fantasytrilogi. Hos mig dök den upp som en överraskning i början av april. Jag är, som bekant, förtjust i både fantasy och kanske särskilt i drakar, så det riktigt kliade i mig efter att få sätta igång att läsa.

När jag väl sjunker ned i boken finns det knappast något motstånd alls. Skuggan utspelar sig i en fantasyvärld inspirerad av asiatisk kultur och mytologi, där förfäder dyrkas och andar kan söka upp de levande. Invävt i berättelsen finns också ett spännande resonemang om hur historien skrivs av vinnaren och att det kanske inte är hela bilden av sanningen.

Tillsammans med en samling vältecknade karaktärer, och drakar, har jag oerhört kul medan jag läser denna spännande berättelse som kommer tilltala sin tilltänkta målgrupp. Jag bara vet att jag skulle ha älskat den när jag var i den åldern. Drakar, vänskap, magi – vad finns inte att älska? Det är ju också något särskilt med att Skuggan utspelar sig på en internatskola. Den avgränsade miljön skapar spänning och dramatik, och med hemligheter som brusar under ytan.

Skuggan är en lovande debut och jag ser fram emot att fortsätta följa Nuwas äventyr.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Friskförklarad!

Nu är hon friskförklarad och njuter av livet utan tratt.

Publicerat i läsning | 1 kommentar

Det blev lite tyst här

Förra tisdagen hade jag tänkt ägna förmiddagen innan jobbet åt att styra lite med bloggen. De planerna fick jag dock prompt skjuta åt sidan när hunden behagade masa sig ur sängen och jag insåg att hennes vänstra öga var helt igenmurat.

Det var bara att ringa veterinären. Lyckligtvis fick vi en akuttid samma dag, så det var bara att bege oss dit. Vi pratade lite och veterinären droppade kontrastvätska i ögat, som visade att hon hade ett litet sår i hornhinnan. Hur hon har fått det vet jag inte eftersom det troligtvis hände hos mamma och pappa när jag jobbade måndagskvällen. Hon kan ha sprungit på en gren ute, kliat sig och råkat riva upp ett sår eller så hände det en olycka när hon lekte med syrrans hund.

I alla fall innebar det att hon fick en tratt och utskrivet ögondroppar gånger två och tabletter. Oron för henne och hennes öga, i kombination med att jobbet var osedvanligt hektiskt förra veckan, gjorde att jag inte direkt hade ork till att också blogga.

Men i helgen såg hennes öga så här fint ut:

Jag håller tummarna för att det blir friskförklaring på återbesöket imorgon!

Publicerat i okategoriserad | Etiketter , , , | 1 kommentar

Minirecensioner – Film 2018

Regissör: Ron Clements och John Musker
Manus: Ron Clements, John Musker, Don McEnery, Bob Shaw och Irene Mecchi
Skådespelare: Niclas Wahlgren, Myrra Malmberg, Peter Harryson, Dan Ekborg, Max von Sydow
Produktionsår: 1997
Längd: 92 minuter         

Bondpojken Herkules växer upp med en ständig känsla av att vara annorlunda. Hans omänskliga styrka gör att han hamnar utanför. Trots att han bara vill väl, tycks allt bli så fel. När hans åldrande föräldrar ser hur han lider av sitt utanförskap, avslöjar de sin hemlighet: att de hittade honom som bebis, tillsammans med Zeus amulett. När Herkules ger sig av till templet får han veta att han egentligen inte är människa, utan en gud som gjorts dödlig. Enda sättet för honom att återvinna sin gudomlighet är att bli en sann hjälte. Samtidigt smider underjordens gud ondskefulla planer för att själv bli herre över Olympos…

Herkules är en av mina favoritfilmer när det kommer till Disney. Berättelsen, musiken, humorn – jag bara älskar det. Det spelar ingen roll att jag kan filmen utantill; den tål att ses många gånger. Och Hades? Han måste ju vara Disneys bästa skurkar. Helt fantastiska repliker. Skrik och Panik är ju dessutom helt fantastiska sidekickar.

Till och med animationen håller i Herkules. För att ha över tjugo år på nacken så är den riktigt snygg. Dock stör det mig fortfarande att hydran är animerad i en helt annan stil än resten av filmen…

Regissör: Greg Berlanti
Manus: Elizabeth Berger och Isaac Aptaker
Skådespelare: Nick Robinson, Jennifer Garner, Josh Duhamel
Produktionsår: 2018
Längd: 110 minuter       

Alla förtjänar en vidunderlig kärlekshistoria. Men för sjuttonåriga Simon Spier är saken lite mer än komplicerad. Ännu har han inte kommit ut som gay till sin familj eller sina vänner. Dessutom vet han inte ens vem den anonyma Blue han har förälskat sig i online är. Saken kompliceras av att en annan klasskamrat får tag på brevväxlingen och hotar med att avslöja hela Simons hemlighet, men också Blues hemlighet.

Jag älskade ju boken som Love, Simon är baserad på, men blev inte särskilt upphetsad av filmen. Det blir en ganska typisk, men charmig, romantisk tonårskomedi. Skådespelarna levererar och det är sådär mysigt och roligt som en vill ha när en ser den här typen av filmer, men inget utöver det. Det är en formel som arbetas in för att vi ska köpa karaktärernas handlande och motivation. Snyggt är dock hur de växlar skådespelare på Blue utefter Simons funderingar kring vem han är. Överlag är det en mysig film, som jag nog blev besviken på mest för att jag hade väntat mig lite mer.

Skådespelare: Alicia Lundberg, Eva Widgren, Stefan Ekman, Per Sandberg, Lena-Pia Bernhardsson, Sara Lindh, Peter Harryson
Produktionsår: 1995
Antal avsnitt: 24
Längd: 270 minuter       

Under staden Kapernaum har en stjärna slumrat i över tvåtusen år. Nu vaknar den till liv igen och hotar att förstöra hela staden. Den unga föräldralösa flickan Amanda måste stiga ned i labyrinten under staden för att befria stjärnan från den plats där den har hållits fången och på så vis rädda sin stad.

Jul i Kapernaum har gått två gånger under min uppväxt och det är förmodligen reprisen som jag kommer ihåg. Jag har nämligen haft scener från den här serien i huvudet sedan dess, även om jag inte riktigt kom ihåg vad den handlade om. Men denna gång charmas jag av de älskvärda karaktärer som befolkar Kapernaum – Klopstock, Krampus, Innocentia, Amanda – och förfasas av den vedervärdiga Assar Skoog. Jag skrattar mig igenom serien och sugs in i spänningen. Dessutom gråter jag en skvätt för stackars Innocentia, som blivit lämnad ensam kvar efter sin älskade make, denna hårda dam med hjärtat på rätta stället. En verkligt charmig julkalender.

Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , , , | 1 kommentar

Nytillskott i mars 2019

Vad det gäller mars så var det en betydligt lugnare månad vad det gäller inflödet än tidigare månader under året.

Den här fick jag av min mamma:

Hon köpte den inbundna utgåvan på bokrean, och gav mig då sin pocketupplaga av Kvinnokungen. Jag ser mycket fram emot att läsa den.

Ett överraskningsrecensionsexemplar dök också upp i mars:

Urtidsbilderär en snyggt illustrerad bok om urtidsdjur. Jag har redan hunnit läsa den och ser fram emot att publicera min recension.

Men i mars köpte jag faktiskt mest film:

Ovanligt nog för mig så har jag faktiskt redan hunnit se alla tre. Film brukar ju annars kunna samlas på hög hos mig.

Publicerat i film och tv, läsning | Etiketter | 1 kommentar

Månadsrapport: Mars 2019

Antal lästa böcker i mars 2019: 12

26. Vänskap och varma tassar
27. Minnet av vatten av Emmi Itäranta
28. Under the Udala Trees av Chinelo Okparanta
29. White Cat av Holly Black
30. Fiskarmännen av Chigozie Obioma
31. Ormen i Essex av Sarah Perry
32. Vi har alltid bott på slottet av Shirley Jackson
33. Vad vet din hund? av Sophie Collins
34. Urtidsbilder av Anna Davour och Simon Stålenhag
35. The Gospel of Loki av Joanne M. Harris (gammal recension)
36. Nalle Puhs hörna av A. A. Milne
37. De osynliga av Charles L. Grant

Drama: 2
Dystopi: 1
Fantasy: 3
Historisk fiktion: 1
Non-fiction: 3
Science fiction: 1
Skräck: 1

Hyllvärmare: 4
Böcker införskaffade samma månad: 1
Böcker införskaffade samma år: 6
Omlästa böcker: 1
Lånade böcker: 0
Recensionsex: 1

Kvinnor: 7
Män: 3
Annat: 0
Duo: 2
Författare jag inte har läst tidigare: 7

Amerikansk författare: 3
Brittisk författare: 4
Finsk författare: 1
Nigeriansk författare: 2
Svensk författare: 3

Månadens bästa skönlitterära: Vi har alltid bott på slottet av Shirley Jackson
Månadens bästa nonfiction: Urtidsbilder av Anna Davour och Simon Stålenhag
Månadens sämsta: De osynliga av Charles F. Grant
Månadens överraskning:
Månadens besvikelse: Under the Udala Trees av Chigozie Okparanta
Månadens otäckaste:

Kommentar: Mars försvann lite i en dimma av pollenallergi. Jag är inte svårt allergisk eller så, men tillräckligt för att jag ska bli nedsatt under denna tid på året. Och i år är det värre än någonsin. Ändå har jag fått en del läst.

Om månadens bästa skönlitterära: Jag har länge varit nyfiken på Shirley Jackson och jag blev inte särskilt besviken.

Om månadens bästa nonfiction: En fantastiskt illustrerad bok om dinosaurier och andra urtidsdjur? Ja, tack!

Om månadens sämsta: Förvånansvärt kul ändå, men det måste ju ändå sägas att den höll sämst litterär kvalitet.

Om månadens besvikelse: Jag har velat läsa Under the Udala Trees sedan den kom ut, men den levde inte riktigt upp till mina förväntningar.

Antal sedda filmer i mars 2019: 4

5. Buffy the Vampire Slayer, säsong 2
6. Split
7. A Star is Born
8. Bohemian Rhapsody

Drama: 2
Fantasy: 1
Skräck: 1

Hyllvärmare: 0
Införskaffad samma månad: 3
Införskaffad samma år: 0
Lånad film: 0
På bio: 0
På tv: 0
Omsedd film: 1

Månadens bästa: Bohemian Rhapsody
Månadens sämsta: –
Månadens överraskning: Split
Månadens besvikelse: A Star Is Born
Månadens otäckaste:

Kommentar: Det blev en del film och tv-serier i mars. Jag hade några trevliga filmkvällar hos mina föräldrar, samtidigt som jag har tittat på The Truth About the Harry Quebert Affair på tv.

Om månadens bästa: Självklart att ett Queen-fan som mig skulle älska en biopic om Freddie Mercury.

Om månadens överraskning: Visserligen gillade jag föregångaren Unbreakable, men jag tyckte väldigt mycket om Split. Mer än jag hade kunnat föreställa mig.

Om månadens besvikelse: Jag hade höga förväntningar på A Star Is Born, som den tyvärr inte levde riktigt upp till.

Publicerat i läsning | Lämna en kommentar

Stormskörd av Mattias Leivinger och Johannes Pinter

Författare: Mattias Leivinger och Johannes Pinter
Serie: De mörkermärkta, #2
Förlag: Piratförlaget (2019)
Antal sidor: 464 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack!

Polisinspektör Iris Riverdal ligger nedsövd i en sjukhussäng. Innanför hjässbenet ligger en pistolkula begravd. Trots det återhämtar hon sig förvånansvärt snabbt. Medan de väntar på att hon ska vakna söker hennes poliskollegor febrilt efter svar. Vem var den mystiske förövaren, han som låg bakom mordvågen i Stockholm och till slut dog i ett eldhav i Swedenborgskyrkan? Samtidigt anländer två märkliga män till Stockholm. De har för avsikt att avsluta det den okända förövaren påbörjade och med sig har de ett mardrömslikt vapen som inte bar dödar kroppen, utan även själen. De överlevande samlar sig för slutstrid, för sin frihet eller undergång. Alla har de ett särskilt intresse i Iris. Men vem är vän och vem är fiende i det spel där hon plötsligt blivit centralpjäsen?

Det har gått nästan två år sedan jag läste den första delen i den här serien och när jag fick frågan för förlaget om jag ville läsa Stormskörd också tackade jag kvickt ja. Det är något med hur Mattias Leivinger och Johannes Pinter väver samman deckar- och skräckgenren som utövar en oerhörd lockkraft på mig.

Men det är också svårt att viga samman två genrer som är ganska olika varandra. Deckarbiten kräver ett visst mått av realism, att hålla sig inom vår verklighets spelregler, medan skräckbiten vänder upp och ned på dessa. I Stormskörd ska författarduon försöka brygga över skillnaden mellan genren, få poliserna som är djupt rotade i realismen och vardagen att börja tro på det övernaturliga, och där haltar det för mig. Det blir inte riktigt övertygande. Jag hoppas att det i sista delen av trilogin kommer kännas mer naturligt.

Trots detta är Stormskörd en skickligt skriven bladvändare med högt tempo och driv. Det går förvånansvärt lätt för mig att glida in i den här världen igen, att hitta tillbaka till karaktärerna och händelseförloppet. Ju mer vi får veta om vad som hände i DDR, desto mer spännande blir det. Lägg därtill att vi introduceras till två osannolika, men rysliga, antagonister. Karaktärerna som Pinter och Leivinger målar upp är intressant. Och bitvis ytterst obehagliga.

Stormskörd drar med mig i sin osannolika blandning av deckare och skräck, men är i författarnas händer en skickligt sammanvävd historia. Jag undrar verkligen hur denna trilogi ska sluta.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Nytillskott i februari

Jag inledde februari med att fortsätta försöka stilla min Supernatural-abstinens med att beställa ytterligare böcker som skulle passa fans för serien:

Jag fyller också år i februari. Av min kära far fick jag dessa tre böcker:

Min mor gav mig dessa tre:

Sedan innebär ju februari årets stora bokfest och jag går ju alltid lite bananas. Jag inledde årets rea med ett besök på Akademibokhandeln när de öppnade klockan sju:

Tretton titlar fick där följa med mig hem. Jag var faktiskt duktig och höll mig till min lista. Bara ett impulsköp (Världens upptäckare) slank med hem.

Senare den veckan hämtade jag ut mina förhandsbokningar. Dessa böcker beställde jag från Adlibris:

Dessa från Bokus:

Och sista, från CDON:

Sista dagen i februari dök dessutom en ask med Novellixnoveller upp hos mig:

Så vi kan ju säga att februari blev minst sagt galen när det gällde bokinflödet.

Vad tycker ni – gjorde jag några fynd på rean? Fyndade ni själva något på rean?

Publicerat i läsning | 6 kommentarer

Nytillskott i januari 2019

Jag inledde januari med att låna en bok av min kära mor, som hon hade fått av mig i julklapp:

Vi tycker båda att Louise Winblad är så träffsäker, så självklart ville vi läsa Hej igen vardag!

Årets första inköpta bok blev däremot den här:

Dog Behaviour, Evolution, and Cognition är kurslitteratur i Hundens beteendebiologi 2, som jag kommer läsa nu under våren. Det är verkligen spännande att inse hur mycket hundar faktiskt förstår och hur de har utvecklats för att leva i samspel med människor.

Jag har tidigare nämnt att jag fick världens Supernatural-abstinens efter att ha sett säsong 13, vilket fick mig att surfa runt för att försöka hitta böcker som skulle passa för fans av serien. Jag fick tips om dessa fyra som jag beställde:

Vi kan ju säga att jag bara blev missnöjd med en av dem, annars lyckades de ganska bra med att stilla mitt Supernatural-sug.

Årets första recensionsexemplar blev detta:

Jag läste Stormskörd lagom till recensionsdatumet, men hann inte skriva recensionen i tid. Den kommer att publiceras nu i veckan.

Jag köpte också hem en film i januari:

Jag såg trailern för Glass i slutet av förra året och ville genast se den. Senare fick jag veta att det är den avslutande delen i en trilogi, så då var jag ju tvungen att beställa hem de andra. Jag började med den första, Unbreakable.

Mot slutet av januari kom det hem en bok som jag skulle läsa i min bokcirkel:

Out of Africa blev väl ingen större hit hos någon av oss, men det är kul att ha läst en klassiker.

Publicerat i läsning | Etiketter | Lämna en kommentar

Ut med det gamla, in med det nya

Jag tror att en av anledningarna för mig att det går så trögt att komma igång med bloggen är det att jag har försökt skriva ikapp alla recensioner från förra året, samtidigt som jag har läst på i min vanliga takt. Ni kan ju gissa om det blir lite av ett Sisyfosarbete. Därför har jag bestämt mig för att inte skriva några minirecensioner på de böcker jag läste i december 2018 utan istället vända fokus mot 2019. Jag menar, det är april och jag har ännu inte publicerat någon recension på något som jag har läst i år.

Så, jag ska publicera de sista recensioner jag har skrivna från 2018. Sedan fullt fokus på 2019.

Låter det som en plan?

Publicerat i okategoriserad | Etiketter , | Lämna en kommentar