Tisdagstrion: De fattiga och de rika

Postat den tisdag 21 mars 2023 av C.R.M. Nilsson
Tisdagstrion

Då var det tisdag igen och ni vet vad det betyder. Inne hos Ugglan & Boken är det i vanlig ordning tisdagstrio som gäller. Denna vecka är temat de fattiga & de rika.

Skuggsystern av Lucinda Riley är den tredje delen i hennes serie om de sju systrarna. Star är systern som har huvudrollen i denna bok och de sju systrarna är ju rika. Men i den historiska delen får vi möta fattigadel som sveps upp i det glittrande sällskapslivet i London, med kopplingar till det kungliga hovet.

Mödrarnas söndag av Graham Swift är en kort roman, som utspelar sig under två tidsplan. Den viktigaste händelsen är dock söndagen den 30 mars 1924, då tjänstefolket får ledigt för att åka hem. Föräldralösa Jane Fairchild har dock ingenstans att ta vägen. Istället stämmer hon träff med sin rika älskare i granngodset.

Mexican Gothic av Silvia Moreno-Garcia är en lovecraftiansk skräckroman som utspelar sig i Mexico. Noemi Tabada tillhör en rik familj. Hennes kusin har dock gift in sig i en gammal adelsfamilj, som fallit på svåra tider. När Noemi får ett brev från kusinen där hon påstår att hennes man håller på att förgifta henne, beger sig Noemi iväg för att undersöka saken. Och dras snart in i det oroväckande mysteriet kring High Place.

Publicerat i läsning | Etiketter | 10 kommentarer

Wall-E

Postat den måndag 20 mars 2023 av C.R.M. Nilsson
Wall-E

Regissör: Andrew Stanton
Manusförfattare: Andrew Stanton och Jim Reardon
Skådespelare: Johan Lejdemyr, Mikaela Nelson, Henrik Dorsin
Produktionsår: 2008
Längd: 97 minuter

Året är 2805. Hejdlös konsumtion gjorde Jorden obeboelig sjuhundra år tidigare. Mänskligheten tvingades lämna planeten och bosätta sig på luxuösa rymdskepp. Kvar blev avfallsrobotarna som skulle städa upp och rena planeten. Men detta har misslyckats. Wall-E är den enda fungerande roboten. Han fortsätter att städa. En dag landar sonden Eva på jorden. Hennes uppdrag är att hitta tecken på möjligheter för liv. Wall-E blir förtjust i henne och visar henne alla sina skatter, däribland en planta. Det är det tecken som Eva har letat efter och hon för det med till rymdskeppet Axiom som hon kommer ifrån. Men alla är inte lika förtjusta. Inte alla vill återuppta livet på Jorden.

Wall-E är en Pixarfilm, distribuerad av Disney, som släpptes 2008. Lika länge har jag velat se den. Det är också den andra av Pixars filmer som har valts att bevaras i det amerikanska National Film Registry av Library of Congress. Detta för att den anses vara av kulturell, historisk eller estetisk betydelse.

Varför är lätt att förstå. Inte nog med att filmen är oerhört snyggt animerad, den innehåller ett tänkvärt budskap också som gör den aktuell över ett decennium efter den släpptes första gången. Kanske är den mer aktuell än någonsin. Konsumtionen i filmen har drivit Jordens resurser alltför långt till dess att inget återstår än ett skräpbestrött ödeland. Teknologin på rymdskeppet har dessutom gjort så att människorna blir stillasittande, vana vid att få sina behov tillfredsställda av tekniken. Blickarna är klistrade vid skärmar och de glömmer att se den verkliga världen. Det är ett enkelt, bekvämt liv, skräddarsytt för att hålla dem beroende.

Att placera ett par charmerande robotar i huvudrollerna är dessutom ett genidrag. Både Wall-E och Eva har mänskliga sidor som gör dem lätta att tycka om. Faktumet är att det är ytterst lite dialog i filmen bidrar bara till dess emotionella tyngd. Det är en film om apokalypsen som vågar ge tittaren hopp om att det aldrig är för sent.

Wall-E är ett fantastiskt animerat äventyr som väcker mycket tankar och känslor, och som dröjer sig kvar hos tittaren långt efter att den är över.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Fullmetal Alchemist 22 av Hiromu Arakawa

Postat den fredag 17 mars 2023 av C.R.M. Nilsson

Kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

Fullmetal Alchemist 22 av Hiromu Arakawa

Författare och illustratör: Hiromu Arakawa
Originaltitel: 鋼の錬金術師 22
Översättare: Akira Watanabe
Förlag: Viz Media (2009)
Antal sidor: 184 sidor, sammanslaget
Recensionsexemplar: Nej.

Pride har nu absorberade Gluttonys krafter, vilket gör att han kanske är en övermäktig fiende för Ed och hans allierade. Deras enda chans att besegra denna mäktiga homunculus är med hjälp Al och Hohenheim, men kan Ed verkligen förmå sig att lita på sin far tillräckligt länge för att planen ska gå i lås? I Central City har Mustang och hans team inlett sin attack. Men sitter armén på ett farligt trumfkort?

Tidigare har jag försökte recensera volymerna av Fullmetal Alchemist samlade, eftersom det ger möjlighet kring en fördjupad diskussion av handlingen medan den fortskrider. Läser man några volymer kan man se hur bitarna elegant faller på plats. Det blir lite upphackat när man läser dem en i taget och ska försöka recensera dem, eftersom de alltid oundvikligen slutar på en cliffhanger.

Denna volym 22 har något av en mellanbok över sig. Nog för att tempot är högtflygande, men egentligen förs inte handlingen framåt. Istället sker ett antal dramatiska konflikter som har avsikten att leda upp mot den episka slutstriden. Det sker förluster och blodspillan, men ofta är det sidokaraktärer som får sätta livet till. Än så länge klarar vår hjältar sig något sånär helskinnade.

Ett återkommande tema i Fullmetal Alchemist är mänsklig arrogans. Att man leker med krafter som man inte riktigt förstår, ofta utifrån de olika dödssynderna. Man är girig. Man är stolt. Man är arg. Allt driver olika människor i serien till att gå bortom vad som egentligen är tillåtet. Ofta med fruktansvärda konsekvenser. Även den högsta ledningen i armén börjar nu få betala priset för sin lust efter odödlighet och sin girighet.

Fullmetal Alchemist 22 är kanske inte den bästa boken i serien, men det är en välbehövlig pusselbit som leder fram till den episka finalen.

Andra delar i serien

Fullmetal Alchemist, vol 1-17 (recension)

Fullmetal Alchemist, vol 18-21 (recension)

Fullmetal Alchemist 22

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Burgers dotter av Nadine Gordimer

Postat den torsdag 16 mars 2023 av C.R.M. Nilsson
Burgers dotter av Nadine Gordimer

Författare: Nadine Gordimer
Originaltitel: Burger’s Daughter
Översättare: Annika Preis
Förlag: Albert Bonniers förlag (1991)
Antal sidor: 326 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Rosa Burger växer upp i ett hus som var satt under ständig övervakning av den sydafrikanska regeringen. Båda hennes föräldrar är kommunister och involverade i kampen mot apartheid. Under hennes uppväxt fängslas de flertalet gånger. Hennes mamma dör senare av sjukdom, medan fadern dör i fängelset. Trots att hon ensam är överlevande i sin familj, finns effekten av kampen mot apartheid kvar i hennes vardag. Alla har förväntningar på hur hon ska agera och regeringen vakar fortfarande över henne. Rosa har aldrig fattat några beslut själv och behöver nu finna sig själv för att ta reda på vem hon egentligen är.

Nadine Gordimer var en sydafrikansk författare och anti-apartheidaktivist. Hon mottog Nobelpriset i litteratur 1991 med motiveringen: ”som genom storartad episk diktning har – med Alfred Nobels ord – gjort mänskligheten den största nytta.” Många av hennes verk rör just kampen mot apartheid och Burgers dotter är inget undantag.

Burgers dotter är ingen lättläst bok. Det är en bok som bråkar med läsaren. Perspektivet skiftar mellan ett allvetande perspektiv som skildrar Rosa Burger utifrån, ett tredjepersonsperspektiv och sedan ett intimt förstapersonsperspektiv. Hur dessa olika perspektiv samspelar och bildar en helhet tar det tid att sätta sig in i.

Således är inte Burgers dotter en bok som låter sig läsas i en handvändning. Istället är det en komplex berättelse om en unik familj, som lämnat sina spår hos dottern. Är hon nu fri att leva sitt eget liv, eller är hon dömd att gå i sina föräldrars fotspår? Samtidigt som ett komplext porträtt av en ung kvinna målas upp, skildras även det komplexa i situationen i Sydafrika och hur en orättvisa påverkar en annan. Hur marginaliserade grupper ställs mot varandra.

Burgers dotter kräver en del av sin läsare, men är väl värd det.

Betyg 3: Gillade den.

Den här passar in på punkten ”en bok av en Nobelprisvinnare” i Selma Stories Läsutmaning 2023.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Pelle Svanslös i skolan av Gösta Knutsson

Postat den onsdag 15 mars 2023 av C.R.M. Nilsson
Pelle Svanslös i skolan av Gösta Knutsson

Författare: Gösta Knutsson
Illustratör: Iben Clante
Serie: Pelle Svanslös, #7
Förlag: Albert Bonniers förlag (1963)
Antal sidor: 103 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Elaka Måns öppnar en skola för alla katter i Uppsala. Lärare är Måns stygga släkting Konrad. Pelle Svanslös får alla de svåra frågorna. Konrad är så orättvis att snart vill ingen gå i skolan. Då utnämner Måns Pelle till lärare istället. Pelle tror att Måns äntligen har blivit snäll… men så klart har inte Måns bättrat sig ett dugg.

Pelle Svanslös i skolan är den sjunde delen i serien om Pelle Svanslös. Liksom tidigare böcker följer den mallen med att Pelle är med om allsköns äventyr, en del mer sannolika än andra. Ibland leder det till flygturer i Köpenhamn, ibland till att katter börjar i skolan. Oftast inleds allt med en konflikt när den elaka Måns ska till att lura Pelle, men faller på eget grepp. Något som är lika tillfredsställande att se varje gång.

Det tar aldrig emot att läsa någon av de här böckerna. Pelle Svanslös i skolan flyter på lika lätt som de andra böckerna. Trots ett visst mått av förutsägbarhet, är det aldrig tråkigt att ta del av Pelle och hans vänners äventyr. Snarare är det, som ni vet vid det här laget, charmigt och mysigt. Böcker att bara sjunka ned i när det som behövs är något kravlöst och lättläst.

Lucie Lundberg är väl den mest kända illustratören av Pelle Svanslös-böckerna. Men de utgåvor jag samlar på, däribland Pelle Svanslös i skolan, är illustrerade av Iben Clante. Hans illustrationer är tämligen simpla, men uttrycksfulla. Trots att katterna i böckerna är antropomorfa, så skildrar han både mänskliga känslor och ett kattlikt kroppsspråk i sina bilder.

Pelle Svanslös i skolan följer självklart mallen för den här typen av böcker: charmig och mysig, och på många sätt oemotståndlig.

Betyg 3: Gillade den.

Andra delar i serien

Pelle Svanslös på äventyr (recension)

Pelle Svanslös på nya äventyr (recension)

Pelle Svanslös i Amerika (recension)

Pelle Svanslös klarar sig

Hur ska det gå för Pelle Svanslös? (recension)

Pelle Svanslös och taxen Max (recension)

Pelle Svanslös i skolan

Heja Pelle Svanslös!

Pelle Svanslös och Maja Gräddnos

Trillingarna Svanslös

Alla tiders Pelle Svanslös

Pelle Svanslös och julklappstjuvarna

Pelle Svanslös ger sig inte

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagstrion: Kräldjur

Postat den tisdag 14 mars 2023 av C.R.M. Nilsson
Tisdagstrion

Då var det tisdag igen och snart har halva mars gått. Jag håller på att återhämta mig från en förkylning och är inte riktigt helt hundra fräsch i skallen när jag skriver det här. Så konstiga meningskonstruktioner får ni ursäkta i veckans tisdagstrio. I vanlig ordning är det Ugglan & Boken som håller i det hela. Veckans tema är kräldjur (ormar, ödlor, men även krokodiler, sköldpaddor.)

Ormen i Essex av Sarah Perry är en historisk roman där den nyblivna änkan Cora inte riktigt vill dra sig tillbaka i rollen som viktoriansk societetsfru. Istället hamnar hon med sin son och sin väninna i Colchester, en ort som hamnat i hysteri över ett okänt odjur. Cora misstänker att det är en okänd, oklassificerad art. Jag tyckte riktigt bra om den här.

Dragonspell av Katharine Kerr är fjärde delen i hennes episka fantasyserie om landet Deverry. Serien involverar keltisk mytologi, reinkarnation och ofta en dos drakar. Drakar tycker jag kan anses vara en sorts fiktiva kräldjur. Beroende på vilken mytologi de tillhör är de ju antingen ödleliknande eller ormliknande.

Turtles All the Way Down av John Green har jag inte läst. Jag vet att han är något av en husgud hos bokbloggare, men jag är måttligt imponerad. Det här är berättelsen om Aza Holmes, som lider av OCD och ångest, som motvilligt försöker hitta en försvunnen, efterlyst miljardär.

Publicerat i läsning | Etiketter | 14 kommentarer

Upp

Postat den måndag 13 mars 2023 av C.R.M. Nilsson
Upp

Originaltitel: Up
Regissör: Pete Docter och Bob Peterson
Manusförfattare: Bob Peterson, Ronnie del Carmen och Thomas McCarthy
Skådespelare: Sten Ljunggren, Elias Eiding Målar, Henrik Dorsin
Produktionsår: 2009
Längd: 87 minuter

Carl Fredricksen mötte Ellie redan som barn. De var båda stora beundrare av upptäckaren Charles Muntz och Ellie vill flytta sitt klubbhus till Paradisfallen. Men åren går och livet kommer emellan den där resan dit. Nu är Ellie borta och Carl ensam kvar. Han bestämmer sig för att uppfylla hennes önskan. Genom att fästa tusentals ballonger vid huset förvandlar han det till ett slags luftskepp. Med sig råkar han få pojkscouten Oskar. Efter många om och men, lyckas de nå Sydamerika. Men huset landar inte vid fallen, utan de tvingas försöka få med sig huset genom djungeln där de är med om sällsamma äventyr och möten…

Upp är en animerad långfilm från 2009 som har gjort sig känd för sin inledande sekvens. Det är en mycket känslomässig inledning. Mötet i barndomen, förälskelsen, livet de delar, det förkrossande ögonblicket när döden skiljer dem åt. Under knappt 10 minuter kastas tittaren mellan olika känslor och blir nästan lika förkrossad som Carl av att förlora Ellie. På många sätt påminner egentligen Fredrik Backmans En man som heter Ove om denna film. I grunden är de båda hjärtevärmande berättelser om griniga, gamla gubbar som lär sig leva igen och knyta an till andra människor.

Liksom de flesta andra Pixarfilmer, så är Upp skickligt animerad. Världen som målas upp är trovärdig utifrån de ramar som studion sätter upp för den. De klara färgerna och de udda varelser som döljer sig i den sydamerikanska djungeln lever upp på tv-skärmen. Den instrumentala musiken är mästerfullt skriven för att maximera stämningen.

Styrkan i Upp ligger i dess känslomässiga tyngd. I frågan kring brutna löften och försöka hålla de löften man lämnat en död människa, till den grad att man glömmer de levande. Själva äventyret och humorn skär sig mot detta, men är samtidigt begripligt. En ren berättelse om sorg och att gå vidare är inte riktigt Disneys melodi.

Och det är synd. För om man hade skalat bort lite av humorn och action och fokuserat på det känslomässiga, då hade Upp varit en riktig fullpoängare.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Goda grannar av Mattias Edvardsson

Postat den fredag 10 mars 2023 av C.R.M. Nilsson
Goda grannar av Mattias Edvardsson

Författare: Mattias Edvardsson
Serie: Lundasviten, #2
Förlag: Bokförlaget Forum (2020)
Antal sidor: 356 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Micke och Bianca behöver en nystart och lämnar därför Stockholm för ett idylliskt villakvarter i Skåne, som verkar perfekt för deras familj. Men allt eftersom de lär känna sina grannar kommer en känsla av obehag smygande. När Bianca blir påkörd utanför deras hus, tyder allt till en början att det rör sig om en tragisk olycka. Men medan hon kämpar för sitt liv på sjukhuset, växer dock tvivlet hos både polisen och i kvarteret. Micke har alltid trott på rättvisan. Men vad händer när den enda utvägen tycks vara att ta lagen i egna händer?

Goda grannar är den tredje boken som jag läser av Mattias Edvardsson, en författare som alltid förmår att leverera en spännande historia. Han är dessutom en stilistisk kameleont som skriver på det sätt som berättelsen kräver.

I Goda Grannar växlar perspektivet mellan då och nu. Allt inleds med bilolyckan i nutid och går växelvis hand i hand med stunden som Micke och Bianca flyttar in i området med sina barn. Trots detta är det förhållandevis lätt att följa den röda tråden och plocka upp ledtrådarna till det som har hänt. Kanske lite för lätt. Av Mattias Edvardsson har jag kommit att förvänta mig det oväntade, därför är det lite av en besvikelse att vändningen aldrig kommer. Att det är så lätt att förstå hur det ligger till.

Annars är tematiken i Goda grannar rätt intressant. Temat är förstås grannar, men också hur ärliga vi är i mötet med varandra och hur mycket vi egentligen kan lita på varandra. Berättelsen är tämligen långsam, men under ytan finns det gott om undertryckta känslor. Det finns flertalet spänningar i relationerna mellan de olika karaktärerna på ett sätt som i närmast känns hotfullt. Som om det kan brisera när som helst.

Även om Goda grannar inte är Mattias Edvardssons bästa bok, så är det en spännande thriller som lätt låter sig slukas.

Betyg 3: Gillade den.

Andra delar i serien

En helt vanlig familj (recension)

Goda grannar

En familjetragedi

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Pelle Svanslös och taxen Max

Postat den torsdag 9 mars 2023 av C.R.M. Nilsson
Pelle Svanslös och taxen Max av Gösta Knutsson

Författare: Gösta Knutsson
Illustratör: Iben Clante
Serie: Pelle Svanslös, #6
Förlag: Albert Bonniers förlag (1963)
Antal sidor: 109 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

En ny hund har flyttat till staden. Han heter Max och är en tax. Dessutom har han bara ett öra, vilket får de andra hundarna att mobba honom. Pelle, som saknar svans, känner sympati för honom. Trots att de är hund och katt, blir de snart goda vänner. Tur är väl det, för Måns med sina hejdukar Bill och Bull är elakare än någonsin mot stackars Pelle. Måns försöker slå Pelle av brädet hos Gullan av Arkadien. På badorten ställer han in sig hos den vackra katten Mirjam. Men skrämma Pelle med spöken, det lyckas han inte med…

Det börjar bli svårt att recensera böckerna om Pelle Svanslös, för det känns fantasilöst att skriva charmigt och mysigt. Men det är de. Pelle Svanslös och taxen Max är inget undantag från regeln, med sin artöverskridande vänskap. Det är skönt att de kan stötta varandra, när omvärlden är så elak mot dem. Det underliggande budskapet i de här böckerna är trots allt, som i de flesta barnböcker, att alla har ett lika värde. Ibland kan det ju bli lite fel enligt dagens mått mätt, men viljan tycks vara god.

Pelle Svanslös och taxen Max blandar ju ett antal löst sammanhängande historier. Många gånger är det enda som binder samman dem att Max förekommer i dem. Varje liten berättelse är i sig fristående, som när deras respektive ägare tar med dem på badort eller när Pelle tar med sig Gullan av Arkadien på dejt. Här finns det också surrealistiska inslag, som när Pelle drömmer att han kommer till Blåkulla till påsk.

Det är rätt tröstande att slå sig ned med Pelle Svanslös och taxen Max och veta vad man får: charmig, mysig och kravlös läsning.

Betyg 3: Gillade den.

Andra delar i serien

Pelle Svanslös på äventyr (recension)

Pelle Svanslös på nya äventyr (recension)

Pelle Svanslös i Amerika (recension)

Pelle Svanslös klarar sig

Hur ska det gå för Pelle Svanslös? (recension)

Pelle Svanslös och taxen Max

Pelle Svanslös i skolan

Heja Pelle Svanslös!

Pelle Svanslös och Maja Gräddnos

Trillingarna Svanslös

Alla tiders Pelle Svanslös

Pelle Svanslös och julklappstjuvarna

Pelle Svanslös ger sig inte

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Stormsystern av Lucinda Riley

Postat den onsdag 8 mars 2023 av C.R.M. Nilsson
Stormsystern av Lucinda Riley

Författare: Lucinda Riley
Originaltitel: The Storm Sister
Översättare: Johanna Svartström
Serie: De sju systrarna, #2
Förlag: Bazar förlag (2021)
Antal sidor: 579 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Ally D’Apliese är en framgångsrik seglare, som tvingas återvända till sitt barndomshem när hon får vet att hennes adoptivfar hastigt har gått bort. Efter sig lämnar han en gåta, där var och en av de sex systrarna tilldelas en ledtråd till sina rötter. Ally är inte så intresserad till en början att utforska sin, men när hon drabbas av ytterligare tragedi följer hon sin ledtråd till Norge. Där upptäcker hon en etthundra år gammal historia om en sångerska som inte bara har kopplingar till kompositören Edvard Grieg, utan också till Ally själv. Ju mer hon lär sig om den bortglömda Anna Landvik, desto närmare kommer hon sanningen om sitt eget ursprung.

Stormsystern är andra delen i serien om de sju systrarna. Turen har kommit till den nästäldsta systern, Alcyone, allmänt kallad Ally. Det är lättare att sugas in i hennes berättelse om sitt liv som tävlingsseglare och den stora kärlek hon möter i form av Theo. Det är en himlastormande romans, som tar sin ända med förskräckelse och tragedi. Kanske är det just att hon drabbas dubbelt som gör hennes berättelse mer intressant. Själva mysteriet kring deras adoptivfar börjar också förtätas, vilket gör att det finns en spänning.

Däremot kan jag inte påstå att relationen med Theo är sympatiskt skildrad i Stormsystern. Det är meningen att han ska var charmigt, gammaldags romantisk. Vad han framstår som är en kontrollerande skitstövel. Dynamiken i förhållandet skickar upp varningsraketer, men effekten det har på Ally är relativt välskildrad.

Det leder ju också indirekt fram till att Ally bestämmer sig för att söka sina rötter i Norge. Upplevelsen är att Stormsystern till viss spelar på stereotyper om Norge, men det finns ändå en viss charm. De relationer som Ally bygger med de släktingar hon finner i Norge är mycket fint skildrad.

Nutidshistorien i Stormsystern är mer jämn kvalitetsmässigt med den historiska berättelsen än i föregående bok. Läsaren förs nu med till Norge och Tyskland, sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Det är en berättelse om talang och musik, allt kopplat till Edvard Griegs mest kända verk Peer Gynt. Det är främst Annas berättelse som är intressant. När det kommer till att skilja släktens senare öde blir det lite tradigt.

Men på det hela var Stormsystern en positiv överraskning. Det ska bli spännande att ge sig i kast med bok tre.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Passar in på punkten ”en bok på minst 450 sidor” i Selma Stories Läsutmaning 2023.

Andra delar i serien

De sju systrarna (recension)

Stormsystern

Skuggsystern

Pärlsystern

Månsystern

Solsystern

Den saknade systern

Atlas

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar