Arsène Lupin v/s Sherlock Holmes av Maurice LeBlanc

Arsène Lupin v/s Sherlock Holmes av Maurice LeBlanc

Författare: Maurice Leblanc
Originaltitel: Arsène Lupin contre Herlock Sholmes
Översättare: Lars Göransson
Serie: Arsène Lupin, #2
Förlag: Modernista (2022)
Antal sidor: 112 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

När Arséne Lupin stjäl en mycket värdefull diamant, ställs han snart inför en duell i slagfärdighet mellan den flinka gentlemannatjuven och den skarpaste detektiven av dem alla. Arséne Lupin har många strängar på sin lyra: mästare i förklädnad, konstkännare, historiker, gentleman och tjuv. Han förkroppsligar den franska aristokratin: kvicktänkt, slug, charmig och med det perfekta maneret. Han är troligtvis den skickligaste tjuven i världen. Många gånger har han lyckats överlista kommissarie Justin Ganimard. Men nu har han kanske mött sin överman i en viss Londondetektiv.

När jag först stiftade bekantskap med Arsène Lupin i Arséne Lupin, gentlemannatjuven, fick jag en trevlig och charmerande bekantskap. Därför såg jag fram emot att sätta tänderna i bok nummer två, Arsène Lupin v/s Sherlock Holmes, där vår gentlemannatjuv ställs mot en mästerdetektiv. Det låter som grunden för en riktigt underhållande bok, men blir mest irriterande.

Saken är den att jag är ett ganska stort fan av Sherlock Holmes, så jag är knappast opartisk. Maurice LeBlanc har noll grepp om hans karaktär eller hur han går tillväga i sitt arbete. Mest irriterande är dock hans tolkning av Watson, som förvandlas till en dum smickrare. Som sådan är han så uppfylld av sin beundran inför Holmes att han inte har en egen tanke i huvudet. Givetvis är Arsène Lupin v/s Sherlock Holmes också lite en uppgörelse mellan det kalla engelska och det belevade franska, såsom LeBlanc tolkar det hela.

Arsène Lupin är ju LeBlancs brain child, så jag gick väl in lite i Arsène Lupin v/s Sherlock Holmes att den skulle kunna vara vinklad till hans fördel. Men att göra det genom att begå karaktärsmord på de karaktärer man fräckt lånar. (Det blev ett väldigt rabalder, eftersom copyrighten fortfarande var i laga kraft. Numera kan man faktiskt kalla vår Londondetektiv för Sherlock Holmes, då copyrighten sedan länge är utgången.) Men också irriterande är hur han inte tycks ha grepp om sina egna karaktärer. I första boken fanns en ömsesidig respekt mellan Ganimard och Lupin, och Ganimard tedde sig tämligen intelligent. Här är han bara dum och Lupin tycks se honom med förakt.

Arsène Lupin v/s Sherlock Holmes har lockande premiss, men med sitt usla grepp om karaktärerna författaren lånar blir boken mest irriterande.

Betyg 2: Den var okej!

Andra delar i serien

Arsène Lupin, gentlemannatjuven (recension)

Arsène Lupin v/s Sherlock Holmes

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Lappat & Lagat av Kerstin Neumüller

Lappat & lagat av Kerstin Neumüller

Författare: Kerstin Neumüller
Förlag: Natur & Kultur (2018)
Antal sidor: 144 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Lappat & lagat är en praktisk handbok för den som vill förlänga livslängden på sina kläder, genom att laga dem när de går sönder. Det är en bok som vänder sig till både den som är nybörjare och till den som redan är bekant med tråckeltråd och fingerborg. Här ges exempel på både enkla och snabba lagningar för nödsituationer, men också tips och idéer för hur du lagar ett plagg mer omsorgsfullt. Kerstin Neumüller delar med sig av knep som hon har hämtat från vänner och på skrädderier. Hon visar bland annat hur man lagar jeans på olika sätt, syr fallskärmsjägarnas nödlagning och gör osynliga konststoppningar.

Som ni alla vet vid det här laget, så försöker jag att leva ett mer hållbart liv. Vilket inte är lätt med dålig impulskontroll och ett omåttligt ha-begär. Men en del av detta handlar om att vårda och laga mina kläder. Lappat & lagat kändes därför som en gudasänd när jag såg den bland årets bokreatitlar.

Det märks att Kerstin Neumüller brinner för det här med kläder och att laga dem. På ett enkelt och pedagogiskt vis, med många bilder, går hon i Lappat & lagat igenom olika tekniker för att rädda favoritplaggen. Många gånger känns det som om fokus ligger på konstfärdiga, synliga lagningar. Även om det blir fint, kanske jag känner att en lagad reva i skrevet på favoritjeansen vill man nog inte dra uppmärksamheten till genom en massa broderier.

Men det bästa med Lappat & lagat är inspirationen den ger. Tidigare när jeans har spruckit i skrevet, har det per automatik inneburit en tur till textilåtervinningen. Nu har flera åkt upp ur den kassen för ett försök att rädda dem istället. Därför känns det som att boken uppfyller sitt syfte: den är inspirerande och den kommer till praktisk nytta.

För den som någon gång har sörjt när ett älskat plagg går sönder och du inte vetat hur du ska laga det, då är inte räddningen långt borta. Den stavas Lappat & lagat och är värd att återvända till många gånger.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Bravely av Maggie Stiefvater

Bravely av Maggie Stiefvater

Författare: Maggie Stiefvater
Förlag: Disney Press (2022)
Antal sidor: 367 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Merida har nyligen återvänt till Dun Broch efter att ha befunnit sig på resande fot. Kanske borde hon vara glad över att vara hemma, men hon känner sig rastlös. Trots att hon har varit borta, tycks allt ha förblivit sig likt hemmavid. Men att Dun Broch skulle ha helt stagnerat, skulle hon väl aldrig tro… inte förrän hon stöter på guden Feradach, som upprätthåller balansen genom att utplåna det ruttna och stagnerade. På julafton kommer han till Dun Broch med syftet att förstöra riket och alla inuti det. Bara det att Cailleach, en gudom över skapelse, lägger sig i ger Merida en gnutta hopp: att förmå sin familj att förändras inom ett år eller se Dun Broch gå under. Under detta avtal, beger sig Merida ut på tre resor till närliggande riken för inspirera revolution inom sin familj. Men i sin ansträngning att rädda de hon älskar från undergång, har hon kanske förlorat sikte på den som mest har stagnerat: sig själv.

Finns det någon författare mer lämpad än Maggie Stiefvater att skriva en uppföljare till Disneys Modig? I Bravely för hon oss med till ett Skottland av svunna tider, där magi finns ständigt närvarande. Med sin målande, vackra prosa sveper hon oss med genom landskapet och det skotska vädret, bland människor och vargar.

Förändring är något av det mest smärtsamma som finns. Människor ogillar ofta förändring, just därför att det hotar den stabilitet, förutsägbarhet och säkerhet som vi håller kärt. Bravely är en bok som handlar om förändringar. Det nödvändiga i dem för att utvecklas, men också det djupt obehagliga i att se allt välbekant ändras. Den psykologiska skärpa med vilken Stiefvater skildrar konflikten inom Merida är enastående. Å andra sidan bär hennes ansträngningar frukt, å andra sidan kommer inget bli sig likt.

Stiefvater är en av mina favoritförfattare och jag gillar ju karaktärsdrivna romaner, vilket hennes alltid är. Bravely lyckas hålla sig trogen till filmen den är en uppföljare till, samtidigt som den utvidgar karaktärerna och gör dem mer mänskliga. Även mindre karaktärer som bara var till för att skapa humor i filmen, trillingarna Hubert, Hamish och Harris, får här kött på benen och blir egna individer.

Bravely är ett förtrollande äventyr om det smärtsamma i förändring, kärlek till familjen och det enastående vackra, vilda Skottland som karaktärerna bor i.

Betyg 5: Den var fantastisk!
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagstrion: Hetta

Tisdagstrion

Tisdag igen och det innebär som vanligt tisdagstrion inne hos Ugglan och boken. Denna vecka är temat hetta (eller andra ”varma” ord) i titeln. Det passar ju bra, med tanke på att det har varit olidligt hett ett tag. Även om det just nu är välsignat svalare. Men just ordet ”hetta” var svårt att hitta i min hylla, men andra varma ord var det gott om.

I lågor av Naomi Klein är en bok jag ska läsa nu i juli. Jag är väldigt intresserad av miljö- och klimatfrågor, och det här är en samling texter av aktivisten Naomi Klein som beskriver de möjligheter vi fortfarande har för att anta utmaningen som klimatkrisen utgör.

Harry Potter och den flammande bägaren av J. K. Rowling är en av mina favoritböcker i serien. Harry Potter återvänder till sitt fjärde år på Hogwarts och överraskningen att skolan ska stå värd för en trekamp mellan Hogwarts och tre andra trollkarlsskolor. Snart får Harry en del att tänka på, när han som underårig blir utvald att tävla för Hogwarts och ställs inför stora prövningar. Det här är vändpunkten i hela serien.

Home Fire av Kamila Shamsie är ytterligare en moderniserad tolkning av en pjäs, men denna gång en pjäs av Sofokles (Antigone). I centrum står tre syskon: Isma, som äntligen kan leva sitt eget liv efter att ha uppfostrat sina yngre syskon; hennes vackra syster Aneeka, som bor kvar i London; och brodern Parvais, som försvunnit för att leva upp till minnet av jihadistfadern han aldrig kände. Det här är inte alla gånger bekväm läsning, utan det utmanar läsaren att sätta sig in i situationer som kan vara helt främmande. På ett lysande sätt utforskar den motsättningar mellan tro, familj och samhälle.

Publicerat i läsning | Etiketter | 14 kommentarer

Antebellum

Poster för Antebellum

Regissör: Gerard Bush och Christopher Renz
Manusförfattare: Gerard Bush och Christopher Renz
Skådespelare: Janelle Monáe, Eric Lange, Jena Malone
Produktionsår: 2020
Längd: 105 minuter

Veronica Handley är en framgångsrik författare och omtyckt föreläsare kring frågor om integration och svarta kvinnors upplevelser. Nu befinner hon sig dock i en mardröm. Hon är fångad på en bomullsplantage, som tycks som hämtad från innan inbördeskriget avgjordes. Livet för slavarna är brutalt. Men hur har hon hamnat här? Och hur kan hon ta sig tillbaka till sin man och sin dotter? Hon tvingas spela med så gott som det går i det sjuka spelet, samtidigt som hon försöker lösa mysteriet bakom hur de alla har hamnat på plantagen och hur de ska bli fria igen.

Antebellum inleds med ett musikstycke som genast höjer pulsen hos tittaren. Den skapar en dissonans mot vad som först verkar vara en idyll: vackra miljöer, en liten blond flicka som leker utanför ett gods i historisk klädedräkt. Snart marscherar soldater i konfederationens grå uniform över plantagens mark och vi lägger blicken på slavarna. Vi bevittnar brutalitet och en kall likgiltighet inför människoliv.

Inledningen av Antebellum lämnar sina spår. Det är på många sätt en oerhört obehaglig film, samtidigt som den inte förmår att bära sig hela vägen. Trots att jag som tittare hela tiden känner ett obehag, segar filmen bitvis ihop. Trots briljanta skådespelarinsatser och ett verkligen bländande foto, så är handlingen alldeles för tunn för filmens längd. Den skulle nog ha gjort sig ännu bättre i en mer koncentrerad form.

Även om Antebellum inte når upp till sin fulla potential, så är det en film som biter sig fast. Janelle Monáe är helt enkelt lysande i sin roll som Veronica. Hennes öde håller mig vaken sent på kvällen. Inte bara allt hon har utsatts för, utan också de handlingar hon drivs till när hon kämpar för sin frihet. De monstruösa handlingar hon begår. Slutet är inte lätt att svälja. Det är uppbyggt för att göra tittaren illa till mods. En hämndfantasi vars bildspråk ekar av historiska vingslag, men omvänt.

Antebellum förmår inte bära sig hela vägen, men det är ändå en riktigt obehaglig film som dröjer sig kvar länge hos tittaren.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Månadsrapport: Juni 2022

72. Vintage Jewellery av Caroline Cox
73. Döttrarnas rike av Yang Erche Namu och Christine Mathieu
74. Min vän Dahmer av Derf Backderf
75. Utloggad av Lilly Emme
76. Tongues of Serpents av Naomi Novik
77. Kungens rosor av Moa Martinson
78. Five Hundred Miles From You av Jenny Colgan
79. Den sista migrationen av Charlotte McConaghy
80. Lost Souls av Poppy Z. Brite
81. Städa hållbart med Ekotipset av Ellinor Sirén
82. The Witch’s Heart av Genevieve Gornichec
83. Printer’s Devil Court av Susan Hill
84. Vägen till Klockrike av Harry Martinson
85. Burn av Patrick Ness

Drama: 2
Dystopi: 1
Fantasy: 3
Feelgood: 1
Non-fiction: 3
Skräck: 2

Hyllvärmare: 2
Böcker införskaffade samma månad: 0
Böcker införskaffade samma år: 11
Omlästa böcker: 1
Lånade böcker: 0
Recensionsex: 0

Kvinnor: 11
Män: 4
Annat: 0
Duo: 0
Författare jag inte har läst tidigare: 5

Amerikansk författare: 4
Australisk författare: 1
Brittisk författare: 4
Fransk författare: 1
Kinesisk författare: 1
Svensk författare: 4

Kommentar: Juni har svischat förbi. Min tjänstledighet för studier tog slut och jag tog min mastersexamen i psykologi. Nu är jag tillbaka på jobbet. Det gör mig väldigt trött, då jag är ovan och lite ringrostig vid att jobba vardagar, men jag börjar hitta in i alla rutiner igen. Jag är förvånad över att det blev så mycket läst i juni med tanke på att jag har känt mig så fruktansvärt trött stundtals.

Den här månaden fick två skönlitterära böcker full pott. Men oavsett hur bra Kungens rosor, så måste jag säga att mitt hjärta klappar snäppet hårdare för The Witch’s Heart. Jag menar, en omtolkning av nordisk mytologi. Det är ju som skrivet för mig.

Månadens bästa nonfiction, och faktiskt otäckaste, är Min vän Dahmer. Det är ett obehagligt seriealbum där författaren försöker förstå hur hans klasskamrat och vän kunde bli en ökänd seriemördare.

Överraskad blev jag av Vintage Jewellery. Jag är inte särskilt intresserad av smycken, men tyckte faktiskt att boken var riktigt intressant. Överlag var de här böckerna (Vintage Fashion och Vintage Jewellery) bättre än jag hade väntat mig.

Lite besviken blev jag däremot på Printer’s Devil Court. Susan Hill kan konsten att berätta en spökhistoria, men bättre kan hon.

Antal sedda filmer i juni 2022: 4

30. Antebellum
31. Livet efter dig
32. The Call
33. En bön för de stulna

Drama: 2
Skräck: 2

Hyllvärmare: 0
Införskaffad samma månad: 0
Införskaffad samma år: 0
Lånad film: 0
På bio: 0
Netflix: 4
Annan streamingtjänst: 0
Omsedd film: 0

Kommentar: I juni blev det inget som helst serietittande för min del, men jag såg i alla fall några filmer. Lite blandad kompott.

Bäst och otäckast tyckte jag att Antebellum var, även om den inte riktigt levde upp till sin fulla potential.

Desto sämre tyckte jag En bön för de stulna var, som jag dessutom blev besviken på. Boken den är baserad på dröjer sig kvar, medan filmen bara är seg och försöker vara konstnärlig på bekostnad av berättelsens emotionella tyngd.

Överraskad blev jag av The Call, som jag trodde skulle vara ett bottennapp, men som var en hyfsad skräckfilm/thriller.

Publicerat i film och tv, läsning | Etiketter | Lämna en kommentar

Nytillskott i juni 2022

Jag har faktiskt inte köpt en enda bok i juni. Däremot har jag fått låna en bok av mamma:

Jag var inte jätteförtjust i Bokhandeln på Riverside Drive, men tänker att hon kan få en chans till. Så jag ska väl läsa Bokskåpets hemlighet framöver.

Publicerat i läsning | Etiketter | 1 kommentar

När bergen sjunger av Nguyễn Phan Quế Mai

När bergen sjunger av Nguyễn Phan Quế Mai

Författare: Nguyễn Phan Quế Mai
Originaltitel: The Mountains Sing
Översättare: Annika Sundberg
Förlag: Historiska media (2021)
Antal sidor: 381 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Hanoi, 1972. De amerikanska bomberna briserar över Vietnam. Huong och hennes mormor klamrar sig fast vid varandra i sin osäkra vardag. Huongs föräldrar har lämnat henne för att utkämpa ett krig som inte bara sliter itu deras land, utan också deras familj. För mormodern väcker krigets fasor andra minnen till liv, minnena av den fruktansvärda tiden under den kommunistiska regeringen då hon tvingades fly från familjens gård med sina sex barn. Under loppet av några år hade hon förlorat sin far, make, bror och äldsta son.

När bergen sjunger är den vietnamesiska författaren  Nguyễn Phan Quế Mais debutroman. Även om detta rör sig om historisk fiktion, så har författaren lånat av båda sin egen familjs och bekantas berättelser för att kunna skildra Vietnams smärtsamma 1900-talshistoria. Skräcken under den kommunistiska regeringen känns igen från andra försök i Asien att genomdriva en kommunistisk politik. Vietnamkrigets fasor väcks också plågsamt till liv. Under Vietnamkriget fälldes mer bomber än under hela andra världskriget, har jag hört sägas i en annan bok om denna tid (Himmel och jord av Le Ly Hayslip).

Även om När bergen sjunger är en välskriven bok som sveper med sig läsaren, är den stolpigt uppbyggd. Vartannat kapitel berättar om Huongs vardag och vartannat kapitel om mormoderns liv. Om kapitlen hakade i varandra på ett naturligt vis, vore det kanske inte en sak. Nu känns det snarare som om det är två berättelser i en och samma bok som inte har annat gemensamt än att mormodern tilltalar Huong i sin berättelse mellan varven. Saken är den att det blir svårt att hålla isär vad som händer i vilken tid och jag får verkligen ibland anstränga mig för att dra mig till minnes vad som har hänt när jag byter tillbaka till Huongs perspektiv eller mormoderns perspektiv.

Men När bergen sjunger är ändå en berättelse väl värd att läsa, om ett land och ett krig som vi inte talar alltför mycket om.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 1 kommentar

Pojken, mullvaden, räven och hästen av Charlie Mackesy

Pojken, mullvaden, räven och hästen av Charlie Mackesy

Författare och illustratör: Charles Mackesy
Originaltitel: The Boy, the Mole, the Fox and the Horse
Översättare: Uje Brandelius
Förlag: Bokförlaget Forum (2020)
Antal sidor: 130 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Pojken, mullvaden, räven och hästen kan beskrivas på flera olika vis. Som en vardagsfilosofisk tankebok, en modern fabel och en hjärtevärmande berättelse om vänskap och gemenskap. Detta är illustratören Charlie Mackesys debutbok, som samlar de bilder som har berört en hel värld. Här bjuds läsaren in till en sagolik skogspromenad med fyra vänner som diskuterar vad som är viktigt i livet på riktigt. Vad är egentligen mod? När är du lycklig? Och finns det något problem som inte blir lite bättre av att äta tårta?

Charles Mackesys vackra akvareller har väl knappast undgått någon. Facebook brukar svämma över med dessa fina bilder och de tankeväckande dialoger som följer dem. Däremot visste jag inte om att Pojken, mullvaden, räven och hästen fanns som bok förrän min syster gav den till mamma i julklapp. Då kände jag att jag var tvungen att införskaffa mitt eget ex.

Dagens samhälle kännetecknas av ett högt tempo, perfektion och yta. Det som nog har gjort Charlie Mackesys bilder, som fyller Pojken, mullvaden, räven och hästen, har slagit igenom är att de uppmanar till motsatsen. Den är introspektiv på det sätt att den vänder läsarens uppmärksamhet inåt, mot de egna känslorna. De enkla texterna är drabbande och slår an på djupet. Kanske för att den uppmanar oss till att tillåta oss själva att vara mänskliga.

Pojken, mullvaden, räven och hästen är fylld av akvareller, både i färg och i svartvitt. Stilen är bedrägligt enkel, nästan som en skiss. Linjerna tycks slarviga och förstärker budskapet om att perfektion kanske inte är det mest viktiga att sträva efter här i världen. Även bilder där det har gått lite snett, som att Mackesys hund har klivit i den våta färgen, tillåts vara med här.

Pojken, mullvaden, räven och hästen är en väldigt fin bok om vänskap och det viktiga i livet, som jag plockar fram och bläddrar i för att få tröst.

Betyg 5: Den var fantastisk!
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 1 kommentar

Blod säljer av Stephen King

Blod säljer av Stephen King

Författare: Stephen King
Originaltitel: If It Bleeds
Översättare: Jon-Henri Holmberg
Förlag: Albert Bonniers förlag (2020)
Antal sidor: 505 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Blod säljer är en samling med noveller, eller kortromaner, skrivna av Stephen King. Allting inleds med Mr Harrigans telefon, där den unga pojken Craig börjar hjälpa en äldre herre genom att läsa för honom och vattna hans blommor. Fyra gånger om året skickar Mr Harrigan skraplotter till honom och när Craig en dag vinner stort, vill han tacka honom genom att köpa en mobiltelefon åt Mr Harrigan. Något som kommer få oanade konsekvenser för Craigs liv.

Jag vet ärligt talat inte om Stephen King är teknofob eller om teknik bara är ett tacksamt subjekt för skräcklitteratur, men det förekommer ofta att mobiltelefoner just figurerar i hans berättelser. Den här är dock inte särskilt otäck. Istället känns den som en liten vemodig uppväxtskildring och hur hämndbegär kan förvrida oss. Vänskapen mellan Craig och Mr Harrigan är dessutom mycket fint skildrad.

Därefter följer den mycket surrealistiska Chucks liv. Världen tycks vara på väg att gå under. Affischtavlor dyker upp där det står: ”Charles Krantz. 39 fantastiska år. Tack, Chuck!” Men vem är denne Chuck? Och hur hänger han ihop med världens undergång?

Den här novellen berättas i tre led: under apokalypsen, ett ögonblick ur den vuxne Chucks liv och ett ögonblick ur hans barndom. Dessa fragment bildar på slutet en helhet. Det är också en mer vemodig än otäck berättelse om vad som egentligen händer när en människa dör.

Nästa ”novell” i Blod säljer är just titelnovellen och här får vi återse Holly Gibney. Hon följer noggrant nyheterna efter bombningen på högstadieskolan Albert Macready. Något med tv-reportern som är först på plats för att rapportera om tragedin slår henne som underligt. Men ju mer hon nystar i saken, desto större fara svävar hon i. Hon har kommit en farlig varelse på spåren.

Holly Gibney debuterade i Kings deckartrilogi, som jag inte har läst. Däremot var hon också med i Outsidern, som jag har läst med stor förtjusning. Det här är en novell som man bör läsa efter att ha läst den boken. Hon är en förtjusande udda karaktär, som nu hamnar öga mot öga mot en verklig mardröm. Det här är en spännande, ganska typisk Kingnovell som frossar i skickliga karaktärsporträtt och grymheter.

Blod säljer avslutas med Råtta. Här får vi möta författaren Drew, som har nått måttliga framgångar med sina noveller. Men något sätter alltid käppar i hjulen för honom när han ska skriva romaner. Nu har han en ny idé och när han reser till sin pappas gamla stuga hoppas han kunna omsätta den i verkligheten. Snart drabbas han av samma gamla vanliga problem. Men under en storm räddar han livet på en råtta och det leder till oanade konsekvenser…

Det här är definitivt en klassisk Stephen King-novell. Den berör ämnen såsom skrivandet och den där farliga skrivkrampen. Den innehåller också ett inslag av sagoelement, med den olycksbådande känslan av att du ska vara försiktig med vad du faktiskt önskar dig. King är som bäst när han skriver om författare och verkligen suger med oss in i det kreativa flödet, som kräver så mycket disciplin.

Stephen King är egentligen bäst när han skriv kort. Blod säljer bjuder på fyra ypperliga exempel på detta.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar