Sonen av Lois Lowry

Omslagsbild Sonen

Författare: Lois Lowry
Originaltitel: Son
Översättare: Helena Hansson
Serie: The Giver, #4
Förlag: Natur & Kultur (2017)
Antal sidor: 413 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Som tolvåring blir Claire tilldelad rollen som födelsemor, en inte alltför välansedd position som barnaföderska i samhället hon har vuxit upp inom. Som fjortonåring föder hon sin första produkt, en son, men degraderas till att arbeta på fiskodlingen då hon tvingades förlösas med kejsarsnitt. Claire skiljer sig från de andra i samhället. Hon kan inte sluta tänka på sin son. Det får henne att börja ifrågasätta och ljuga, vilket inte är tillåtet. Till sist kommer hennes misstro tvinga henne att lämna samhället där hon växt upp, för att söka efter sin son som blev utsmugglad därifrån av Jonas.

Det är många som tycker att Sonen är den svagaste delen i Lois Lowrys dystopiska kvartett, så jag började läsa den med låga förväntningar. Och blev positivt överraskad. Jag grips tag i berättelsen om Claire, vars starka moderskänslor och kärlek skiljer henne från de övriga i samhället. Samhället må vara fredligt och jämlikt, men det är likgiltigt. Claires kärlek till sitt barn och begynnande misstro blottar alltmer de förskräckliga sidorna i hennes samhälle. Hennes karaktärsutveckling är vacker att skåda och det är den här biten av Sonen som är starkast.

Hindren på hennes väg mot att hitta sin son är många. Det är också här Sonen kan bli lite utdragen. Hon spolas i land i en by, med minnesförlust, och när minnena sakta börjar återvända måste hon ägna många sidor åt att bli stark nog att klättra ut ur byn. Jag som är träningsnörd kan känna ett pirr av glädje över Claires träning, men det pågår alldeles för länge. Särskilt som det leder till att det avsnitt som ska knyta ihop kvartetten känns jäktat.

Men jag gillar Claire. Jag gillar hennes utveckling. Och det gör att Sonen är väl värd att läsa i mina ögon.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Andra delar i serien

Den utvalde (recension)

Blå tråd (recension)

Budbäraren (recension)

Sonen

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Revolvermannen av Stephen King

Omslagsbild Revolvermannen

Författare: Stephen King
Originaltitel: The Gunslinger
Översättare: Lennart Olofsson
Serie: Det svarta tornet, #1
Förlag: Legenda (1989)
Antal sidor: 236 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Revolvermannen förföljer mannen i svart genom öknen. Han är ovanligt målmedveten. De människor han möter på vägen lämnar han antingen bakom sig eller, värre, lämnar döda. På vägen möter han Allie, vars kvinnlighet utövar en underlig lockkraft på honom, och pojken Jake. Jake är en udda figur i revolvermannens värld. Han är från en annan tid (1977) och en annan plats (New York), och deras öde flätas snart samman. Genom öknen, på andra sidan bergen, där väntar mannen i svart på revolvermannen.

Jag köpte Revolvermannen på Myrorna för en herrans massa år sedan för att det var en Stephen King, men sedan tröttnade jag på allt vad King hette. Så den har samlat damm och samlat damm. Jag till och med glömde den hemma hos mina föräldrar när jag flyttade. Inte förrän jag såg filmen som är baserad på bokserien blev jag påmind om bokens existens och att jag kanske skulle läsa den.

Revolvermannen har ett distanserat berättarperspektiv. Revolvermannen Roland är skild från världen i sin jakt. Den berör honom inte. Även kvinnor som han älskar med, som Allie, blir aldrig mer än skuggfigurer. Det närmaste känslor han kommer är när han möter Jake, en pojke som han börjar älska. Men jakten efter mannen i svart kommer vara förödande för deras relation.

Revolvermannen är ett knepigt verk. Jag har den äldre versionen och King har sedan dess reviderat boken. Därmed förstår jag att han har förbättrat vissa saker, såsom relationen mellan Roland och Allie, och förändrat en del annat. Det är inte Kings bästa, främst därför att det känns som om han försöker att inte skriva som sig själv. Det blir stundtals långtråkigt, stundtals snurrigt, gränsande på överambitiöst.

Revolvermannen väcker ändå mersmak på den här fantasyvärlden och gör mig nyfiken på vad Rolands fortsatta äventyr kommer erbjuda.

Betyg 3: Gillade den.

Andra delar i serien

Revolvermannen

Följeslagarna

De öde landen

Magiker och glas

Vinden genom nyckelhålet

Vargarna i Calla

Sången om Susanna

Det mörka tornet

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Captain Marvel

Omslagsbild Captain Marvel

Regissör: Anna Boden och Ryan Fleck
Manus: Anna Boden, Ryan Fleck och Geneva Robertson-Dworet
Skådespelare: Brie Larson, Samuel L. Jackson, Ben Mendelsohn, Jude Law
Produktionsår: 2019
Längd: 123 minuter

På planeten Hala befinner sig Vers, som lider av minnesförlust. Hon är en framstående kreekrigare som leder kampen mot Skrullfolket, hamnskiftare som kan låtsas vara vem som helst. Under ett uppdrag hamnar hon på jorden och upptäcker där pusselbitar till sitt förflutna. Hennes riktiga namn är Carol Danvers och hon är människa. Samtidigt som jorden hotas av en invasion av skrullerna, börjar Carol nysta i sitt förflutna med hjälp av S. H. I. E. L. D-agenten Nick Fury. Snart står det klart att allt kanske inte är som det verkar, inte ens kriget mellan kree och skruller.

Egentligen var jag inte speciellt intresserad av att se Captain Marvel, men förstod att jag var tvungen att se den innan jag såg sista Avengers-filmen. Även om det här inte är min favorit i Marveluniversumet, så är jag glad över att ha sett den. Det är en ursprungsfilm där vi får möta Carol, skickligt porträtterad av Brie Larson, när hon får sina krafter och lär sig bemästra dem. Filmen är mer handlingsstyrd än renodlad action. Storyn är genomarbetad med utrymme för tittaren själv att fundera kring dess teman om rasmotsättningar och imperialism.

Roligast med Captain Marvel är chansen att få se S. H. I. E. L. D. i ett tidigt stadium. Samuel L. Jackson har märkbart kul när han porträtterar en ung Nick Fury. Han äger rollen och det är kul att få veta lite mer om den mystiske, enögde mannen. Överraskad blir jag smått av att Jude Law är med, som Yon-Rogg – Carol Danvers mentor på planeten Hala. Han gör en intressant insats som denna kreekrigare.

90-talsreferenserna duggar tätt och soundtracket gör mig oerhört nostalgisk. Captain Marvel är lite långsammare än sina syskonfilmer, men bjuder ändå på spänning och en trevlig stund.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Angel, säsong 4

Innehåller spoilers för tidigare säsonger.

Skapare: Joss Whedon och David Greenwalt
Skådespelare: David Boreanaz, Charisma Carpenter, Alexis Denisof, J. August Richards, Amy Acker, Vincent Kartheiser, Andy Hallett
Produktionsår: 2002-2003
Säsong: 4
Antal avsnitt: 22
Längd: 990 minuter

Angel Investigations är splittrade: Wesley skild från gruppen av sitt förräderi, Angel och Cordelia försvunna, Lorne i Las Vegas… Kvar är Fred, Gunn och Connor. Vad de senare inte vet är att Connor mycket väl vet var Angel, försänkt i en kista till havets botten. Cordelia är en högre makt. När gänget till sist återförenas är det till en serie tecken på att en mystisk ondska är på väg. Odjuret anländer till sist och slaktar stora delar av Los Angeles befolkning. Men snart står det klart att Odjuret inte agerar på eget bevåg. Att han har en mästare. Och fienden kan vara närmare än de anar…

Jag är kluven till den fjärde säsongen av Angel. Å ena sidan är den övergripande storyn spännande och jag tycker om en hel del vad de gör med karaktärerna under säsongens lopp. Den mörkare tonen är tilltalande och komplexiteten i karaktärernas relationer växer. Oväntat nog tycker jag om romansen mellan Wesley och Wolfram and Harts Lilah Morgan. Vincent Kartheisers Connor irriterade mig ofantligt i föregående säsong, de få avsnitt han var med, men här tycker jag att hans karaktärsutveckling är spännande och tragisk att beskåda. Å andra sidan slaktar de totalt Cordelias karaktär, vars karaktärsutveckling och styrka har varit en av de största behållningarna med Angel.

Det finns några avsnitt som verkligen sticker ut från mängden. Ett av dem är Supersymmetry, där Fred får veta vem som låg bakom att hon hamnade i demonvärlden Pylea. Hennes resa mot hämnd och hur det påverkar relationen till Gunn är komplext och intressant skildrat. Säsongens bästa avsnitt är också dess mest brutala och obehagligaste: Habeas Corpses, där Odjuret tar sig in i Wolfram and Hart och urskillningslöst börjar slakta alla som befinner sig där. En annan sak som jag har gillat med Angel är hur de har haft utrymme att utforska relationen mellan Angel och Faith, något som verkligen får växa fram i Orpheus där Faith befinner sig inne i Angels huvud och bevittnar hans förflutna.

Den fjärde säsongen har en del riktigt starka avsnitt och en spännande övergripande story som verkligen gör den till en bra säsong att bingea, men jag gillar inte riktningen som de går med vissa karaktärer.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Novellix: Vi var rovdjur, Det är så man gör, Suburban Weekend, Apollo

Omslagsbild Vi var rovdjur

Författare: Sara Stridsberg
Förlag: Novellix (2019)
Antal sidor: 34 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

John lever ett kringflackande liv i bil. Med sig i bilen har han sin dotter. Helt plötsligt sitter Johnny där. Söt som en docka. De båda flickorna sätts att dela baksätet, men är främlingar – eller systrar? En febrig sommar 1982, i den regntunga skogen och vid spegelblanka sjöar, väcks en samhörighet dem emellan.

Vi var rovdjur är en märklig liten sak och det första jag läser av Sara Stridsberg. Jag har svårt att få grepp om novellen, vad det är egentligen som händer. Suggestivt, eggande språk som målar ett underliggande hot. Känslan novellen lämnar efter sig är som en oroande dröm.

Betyg 3: Gillade den.

Författare: Rachel Cusk
Originaltitel: The Way You Do It
Översättare: Helena Hansson
Förlag: Novellix (2019)
Antal sidor: 24 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Martin är på skidresa med sina vänner. Kvar hemma är hans fru, som nyligen fött deras första barn och som hon har problem att knyta an till. Umgänget med vännerna blir inte riktigt som Martin har tänkt sig. Deras enkla men komplicerade umgänge säger det mesta i det som egentligen aldrig blir uttalat.

I Det är så man gör är Martin det tredje hjulet bland sina vänner, två par och han själv. Det får honom att söka sig undan gruppen. Han har några dagar på sig att fundera på vad det innebär att bli far och ansvaret som följer med det. Men också vänskap och det som skaver nu när vuxenlivet börjar komma emellan. Fina betraktelser, men inte en novell som helt väcker mitt intresse.

Betyg 3: Gillade den.

Författare: Lisa Taddeo
Originaltitel: A Suburban Weekend
Översättare: Erik MacQueen
Förlag: Novellix (2019)
Antal sidor: 40 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Liv och Fern är bästa vänner, men från olika bakgrunder. De skulle göra allt för varandra. De delar det mesta. Saker som sex, våndor, sorg och framför allt den djupa vänskap som får Liv att komma inom en timme efter att Fern har messat och bett henne hämta mig.

Suburban Weekend är en berättelse om vänskap i skuggan av en djup sorg. Om dysfunktionell sorgereaktion och dödslängtan, och vara kompisen som försöker göra allt för att hålla kvar sin vän i de levandes värld. Även när den sparkande och klösande försöker ge sig av. Slutet är bitterljuvt och känns verkligen i magtrakten.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Författare: Chimamanda Ngozi Adichie
Originaltitel: Apollo
Översättare: Ragnar Strömberg
Förlag: Novellix (2019)
Antal sidor: 24 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Raphael är tjänstepojke i Okenwas familj, men också intresserad av kampsportsfilmer och kampsport. Detta för dem samman. Trots klasskillnaden börjar Okenwa se upp till Raphael. Det skiljer år mellan dem, men de blir nära vänner och Okenwa känner sig besläktad med honom. Kanske är det därför han sviker. Förråder.

Chimamanda Ngozi Adichie är en av litteraturens klaraste lysande stjärnor idag. I Apollo lyckas hon fånga ett kontrasterna Nigeria: rikedom och fattighet, och hur två pojkar till synes övervinner klyftan. Vänskapen som spirar mellan dem är fint skildrad, men också vad som leder till det som förstör allt. Hur en enda eftermiddag kan vända upp och ned på ett liv.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Bröderna Grimms sagovärld

Omslagsbild Bröderna Grimms sagovärld

Författare: Jakob Grimm och Wilhelm Grimm
Illustratör: Eva Eriksson, Magda Korotynska, Jan Lööf eller Andréa Räder
Originaltitel:
Översättare: Britt G. Hallqvist eller Karin Carlsson
Förlag: Bonnier Carlsen (2018)
Antal sidor: 174 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Bröderna Jakob och Wilhelm Grimm var välutbildade, men hade en passion för sagor som få förstod. I tjugoårsåldern började de samla in så många sagor som berättats på tyska som de kunde finna. I Bröderna Grimms sagoskatt finner vi 22 av dessa sagor, alla vackert och sprakande illustrerat av Eva Eriksson, Magda Korotynska, Jan Lööf och Andréa Räder. Här blandas de mest välkända, såsom Törnrosa, Rapunzel och Den lilla rödluvan, med mindre kända, såsom De tolv bröderna, Den duktiga lilla skräddaren och så vidare. Boken avslutas med ett illustrerat faktaavsnitt om bröderna Grimms liv.

Mina morföräldrar hade en röd sammetsfåtölj, som var precis så stor att en liten flicka kunde krypa upp i den och i närmast försvinna i det röda tyget. Så stor att hon och deras border collie/schäferblandning kunde gosa i den, medan flickan, efter att hon hade knäckt läskoden, läste böcker. Det är den fåtöljen jag minns att jag satt i när jag först började utforska bröderna Grimms sagovärld och som denna bok för mig tillbaka till.

Bröderna Grimms sagovärld är inte lika rosenskimrande som Disneys tolkningar av sagorna är. I själva verket kan de vara rätt grymma och brutala. Askungens styvsystrar lemlästar sig själva för att få ned fötterna i skon. En man får döden som fadder och det går honom illa när han går emot honom. Många gånger är berättelsen varningar för hur det kommer att gå för den som är sniken eller som går emot överenskommelser. Andra gånger visar de att rättrådighet och vänlighet räcker långt här i världen.

Varje saga i Bröderna Grimms sagovärld illustreras rikt av antingen Eva Eriksson, Magda Korotynska, Jan Lööf eller Andréa Räder. Färgerna är klara och kompositionerna vackra. Illustrationerna är konstfulla och personliga, vilket bidrar till att göra detta till ett riktigt praktverk att ha i bokhyllan. Eva Erikssons stil tilltalar mig lite mer än de andras.

Bröderna Grimms sagovärld är en verklig liten skatt som tilltalar såväl gammal som ung, och som jag kan tänka mig blir många barns favorit.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , | 2 kommentarer

Brev till min dotter av Elcim Yilmaz (Red.)

Omslagsbild Brev till min dotter

Redaktör: Elcim Yilmaz
Medverkande författare: Elaine Eksvärd, Anneli Furmark, Nabila Abdul Fattah, Katerina Janouch, Katarina Mazetti, Martina Montelius, Maxida Märak, Carolina Neurath, Alexandra Pascalidou, Mia Skäringer, Therése Söderlind, Märta Tikkanen
Förlag: Forum (2017)
Antal sidor: 201 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Idén till Brev till min dotter föddes ur en period av rädsla och mörker. Redaktören Elcim Yilmaz fick beskedet att hon hade cancer och såg framför sig att hon skulle tvingas lämna sin dotter, inte se sin dotter växa. Nu visade sig cancern vara godartad, men idén var ändå född: vad skulle du säga din dotter om du inte hade lång tid kvar att leva? Hur berättar vi för våra döttrar om de misstag vi har gjort? Saker vi skäms över, som vi ångrar. Men också det som vi är stolta över. Höjdpunkter i livet och klokskap vi samlat på oss. Den här antologin är tänkt att tjäna som en inspirationskälla som belyser den starka men också svåra relationen mellan kvinnor som spänner över generationerna.

Brev till min dotter innehåller en stor spännvidd. Kvinnor från olika yrkesgrupper, bakgrunder, skriver brev till sina döttrar i form av korta texter eller seriestrippar, där de gripande och personligt berättar vad de vill förmedla vidare till sina döttrar. Som med alla antologier blir det spretigt med texter som berör mer eller mindre. Men dess styrka är också denna spretighet, denna mångfald, som ger olika perspektiv på moderskapet. Dessa tretton kvinnor har delat med sig av hjärta och smärta.

De texter jag tycker bäst om är Nabila Abdul Fattahs En lista; Katerina Janouchs Våga vara en bitch! samt Märta Tikkanens Några ord till min kära dotter, om jag hade någon… Tikkanens är nog höjdpunkten för mig i hela antologin, eftersom jag är förtjust i hennes diktande och förmedlande av berättelser. Likaså här.

Brev till min dotter är onekligen en spretig antologi, men däri ligger dess styrka: här finns alltid något som någon kommer att känna igen sig i. Du känner kärleken i texterna.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 2 kommentarer

Nytillskott i november 2019

Novembermånad började med att det damp ned en ny Novellixask i min brevlåda. Temat denna gång var vänskap.

Samma dag fick jag även hem en filmbeställning:

Efter att ha sett Annihilation var jag tvungen att också äga den, så när jag ändå skulle fylla på min Marvelsamling med Captain Marvel och Avengers: Endgame fick den slinka med i beställningen.

Så gick det några dagar och jag skulle hämta ut ytterligare en beställning:

Stunder i advent är en box från Novellix med fyra noveller och fyra sorters te, som ska avnjutas varje adventssöndag fram till jul. Jag kände inte riktigt att jag hade råd med en novellkalender i år, men ville ändå ha något, så då fick det bli denna fina box.

När jag då ändå var inne i centrum kan jag ha råkat gå in i lite andra butiker:

Då hittade jag tidningen Jules myter & övertro, som jag tänker använda som en liten läsrelaterad adventskalender ändå. Sedan var jag inne på Myrorna och letade efter böcker av Stephen King, men hittade bara En hjärtformad ask av hans son Joe Hill som fick följa med hem. Akademibokhandeln hade som vanligt månadens vänpocket och 24 goda gärningar av Jenny Fagerlund lockade då jag kände att jag behövde julig läsning.

Sedan beställde jag två efterlängtade böcker:

Call Down the Hawk av Maggie Stiefvater släpptes nu i november och är första delen i en ny trilogi. Wayward Son av Rainbow Rowell är uppföljaren till Carry On, som jag tyckte mycket om.

Sedan hade jag turen att vinna en bok i en tävling på Facebook:

100 svenska dialekter av Fredrik Lindström låter oerhört spännande för en språknörd som mig, så jag ser fram emot att ge mig i kast med den. Men det blir nog inte förrän nästa år.

Avslutningsvis, så är det ju nytt år snart, vilket gör att jag behöver en ny kalender. Och då valde jag en lite nördig en:

Bortsett från att den är oerhört fin på utsidan, med sin svarta läderimitation och guldtext, så är den fantastiskt fin på insidan med sin Harry Potter-tematiska grafik.

Publicerat i film och tv, läsning | Etiketter | 1 kommentar

Månadsrapport: November 2019

Bilder på de 16 böcker jag har läst i november (listas även nedan)

Antal lästa böcker i november 2019: 16

126. Brev till min dotter av Elcim Yilmaz (red.)
127. Bröderna Grimms sagovärld
128. Vi var rovdjur av Sara Stridsberg
129. Det är så man gör av Rachel Cusk
130. Suburban Weekend av Lisa Taddeo
131. Apollo av Chimamanda Ngozi Adichie
132. Revolvermannen av Stephen King
133. Sonen av Lois Lowry
134. Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross
135. Call Down the Hawk av Maggie Stiefvater
136. Wayward Son av Rainbow Rowell
137. Carry On av Rainbow Rowell (gammal recension)
138. Fangirl av Rainbow Rowell (gammal recension)
139. Från kön till genus av Don Kulick (Red.)
140. Följeslagarna av Stephen King
141. Harry Potter, a History of Magic

Drama: 5
Dystopi: 1
Fantasy: 6
Historisk fiction: 1
Non-fiction: 3

Hyllvärmare: 5
Böcker införskaffade samma månad: 6
Böcker införskaffade samma år: 1
Omlästa böcker: 3
Lånade böcker: 1
Recensionsex: 0

Kvinnor: 9
Män: 3
Annat: 0
Duo: 2
Författare jag inte har läst tidigare: 5

Amerikansk författare: 6
Brittisk författare: 1
Kanadensisk författare: 1
Nigeriansk författare: 1
Svensk författare: 2
Tysk författare: 2

Månadens bästa skönlitterära: Fangirl av Rainbow Rowell
Månadens bästa nonfiction: Harry Potter, a History of Magic
Månadens sämsta: Det är så man gör av Rachel Cusk
Månadens överraskning: Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross
Månadens besvikelse: Call Down the Hawk av Maggie Stiefvater och Wayward Son av Rainbow Rowell
Månadens otäckaste: Från kön till genus av Don Kulick (Red.)

Kommentar: Helt plötsligt mitt i november fick jag ett läsflyt utan dess like. Jag bara slukade böcker. Det var länge sedan jag var så förlorad i böckernas värld.

Om månadens bästa skönlitterära: Omläsning av en favorit innebar ju förstås ett lyckat resultat. Jag känner fortfarande oerhört mycket igen mig i Cath.

Om månadens bästa nonfiction: Jag och allting Harry Potter, det är väl klart jag älskar.

Om månadens sämsta: Novellixasken skulle handla om vänskap, men jag tyckte inte den fångade vänskapen särskilt väl eller var speciellt minnesvärd.

Om månadens överraskning: Jag har aldrig varit lockad av att läsa Påven Johanna, men den var faktiskt riktigt bra.

Om månadens besvikelse: Egentligen två bra böcker, men jag har sjukt höga förväntningar på både Maggie Stiefvater och Rainbow Rowell.

Om månadens otäckaste: Ett kapitel i Från kön till genus handlar om kvinnlig omskärelse och det var mycket obehagligt.

Bilder på de sju filmer/tv-serier jag sett i november (listas nedan)

Antal sedda filmer i november 2019: 7

39. Angel, säsong 4
40. Captain Marvel
41. Maleficent: Mistress of Evil
42. Angel, säsong 5
43. Avengers Endgame
44. The Good Place, säsong 1
45. Let It Snow

Fantasy: 3
Komedi: 1
Romance: 1
Science fiction: 2

Hyllvärmare: 0
Införskaffad samma månad: 2
Införskaffad samma år: 2
Lånad film: 0
På bio: 1
På tv: 0
Netflix: 2
Omsedd film: 0

Månadens bästa: Angel, säsong 5
Månadens sämsta: Let It Snow
Månadens överraskning: The Good Place
Månadens besvikelse: Maleficent: Mistress of Evil
Månadens otäckaste: Habeas Corpses, avsnitt 8 i Angel, säsong 4

Kommentar: Jag var sjuk i början av november, vilket gjorde att jag kunde köra Angelmaraton eftersom jag inte orkade mycket annat. Dessutom har jag blivit med Netflix i november, vilket också bättrar på statistiken.

Om månadens bästa: Mm, Spike. Anledningen till att jag började titta på Angel var att Spike dyker upp i säsong 5.

Om månadens sämsta: En lite småsöt film, men den gav mig inte mycket till julstämning.

Om månadens överraskning: Jag hörde lite saker om den här serien på Facebook, så när jag skaffade Netflix blev det att titta på den och jag svepte en säsong på en vecka ungefär.

Om månadens besvikelse: En fin film, men den lever inte upp till ettan.

Om månadens otäckaste: Ett oerhört obehagligt avsnitt som fortfarande berör mig illa.

Publicerat i film och tv, läsning | Etiketter | 1 kommentar

Läsplanering: December 2019

Nu är det inte mycket kvar av året eller ens det här decenniet. Välkomnar ett nytt år med nya utmaningar, men först ska jag väl läsa lite under årets sista månad. Fyra böcker jag absolut vill hinna med innan året är över:

Bild på de fyra titlar jag vill läsa: Solstenen; Noveller; Tomten; 24 goda gärningar
  • Children of Blood and Bone: Solstenen av Tomi Adeyemi. Bokreafynd från i år. En oerhört omtalad ungdomsbok som jag har blivit riktigt nyfiken på.
  • Noveller av Tove Jansson. Bokreafynd från i år. Jag är nyfiken på hur Jansson skriver när hon inte skriver om Mumintrollen.
  • Tomten av Viktor Rydberg. Hyllvärmare. Jag fick den i julklapp förra året, men bestämde mig för att spara den till att läsa strax innan julen.
  • 24 goda gärningar av Jenny Fagerlund. Jag har köpt väldigt lite julläsning i år, utan tänkte läsa om några favoriter, men kände att jag var tvungen att läsa en ny bok åtminstone.

Har du läst någon av dessa? Planerar du för någon julläsning?

Publicerat i läsning | Etiketter | 3 kommentarer