Helt klart skulle-tag

Jag hittade den här inne hos Vargnatts bokhylla.

1. En bok som helt klart skulle ha en uppföljare.

The Power av Naomi Aldermann. Jag är girig, måste jag erkänna. Den här boken gjorde otroligt starkt intryck på mig när jag läste den och jag skulle vilja se mer av den värld som Aldermann har skapat.

2. En bok som helt klart skulle ha en spin off-serie.

Parasollprotektoratet av Gail Carriger, som visserligen har en mängd spin off-serier men inte den jag vill ha. Jag vill ha en spin off-serie om professor Lyall och Biffy, goddammit.

3. En författare som helt klart skulle ha skrivit fler böcker

Emily Brontë. Jag tycker att Wuthering Heights är en av de bästa brittiska klassikerna. Hon hade ett sinne för att bygga atmosfär och karaktärer som troligen bara skulle ha mognat om hon hade fått fortsätta leva.

4. En karaktär som helt klart skulle ha blivit tillsammans med någon annan.

Hermione Granger. Jag är inte Rons största fan och jag har svårt att se hur de här två egentligen passar ihop.

5. En bok som helt klart skulle slutat annorlunda.

Jag tyckte mycket om Stephen Kings Väckelse fram tills slutet av den. Slutet förstörde i mångt och mycket för mig.

6. En bok som helt klart skulle ha ett filmkontrakt.

Dödsritten av Maggie Stiefvater. Med den rätta musiken och fotot skulle detta kunna bli en alldeles utmärkt atmosfärisk film.

7. En bok som helt klart skulle ha ett serie-kontrakt

Jag tycker fortfarande att Harry Potter skulle göra sig betydligt bättre som tv-serie. En säsong per skolår (kanske två, i fallet med Fenixordern.) Numera finns det ju dyra, påkostade tv-serier och jag tänker att en riktig storsatsning skulle kunna bli riktigt bra.

8. En bok som helt klart skulle ha varit skriven ur endast ett perspektiv.

Pat Barkers The Silence of the Girls skulle ha varit ännu starkare om den enbart varit skriven ur Briseis perspektiv. När hon senare valde att skriva även ur Achilles perspektiv tillförde inte boken mycket.

9. En bok som helt klart skulle byta omslag.

Breven från Maresi av Maria Turtschaninoff. Jag tyckte den första boken hade ett så snyggt omslag, men de senare böckerna var inte alls i samma stil och heller inte lika snygga.

10. En bok som helt klart skulle behållit sitt originalomslag.

Min utgåva av Patrick Ness A Monster Calls har inte ett särskilt inspirerande omslag. Det ursprungliga var mycket finare.

Bildkälla: Wikipedia.

11. En serie eller författare som helt klart skulle ha slutat efter en bok.

E. L. James och hennes Femtio nyanser-böcker. Hon verkar ju inte kunna skriva något annat, eftersom hon nu är tvungen att skriva böckerna ur Christian Greys synvinkel också och den enda bok hon har släppt som inte är relaterat till serien har fått usla recensioner.

Publicerat i läsning | Etiketter , | Lämna en kommentar

Enola Holmes

Poster för Enola Holmes

Regissör: Harry Bradbeer
Manus: Jack Thorne
Skådespelare: Millie Bobby Brown, Sam Claflin, Henry Cavill, Helena Bonham Carter
Produktionsår: 2020
Längd: 121 minuter

Enola Holmes är den mycket yngre systern till två berömda bröder: Mycroft och Sherlock Holmes. Men medan de lever sina liv i London, så lever Enola tillsammans med deras egensinniga mamma. Mamman undervisar henne i allt som hon tycker att Enola bör kunna, vilket inte inkluderar att bete som en dam i societeten bör. När mamman försvinner spårlöst kommer Enolas båda bröder hem. Mycroft förfasas över Enolas brist på socialt maner, medan Sherlock är mer fascinerad av mysteriet framför honom. När Mycroft försöker skriva in henne vid en skola för unga damer, bestämmer sig Enola att ta saken i egna händer och rymmer till London för att leta efter mamman. Men hon finner sig indragen i mysteriet kring en ung viscount, som någon vill se död…

Enola Holmes är baserad på en bokserie med samma namn, författad av Nancy Springer. När Netflix började släppa trailers så blev jag genast förväntansfull. Dessvärre upplever jag inte att filmen är lika bra som jag hade hoppats. Visst är den nog så underhållande, även om Millie Bobby Browns (Enola Holmes) sätt att vända sig direkt till tittaren efter ett tag blir tröttsamt. Kanske är min invändning lite mot vad de har gjort med Holmesbröderna. Jag har svårt att se Mycroft (Sam Claflin, helt oigenkännlig) som fullt så misogyn som han är i filmen.

Att Enola Holmes är en feministisk vinkling av Sherlock Holmes gör filmen dock lite intressant. Det finns en briljant replik från en karaktär till Sherlock, när han uttrycker att politik är tråkigt, att det kan bero på att han är gynnad av systemet. Så det grundläggande budskapet gör filmen lite mer spännande, även om det ibland blir lite tunghänt utfört.

Det finns idel fantastiska skådespelare i Enola Holmes. Flera Harry Potter-alumner – Fiona Shaw, Frances de la Tour och Helena Bonham Carter – innehar mindre roller, vilket tillför filmen en hel del. Fiona Shaw har osviklig komedisk timing, medan Helena Bonham Carter är lysande som Holmesmamman. Och Frances de la Tour är så bra som bara hon kan vara. Henry Cavill porträtterar Sherlock, vilket han gör med bravur, och Sam Claflin är, som sagt, oigenkännlig som Mycroft och gör den otrevliga rollen övertygande. Men inte ens en parad av stjärnor, snyggt foto och bra musik, kan lösa att filmen är något för lång och inte bär sig hela vägen.

Vilket är synd. Enola Holmes var annars riktigt lovande, men utförandet brister något.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Spirande kärlek i bokhandeln för ensamma hjärtan

Författare: Annie Darling
Originaltitel: True Love at The Lonely Hearts Bookshop
Översättare: Ingmar Wennerberg
Serie: Bokhandeln för ensamma hjärtan, #2
Förlag: Historiska Media (2020)
Antal sidor: 368 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack!

Verity Love trivs allra bäst i sitt eget sällskap och i tystnaden där hon kan ladda sina batterier. Omvärlden är alldeles för högljudd och krävande. Men hennes vänner och familj tycks ha svårt att förstå detta och försöker ständigt tussa ihop henne med en mer eller mindre lämplig man. Därför har hon kommit på det perfekta alibit: havsforskaren Peter Hardy. En perfekt, men visserligen fiktiv, pojkvän. Dessvärre vill hennes vänner snart träffa honom och när de följer efter henne leder det till ett fall av misstagen identitet. Verity slår sig ned hos Johnny, en snobbig arkitekt, som alla drar slutsatsen är hennes nya pojkvän. Men Johnny själv är i behov av en fiktiv flickvän och de bestämmer sig för att under sommarens alla inbjudningar låtsas vara ett par.

Spirande kärlek i bokhandeln för ensamma hjärtan är andra delen i en serie, men kan läsas helt fristående. Den gemensamma nämnaren i serien är bokhandeln där Verity jobbar, en bokhandel som exklusivt säljer kärleksromaner. Därmed kommer denna bok troligen tilltala många bokälskare: beskrivningen av den mysiga bokhandeln med sin tillhörande tesalong (och alla dess kakor) och kärleken till böcker värmer i alla fall mitt hjärta. Även om jag aldrig har läst Stolthet och fördom, som flitigt citeras och Verity använder Elizabeth Bennett som en måttstock för att leva sitt liv.

Spirande kärlek i bokhandeln för ensamma hjärtan är en charmig berättelse om två komplexa människor som av olika anledningar har vänt sig från förhållanden. Verity är introvert och högkänslig till den grad att livet, så fyllt av extroverter, verkligen utmattar henne. Jag lovar dock att Johnny, som är trånande kärlekssjuk efter en annan kvinna, kommer leda till mer än ett frustrerat ögonblick när du vill ruska om honom så att hjärncellerna faller på plats. Persongalleriet är således mysigt med karaktärer som är lätta att fastna för och de båda huvudpersonerna har en trovärdig kemi. Förvecklingarna som sker mellan dem är kanske lite långsökta, men det här är en bok där sidorna bara flyger förbi i ren njutning.

Den som letar efter en underhållande, romantisk bok, kommer verkligen att njuta av Spirande kärlek i bokhandeln för ensamma hjärtan.

Betyg 3: Gillade den.

Andra delar i serien

Bokhandeln för ensamma hjärtan

Spirande kärlek i bokhandeln för ensamma hjärtan

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

En dos stryknin av Agatha Christie

Författare: Agatha Christie
Originaltitel: The Mysterious Affair at Styles
Översättare: Eva Wahlenberg
Serie: Hercule Poirot, #1
Förlag: Bookmark förlag (2020)
Antal sidor: 260 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack!

Arthur Hastings har bjudits in att bo på det ståtliga Styles av gamla vänner. Husets ägare är den förmögna Emily Inglethorp, styvmamma till Hastings vänner John och Lawrence Cavendish. Hon har nyligen gift om sig med en man som ingen i den övriga familjen är särskilt förtjust i. När den äldre kvinnan snart dör står det klart att hon har blivit förgiftad inuti sitt låsta sovrum. I den lilla byn Styles St. Mary finns det gott om misstänkta: den nya maken, de båda styvsönerna, den labila hushållerskan och en vacker sjuksköterska som jobbar på sjukhusets apotek. När Hastings stöter på en gammal vän i byn, den framgångsrike detektiven Hercule Poirot, ber han honom att ta sig an fallet.

En dos stryknin är Agatha Christies debutroman från 1920 och den första boken om den belgiska detektiven Hercule Poirot. För att fira hundraårsjubileet har Bookmark förlag gett ut den i en ny, vacker utgåva och därtill bifogat det slut som Christie ursprungligen skrev. De var vänliga nog att skicka ett recensionsexemplar.

Redan i En dos stryknin ser vi prov på det som kommer bli Christies signum: det låsta rummet, det oförklarliga sättet som mördaren lyckats bringa sitt offer av daga och att alla på den begränsade platsen tycks ha motiv till att vilja se offret död. Här är det dock i en mindre polerad form. Bitvis känns det utdraget, pladdrigt, som om hon försöker fylla ut sidorna. Handlingen är lite väl invecklad och fylld av villospår. Nog för att Hercule Poirot är excentrisk, men kanske inte fullt så excentrisk som han är i denna bok.

Men det finns ändå en alldeles unik charm med ett gammalt klassiskt Christiemysterium. En dos stryknin är inget undantag. Du kommer att sitta och gissa febrilt vem som är mördaren, men ändå ha fel när Poirot nystar upp mysteriet vi har framför oss.

Betyg 3: Gillade den.

Andra delar i serien

En dos stryknin

Vem var den skyldige?

Poirots små grå celler

Dolken från Tunis

De fyra stora

Mysteriet på Blå tåget

Badortsmysteriet

Tretton vid bordet

Mordet på Orientexpressen (recension)

Tragedi i tre akter

Den flygande döden

ABC-morden

Mord i Mesoptamien

Korten på bordet

Döden på Nilen

Det stumma vittnet 

Döden till mötes

Hercule Poirots jul

Skospännet 

Samvetskval

Mord på ljusa dagen

Fem små grisar

Gropen

Högt vatten

Mrs McGinty är död

Begravningar är farliga

Mord klockan fem

Död mans fåfänga

Katt bland duvor

Klockorna

Tredje flickan

Mord på allhelgonadagen

Långa skuggor

Ridå – Hercule Poirots sista fall

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , | 1 kommentar

Gränsmark av Aino Trosell

Författare: Aino Trosell
Förlag: Hoi förlag (2020)
Antal sidor: 458 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack!

Siv Dahlin har fått ett vikariat som brevbärare. Hon kör den ensliga Finnmarksrutten, där folk får reda sig själva precis som förr i världen. Men numera finns det ju bilar och snöskotrar och fläckvis mobiltäckning. Hon lär känna de människor som lever här ute i periferin. På vägen lyssnar hon på musik, noterar naturens och årstidernas växlingar medan hon delar ut post. Ibland låter hon sig bjudas på kaffe. På vinterns kallaste dag påträffar Siv en rimfrosttäckt kropp på rundan. Hon förstår att mannen är en av de nyanlända som nyss kommit till orten. Efterhand avtäcks spänningar av oväntat slag. Allt är inte heller så enkelt. Ofrivilligt blir hon indragen som vittne, som fyllechaufför, som mottagare av bikt vare sig hon vill det eller inte.

För några år sedan läste jag en novellsamling av Aino Trosell, som gjorde mig nyfiken på hennes fortsatta författarskap. När jag fick mejl från Hoi förlag om Gränsmark blev jag så pass nyfiken att jag bad om ett recensionsexemplar. Jag hade glömt att jag tycker att Trosells språk är lite knepigt; hur jag både uppskattar det och har svårt för det. Här är det lite fragmentariskt, på gränsen till stream of consciousness. Bitvis känns det som om det hade kunnat korrekturläsas mer, då det saknas kommatering och annat som gör att texten svårläst.

Andra saker som jag hade glömt är att jag har mött huvudpersonen i Gränsmark tidigare. Siv Dahlin är en sådan person som drar till sig oväntade händelser hela tiden. Mord, bilkapningar, terrorister, rättshaverister… Man vet att det finns människor som råkar ut för mycket saker i verkligheten, men i bokform känns det lite ansträngt när en och samma karaktär under ett år råkar ut för så många underliga händelser.

Nu låter det som om jag inte gillade Gränsmark, men även om det är en knepig bok så tyckte jag om den. Jag tycker om vemodet och kärleken till den avlägsna bygd, till naturen, till det som en gång varit. Även det lite dråpliga i att Siv ständigt snubblar in i dessa konstiga situationer. Det blir ju också bitvis väldigt spännande.

Ja, nog för att jag tycker att Gränsmark är knepig, men den har sin charm också.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Anything but Books-tag

 

1. Name a cartoon that you love.

Descendants of Darkness är en anime baserad på en manga med samma namn. Den har jag sett åtskilliga gånger utan att tröttna.

2. What is your favorite song right now?

Antingen Cántalo av Ricky Martin, Residente och Bad Bunny eller Carnaval av Maluma. De gör mig glad båda två.

3. What could you do for hours (that isn’t reading)?

Något jag kan sitta och ägna mig åt i timmar är att teckna. När jag kommer in i ett flyt så försvinner verkligen hela världen.

4. What is something you love to do that your followers would be surprised by?

De av mina följare som följer mig på Instagram lär knappast bli överraskade, men ni som bara läser bloggen kanske blir överraskade över att höra att jag älskar att styrketräna. Jag vet själv knappt hur det gick till, men om jag inte är på gymmet tre gånger i veckan minst så börjar det klia i kroppen.

5. What is your favorite unnecessarily specific thing to learn about?

Olika språks egenheter. Varenda språk har något som framstår som väldigt konstigt för utomstående och det är spännande att läsa om.

6. What is something unusual you know how to do?

Jag kan tala, läsa och skriva lite Mandarin. Inte lika mycket som jag en gång har kunnat, men lite ändå.

7. Name something you’ve made in the last year (and show us, if you can)

Just nu deltar jag ju i Inktober, så jag håller på att teckna en massa. Ett exempel är det här porträttet av min lilla Marabo:

8. What is your most recent personal project?

Mitt nyaste personliga projekt är att jag håller på att göra i ordning min bullet journal för nästa år. Jag tänker inte köpa någon kalender nästa år, utan enbart använda den, vilket är lite spännande.

9. Tell us something you think about often (maybe while staring out of windows)

Ja, vad tänker jag på när jag tittar ut genom ett fönster? Med tanke på att jag önskar att det ibland skulle vara tyst i mitt huvud, så är det förvånansvärt svårt att komma något nu. Men jag tänker mycket på miljön och klimatet för närvarande.

10. Give us something thats your favorite, but make it something oddly specific,
not like your favorite food, but like your favorite food when you’ve been studying
for hours and forgot to eat. Or, you know, something like that.

När jag går in i sovrummet för att klä på mig på morgonen och Marabo ligger i sängen och börjar vifta på svansen. Den går som en liten propeller, vilket alltid får mig att skratta och gå fram till henne. Då vänder hon givetvis upp magen för att få lite magkli.

Publicerat i okategoriserad | Etiketter , | Lämna en kommentar

Ringaren i Notre Dame

Originaltitel: The Hunchback of Notre Dame
Regissör: Gary Trousdale och Kirk Wise
Manus: Tab Murphy, Irene Mecchi, Bob Tzudiker, Noni White och Jonathan Roberts
Skådespelare: Joakim Jennefors, Sharon Dyall, Stefan Ljungqvist, Roger Storm, Mikael Grahn, Lars Kronér, Peter Flack, Siw Malmkvist, Monica Forsberg och Håkan Hagegård
Produktionsår: 1996
Längd: 91 minuter

Quasimodo är vanställd sedan födseln och har levt sitt liv undangömd i den mäktiga kyrkan Notre Dame. Där arbetar han som klockringare och får besök av sin välgörare, domare Frollo, som förmanar honom att hålla sig inom kyrkans stenväggar. Quasimodo börjar dock undra alltmer hur det skulle vara att vandra i solen med alla andra. När han vågar sig ut, möter han romen Esmeralda och förälskar sig i henne. Men även domare Frollo har lagt märke till henne, en besatthet som kommer att hota hela Paris och alla romer som rör sig inom stadens murar.

Ringaren i Notre Dame är Disneys tolkning av Victor Hugos roman med samma namn. Således kan vi tolka det som att det är en lätt romantiserad version av berättelsen som slutar lyckligare än vad boken gjorde. Den här filmen var aldrig någon favorit när jag var barn, därför blir jag överraskad över hur bra den.

Jag tror nämligen att jag tycker att Ringaren i Notre Dame är ett av Disneys bästa verk. Troligen är det en berättelse som är lättare för en vuxen att ta till sig: en berättelse om hyckleri och förföljelse. Om utanförskap. Domare Frollo måste vara en av de mest obehagliga, om inte den mest otäcka, av Disneys antagonister. Så självgod, så säker på sin förträfflighet och dygdighet, att han inte kan se att han förkroppsligar varenda dödssynd som finns. Han riktigt fyller mig med rysningar.

Det finns gott om humor och charm i Ringaren i Notre Dame, men det är allvaret och mörkret som drar mig till den. Och den fantastiska musiken. Esmeraldas bön är en fantastisk sång, medan Som eldar verkligen förkroppsligar hela Frollos karaktär. Musiken är värld att lyssna på bara i sig själv.

Ringaren i Notre Dame ledde till en positiv överraskning för mig, då det här är när Disney när det är som bäst.

Betyg 5: Den var fantastisk!
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Flicka möter pojke av Ali Smith

Omslagsbild Flicka möter pojke av Ali Smith

Författare: Ali Smith
Originaltitel: Girl Meets Boy
Översättare: Molle Kanmert Sjölander
Förlag: Bokförlaget Atlas (2017)
Antal sidor: 151 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Anthea och Imogen är så olika som två systrar kan bli. Imogen ordnar jobb åt Anthea på företaget där hon själv arbetar, det skrupellösa multinationella företaget Pure. Det är på så sätt som Anthea kommer att möta Robin, en orädd aktivist som inte drar sig för att protestera mot Pure. Förälskelsen är omedelbar och Anthea dras allt djupare in i proteströrelsen mot Pure, samtidigt som Imogen tycks klättra uppför karriärstegen inom företaget när grundaren får upp ögonen för henne. Imogen ställs inför dilemmat att ha en syster som motarbetar företaget hon jobbar på. En syster som dessutom utan förvarning förälskat sig i en annan kvinna.

Flicka möter pojke har tagit inspiration av Ovidius och hans berättelse om Iphis. I berättelsen har ett fattigt par inte råd med att få en flicka, vilket ska leda till att ett eventuellt flickebarn dödas. En gudinna stiger emellan och Iphis uppfostras som pojke, utan att hennes far vet om att hon egentligen är flicka. Hon förälskar sig i och förlovas med barndomsvännen Ianthe, men Iphis blir alltmer nervös och förtvivlad inför bröllopet. Gudarna bestämmer sig åter för att agera och förvandlar Iphis till en pojke på riktigt. Jag har svårt att se hur boken jag har läst relaterar till Ovidius berättelse, annat än att Robin berättar den för Anthea. Inte till den grad att ”i Ali Smiths händer har den antika myten flyttats till ett nutida Skottland”, som baksidestexten utlovar.

Jag har läst Smith tidigare och då blivit mycket förtjust. Flicka möter pojke blir dock lite av en besvikelse. Det finns en del av Smiths fantastiska språk i den, men inte ens de glimrande och insiktsfulla formuleringarna kan rädda att den här berättelsen känns märkligt planlös. Det tycks finnas en grundtanke om att skriva om vattenbrist och försök att kommersialisera vatten, men boken är för kort för att riktigt utveckla temat. Eller romansen. Eller karaktärerna.

Mina höga förväntningar på Flicka möter pojke grusades. Boken glider ur minnet redan i samma stund som jag har läst ut den.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

The Red Wyvern av Katharine Kerr

Kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

Omslagsbild The Red Wyvern av Katharine Kerr

Författare: Katharine Kerr
Serie: Deverry, #9
Förlag: Spectra (1998)
Antal sidor: 381 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Deverry håller på att slitas sönder av inbördeskrig. Unga Lillorigga tillhör Vildsvinsklanen och måste skydda sina begynnande krafter från sin grymma mor Meroddas manipulation. Om inte Lilli lär sig tämja sin magi kan den till sist ta livet av henne. Av slumpen hamnar hon som lärling under den mystiska dweomermästaren Nevyn, som lär henne styra sina skräckinjagande visioner. Snart måste dock Lilli välja mellan sin egen klan och den sanna kungen, som kämpar för sin rättmätiga tron, mellan fristad och blodfejd, lojalitet och kärlek. Hon kan dock aldrig drömma om att hennes beslut kommer följa henne genom århundradena och många inkarnationer.

The Red Wyvern inleder en ny sekvens in den magiska serien om Deverry. Här utspelar sig handlingen till stor del under min favorittid i serien: under inbördeskriget, tillsammans med inkarnationerna Maddyn (Rhodry) och Branoic (Jill) som jag kommit att bli mycket förtjust i. Jag inbillar mig att om serien vore skriven idag, och inte på 90-talet, så hade inte könet på Jills inkarnation spelat någon större roll utan vi hade fått se en ödesbestämd romans som överskrider alla barriärer. Men nu är serien skriven under 90-talet när det tycks vara otänkbart för två män att bli tillsammans. (Eller att Nevyn skulle kunna vara attraherad till Jill i manskropp, trots allt prat om att dweomer står över köttet.)

Men vad jag babblar. The Red Wyvern introducerar oss till en ny karaktär: Lilli, som är mycket sympatisk och har en annorlunda form av magi. Hon kan se omen, men riskerar att förlora sig själv i dem. Hur hennes förmåga utvecklas och utnyttjas leder till idel spännande situationer, likaså de olika ränker som sker för att försöka vinna kontrollen över riket. Den här tidsperioden i Deverrys historia är smutsiga, brutal och fängslande. Det leder till stora heroiska ögonblick, där människans bästa sidor får skina, men också till ohyggliga skändningar, som sätter strålkastaren på mänsklighetens mindre vackra sidor. För att röra krig och belägringar, som lätt blir långdraget och tråkigt, lyckas Katharine Kerr fånga det mänskliga och intressanta: vänskapen, modet, viljan att stå upp för det som är rätt.

The Red Wyvern inleder en ny spännande cykel i Deverrys historia och jag kan knappt bärga mig över vart Kerr ska föra mig härnäst.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Andra delar i serien

Daggerspell (recension)

Darkspell (recension)

Dawnspell (recension)

Dragonspell (recension)

A Time of Exile/Alvblodet (recension)

A Time of Omens (recension)

Days of Blood and Fire (recension)

Days of Air and Darkness (recension)

The Red Wyvern

The Black Raven

The Fire Dragon

The Gold Falcon

The Spirit Stone

The Shadow Isle

The Silver Mage

Sword of Fire

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Dunkelstjärnan av Joseph A. Davis

Omslagsbild Dunkelstjärnan av Joseph A. Davis

Författare: Joseph A. Davis
Illustratör: Yulia Ryabtseva
Serie: Kampen om Tusenvärld, #1
Förlag: Stevali barn (2020)
Antal sidor: 278 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack!

Tolvåriga Julia kämpar för att passa in, vilket inte är lätt när du inte har samma saker som alla andra. Inte heller blir det lätt när hon blir ombedd att ta hand som sin nya klasskamrat, flyktingpojken Kasir. Det är något som inte riktigt stämmer med honom. Hon anar dock inte hur annorlunda han är förrän den ödesdigra natten de blir jagade av fruktansvärda skuggor. Tillsammans med hennes lillebror Edvin och en mystisk gubbe som kallas för Trubaduren blir de tvungna att fly till Kasirs hemvärld. En värld av gränslös skönhet där konst blir levande, men där allt det vackra håller på att förstöras av skuggorna. Medan Julia och Edvin brottas med ett nytt språk, en ny kultur och okända faror upptäcker de att de har en hemlig koppling till Kasirs värld och att de kanske har makten att rädda den.

Dunkelstjärnan är första delen i en ny fantasyserie av Joseph A. Davis, som skrev serien om Markus av Trolyrien som jag tidigare har recenserat på bloggen. Den här boken innehåller inte lika mycket humor och dråpliga kulturkrockar, utan känns som ett mer allvarligt verk. Huvudpersonen Julia, som så desperat försöker anpassa sig och passa in, har svårt för allt som gör att Kasir sticker ut. När hon senare hamnar i hans situation, där hon inte kan språk och kulturella koder, blir svårt för henne.

Dunkelstjärnan är en berättelse om flykt och tillhörighet, till viss del. Men också om konstens och skapandets makt, och att välja sin egen väg. Världen är inte fullt så enkel som Julia har föreställt sig. Därmed blir hon sårbar när hon kommer till en värld där alla kanske inte är vad de utger sig för att vara, där faran konstant lurar kring hörnet. Det finns en spänning i texten som gör att jag gärna sträckläser denna bok.

Jag måste också nämna ett ord om Yulia Ryabtsevas vackra illustrationer som förgyller Dunkelstjärnan. De är tydligt inspirerad av mangakonst, med rena, enkla linjer och art deco-detaljer i form av ramar. De är verkligen hur fina som helst.

Dunkelstjärnan är ett flyhänt berättat och spännande äventyr, som utspelar sig i en nyskapande fantasyvärld. Jag ser mycket fram emot att läsa fortsättningen.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar