Black Books, säsong 3

Omslagsbild Black Books, säsong 3

Skapare: Dylan Moran
Skådespelare: Dylan Moran, Bill Bailey, Tamsin Greig
Produktionsår: 2004
Säsong: 3
Antal avsnitt: 6
Längd: 144 minuter

Goliath Books har slagit upp portarna precis bredvid Black Books. När Bernard går för långt än en gång, hoppar Manny över till Goliath Books. Men gräset är inte alltid grönare på andra sidan. Medan Manny sugs in i denna värld av konformitet, försöker Fran övertala Bernard att be om ursäkt så att allt återgår till det normala. På ett eller annat vis kommer denna udda trio att återförenas med kaos som slutresultat.

Tredje säsongen av Black Books är också den sista av serien. Det hela börjar lite lovande med en antagonist i första avsnittet, Goliath Books, som har snott Manny. Vad som verkar vara ett jobb fritt från smädelser och ovett, blir mardrömslikt när de kräver att Manny ska omstöpas i samma form som resten av personalen. Ett roligt avsnitt som tycks ha en del att säga om oberoende bokhandlare kontra stora kedjor.

Dessvärre försvinner Goliath Books i princip efter detta första avsnitt. Serien återfår sitt planlösa, sjaviga struktur. Visserligen med roliga avsnitt, som när Mannys föräldrar kommer till bokhandeln och det visar sig att han kan ha överdrivit en aning till dem eller när Bernard och Manny ska försöka skriva en barnbok samtidigt som Fran är på möhippa. Men bristen på kontinuitet i karaktärernas bakgrunder och personligheter skaver fortfarande i mig.

Jag hade ganska höga förväntningar på säsongens och seriens sista avsnitt, Party. Manny och Fran tvingar med sig Bernard på en fest, och dess efterdyningar kommer dra upp det förflutna i ljuset och orsaka en del bitterhet. Jag hade förhoppningar om att det skulle ge en större inblick i Bernard som karaktär och ge serien ett avslut, men blev snuvad på båda punkterna.

Det är inte det att jag inte gillar Black Books. Det är bara det att jag inte tycker att det är så bra som jag trodde att det skulle vara.

Betyg 3: Gillade den.

Andra delar i serien

Säsong 1 (recension)

Säsong 2 (recension)

Säsong 3

Publicerat i film och tv | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Månadsrapport: Juli 2020

Antal lästa böcker i juli 2020: 13

83. Days of Blood and Fire av Katharine Kerr
84. Fahrenheit 451 av Ray Bradbury
85. The Kama Sutra av Mallanaga Vatsyayana
86. Breven från Maresi av Maria Turtschaninoff
87. Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Marquez
88. The Ghost Bride av Yangsze Choo
89. Five Go Off in a Caravan av Enid Blyton
90. Howl’s Moving Castle av Diana Wynne Jones
91. Five on Finniston Farm av Enid Blyton
92. Vargarna i Calla av Stephen King
93. Karius och Baktus av Thorbjørn Egner
94. Praktiskt latin för trädgårdsälskare av James Armitage
95. Omgiven av idioter av Thomas Erikson

Drama: 2
Dystopi: 1
Fantasy: 6
Magisk realism: 1
Non-fiction: 3

Hyllvärmare: 2
Böcker införskaffade samma månad: 2
Böcker införskaffade samma år: 5
Omlästa böcker: 3
Lånade böcker: 1
Recensionsex: 0

Kvinnor: 5
Män: 7
Annat: 0
Duo: 0
Författare jag inte har läst tidigare: 6

Amerikansk författare: 3
Brittisk författare: 3
Colombiansk författare: 1
Finsk författare: 1
Indisk författare: 1
Malaysisk författare: 1
Svensk författare: 1

Kommentar: Med tanke på att jag har haft semester i juli, så har jag läst ovanligt lite. I år har jag dock inte haft några långa bilresor till resmål, utan mest varit hemma. Då finns det så mycket annat att styra med att jag inte kan sitta och läsa hela tiden.

Bäst i juli var dock helt klart Howl’s Moving Castle av Diane Wynne Jones, som var tämligen olik filmen men som jag älskade på ett annat sätt. När det gäller non-fiction tyckte jag bäst om Praktiskt latin för trädgårdsälskare av James Armitage, även om den inte fick så högt betyg.

Sämst denna månad var dock Omgiven av idioter av Thomas Erikson. Populärvetenskap när den är som sämst.

Lite besviken blev jag på Yangsze Choos debutroman The Ghost Bride. Bok och tv-serie skiljde sig en hel del åt, men här tycker jag att tv-serien hade större djup och mognad. En mer komplex historia, helt enkelt.

Otäckast var Fahrenheit 451, eftersom i vissa avseenden Ray Bradbury tycks ha kunnat se in i framtiden…

Antal sedda filmer i juli 2020: 8

32. A Whisker Away
33. Black Books, säsong 3
34. Crazy Rich Asians
35. Jessica Jones, säsong 1
36. Book Club
37. Jessica Jones, säsong 2
38. The Intern
39. The Autopsy of Jane Doe

Fantasy: 1
Feelgood: 1
Komedi: 3
Skräck: 1
Thriller: 2

Hyllvärmare: 0
Införskaffad samma månad: 0
Införskaffad samma år: 1
Lånad film: 0
På bio: 0
På tv: 0
Netflix: 7
Omsedd film: 0

Kommentar: I juli har mitt Netflixkonto kommit till flitig användning. Det har blivit en hel del film och tv-serier.

Bäst och otäckast denna månad av första säsongen av Jessica Jones. Så mörk och suggestiv, och David Tennant är riktigt obehaglig som antagonisten Kilgrave. Därmed blev kontrasten till säsong 2 med sitt halvdana tempo och bristande fokus så stor att jag blev riktigt besviken.

Sämst denna månad blev dock den så kallad skräckfilmen The Autopsy of Jane Doe. Lovande premiss, men så långsam och utdragen att jag snarare gäspar mig genom filmen än sitter som på nålar.

Positivt överraskad blev jag av den Netflixproducerad animen A Whisker Away. En riktigt söt film.

Publicerat i läsning | Etiketter | Lämna en kommentar

Läsplanering: Augusti 2020

Nu har jag en dryg vecka kvar innan jag ska börja jobba igen. Tiden går fort när man har semester. Men lite till kommer jag nog hinna läsa innan dess. Kanske någon av dessa fyra titlar jag hoppas hinna med i augusti:

  • Days of Air and Darkness av Katharinne Kerr. Omläsning. Dags för nummer åtta i Deverryserien.
  • Happy Food av Niklas Ekstedt och Henrik Ennart. Hyllvärmare. Risken är att den här kommer bli stående och samla damm bra länge om jag inte ger mig själv en spark i baken…
  • Spionen av Paulo Coelho. Bokreafynd från i år. Mata Hari var en spännande person.
  • Call me by your name av André Aciman. Bokreafynd från i år. Jag hoppas att boken är bättre än filmen

Vad vill du läsa i augusti? Har du läst någon av dessa?

Publicerat i läsning | Etiketter | Lämna en kommentar

Sleeping Beauties av Stephen King och Owen King

Omslagsbild Sleeping Beauties av Stephen King och Owen King

Författare: Stephen King och Owen King
Förlag: Hodder & Stoughton (2018)
Antal sidor: 736 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Över hela världen händer något med kvinnor när de somnar: de spinns in i en kokongliknande svepning och vaknar inte. Om någon rör vid kokongen, försöker ta bort den, vaknar de och blir vildsinta och fruktansvärt våldsamma… I småstaden Dooling, West Virginia, sprids viruset Aurora genom ett kvinnofängelse. Det påverkar alla intagna förutom en. Snart sprids ryktena kring den mystiska Evie, som tycks kunna somna och vakna. Är hon en medicinsk avvikelse eller en demon att dräpa? De övergivna männen slåss mot varandra, samtidigt som Doolings sheriff, Lila Norcross, kämpar för att hålla sig vaken. Och de sovande kvinnorna kommer snart öppna sina ögon till en helt ny värld…

Sleeping Beauties är ett författarsamarbete mellan Stephen King och hans son, Owen King. En bok som jag har varit nyfiken på sedan jag först hörde talas om den. Själva idén är briljant och när jag läser den under en pågående pandemi är det tillräckligt för att ge mig rysningar. Avsikten är att skapa en feministisk roman, som belyser kvinnors utsatthet och usla villkor, samtidigt som den försöker visa på varför kvinnor behöver en mer framträdande plats på livets olika arenor. Jag skriver avsikten, för ibland faller den tillbaka på stereotyper och klyschor. Jag är nämligen inte helt övertygad om att kvinnor av naturen är så mycket fredligare än män.

Kings signum är att blåsa liv i småstäder som tycks idylliska, för att bli scenen för mardrömmar. Så även i Sleeping Beauties. Boken befolkas av ett stort persongalleri med realistiskt tecknade karaktärer. Vi får stifta bekantskap med både ondska och godhet, och hur människan ibland inte är så simpel som antingen ond eller god. Vi har alla lite av båda i oss.

Sleeping Beauties är alldeles för lång för att bibehålla sitt tempo och sin kvalitet hela vägen igenom. Om jag hade varit redaktör vet jag precis vad jag hade skurit bort: den långa, långa belägringen av och slaget om kvinnofängelset. Det blir ett massa onödigt frossande i våld och explosioner som egentligen inte tillför handlingen något. Istället drar den ut på saker och ting tills mina känslor inför boken svalnar.

Om Sleeping Beauties hade varit hälften så lång, då tror jag att det här hade blivit riktigt bra. Ju mer sidantalet svällde, desto mer urvattnades idén.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Väntar tills natten kommer av Christoffer Holst

Omslagsbild Väntar tills natten kommer av Christoffer Holst

Författare: Christoffer Holst
Förlag: Rabén & Sjögren (2017)
Antal sidor: 198 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Lukas och Sam har varit tillsammans i ett år, men på distans. Nu ska tonårskillarna äntligen få en hel sommar för sig själva, i en fiskestuga vid Vänerns kant som de får hyra i utbyte mot lite enklare renoveringsjobb. Men det blir inte som de tänkt sig. Sam måste jobba, och Lukas går hemma ensam i stugan. Han får kämpa med sin ensamhet och sitt trassliga förflutna. När ett märkligt ljussken dyker upp om natten börjar han ana att stugan ruvar på en mörk hemlighet. Och samtidigt som vädret sakta men säker försämras över de dalsländska skogarna, förvandlas killarnas dröm om den perfekta sommaren till en mardröm.

Christoffer Holst har sedan debuten Mitt hjärta går på gjort sig ett namn inom feelgoodgenren. Väntar tills natten kommer är hans första bok för unga vuxna och också hans första rysare. Jag har mina åsikter om hur lyckad denna bok är som båda dessa två saker.

Väntar tills natten kommer målar upp ett intressant porträtt av relationen mellan Lukas och Sam. Att de är två killar i en relation görs inte till en stor grej, utan tas självklart av både dem och omgivningen. Jag skulle vilja ha läst mer om deras relation, fått se dem växa karaktärer. Särskilt Sam, som känns frånvarande genom större delen av boken.

Målgruppen för Väntar tills natten kommer anges vara unga vuxna. Själv tycker jag nog att det känns som om den riktar sig till en yngre publik än så. Lukas hittar en dagbok som avslöjar stugans mysterium och hela det greppet känns som en rysare för mellanåldern. Även om jag vill lösa mysteriet och villigt sträckläser boken, så känns det som en bok som är tänkt för en yngre publik. Slutet känns också väldigt abrupt.

Väntar tills natten kommer är ändå en finstämd skildring av relationen och kittlar fantasin lite när mystiska saker börja hända, men otäckt blir det aldrig på riktigt.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf

Omslagsbild Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf

Författare: Selma Lagerlöf
Förlag: Albert Bonniers förlag (2017)
Antal sidor: 485 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Gösta Berling börjar sin bana som präst, men börjar snart dricka. När han förlorar sitt ämbete, blir han alltmer nedgången och försöker desillusionerad supa ihjäl sig. Men han räddas till livet av den barska och karismatiska majorskan på Ekeby. Han upptas i den brokiga skara av kavaljerer som majorskan omger sig med. Men när den onde smyger sig in bland kavaljererna, leder det till att majorskan drivs på flykten. Ekeby faller i kavaljerernas händer och ett sorglöst och muntert leverne tar sin början. Men det finns också en stor kärlek i Gösta Berlings liv, Elisabeth, som är gift med den enfaldige greve Henrik.

Jag inledde juni med ett läsflyt utan dess like. Ett läsflyt som tog stopp när jag började med Gösta Berlings saga. Jag kämpade med romanen i över en veckas tid, och den är inte speciellt lång. Tidigare har jag läst en del noveller av Selma Lagerlöf med varierat resultat, men jag har varit övertygad om att jag skulle älska hennes romaner. Det gick i alla fall inte i uppfyllelse med hennes debutroman.

Mitt största problem med Gösta Berlings saga ligger nog hos karaktärerna. I förordet öser Ebba Witt Brattström lovord över Gösta Berling, vilket jag har svårt att förstå. Hans bristande lojalitet mot majorskan, som länge är en av de få karaktärer jag bryr mig om, är ett djupt karaktärsfel i mina ögon. Han inger föga sympati hos mig, med sitt kvinnojagande sätt, även om han ska föreställa den stora huvudpersonen.

Ett annat problem är att jag närmar mig Gösta Berlings saga på helt fel sätt. Inledningsvis tror jag att det är en sammanhängande berättelse, istället för ett gäng sammanfogade berättelser under året som kavaljererna styr över Ekeby. Mindre karaktärer blir huvudpersoner i ett kapitel. Det övernaturliga är ständigt närvarande i det vardagliga, på ett sätt som i närmast liknar magisk realism. Saga blandas med burlesk humor.

Även om jag inte gillar Gösta Berlings saga lika mycket som jag hade hoppats, så är jag glad att ha fått denna klassiker läst.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Golem av Isaac Bashevis Singer

Omslagsbild Golem av Isaac Bashevis Singer

Författare: Isaac Bashevis Singer
Originaltitel: The Golem
Översättare: Mårten Edlund
Illustratör: Johan Egerkrans
Förlag: Tenenbaum Publishing (2017)
Antal sidor: 80 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

När en framstående medlem av den judiske församlingen i Prag arresteras på grund av falska anklagelser, svävar varenda jude i staden i fara. Rabbi Leibs plågas svårt av hotet mot hans folk. En natt står plötsligt en främling i Rabbi Leibs hem. Han förstår snart att detta inte är en vanlig tiggare eller vandringsman, så han välkomnar mannen. När han berättat om de svåra tider som råder och att judarna är på väg att tillintetgöras av fiende säger främlingen: ”Gör en Golem av lera och han ska rädda er.” När han sagt detta är han plötsligt borta.

Isaac Bashevis Singer är en polskamerikansk, jiddischspråkig författare. 1978 fick han Nobelpriset i litteratur med motiveringen: ”för hans intensiva berättarkonst, som med rötter i en polsk-judisk berättartradition levandegör universella mänskliga villkor”. Jag har sett två av hans böcker, illustrerade av Johan Egerkrans, inne på Akademibokhandeln och blivit nyfiken. När Golem kom på årets bokrea slog jag därför till.

Golem är en tämligen torrt berättad, osentimental saga. Illviljan som riktas mot det judiska folket är rotad i grundlösa fördomar. Men Golem hjälper till att avslöja sanningen. Vår Golem är långt ifrån mänsklig, men hyser ändå ett visst mått av mänskliga känslor. Han är inte nöjd med att förbli lera eller återgå till att vara lera. Därmed blir han mer och mer till besvär för sin skapare, och till sist ett hot även för det folk som han skapades för att skydda.

Johan Egerkrans är en favoritillustratör hos mig och hans bilder höjer definitivt läsupplevelsen av Golem. Han har en egen stil, även om den är mer inspirerad av klassiska sagoillustratörer. I dessa svartvita illustrationer använder han skugga och ljus mycket effektivt för att skapa djup i sina bilder. De är levande, men samtidigt humoristiska.

Golem är en osentimentalt berättad saga med vackra illustrationer.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

En hjärtformad ask av Joe Hill

Omslagsbild En hjärtformad ask av Joe Hill

Författare: Joe Hill
Originaltitel: Heart-Shaped Box
Översättare: Gabriel Setterborg
Förlag: Prisma (2007)
Antal sidor: 343 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Den firade rockstjärnan Jude Coyne har dragit sig tillbaka till sin gård i North Carolina. Här lever han tillsammans med sina hundar, samling platinaskivor, den senaste i en rad mycket yngre flickvänner, som han kallar för Georgia, och sin ockulta samling. När det dyker upp en vålnad på eBay budar han hem den. Vålnaden levereras punktligt i en hjärtformad ask. Det som var tänkt att bli ett makabert tillskott i samlingen visar sig vara en dödsfara. Vålnaden vill se Jude död och begraven. Och inte bara Jude, utan alla som på något vis hjälper honom. Jude och Georgia tvingas fly för sina liv. Det blir en skräckfylld färd utan dess like.

Joe Hill är en av Stephen Kings söner som har valt att gå i pappans fotspår. En hjärtformad ask är hans debutroman, men andra bok. Av många har den beskrivits som en originell spökhistoria, men jag tycker mig känna igen många element. Framförallt andas hantverket bakom romanen tidig Stephen King, men Hill tillför även något eget som gör att han kan mäta sig med sin berömde far.

Jag sugs in i En hjärtformad ask. Jude är en föga sympatisk huvudperson, men så fullständigt trovärdig att jag vill följa hans resa från början till slut. Att vålnaden har hamnat i hans händer visar sig inte vara en slump, utan har med det förflutnas synder att göra. Stämningen som byggs upp är kuslig, frenetisk och oerhört spännande. Det är knappt jag klarar av att lägga ifrån mig boken. Tempot är högt och engagerande.

Om En hjärtformad ask inte hade förändrat vålnadens motiv fram emot slutet, skulle jag nog ha gillat den snäppet bättre. Där blev den lite klyschig. Hämnd som motiv tycker jag räcker gott, istället för att involvera incest och misshandel och skruvade familjeband.

En hjärtformad ask är en lovande debut som gör mig riktigt nyfiken på ytterligare böcker av den här författaren.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

A Whisker Away

Omslagsbild A Whisker Away

Originaltitel: Nakitai watashi wa neko wo kaburu
Regissör: Junichi Sato och Tomotaka Shibayama
Manus: Mari Okada
Skådespelare: Mirai Shida, Natsuki Hanae
Produktionsår: 2012
Längd: 104 minuter

Miyo Sasaki är en udda flicka, plågad av sin föräldrars skilsmässa och föga omtyckt av sina skolkamrater. Att hon är förälskad i klasskamraten Kento Hinode är ingen hemlighet. Men han tycks inte ha något annat än förakt till övers för henne. Under en festival möter Muge, som hon kallas, en maskförsäljare och får en kattmask i sin ägo. Med hjälp av den kan hon närma sig Hinode, får hans uppmärksamhet, i kattform och blir alltmer förälskad i honom. Men gränsen mellan katt och människa börjar suddas ut, och snart befinner sig Muges liv som människa i fara. Kanske svävar rentutav hennes liv i fara.

A Whisker Away är en Netflixproducerad anime. Jag blev lite överraskad över att de hade gett sig på att göra anime, men måste erkänna att resultatet blev klart godkänt. Animationen är snygg och karaktärsdesignen söt. Särskilt Muge som katt. Miljöerna är skickligt tecknade med djup och detaljer som gör att man kan förlora sig i dem. De japanska röstskådespelarna är skickliga och soundtracket matchar filmens stämning.

Karaktärerna i A Whisker Away är sådana som är välbekanta från anime. Muge är den kufiska, energiska tjejen som alltid tycks glad, men som bär på en inre smärta. Hinode är den allvarlige, intelligente eleven som har stor press på sig hemifrån, samtidigt som han nödvändigtvis kanske inte vill följa den väg familjen har stakat ut för honom. Relationen som växer fram mellan dem tecknas fint. Det här är en mysig, varm film som får dig att känna dig varm i själen.

Men A Whisker Away bjuder också på spänning och magi när de måste försöka rädda Muge. Antagonisten i filmen är också en välbekant figur, en sort trickster som lurar människor och katter för att själv få evigt liv.

A Whisker Away är en mysig film som gör en alldeles varm inombords.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , | 1 kommentar

Black Books, säsong 2

Omslagsbild Black Books, säsong 2

Skapare: Dylan Moran
Skådespelare: Dylan Moran, Bill Bailey, Tamsin Greig
Produktionsår: 2002
Säsong: 2
Antal avsnitt: 6
Längd: 144 minuter

Livet inne på Black Books fortgår som vanligt. Sedan hennes affär stängde ned, känner sig Fran lite vilsen och söker efter mening. Allt från pianolektioner till släktforskning och skumma kontorsjobb. Givetvis bidrar det till kaos för gänget. Manny och Bernard försöker vänja sig vid att vara rumskamrater och att lyckas driva bokhandeln tillsammans. Men att försöka konkurrera med de stora bokhandlarna kan visa sig vara för mycket för Bernard…

Den andra säsongen av Black Books tycker jag är snäppet vassare än den första. Den inleds med ett underhållande avsnitt, The Entertainer, där Fran tar pianolektioner av en ytterst sträng lärare och Manny visar sig ha dolda talanger. Andra bra avsnitt är The Fixer, där Bernard och Manny ställs inför att lära en gangster som blivit författare att läsa för att kunna hålla en uppläsning i bokhandeln; Blood, där de försöker konkurrera med de stora bokhandlarna; samt Nice Change, där byggnadsarbete i byggnaden bredvid driver dem tre på semester.

Sedan finns det förstås en del flamsiga och tramsiga avsnitt. Sedan är det en sak som jag inte begriper med komediserier: hur svårt är det egentligen att hålla kontinuiteten? Till exempel, i avsnittet Blood är både Manny och Bernard helt hopplösa i köket och orsakar svår matförgiftning hos de som äter av den. I nästa avsnitt, Hello Sun, är Manny helt plötsligt en mästerkock. Jag kan förstå bristen på kontinuitet i serier där många författare är involverade och skriver, men de flesta avsnitt av Black Books är skrivna av Dylan Moran.

Black Books fortsätter att inte vara fullt lika bra som jag hade hoppats, men jag tycker ändå att den är rätt så underhållande.

Betyg 3: Gillade den.

Andra delar i serien

Säsong 1 (recension)

Säsong 2

Säsong 3

Publicerat i film och tv | Etiketter , , , | Lämna en kommentar