Skapare: Joss Whedon
Skådespelare: Sarah Michelle Gellar, Nicholas Brendon, Alyson Hannigan, Anthony Stewart Head, David Boreanaz
Produktionsår: 1997
Säsong: 1
Antal avsnitt: 12
Längd: 540 minuter
Omvärlden är inte så förstående när du tvingas bränna ner gymnastiksalen för att bli av med ett gäng vampyrer. Sextonåriga Buffy Summers tvingas därför flytta från Los Angeles till småstaden Sunnydale. Här kan hon kanske börja om, utan att vara vampyrdråpare. Dessvärre upplyser hennes nye väktare Rupert Giles henne om att staden vilar på ett helvetesgap, vilket lockar till sig diverse demoniska makter. Begravd under staden är också Mästaren, en uråldrig vampyr som gör allt för att åter kunna vandra på jorden och öppna Helvetesgapet så att demoner fritt kan strömma ut i världen.
Jag minns när Buffy the Vampire Slayer nådde Sverige, även om jag var liten för att se det då. Då känd som Buffy och vampyrerna, åtminstone under period, så gick det en censurerad version på eftermiddagarna och en ocensurerad version på kvällarna för att det ansågs var så våldsamt. Med dagens mått mätt känns det som om serien är ganska tam.
Däremot så är det en serie som fortfarande håller. Vi har ett gäng härliga karaktärer och underbar humor. Avsnitten är oftast välskrivna, med några få undantag (I, Robot… You, Jane är tämligen uselt.) Överlag är säsong 1 en snyggt sammanhållen produktion med vampyrantagonister som är intressanta. Jag blir känslomässigt engagerad i säsongen på ett sätt som jag inte hade väntat mig, eftersom jag hade för mig att de första säsongerna inte var särskilt bra, men sättet som Sarah Michelle Gellar skådespelar när Buffy får veta att hon ska vara dödsdömd så är jag nära på att bryta samman.
Visst att serien känns daterad ibland. Särskilt i Xanders sexfixering och att Willow och Buffy aldrig tycks prata om något annat med varandra än killar. Specialeffekterna är inte alla gånger särskilt bra. Ofta är det också väldigt tydligt när Sarah Michelle Gellar ersätts av en stuntman.
Men Buffy the Vampire Slayer är en kultklassiker av en anledning och är verkligen värd att ses om.
Pingback: Månadsrapport: Februari 2019 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson