Jul med Bob av James Bowen

Författare: James Bowen
Illustratör: Dan Williams
Originaltitel: A Gift From Bob
Översättare: Lottie Eriksson
Serie: Gatukatten Bob, #3
Förlag: NoNa (2015)
Antal sidor: 153 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Julen har aldrig varit en favorithögtid för James del. Värre ser det ut att bli vintern 2010, som är notoriskt iskall och får James framtidsutsikter att se dystra ut. Hans hälsa är klen och pengarna räcker varken till värme eller till el, vilket hotar att förstöra den julmat som han samlat ihop över tid till sig själv och Bob. Det finns inget annat val än att trotsa den bistra kylan och ge sig ut på de snöiga gatorna. Men med lite hjälp från Bob, vännen Belle och många vänliga Londonbor förstår han till sist vad som är så speciellt med julen och hur mycket han själv har förändrats sedan Bob kom in i hans liv.

När jag hade läst de andra två delarna om James och Bob kände jag att jag nog var tvungen att läsa den tredje också. Lyckligtvis var Jul med Bob med på bokrean så jag kunde beställa hem den och nästan direkt sätta tänderna i den. En bit in i boken insåg jag att jag kanske borde ha sparat den till jul, då den förmodligen kommer mer till sin rätt.

Även om jag fortfarande får känslan när jag läser Jul med Bob att Bowen försöker mjölka succén från den första boken, så känns det som om det här är böcker som behövs. Folk är mer benägna att läsa gulliga böcker om djur än om livet på gatan, men med hjälp av Bob och sin historia kan Bowen skildra hur det är att hanka sig fram utan att riktigt veta om en någonsin kommer ha tillräckligt med pengar. Att ständigt oroa sig för att höra pipet från mätarna som varnar för att värmen kommer att stängas av. Genom de här böckerna ger han en insikt i ett liv som förmodligen är främmande för de flesta av hans läsare. Men som också kan väcka empati och engagemang.

Sedan är det ju en söt historia. Jul med Bob är inget undantag. Bob och Bowen har en alldeles särskild relation, och värmen mellan dem riktigt strålar ut från raderna på sidan. Relationen mellan människa och djur är så varmt skildrad att jag riktigt myser. Och sedan bidrar ju Dan Williams svartvita illustrationer till bokens charmfaktor.

Jul med Bob är riktigt charmig feelgood, men bör nog snarare läsas i juletider där den kommer mer till sin rätt.

Andra böcker i serien

Gatukatten Bob (recension)

Mitt liv med Bob (recension)

Jul med Bob

Våra mest älskade sagor: En förtrollande sagoskatt

Medverkande författare: Helge Kjellin, Gallie Åkerhielm, Cyrus Granér, Einar Norelius, Beth Birkenhain, Irmelin Sandman Lilius
Illustratörer: John Bauer, Einar Norelius, Hans Arnold, Gustaf Tenggren
Förlag: Bokförlaget Semic (2010)
Antal sidor: 126 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Jag är barnsligt förtjust i sagor och när jag fick syn på Våra mest älskade sagor i en outletbutik förra året så var jag bara tvungen att köpa den. Här samlas åtta ”nyskrivna” sagor och gamla folksagor, alla vackert illustrerade av olika tecknare.

Våra mest älskade sagor inleds med Sagan om älgtjuren Skutt och lilla prinsessan Tuvstarr, skriven av Helge Kjellin och illustrerad av John Bauer. I berättelsen möter prinsessan Tuvstarr en älgtjur som tar med henne på en resa. Berättelsen blandar in sagans sensmoral med nordisk folktro på ett fint vis, samtidigt som Bauers vackra illustrationer förgyller upplevelsen.

Den åtföljs av Såna tomtar finns inte, skriven av Gallie Åkerhielm och illustrerad av Einar Norelius, och som handlar om Iffe, som är en i-tomte. Men han tappar bort sin prick och kan inte få en ny om han inte skaffar den på egen hand. Underfundig och humoristisk saga om vad som egentligt är sann godhet.

Den tredje sagan är en folksaga, Snipp, Snapp, Snorum, som Hans Arnold har illustrerat. En pojke går miste om sitt arv, men byter till sig tre stora hundar som hjälper honom i diverse kniviga situationer. Motivet är välbekant, även om jag nog inte har läst den här versionen tidigare. Hans Arnolds illustrationer är rätt speciella, men passar sagan väl.

Än mer välbekant är Sagan om de fyra stortrollen och lille Vill-Vallareman, skriven av Cyrus Granér och John Bauer. När den gamle trollkungen går bort vill de fyra stortrollen förstås ta hans plats och kivas om vem som ska bli kung, med katastrof för trollsläktet. Tur att Vill-Vallareman vet råd. En humoristisk saga som visar sig att det kanske inte alltid är bäst att vara störst, utan du måste ha lite innanför pannbenet också. John Bauer gör några av sina vackraste illustrationer här.

Einar Norelius har både skrivit och illustrerat nästa saga: Pojken som fick solgull i säcken. En pojke hjälper ett troll och belönas med en säck guld, men inte vilket guld som helst utan solguld. Med hjälp av säckens innehåll kan han kanske bota en kungs svårmod och vinna en prinsessas hand. En av mina favoriter i samlingen då den är fantasifull som få och jag tycker mycket om Norelius illustrationer.

Men min absoluta favorit är nog Lindjungfrun av Beth Birkenhain. Gustaf Tenggren har illustrerat sagan om en riddare som såras dödligt, men som helas av en mystisk jungfru och som han till varje pris vill gifta sig med. En vemodig saga som lämnade ett känslomässigt eko hos mig. Den kommer att dröja sig kvar länge.

Folksagan Lilla Rosa och Långa Leda är illustrerad av Einar Norelius. Ett klassiskt motiv med en god flicka som får en elak styvmor och styvsyster som vill henne illa när det går henne väl. Egentligen är det inget större fel på sagan, men det är ju ett motiv som har gjorts till död och förbannelse även om den här versionen har lite roliga detaljer.

Mer originell är i så fall den avslutande sagan, Godvädersdraken, som skrivits av Irmelin Sandman Lilius och illustrerats av Hans Arnold. Sömmerskan Krysantemum har en vas som hennes farfar tagit med sig från Kina. Bara det att det inte är en vanlig vas och hon råkar släppa en drake fin. En lite ovanligare miljö och mycket fantasifulla element gör den saga till fin läsning.

Överlag är Våra mest älskade sagor en riktig skatt och prydnad för bokhyllan. Sagofantaster bör läsa den.

Katter av Emily Williams

Författare: Emily Williams
Originaltitel: A Concise Guide to Cats
Översättare: Gunilla Boman
Förlag: Parragon (2007)
Antal sidor: 255 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Slut hos förlaget.

Katter är en grundläggande guide till kattdjuret och dess historia. Från dess härstamning från de afrikanska vildkatten till hur den vördades i Egypten och har blivit en av vår tids mest populära husdjur. Boken innehåller också ett avsnitt med de mer eller mindre vanligaste kattraserna. (Eftersom boken troligen i grunden är amerikansk är många raser som nämns inte godkända i Sverige.) Avslutningsvis finns en guide till hur du bör tänka när du väljer katt, vad du ska göra om den blir sjuk och lite annat som är bra att veta för en kattägare.

Jag är i grund och botten kattmänniska. När min mamma undrade om jag ville ha ett husdjur som liten så var det alltid en katt jag ville ha, men då hon är fruktansvärt allergisk så har det aldrig gått. Ändå kan jag inte hjälpa att jag köper på mig böcker som denna, Katter, där jag kan läsa mer om ett av mina favoritdjur.

Översättningen av Katter är lite knepig. Det är något som stör, utan att jag riktigt kan sätta fingret på det. Men den känns knackig och styltig, vilket förstör läsflytet. Jag är inte tillräckligt insatt i kattvärlden för att veta om de använder så mycket engelska termer eller om det är något som har gått snett i översättningen. Däremot är jag fullständigt övertygad om att ingen, någonstans, tycker att det är okej att stava Scottish Fold med ”k.”

Som bok är Katter intressant. Det är en lättbegriplig introduktion till katten som husdjur och berättar intressant om dess historia. Jag lär mig en hel del nytt, som att katter egentligen genetiskt är tabbymönstrade eller att geparden har så trubbiga klor att den jagar ifatt sitt byte och sedan stryper det. Det är lite allmän kuriosa som gör boken klart värd att läsa. Alltid kul att lära sig något nytt.

Därtill är Katter fylld av vackra färgbilder, så det finns gott om vackra missar att vila blicken på. Bilderna underlättar också vid avsnitten om de olika kattraserna eftersom det blir lättare att se skillnader och likheter mellan dem, samt att det lättare bygger upp en bild av vad som är karaktäristiskt för en viss ras.

Katter är en trevlig introduktionsbok till katten som husdjur, men ger kanske inte alltför uttömmande information.

Markus av Trolyrien av Joseph A. Davis

Författare: Joseph A. Davis
Förlag: Pärlan förlag (2016)
Antal sidor: 385 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från författaren. Tack!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Markus är i skidbacken när han får se sig själv svischa förbi. Distraherad råkar han ut för en olycka som gör att han hamnar på sjukhus. Därifrån kidnappas han av den vackra, men märklig Diomeda som tycks tro att han är prins över en plats som kallas för Valarien. I nästa stund befinner han sig i en märklig värld där kläder växer från träd, gräset är blått och en riktigt artig hälsning medför salivfläckar på kläderna. Ingen tror honom när han säger att han inte är prinsen, så han måste motvilligt inta rollen som landets sköld. Ingen lätt uppgift med tanke på att skräckinjagande monster håller på att invadera. Tillsammans med Diomeda ger sig Markus ut på jakt efter den legendariske kung Josuas talismaner, som kanske, om de gamla sagorna stämmer, är deras enda hopp.

Markus av Trolyrien är ingen bok som jag direkt hade hört talas om innan författaren skrev till mig och undrade om jag ville läsa hans bok. Den lät lite underhållande, så jag bestämde mig för att tacka ja och det är jag glad över att ha gjort.

Inledningsvis känns Markus av Trolyrien som en klassisk fantasyberättelse: en ung pojke kommer till en annan värld, måste försvara den och får ett uppdrag. Men även om elementen är klassiska så finns det så mycket ren berättarglädje i Markus av Trolyrien att den blir något eget. Det är fullt av udda saker som att städer har jättesniglar, folk spottar på sina kungligheter för att betyga vördnad och kungligheterna flyger runt på jättefjärilar. Det är kul och det är unikt. Kulturskillnaderna mellan Valarien och Trolyrien leder till en del roliga sekvenser.

Markus av Trolyrien är också riktigt spännande. Oftast finns det ett ständigt sug att fortsätta läsa, att få veta vad som händer. Det sker nämligen en massa förvecklingar, och Markus får inte veta allt och vet inte riktigt vem han kan lita på.

Jag skriver oftast, för det finns också stunder då Markus av Trolyrien segar ihop en aning. Det känns som om boken blir något för lång, att vissa sekvenser med behållning hade kunnat klippas bort för att få upp tempot lite.

Men för den som letar efter klassisk fantasy i lite av Terry Pratchetts anda sitter Markus av Trolyrien fint. Den bjuder på en underhållande, spännande lässtund.

Andra bokbloggare om Markus av Trolyrien

Tusen sidorVästmanländskans bokblogg

Spelkortsmysteriet av Jostein Gaarder

Författare: Jostein Gaarder
Originaltitel: Kabalmysteriet
Översättare: Mona Eriksson
Förlag: Rabén & Sjögren (1997)
Antal sidor: 355 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Slut hos förlaget. Finns på Bokbörsen.

När Hans Thomas var liten stack hans mamma för att finna sig själv. Nu har han och farsan fått upp ett spår efter henne, ett spår som kommer ta dem på en märklig resa genom Europa. Under resans lopp möter de en rad märkliga personer, däribland en bagare som ger Hans Thomas en underlig bok som verkar skriven för honom. Ju mer han läser i boken, desto mer förundrad blir han. Hans eget liv verkar vara sammanflätat med fantastiska händelser som skedde för många år sedan.

Okej, saker som inte direkt bådar gott för en bok är när jag ser den i listan över böcker jag inte har skrivit recension om är ”va, har jag läst den här?” Det finns förstås anledningar till att Spelkortsmysteriet har blivit stående länge i bokhyllan, trots att jag har älskat en hel del som jag har läst av Jostein Gaarder.

Ändå börjar allt så bra. Spelkortsmysteriet är inledningsvis lite Gaarder när han är som bäst: filosofiska utsvävningar (om du ska läsa den här författaren måste du vara intresserad av filosofi) och en berättelse invävd i en berättelse. Kanske inte lika snyggt gjort som i Sofies värld, men ändå tillräckligt skickligt för att jag ska sitta fängslad av Hans Thomas berättelse.

Vad är det då som stör mig med Spelkortsmysteriet? Det enda jag riktigt kan sätta fingret på är upprepningarna. Något som känns som om det är vanligt i särskilt lite äldre ungdomsböcker, som om författaren inte riktigt litar på läsaren utan riktigt måste hamra hem budskapet. Jag vet inte hur många gånger Hans Thomas frågar sig hur bullboken hänger ihop med hans liv, men det är tillräckligt många gånger för att jag ska reagera och bli irriterad.

Annars tycker jag nog ändå om Spelkortsmysteriet. Det finns en berättarglädje i den som tilltalar mig. De absurda och märkliga inslagen är också något annat som jag gillar, särskilt när Hans Thomas kommer fram till avsnittet om ön med purpurbruset. Det är ju framförallt boken han läser som stjäl the show. Hans egen historia och sökande kommer lite i skymundan, trots att de är kopplade till varandra.

Spelkortsmysteriet gjorde kanske inte något särskilt bestående intryck på mig, men det är ändå en läsvärd bok.

Om jag var din tjej av Meredith Russo

Författare: Meredith Russo
Originaltitel: If I Was Your Girl
Översättare: Cecilia Falk
Förlag: Lavender Lit (2016)
Antal sidor: 280 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Amanda Hardy har hittills inte levt ett lätt liv. Hon har mobbats och misshandlats av sina klasskamrater, och hatat sig själv och kroppen hon föddes i. Varför? Hon föddes som Andrew. Nu har hon flyttat till sin pappa i en ny stad där hon kan börja om. Redan första dagen möter hon den snälle killen Grant och en innerlig kärleksrelation utvecklas mellan dem. Men ju djupare hennes känslor blir för honom, desto mer vill hon dela av sig själv och sin bakgrund. Frågan är om han kommer att förstå.

Förväntningar är farliga ting. Det är så lätt att bygga upp bilder och idéer som en bok sedan aldrig kan motsvara. Jag har haft fruktansvärt höga förväntningar på Om jag var din tjej, som den omöjligen kan leva upp till. Inte för att det är en dålig bok, långt ifrån, men den är inte lika bra som jag hade förväntat mig.

För det första är Om jag var din tjej en typisk ungdomsbok. Då menar jag urtypisk med riktigt förutsägbar handling: ny tjej, ny stad, möter kille som skapar pirr i kroppen, skaffar sig nya vänner varav en givetvis är riktigt strulig, det förflutna sätter käppar i hjulet. Onekligen är det bra att den är så typisk därför att den avdramatiserar att Amanda är trans genom att sätta hennes berättelse i en rätt så stereotypisk ram.

För det andra fick jag lite problem rent språkligt när det kom till Om jag var din tjej. Meredith Russo skriver på ett tämligen rättframt och okomplicerat språk, men ibland kommer det fram märkliga liknelser som får mig att stanna upp. Det finns en scen som lever sig kvar hos mig, och inte på ett positivt vis, där Amandas och Grants ögon dansar mot varandra.

Däremot upplever jag inte att Om jag var din tjej är en idealisk solskenshistoria, som den ibland har anklagats för att vara. Den väjer inte för de svåra sakerna, som psykisk ohälsa eller suicidalitet. Eller för den utsatthet som transpersoner upplever dagligen. Men samtidigt väger den upp dessa delar med acceptans och värme, vilket kan behövas. Ungdomsböcker som handlar om transtjejer är ofta överväldigande negativa, och det behövs böcker som visar på hopp och ljus.

Om jag var din tjej är kanske inte den fantastiska bok jag hade väntat mig, men det är en bra bok och den fyller definitivt ett behov som finns i ungdomsbokshyllorna.

 

Andra bokbloggare om Om jag var din tjej

enligt OLitteraturkvalster & småtankar; Prickiga Paula och böckerna; Fiktiviteter; Västmanländskans bokblogg; Feministbiblioteket; Eli läser och skriver; Annas bokblogg; Lottens bokblogg; Nellons bokblogg; Tickmicks bokblogg

Hemort: Tokyo av Monica Braw

hemort: tokyo

Författare: Monica Braw
Förlag: Bonnier (1988)
Antal sidor: 153 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Utgått hos förlaget. Finns hos Bokbörsen.

Monica Braw är en journalist som har bott i många år i Tokyo. I Hemort: Tokyo försöker hon skildra ett Tokyo bortom turistens yta av körsbärsträd och högteknologi. Hon för läsaren med genom tusenårig tradition som lever sida vid sida med importerad vulgaritet, en sorgsen gangster i skymningen, en pojke i karriären, nyårsnudlar och grönt te och en åttonde generationens kabuki-skådespelare.

Hemort: Tokyo köpte jag medan jag fortfarande gick i gymnasiet, eftersom jag skulle skriva en bok som utspelade sig i Japan. Boken blev sedermera skriven utan att jag läste Braws bok, utan den fick istället värma hyllan hemma hos mig. Vilket jag kan tycka är snudd på tragiskt nu när jag väl har läst den.

Det är nämligen något särskilt med tonen i Hemort: Tokyo. Språket är lågmält, eftertänksamt, poetiskt, men fyllt av värme och kärlek till en stad fylld av kontraster. Inget är för litet för att skildras eller för stort. Allt från hur kejsaren förbereder sig inför statsbesök till hur taxichaufförerna sover i sina bilar på särskilda platser. Disciplinen som kräver att barnen hamnar i rätt skola från första börja kantas av en avundsvärd förmåga att kunna sova var som helst och när som helst, som tycks delas av större delen av befolkningen. Det är ett ömsint och annorlunda porträtt av Tokyo som får mig att längta dit, att vilja besöka det som jag aldrig har sett.

Överlag ger Hemort: Tokyo mersmak på Monica Braws författarskap. Hon har skrivit en hel del intressant om japansk kultur och historia, som gör att jag trånande vill lägga in en liten beställning på Adlibris. I dagsläget får jag nöja mig med en av hennes andra titlar som värmer mina hyllor, Kvinnor i Japan under tusen år.

Men om du letar efter en lågmäld liten pärla som skildrar ett annorlunda Tokyo, leta efter Hemort: Tokyo på antikvariat eller Bokbörsen.

Boken om vinterdöda ting av Peter Erik Du Rietz

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

Författare: Peter Erik Du Rietz
Förlag: Cygne Noir (2017)
Antal sidor: 535 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från författaren. Tack!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Carl Cronhammer lever i sitt älskade Göteborg och har tydligt inmutat det som sitt revir. Men snart dyker det upp en inkräktare, som inte verkar ha vett nog att förstå att vriker är ensamlevande varelser. Hon kunde inte komma olägligare. Carl står nämligen inför kulmen att få den hämnd han så hett eftersträvat på mannen som mördade hans far och orsakade Carls nyfödsel. En hämnd som kommer föra honom till avlägsna delar av Ryssland och tvinga honom att möta ondska större än honom själv och något han kunnat föreställa sig.

För ett par år sedan läste jag Peter Erik Du Rietz debutroman, Natten jag dog, och blev mycket förtjust i det monster som han hade skapat. Så pass att jag frågade om det skulle komma en uppföljare och ja, det skulle det. Så när författaren skrev till mig och undrade om jag ville läsa Boken om vinterdöda ting så var jag inte sen med att tacka ja.

Men jag måste erkänna att jag är lite kluven till Boken om vinterdöda ting. Ett tag känns det som om jag läser och läser, och aldrig riktigt kommer någon vart. Stundtals känns det som om boken är för lång. Det blir mycket resande hit och dit, som skär ned på tempot i boken. Men Du Rietz har blivit bättre på att väva in den historiska researchen i boken på ett sätt som känns naturligt och som inte stoppar upp händelseförloppet.

Annars är Boken om vinterdöda ting ett kärt återseende med Carl. Jag blir även mycket förtjust i den nya bekantskapen Freja och skulle vilja se mer av henne. Det är nästan så att jag blir mer förtjust i henne än Carl. Dynamiken mellan dem är intressant, likaså mellan Carl och bifigurerna som dyker upp. Överlag finns här ett mycket intressant persongalleri och jag faller för flera bifigurer som tyvärr ibland möter riktigt otrevliga slut.

Boken om vinterdöda ting är nämligen som sin föregångare stundtals brutal. Här får vi möta vagina dentata, bybor som är mindre charmiga och mer mordiska; och ett nytt obehagligt monster. Vrikernas historia och fysiologi utvecklas och fördjupas. Både på gott och på ont. Vissa bitar faller jag för, vissa har jag svårare för, men det är ett intressant monster som Du Rietz har skapat.

Boken om vinterdöda ting är lite ojämn, men det som är bra är riktigt bra och jag läser gärna vidare om Carl Cronhammer.

Andra böcker i serien

Natten jag dog (recension)

Boken om vinterdöda ting

Pitch Perfect är inte helt min melodi

Bildkälla: Discshop.
Regissör: Jason Moore
Manus: Kay Cannon
Skådespelare: Anna Kendrick, Brittany Snow, Rebel Wilson, Anna Camp, Skylar Astin
Produktionsår: 2012
Längd: 112 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
Bluray | CDON, Discshop
DVD | CDON, Discshop

Barden Bellas har lyckats ta sig till den stora finalen i college a capella-mästerskapen när nerver kostar dem segern. Året därefter börjar Beca på detta college, trots att det inte är hennes dröm. Hon vill egentligen dra till LA och ägna sig åt musiken. Men hennes pappa insisterar. När hon skolkar och inte lär känna någon erbjuder han sig att betala hennes flytt till LA om hon går med i en klubb. De stukade Barden Bellas behöver nya medlemmar och denna samling människor kan mycket väl vara de mest udda som satt sin fot i a capella-världen. När Beca tar denna akustiska sånggrupp ur sin värld av traditionella arrangemang och perfekta harmonier slåss de för att klättra sin väg till toppen under mördande konkurrens. Detta kan vara antingen det coolaste de någonsin kommer att göra eller det mest vansinniga, och det kommer förmodligen vara lite av båda.

Jag har velat se Pitch Perfect sedan den först hade premiär, då jag är väldigt svag för filmer som handlar om musik och tävlingar. Till exempel så älskade jag Glee under dessa tidigare säsonger, en serie som får sig lite vassa pikar under filmens lopp. När jag var krasslig efter ett ingrepp och Pitch Perfect gick på tv kändes det som läge att titta på den.

Tyvärr visade sig inte helt vara min typ av film. Visst att Pitch Perfect har sina stunder när den är väldigt rolig, väldigt träffande och har sina riktiga musikaliska fullträffar, men så drunknar det i annat. Som det där musikaliska slutnumret som ska vara ack så fantastiskt, men som är en sådan satans röra att det inte känns realistiskt att den skulle vinna i något universum. Eller humor med projektilspyor. Men framförallt en kärlekshistoria så onödig och så trist att jag gäspar mig genom den. Seriöst, kärleksintresset har noll personlighet.

Pitch Perfect är ett klassiskt tävlingsdrama där vi får följa med från deltävlingar och uppvisningar till vägen till finalen. Givetvis kantat av konflikter inom gruppen mellan de som vill göra som de alltid gjort tidigare och de som vill förnya gruppen. De flesta av skådespelarna gör solida prestationer, men det är nog ändå Rebel Wilson i rollen som Fat Amy som stjäl scenen när hon är med.

Utan kärlekshistorien och kräkinslagen hade nog Pitch Perfect kunnat vara min typ av film, men idag är jag glad att jag såg den på tv och inte slängde några pengar i sjön.

Mitt liv med Bob av James Bowen

Författare: James Bowen
Illustratör: Dan Williams
Originaltitel: Life According to Bob
Översättare: Lottie Eriksson
Serie: Gatukatten Bob, #2
Förlag: NoNa (2016)
Antal sidor: 253 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Livet för Bob och James fortsätter att vara tufft på Londons gator. Men tack vare Bob har James kunnat styra in livet på en bättre bana och kan numera anses vara drogfri. Livet som Big Issue-försäljare leker dock inte, särskilt inte när avundsjuka börjar sätta käppar i hjulet för dem. Snart står det klart att James måste komma på ett annat sätt att försörja sig själv och katten som har räddat hans liv. Kanske kan det här bokkontraktet vara något?

Jag fick Mitt liv med Bob av min mamma under vår semester till Skåne förra sommaren. Vi var inte riktigt medvetna om att det var andra delen i serien, så jag fick snällt vänta med att läsa den tills jag hade första delen hemma. Nu när jag behövde något lätt och mysigt att läsa kändes det som om det var dags att den fick flytta ned från hyllan.

Mitt liv med Bob känns tyvärr inte fullt lika charmig som ettan. Kanske är det för att jag får känslan av att James Bowen vill mjölka den tidigare succén lite till, men ändå får jag något lättsmält och mysigt att läsa. Språkligt upplever jag att denna är bättre med mindre upprepningar, men att det blir lite tunt med handling och mer episodiskt uppbyggt.

Nytt i Mitt liv med Bob är däremot de oerhört charmiga svartvita illustrationerna, signerade av Dan Williams. Jag som är svag för bilder tycker att det är ett definitivt lyft och ser fram emot varje kapitels bild. De fångar innehållet så väl, och får mig både att le och skratta mellan varven.

Något som gäller för Mitt liv som Bob som helhet. Alla husdjursägare vet att våra fyrfota vänner kan ställa till med en hel del hyss, vilket James får erfara. Allt från när han måste ge sig ut på tak för att ”rädda” Bob till när han hittar ytterligare människor som är villiga att utfodra honom. Men också den här värmande egenskapen de har när de känner på sig att ägaren inte mår bra och gör sitt bästa för att få dem på benen igen.

Mitt liv som Bob är kanske inte fullt lika bra som ettan, men det är en charmig och lättläst bok som ger precis den rätta mysvärmen inombords.

Andra böcker i serien

Gatukatten Bob (recension)

Mitt liv med Bob

Jul med Bob