Enda vägen av Anna Jakobsson Lund

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

Författare: Anna Jakobsson Lund
Serie: Systemet, #3
Förlag: Annorlunda förlag (2016)
Antal sidor: 413 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Efter attentatet i periferian försätts huvudstaden i undantagstillstånd. Motståndets kamp mot byråkraterna hårdnar alltmer och blir allt blodigare. Ava kämpar med att leda en grupp med många viljor i jakt på en uråldrig hemlighet som kan störta Systemet. De är inte ensamma om att söka efter hemligheten och andra vill kanske använda den för egen vinnings skull. Samtidigt söker Ava efter svar om sitt förflutna, som hon har trott varit begravna för alltid. Levi försöker hitta sin plats i en kamp där våld, kunskap och kärlek blandas ihop. Men kanske går det att göra revolt på ett annorlunda vis.

Då har jag kommit till en vägs ände. Sista boken om Ava, Levi och Leymah är till sist utläst och lämnar lite av ett hålrum efter sig. Kanske borde jag ha dragit ut på läsningen av Enda vägen, men den är precis lika slukarvänlig som de tidigare delarna i serien att jag inte kan hålla mig. Jag bara sträckläser. Försöker tvinga mig själv att läsa lite till även när ögonen faller ihop av trötthet.

En av de saker som gör att jag tycker så mycket om Anna Jakobsson Lunds böcker är att hon väljer att gå en annan väg än den självklara inom dystopigenren. Enda vägen är den avslutande delen och då förväntar sig läsaren kanske en hejdundrande våldsam strid där huvudpersonerna kommer segrande ut, lite trasigare än tidigare. Men riktigt så enkelt gör inte Jakobsson Lund det för sig, utan väljer en annan väg som är elegant och nyskapande. Det är det som gör Systemet nyskapande.

Som författare tvekar hon heller inte att utsätta sina karaktärer för hemskheter. I Enda vägen är de tre huvudpersonerna både lite helare och lite trasigare än de var i början av trilogin, men de har funnit varandra och där finns en styrka. Detta är en berättelse som handlar om att aldrig ge upp, att aldrig vika sig och tumma på sina principer. Det är en berättelse om vänskap, mod och hopp som kommer att leva sig kvar hos mig under lång tid framöver.

Enda vägen är ett lysande avslut på en minst lika lysande trilogi. Det gör mig ledsen att ta farväl av Ava, Levi och Leymah, men denna bok skänker dem det avslut som de förtjänar.

Andra bokbloggare om Enda vägen

MsHisingen; Bokhuset; Old Adult Reads Young Adult

Andra delar i serien

Tredje principen (recension)

Aldrig ensamma (recension)

Enda vägen

Arkiv X, säsong 9

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare säsonger.

Skapare: Chris Carter
Skådespelare: David Duchovny, Gillian Andersson, Robert Patrick, Annabeth Gish
Produktionsår: 2001-2002
Säsong: 9
Antal avsnitt: 19
Längd: 1110 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
DVD | CDON, Discshop

Scully försöker finna sig i rollen som mamma, samtidigt som hon tvingas hantera faktumet att Mulder är spårlöst försvunnen. Snart står även det klart att någon är ute efter hennes son. Att regeringen är inblandad i en konspiration rörande supersoldater. Samtidigt som hon själv tar ett steg tillbaka från Arkiv X, så fortsätter agent Doggett och agent Reyes sitt arbete i sökandet efter sanningen.

Med tanke på hur rörig och ojämn i kvaliteten som säsong 8 var, så gick jag in med låga förväntningar när jag började titta på den nionde säsongen. Förväntningar som den faktiskt lyckades överträffa med råge och det visade sig att denna säsong var riktigt bra. En del av det hela är att det övergripande mysteriet med supersoldaterna inte är lika komplicerat och invecklat som utomjordingskonspirationen, vilket gör att de avsnitten är rakare att titta på. De är sällan favoriter, utan påminner mest om gamla hederliga action- eller thrillerfilmer i miniformat men de är inte plågsamma att titta på.

En annan del är att det finns många avsnitt av hög kvalitet och bara två som jag tycker är dåliga. De som jag inte gillar alls Lord of the Flies, där ett märkligt dödsfall leder dem till en pojke som tycks kunna kontrollera insekter, och Hellbound, där ett antal män flås levande och Reyes tycks ha en märklig koppling till fallet. I det första känns det som om den interna logiken kring pojkens förmågor fattas helt, i den andra saknas finess utan går bara ut på att försöka få tittaren att spy. Sedan finns det ett avsnitt, Improbable, som bara är så märkligt och rörigt att jag ger upp alla försök att få något sammanhang i det hela.

Men det finns som sagt många avsnitt av hög kvalitet. Daemonicus handlar om ett sataniskt ritualmord som leder Doggett och Reyes till ett mentalsjukhus och en patient som kanske orsakar morden inifrån sjukhuset; 4-D som behandlar parallella verkligheter; John Doe där Doggett vaknar upp i Mexiko utan något minne av vem han är; Audrey Pauley där Reyes förklaras hjärndöd efter en trafikolycka, men Doggett inte tycker att något stämmer och tar hjälp av en udda sjukhusanställd; Underneath där ett av Doggetts gamla fall öppnas på nytt; William, som kretsar kring en illa bränd man som bryter sig in i Arkiv X och kanske kan vara Fox Mulder; Release handlar om hur en FBI-kadett leder Doggett mot lösningen vem som mördade hans son; Sunshine Days där ett hus ibland tar formen av the Brady Bunch hus; och avslutningsvis dubbelavsnittet The Truth, som jag upplevde knöt ihop serien på ett elegant vis. Mulder ställs inför rättegång och måste försvara sitt livsverk.

Som synes har den nionde säsongen av Arkiv X hållit hög kvalitet och jag skulle ha kunnat tänka mig att säga farväl till Scully och Mulder här. Nu har dock nyfikenheten fått mig att beställa även den tionde säsongen.

A Study in Scarlet av Arthur Conan Doyle

Författare: Arthur Conan Doyle
Serie: Sherlock Holmes, #1
Förlag: Dorset Press (2009)
Antal sidor: 108 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Efter att ha sårats i Afghanistan, skickas arméläkaren John Watson tillbaka till London med en blygsam pension. Snart inser han att han måste ha en rumskamrat för att få sina medel att räcka till. En gammal skolkamrat introducerar honom till Sherlock Holmes, en märklig men briljant man som hjälper polisen att utreda särskilt svåra fall. Nu har en man hittats mördad i ett öde hus med ordet ”rache” skrivet i blod på en vägg. Fallet kommer föra Holmes och Watson tillbaka i tiden och till andra kontinenter innan de hittar lösningen.

Året som jag började bokblogga hade jag ett fasligt sjå med att försöka få fatt i denna stiliga läderinbundna The Complete Sherlock Holmes. Jag gick bet flera gånger innan den kom hem till mig och sedan blev stående. Men nu är det dags att fullfölja min Sherlock Holmes-besatthet. Vi börjar med lite omläsning. Det är fjärde gången som jag läser A Study in Scarlet, men första gången på engelska.

Trots att jag har läst A Study in Scarlet så pass många gånger så tycks jag aldrig komma ihåg några som helst detaljer. En anledning är kanske det att den är lite seg inledningsvis. Holmes och Watsons relation ska etableras, fallet ska utredas och det är inte den mest rafflande läsningen. Men denna gång fastnade jag nog mer för berättelsen än vad jag gjort tidigare.

Troligen beror detta i sin tur på att jag sitter och jämför A Study in Scarlet med Sherlock. Det är imponerande hur de har vävt in detaljer från originalberättelsen på ett lekfullt och troget vis, samtidigt som de har gjort något eget av det hela. Det gör att jag kan uppskatta Arthur Conan Doyles berättelse på ett annat vis än vad jag har gjort tidigare.

Kanske kommer A Study in Scarlet också mer till rätta på originalspråk än i översättning. Delar som jag har tyckt varit onödiga vid tidigare läsning, som den allvetande återblick vi får till vad som föranledde morden, upplevde jag som nästan de starkaste vid denna omläsning. Conan Doyle lyckas riktigt blåsa liv i en spännande historia om religion, sekterism och hämnd.

A Study in Scarlet har aldrig varit min favorit bland Sherlock Holmes-berättelserna, men nu har jag fått en helt ny uppskattning för den.

Skam av Robert Warholm

Författare: Robert Warholm
Förlag: FramSteget bokförlag (2017)
Antal sidor: 225 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från författaren. Tack!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

När Erik Olsson hittar sin hustru död på golvet nedanför trappen tror alla till att början att det rör sig om en tragisk olyckshändelse. Men snart står det klart att Olga Jansdotter har bragts om livet. Länsmannen och fjärdingsmannen gör sitt bästa för att lösa mordfallet, men det står klart att många i socken bär på sina egna hemligheter. När alla känner alla måste en ge akt så att en inte ger anledning för grannarna att skvallra. Under ytan döljer sig mycket skam- och skuldkänslor. Där finns också en främlingsfientlighet som blir tydlig när en söker efter mördaren.

Robert Warholm är en bokbloggskollega som nu debuterar med Skam, en kriminalroman i historisk miljö. Handlingen är inspirerad av ett verkligt kriminalfall och när jag börjar läsa boken är det något som pockar i bakhuvudet på mig. Till sist blir jag tvungen att slå upp efterordet och läsa att visst är det Yngsjömordet som är förlagan, men detaljerna är i viss mån ändrade.

Berättelsen i Skam rör sig mellan flera olika tidsplan, från tiden direkt efter mordet till flera år tidigare och de dagar som ledde fram till mordet. Warholm lägger ut snygga planteringar som gör att det finns en uppsjö av misstänkta att välja mellan. Jag har mina starka misstankar om vem den skyldige är, men känner mig aldrig riktigt säker. Det gör det svårt att lägga ifrån sig boken därför att jag vill så gärna komma till botten med mysteriet. Jag sugs även in i relationerna mellan karaktärerna och hur komplexa de är. Skam är ett återkommande ord i boken, något övertydligt stundtals, men också relevant i ett samhälle som präglas av så stark social kontroll som denna lilla socken gör.

Warholm har också vinnlagt sig om att försöka hålla språket så autentiskt som möjligt i Skam. Detta kan ibland kännas krystas, men inte i detta fall. Anledningen till att det lyckas är förmodligen att orden strösslas genom boken, främst i dialogen, för att ge autenticitet, men att författaren inte försöker skriva på artonhundratalssvenska genom hela verket. Det hade förmodligen inte lyckats.

Skam blir en positiv överraskning för mig med ett engagerande mysterium och ett enkelt, men intressant språk.

Mary & Max är en udda, men riktigt bra film

Bildkälla: Dischshop.
Regissör: Adam Elliot
Manus: Adam Elliot
Skådespelare: Toni Collette, Philip Seymour Hoffman, Eric Bana
Produktionsår: 2009
Längd: 92 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
DVD | CDON, Discshop

Mary Dinkle är en åttaårig, ensam flicka som blir mobbad av sina klasskamrater. Hennes pappa spenderar sin fritid i ett skjul där han stoppar upp fåglar och mamman tullar konstant på matlagningssherryn. Hennes enda sällskap är en tupp hon har som husdjur och tv-serien Noblets. En dag river hon ut en sida ur en amerikansk telefonbok och väljer en person att skriva till. Det råkar bli Max Horowitz, en fyrtioårig man med problem att forma sociala band till andra människor. Båda älskar tv-serien Noblets och båda vill desperat ha en vän. Deras brevväxling kommer att förändra båda deras liv.

Mary & Max är inte en film jag hade hört talas om innan jag gick en kurs i neuropsykiatri för jobbets räkning. Kursledaren rekommenderade den och när vi skulle se en film för att ta igen ett missat handledningstillfälle blev det den som jag valde att se. Det blev en väldigt fin upplevelse, även om det är en udda film. Men jag gillar udda och det här är verkligen udda.

Mary & Max utnyttjar faktumet att den är leranimerad på ett väldigt intelligent vis. Humorn blir stundtals grotesk, men går aldrig riktigt över gränsen i och med animationen. Animationen belyser också hur det kan vara att leva med en funktionsnedsättning eller svår fobi genom allegorier. När Marys granne med försöker lämna huset kraschar en bil in i verandan eller en aggressiv hund rusar fram mot honom, till exempel. Färgvalet är dämpat bortsett från enstaka klickar av rött.

Samtidigt som Mary & Max är intelligent uppbyggd och har ett soundtrack som verkligen prickar in stämningen, så är det en fin berättelse om vänskap. Filmen utspelar sig under en längre tid, så vi får följa Mary medan hon växer upp och de grova misstag hon gör i sin vänskap till Max. Max kämpar med saker som bryter hans rutiner och varje brev från Mary utlöser en svår panikångestattack, men så småningom får han större insikt i sig själv. Det är ett lysande porträtt av hur det kan vara att leva med Aspergers syndrom, att finna tröst och identifikation i diagnosen.

Tempot är bitvis ojämnt i Mary & Max. Vissa bitar segar ihop rejält, andra stunder sitter jag som klistrad. För den som inte har något emot speciella filmer, som tycker om karaktärsdrivna dramer och inte har något emot lite svärta så borde Mary & Max falla på läppen.

De mörkermärkta av Mattias Leivinger och Johannes Pinter

Författare: Mattias Leivinger och Johannes Pinter
Serie: De mörkermärkta, #1
Förlag: Piratförlaget (2017)
Antal sidor: 407 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

I ett vårkallt Stockholm sker en serie mord som inte tycks ha något samband med varandra. En alkoholiserad före detta psykolog. En sömnlös taxichaufför. En psykiskt sjuk kvinna. Fallen hamnar på polisinspektör Iris Riverdahls bord, som är den enda som ser sambanden mellan dem. Mördaren känns gåtfull, undflyende, och hans motiv och metoder är höjda i dunkel. Bakom honom anas en ansiktslös ondska bortom alla begrepp. Sakta inser hon att morden har kopplingar till det förflutna, även hennes eget. Samtidigt samlas en krets människor för att bekräfta det som de redan har anat: det förflutnas skugga har kommit ikapp dem och är här för att förgöra dem, de mörkermärkta.

När jag fick förfrågan från Piratförlaget ifall jag ville läsa De mörkermärkta så kände jag en viss tvekan. Deckare brukar inte vara min grej, inte ens när det blandas in övernaturligt. Men eftersom jag har läst båda författarna tidigare så gav jag ändå boken en chans.

Till en början känns det som om De mörkermärkta infriar mina värsta farhågor. Det känns som en typisk svensk deckare: det lite mörka, det lite råa, med en trasig polis i huvudrollen som plågas av sitt förflutna. Inte riktigt min grej, så att säga.

Men någonstans vänder det hela och jag sugs in i De mörkermärkta, känner hela tiden att jag vill återvända och läsa lite till. När lästiden inte räcker till blir jag frustrerad för jag vill veta vad som ska hända härnäst. De övernaturliga elementen vävs skickligt in i deckarmallen och bildar en oemotståndlig helhet. Mysteriet med det förflutna och vem mördaren är, vad hans syfte är, blir olidligt spännande vartefter boken lider. Jag överraskas av att jag gillar det här. Gillar det riktigt mycket.

Språket i De mörkermärkta är utan krusiduller, men tilltalande och passar väl till berättelsen. Beskrivningarna är målande och bygger upp stämningen effektivt. Karaktärsgalleriet är vältecknat och spännande. Jag blir nyfiken på i stort sett varenda karaktär som introduceras. Frågor väcks, besvaras eller lämnas till att besvaras i nästa del av trilogin. En bok som jag redan nu måste säga att jag ser fram emot att läsa.

De mörkermärkta gifter deckar- och skräckgenren på ett skickligt vis, och är en lovande start på en trilogi.

My Week with Marilyn

Regissör: Simon Curtis
Manus: Adrian Hodges
Skådespelare: Michelle Williams, Eddie Redmayne, Julia Ormond, Kenneth Branagh, Pip Torrens, Emma Watson
Produktionsår: 2011
Längd: 99 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format (som import)
Bluray | Discshop
DVD | Discshop

Colin Clark tillhör en fin familj, men har inga som helst planer på att följa i den utstakade bana som de har valt åt honom. Istället vill han slå sig fram i filmbranschen. Med en stor dos envishet lyckas han få ett jobb på en film, The Prince and the Showgirl, som lär bli en stor hit då den förenar tidens största stjärnor: Marilyn Monroe och sir Laurence Oliver. Marilyn passar på att förena nytta med nöje när hon även har smekmånad med sin nye make, Arthur Miller. Men snart förbyts hennes förtjusning till desperation att fly från jobbets press, sitt Hollywoodfölje och pressen som jagar henne. Colin blir en trygghet när han hjälper henne att fly från filminspelningen och visar upp Storbritanniens mest idylliska sidor.

Förra året läste jag ytterligare en bok om Marilyn Monroe, och köpte på mig ett antal av hennes filmer och My Week with Marilyn med avsikt att dra igång ett Monroe-tema. Det blev inte mycket av den saken. Men efter mycket om och men så har jag till sist sett denna film, som har fått stå oförtjänt länge och vänta på mig.

My Week with Marilyn är en välgjord film. Kostymdesign och scenografi är omsorgsfullt gjort för att få till den tidstypiska eran och vad Marilyn Monroe faktiskt hade på sig under inspelningarna. Mycket tid har nog ägnats åt att få till atmosfären. Det är inte en handlingsspäckad film, utan rör sig i ett långsamt och melankoliskt tempo med mycket fint foto.

Michelle Williams är porträttlik Monroe. Hennes prestation i My Week with Marilyn lyser: hon förmedlar osäkerheten, drogmissbruket, det lite förföriska, på ett sårbart och naket vis som känns ärligt och äkta. Eddie Redmayne är självfallet bra i sin roll som den star struck Colin, men det är Williams som skiner. Emma Watson är underhållande i en otacksam liten biroll som Redmaynes kärleksintresse nummer två.

My Week with Marilyn är baserad på den bok som Colin Clark skrev om filminspelningen. Personligen kan jag känna att en kanske ska ta kärlekshistorien mellan honom och Marilyn med en nypa salt, men det finns annat i filmen som är väldokumenterat att det faktiskt har hänt. Konflikterna som blev mellan Oliver och Marilyn, och hur hennes coach Paula ofta satte käppar i hjulet för inspelningen, är sådant som faktiskt har skett. På så sätt håller sig filmen trogen till det som hände.

My Week with Marilyn är en lite långsam, men välgjord, film med fina skådespelarinsatser. Väl värd att ses.

Inred med vintage av Elsa Billgren

Författare: Elsa Billgren
Förlag: Bonnier Fakta (2014)
Antal sidor: 139 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Länge har inredningstrenderna dominerats av det ljusa och felfria: hem som inte tillåter det minsta skavanker. Kanske är det därför som nästa inredningsvurm tycks vända sig tillbaka i tiden, till det lite lantliga, till det med patina. I Inred med vintage berättar Elsa Billgren hur du får ett personligare hem genom att inreda med gamla ting.

Inred med vintage är en sådan där bok som jag bara har gått och väntat på att den ska komma på bokrean. Förra året gjorde den inte det, men i år gjorde den till sist det och då var det självklart att jag skulle ha med mig ett exemplar hem från första readagen.

Inledningsvis känns det inte riktigt som om Inred med vintage riktar sig till mig som bor i en hyresrätt. Visst att jag kan måla om väggarna i någon kul färg och sedan återställa till det tråkiga stockholmsvitt som hela lägenheten har målats i efter min inflytt, men jag är lite lat. Och att ge mig på att måla på golven skulle jag aldrig våga och misstänker att min hyresvärd skulle flyga i taket.

Men Elsa Billgren är onekligen en oerhört kreativ människa, vilket gör Inred med vintage till spännande och inspirerande läsning. Det är kanske ett vittne till hur bra spännvidd boken har att det går att både hitta det som får en att rynka på näsan därför att det inte är till ens egen smak och annat som får en att gå igång som inget annat. Denna bok känns som den perfekta boken för den som liksom mig är i startgroparna att bygga upp sitt första egna hem. En sak som jag tar med mig från boken är att se skönheten i det lite slitna, i att ett föremål har historia.

Inred med vintage innehåller också praktiskt tips för hur du bäst lägger upp en budget och planerar för ett rum, vilket jag ibland kan högaktningsfullt strunta i. Tjusningen med att handla vintage är att det ibland inte går att föreställa sig vad en kommer att hitta, och att då följa en alltför rigid plan skulle kunna innebära att gå miste om intressanta fynd såsom en spegel från 20-talet när du egentligen letar efter lampskärmar. Jag tänker att det gäller att vara öppen för möjligheter, men att det där med en budget inte är dumt. Det är lätt att pengarna springer iväg.

Du behöver inte alltid komma överens med Elsa Billgren för att inspireras av hennes Inred med vintage. Se det som en lekfull guide till att skapa ett lite intressantare hem.

Nalle Puh av A. A. Milne

Författare: A. A. Milne
Illustratör: E. H. Shepard
Originaltitel: Winnie-the-Pooh
Översättning: Brita af Geijerstam
Serie: Nalle Puh, #1
Förlag: Bonnier Carlsen (2016)
Antal sidor: 147 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Nalle Puh bor i Sjumilaskogen tillsammans med sina vänner Nasse, den dystra åsnan I-or, Kanin, Ugglan och de nya bekantskaperna Kängu och lilla Ru. Han är en björn med mycket liten hjärna, men som bär på en hel del klokskap. När Nasse möter en heffaklump eller när I-or tappar bort sin svans så finns Puh alltid där för att hjälpa dem. Tillsammans med sin bästa vän Christoffer Robin står Puh alltid på de svagas sida.

Såvitt någon av oss minns så lästes det aldrig Nalle Puh för mig och min syster när vi var barn. Filmerna och tv-serien om nallen och hans vänner i Sjumilaskogen var också mer min systers grej, som jag minns det, även om jag gärna tittade med henne. Men när boken kom på årets bokrea kunde jag ju bara inte motstå den, utan slog till. Något som jag är oerhört glad över.

Nalle Puh innebär nämligen oerhörd mysfaktor. Varje kapitel är som en fristående liten berättelse där Puh och hans vänner ställs inför olika problem, vilket leder till humoristiska och mysiga historier. Jag var nog inte riktigt beredd på att det skulle vara som en liten novellsamling, men det gör att det är lätt att läsa boken. Du vill liksom bara läsa en liten berättelse till, och en liten till, och innan du vet ordet av snurrar huvudet med heffaklumpar och mindre genomtänkta planer att kidnappa lilla Ru.

Allting är bedårande illustrerat av E. H. Shepard. För den som är uppvuxen med den tecknade Disney-versionen av Nalle Puh kommer Puh te sig lite mer tilltufsad och magrare än vad vi är vana att se honom, men det är charmigt så det förslår. Ibland kommer jag på mig själv med att bara sitta och titta på de finurliga bilderna som passar berättelsen perfekt.

Nalle Puh är en klart läsvärd barnboksklassiker som jag varmt rekommenderar om du behöver något som fyller dig med värme och myskänslor.

Andra böcker i serien

Nalle Puh

Nalle Puhs hörna

The Gap of Time av Jeanette Winterson

Författare: Jeanette Winterson
Serie: Hogarth Shakespeare, #1
Förlag: Vintage (2016)
Antal sidor: 289 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

I New Bohemia, America, blåser det upp till storm när en svart man hittar en övergiven vit bebis i natten. Han lyfter upp henne, hon som är lätt som en stjärna, och för med sig henne hem. I London, England, har Leo Kaiser rest sig ur askorna efter den finansiella krisen. Han vet hur han ska hantera pengar, men inte den svartsjuka han känner gentemot sin bästa vän och fru. Är bebisen ens hans? Sjutton år senare förälskar sig en pojke och flicka i New Bohemia, men det är mycket som de inte vet om vilka de är och var de kommer ifrån.

Hogarths Shakespeare är en serie med moderniseringar av Shakespeares dramer, skrivna av moderna och populära författare. Först ut var Jeanette Wintersons The Gap of Time, som är en cover på En vintersaga. Det är den av titlarna som jag har känt mig mest lockad av trots att jag inte har läst pjäsen i fråga, men det är något som jag måste åtgärda nu när jag har läst denna.

I The Gap of Time känns det som om Winterson skickligt lyfter in karaktärerna i vår tidsålder. Det är London mitt i finanskrisen, det är inte kungar och drottningar utan riskkapitalister, kända sångerskor och framgångsrika spelutvecklare. Fastän karaktärerna är skapade i en annan tid, fungerar deras beteende i vår tid också. Kanske blir Leos galenskap något mer absurd, mer påtaglig, när han avvisar DNA-testets resultat och framhärdar i sina vanföreställningar. Läsningen blir stundtals mycket smärtsam.

Shakespeares original har enligt Winterson betytt mycket för henne, men även om The Gap of Time är trogen originalet så är det onekligen en Winterson-bok. Det är hennes unika språk och underfundiga sätt att bygga upp en historia som präglar berättelsen. Stämningen är onekligen hennes även när hon leker med Shakespeares värld och uppenbarligen har mycket roligt med den. Hon blinkar och refererar frisk till originalet i sin cover, vilket skapar en sorts metaupplevelse. Men kanske är det här att hon queerar och tänjer på gränserna för berättelsen som gör att The Gap of Time kommer att leva kvar länge hos mig.

Även om det är en cover så står The Gap of Time onekligen på egna ben. Läs den!

Andra bokbloggare om The Gap of Time

enligt O; Fiktiviteter; Sannas bokhyllaVästmanländskans bokblogg