The Sign of the Four av Arthur Conan Doyle

Författare: Arthur Conan Doyle
Serie: Sherlock Holmes, #2
Förlag: Dorset Press (2009)
Antal sidor: 100 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Mary Morstan förlorade sin far under oklara omständigheter för ett antal år sedan. Varje år på årsdagen har hon sedan dess fått en ovärderlig pärla från en mystisk välgörare. Nu vill denna person träffa henne. Hon får ta med sig två vänner, men inte involvera polisen. Hon vänder sig till Sherlock Holmes och John Watson för att få stöd. De båda herrarna dras in i mysteriet kring hennes fars försvinnande och jakten på välgöraren.

Jag var nästan helt övertygad om att jag hade läst The Sign of the Four tidigare, men tji fick jag. Intet ord kändes välbekant, annat än lösryckta paragrafer som jag misstänker att jag har läst som citat. Men då fick jag en ny, trevlig läsupplevelse inom Sherlock Holmes-universumet och det tackar och bockar jag för.

I jämförelse med den första boken i serien innebär The Sign of the Four ett rejält lyft. Arthur Conan Doyle har slipat mer på sin skrivteknik, vilket gör att äventyret tar fart från första till sista sida. Mysteriet är mer komplext och mångfacetterat. Allting börjar med ett par tunna ledtrådar, brev från den mystiska välgöraren och en berättelse med stora hål i den. Utifrån detta lyckas Sherlock Holmes väva sin vanliga magi i en fängslande jakt på sanningen.

The Sign of the Four fortsätter att utveckla Sherlock Holmes och John Watson som karaktärer. Doyle introducerar oss till Holmes narkotikamissbruk för att stå ut med uttråkning mellan de intressanta fallen. Watson gör sitt bästa för att få honom att inte ta risker med sin hälsa. Deras vänskap håller på att utvecklas och blomstra. Mitt in i detta snubblar Mary Morstan, en blek personlighet som fångar Watsons uppmärksamhet och hjärta. Fast en får väl ge pluspoäng till Doyle för att det är Marys personlighet och inte hennes utseende som får den gode doktorn att falla för henne.

Liksom många äldre böcker har ju The Sign of the Four ett problem när det kommer till att skildra karaktärer som har en annan hudfärg än vit. Är du inte vit så är du per automatik en vilde eller opålitlig i Sherlock Holmes värld. Punkt. När jag läser äldre litteratur och ser missinformation presenterade som fakta får det mig att undra vad som vi idag anser vara objektiva fakta kommer visa sig vara fördomar och båg…

Men på det stora hela bjuder The Sign of the Four på ett njutbart mysterium.

Mina hjältinnor av Samantha Ellis

Författare: Samantha Ellis
Originaltitel: How to Be a Heroine
Översättare: Molle Kanmert Sjölander
Förlag: Månpocket (2015)
Antal sidor: 266 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

När Samantha Ellis och hennes bästa vän besöker heden där Svindlande höjder lär utspela sig, säger bästa kompisen något som får Ellis att fundera kring favorithjältinnan Cathy Earnshaw. Hon bestämmer sig för att läsa om alla sin barndoms favoritböcker, som alla har gemensamt att de har en kvinnlig huvudperson som hon på ett eller annat vis har identifierat sig med under sin uppväxt.

Det var en hel del bokbloggare som skrev om Mina hjältinnor: Eller vad jag lärt mig av att läsa för mycket under förra året. Tillräckligt många för att jag skulle bli nyfiken. Jag har valt att placera in den här under punkten en bok om något jag brinner för på Kaosutmaningen, då den rör sig inom området litteratur och feminism.

Mina hjältinnor är egentligen lika mycket en bok om Samantha Ellis egen uppväxt som det är om de olika litterära hjältinnor hon dissekerar. Hon väver in roliga läsupplevelser i nu- och dåtid, och avhandlar vad det gjorde som att hon behövde identifiera med hjältinnorna vid den tidpunkten i sitt liv. Vid omläsningen omvärderar hon många av dem och inser att hon kanske skulle ha identifierat med andra karaktärer än de hon gjorde när det begav sig. Att hon hade behövt dem som förebilder istället. Men hon förkastar inte någon av sina hjältinnor eftersom hon behövde dem vid det tillfället.

I Mina hjältinnor får både fin och ”ful” litteratur ta plats. Det är klassiker som varvas med kiosklitteratur utan någon som helst värdering. Jag har inte läst alla de titlar som Ellis nämner, men tycker inte att det behövs. Hon fyller kapitlen med textutdrag och reflektioner som gör att jag upplever att jag hänger med ändå. Förstås är det lite roligare att läsa hennes reflektioner kring de karaktärer som jag själv har läst om, även om jag inte alltid håller med.

Men i Mina hjältinnor skriver Ellis mycket initierat och kunnigt om såväl romanfigurer som de författare som har skapat dem. Det finns mycket humor och värme i texten som gör det till en fröjd att läsa. Men framförallt lyckas den förmedla vad litteratur verkligen kan betyda för en människa under ett liv.

Mina hjältinnor är en ömsint och varm hyllning till litteraturens betydelse för våra liv.

Andra bokbloggare om Mina hjältinnor

Bokhyllan i Pepparkakshuset; Feministbiblioteket; Beas bokhylla; Västmanländskans bokblogg

Anaché av Maria Turtschaninoff

Författare: Maria Turtschaninoff
Förlag: Schildts & Söderströms (2012)
Antal sidor: 389 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Anaché tillhör nomadfolket akkade. Om nätterna vandrar hon med andarna, vilket hon måste hålla hemligt eftersom hon är flicka. Om dagarna lär hennes bror Huor henne allt det som en akkadekvinna inte får veta: att kasta kniv, rida som en man och jaga. Men i en värld där faror och förbud styr en flickas vardag måste hon hålla sina förmågor hemliga. Särskilt som hennes far, en våldsam och oberäknelig man, är ledare för stammen. Men när hon förlorar alla som hon älskar tvingas hon bli en annan för att överleva. Hon dras in i kampen mellan stammens makthungriga schaman och självaste skapargudinnan, en kamp som sätter hela stammens överlevnad på spel.

Maria Turtschaninoff är en författare som jag länge har varit nyfiken på. Hennes böcker låter så himla intressanta. En sorts feministisk fantasy som för tankarna till klassiker såsom Ursula Le Guin och Marion Zimmer Bradley. Anaché var kanske inte den bok som stod högst upp på att läsa-listan bland hennes produktion, men det var den av böckerna som kom på bokrean. Jag är riktigt glad över att ha läst den för jag föll verkligen pladask.

Vi får möta Anaché när hon ännu är ett barn, som lever i relativ frihet. På något plan är hon medveten om att förväntningarna på henne och hennes bror är olika, men det påverkar henne inte. Inte förrän hon blir kvinna. Då helt plötsligt inskränks hennes frihet på ett sätt som är svårt för henne att förlika sig med eller att förstå, eftersom det är så absurt. Anaché bygger på en tradition av fantasy som egentligen säger något om vår egen värld, om de normer och regler som vi har ställt upp och som egentligen är så ytterst märkliga. Genom fantastiken blir kanske detta än mer tydliggjort.

Det finns också en lätthet och självklarhet i världsbygget i Anaché. Religionen bygger på en dualistisk tanke där två gudomar krävs för att upprätthålla balansen. När något stör balansen får det katastrofala följder. Mycket av Anachés folks tankar kring natur och andar får mig att tänka på USA:s ursprungsbefolkning. Att andar ständigt hotar och kan ställa till det om du inte behandlar dem med respekt genom att offra till dem eller tacka deras offer känns fullständigt naturligt inom ramen för denna värld.

Men framförallt så är Anaché kanske en berättelse om relationer och identitet. Relationen mellan bror och syster, och relationen till en synes hunsad mor som visar sig vara starkare än någon kunnat ana. Anaché tappar bort sig själv, men tvingas hitta sig själv och inse vem hon är för att kunna rädda hela sin värld.

Anaché är lågmäld fantasy, men fantasy när den är som bäst. Varmt rekommenderad och jag kommer definitivt läsa mer av Maria Turtschaninoff.

Andra bokbloggare om Anaché

Carolina läser; Prickiga Paula och böckernaTemumriken

Kvinnor i Japan under tusen år av Monica Braw

Författare: Monica Braw
Förlag: Atlantis (2013)
Antal sidor: 245 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

I Kvinnor i Japan under tusen år får läsaren möta olika kvinnor som alla har lämnat outplånliga spår i Japans historia. Vi får möta en kejsarinna; författaren bakom det som anses vara världens första roman; en shogunänka; en kristen samurajhustru; en amma; Japans första kvinnliga läkare; en skolpionjär; grundaren bakom den första feministiska tidskriften och en sångidol.

Jag köpte Kvinnor i Japan under tusen år på bokrean för några år sedan, fast jag redan hade en oläst bok av Monica Braw i hyllan sedan många år. Men den här var jag direkt pepp på. Aldrig hade jag trott att den skulle få stå så länge som den har gjort i min bokhylla.

Idén bakom Kvinnor i Japan under tusen år är att krossa myten om att japanska kvinnor alltid har varit undertryckta, utan visa på att det alltid funnits starka kvinnor. Gemensamt för dem alla är att de ofta tillhör överklassen, vilka alltid bereds mer frihet än andra. Därtill hör också att deras liv ofta är mer väldokumenterade.

Ändå känns det märkligt tunt i inledningsvis i Kvinnor i Japan under tusen år. Det är svårt att skildra någon som levde på 700-talet såsom kejsarinnan Komyo Kogo gjorde. Tillförlitliga källor är svåra att finna och mytbildning har uppstått på ett vis som gör sig gällande för sanning. Just skildringen av mytbildningarna kring de olika kvinnorna, hur de har använts för att förtrycka och stå för andra värden än vad de gjorde, är en av styrkorna i Braws bok. Hon visar på hur historien har förvrängts för att kunna skapa förebilder för tidernas rådande ”idealkvinna.”

Mest gripen bland historierna i Kvinnor i Japan under tusen år blir jag av Hosokawa Gracia, en samurajhustru som konverterade till kristendomen och som antingen begick självmord eller blev mördad när hennes hem invaderades; Kusumoto Ine, som var dotter till en tysk handelsresande och en glädjeflicka, vilket inte sågs med blida ögon, men mot alla odds lyckades hon bli läkare; samt Tsuda Ume, som skickades till USA för att lära sig amerikanska hemligheter för att skapa en ny japansk idealhustru men som kom att kämpa för kvinnors rätt till utbildning.

Med stort driv och entusiasm skildrar Monica Braw nio porträtt på ett levande och oemotståndligt vis. Kvinnor i Japan under tusen år är verkligen läsvärd och varmt rekommenderad.

Enda vägen av Anna Jakobsson Lund

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

Författare: Anna Jakobsson Lund
Serie: Systemet, #3
Förlag: Annorlunda förlag (2016)
Antal sidor: 413 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Efter attentatet i periferian försätts huvudstaden i undantagstillstånd. Motståndets kamp mot byråkraterna hårdnar alltmer och blir allt blodigare. Ava kämpar med att leda en grupp med många viljor i jakt på en uråldrig hemlighet som kan störta Systemet. De är inte ensamma om att söka efter hemligheten och andra vill kanske använda den för egen vinnings skull. Samtidigt söker Ava efter svar om sitt förflutna, som hon har trott varit begravna för alltid. Levi försöker hitta sin plats i en kamp där våld, kunskap och kärlek blandas ihop. Men kanske går det att göra revolt på ett annorlunda vis.

Då har jag kommit till en vägs ände. Sista boken om Ava, Levi och Leymah är till sist utläst och lämnar lite av ett hålrum efter sig. Kanske borde jag ha dragit ut på läsningen av Enda vägen, men den är precis lika slukarvänlig som de tidigare delarna i serien att jag inte kan hålla mig. Jag bara sträckläser. Försöker tvinga mig själv att läsa lite till även när ögonen faller ihop av trötthet.

En av de saker som gör att jag tycker så mycket om Anna Jakobsson Lunds böcker är att hon väljer att gå en annan väg än den självklara inom dystopigenren. Enda vägen är den avslutande delen och då förväntar sig läsaren kanske en hejdundrande våldsam strid där huvudpersonerna kommer segrande ut, lite trasigare än tidigare. Men riktigt så enkelt gör inte Jakobsson Lund det för sig, utan väljer en annan väg som är elegant och nyskapande. Det är det som gör Systemet nyskapande.

Som författare tvekar hon heller inte att utsätta sina karaktärer för hemskheter. I Enda vägen är de tre huvudpersonerna både lite helare och lite trasigare än de var i början av trilogin, men de har funnit varandra och där finns en styrka. Detta är en berättelse som handlar om att aldrig ge upp, att aldrig vika sig och tumma på sina principer. Det är en berättelse om vänskap, mod och hopp som kommer att leva sig kvar hos mig under lång tid framöver.

Enda vägen är ett lysande avslut på en minst lika lysande trilogi. Det gör mig ledsen att ta farväl av Ava, Levi och Leymah, men denna bok skänker dem det avslut som de förtjänar.

Andra bokbloggare om Enda vägen

MsHisingen; Bokhuset; Old Adult Reads Young Adult

Andra delar i serien

Tredje principen (recension)

Aldrig ensamma (recension)

Enda vägen

Arkiv X, säsong 9

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare säsonger.

Skapare: Chris Carter
Skådespelare: David Duchovny, Gillian Andersson, Robert Patrick, Annabeth Gish
Produktionsår: 2001-2002
Säsong: 9
Antal avsnitt: 19
Längd: 1110 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
DVD | CDON, Discshop

Scully försöker finna sig i rollen som mamma, samtidigt som hon tvingas hantera faktumet att Mulder är spårlöst försvunnen. Snart står även det klart att någon är ute efter hennes son. Att regeringen är inblandad i en konspiration rörande supersoldater. Samtidigt som hon själv tar ett steg tillbaka från Arkiv X, så fortsätter agent Doggett och agent Reyes sitt arbete i sökandet efter sanningen.

Med tanke på hur rörig och ojämn i kvaliteten som säsong 8 var, så gick jag in med låga förväntningar när jag började titta på den nionde säsongen. Förväntningar som den faktiskt lyckades överträffa med råge och det visade sig att denna säsong var riktigt bra. En del av det hela är att det övergripande mysteriet med supersoldaterna inte är lika komplicerat och invecklat som utomjordingskonspirationen, vilket gör att de avsnitten är rakare att titta på. De är sällan favoriter, utan påminner mest om gamla hederliga action- eller thrillerfilmer i miniformat men de är inte plågsamma att titta på.

En annan del är att det finns många avsnitt av hög kvalitet och bara två som jag tycker är dåliga. De som jag inte gillar alls Lord of the Flies, där ett märkligt dödsfall leder dem till en pojke som tycks kunna kontrollera insekter, och Hellbound, där ett antal män flås levande och Reyes tycks ha en märklig koppling till fallet. I det första känns det som om den interna logiken kring pojkens förmågor fattas helt, i den andra saknas finess utan går bara ut på att försöka få tittaren att spy. Sedan finns det ett avsnitt, Improbable, som bara är så märkligt och rörigt att jag ger upp alla försök att få något sammanhang i det hela.

Men det finns som sagt många avsnitt av hög kvalitet. Daemonicus handlar om ett sataniskt ritualmord som leder Doggett och Reyes till ett mentalsjukhus och en patient som kanske orsakar morden inifrån sjukhuset; 4-D som behandlar parallella verkligheter; John Doe där Doggett vaknar upp i Mexiko utan något minne av vem han är; Audrey Pauley där Reyes förklaras hjärndöd efter en trafikolycka, men Doggett inte tycker att något stämmer och tar hjälp av en udda sjukhusanställd; Underneath där ett av Doggetts gamla fall öppnas på nytt; William, som kretsar kring en illa bränd man som bryter sig in i Arkiv X och kanske kan vara Fox Mulder; Release handlar om hur en FBI-kadett leder Doggett mot lösningen vem som mördade hans son; Sunshine Days där ett hus ibland tar formen av the Brady Bunch hus; och avslutningsvis dubbelavsnittet The Truth, som jag upplevde knöt ihop serien på ett elegant vis. Mulder ställs inför rättegång och måste försvara sitt livsverk.

Som synes har den nionde säsongen av Arkiv X hållit hög kvalitet och jag skulle ha kunnat tänka mig att säga farväl till Scully och Mulder här. Nu har dock nyfikenheten fått mig att beställa även den tionde säsongen.

A Study in Scarlet av Arthur Conan Doyle

Författare: Arthur Conan Doyle
Serie: Sherlock Holmes, #1
Förlag: Dorset Press (2009)
Antal sidor: 108 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Efter att ha sårats i Afghanistan, skickas arméläkaren John Watson tillbaka till London med en blygsam pension. Snart inser han att han måste ha en rumskamrat för att få sina medel att räcka till. En gammal skolkamrat introducerar honom till Sherlock Holmes, en märklig men briljant man som hjälper polisen att utreda särskilt svåra fall. Nu har en man hittats mördad i ett öde hus med ordet ”rache” skrivet i blod på en vägg. Fallet kommer föra Holmes och Watson tillbaka i tiden och till andra kontinenter innan de hittar lösningen.

Året som jag började bokblogga hade jag ett fasligt sjå med att försöka få fatt i denna stiliga läderinbundna The Complete Sherlock Holmes. Jag gick bet flera gånger innan den kom hem till mig och sedan blev stående. Men nu är det dags att fullfölja min Sherlock Holmes-besatthet. Vi börjar med lite omläsning. Det är fjärde gången som jag läser A Study in Scarlet, men första gången på engelska.

Trots att jag har läst A Study in Scarlet så pass många gånger så tycks jag aldrig komma ihåg några som helst detaljer. En anledning är kanske det att den är lite seg inledningsvis. Holmes och Watsons relation ska etableras, fallet ska utredas och det är inte den mest rafflande läsningen. Men denna gång fastnade jag nog mer för berättelsen än vad jag gjort tidigare.

Troligen beror detta i sin tur på att jag sitter och jämför A Study in Scarlet med Sherlock. Det är imponerande hur de har vävt in detaljer från originalberättelsen på ett lekfullt och troget vis, samtidigt som de har gjort något eget av det hela. Det gör att jag kan uppskatta Arthur Conan Doyles berättelse på ett annat vis än vad jag har gjort tidigare.

Kanske kommer A Study in Scarlet också mer till rätta på originalspråk än i översättning. Delar som jag har tyckt varit onödiga vid tidigare läsning, som den allvetande återblick vi får till vad som föranledde morden, upplevde jag som nästan de starkaste vid denna omläsning. Conan Doyle lyckas riktigt blåsa liv i en spännande historia om religion, sekterism och hämnd.

A Study in Scarlet har aldrig varit min favorit bland Sherlock Holmes-berättelserna, men nu har jag fått en helt ny uppskattning för den.

Skam av Robert Warholm

Författare: Robert Warholm
Förlag: FramSteget bokförlag (2017)
Antal sidor: 225 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från författaren. Tack!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

När Erik Olsson hittar sin hustru död på golvet nedanför trappen tror alla till att början att det rör sig om en tragisk olyckshändelse. Men snart står det klart att Olga Jansdotter har bragts om livet. Länsmannen och fjärdingsmannen gör sitt bästa för att lösa mordfallet, men det står klart att många i socken bär på sina egna hemligheter. När alla känner alla måste en ge akt så att en inte ger anledning för grannarna att skvallra. Under ytan döljer sig mycket skam- och skuldkänslor. Där finns också en främlingsfientlighet som blir tydlig när en söker efter mördaren.

Robert Warholm är en bokbloggskollega som nu debuterar med Skam, en kriminalroman i historisk miljö. Handlingen är inspirerad av ett verkligt kriminalfall och när jag börjar läsa boken är det något som pockar i bakhuvudet på mig. Till sist blir jag tvungen att slå upp efterordet och läsa att visst är det Yngsjömordet som är förlagan, men detaljerna är i viss mån ändrade.

Berättelsen i Skam rör sig mellan flera olika tidsplan, från tiden direkt efter mordet till flera år tidigare och de dagar som ledde fram till mordet. Warholm lägger ut snygga planteringar som gör att det finns en uppsjö av misstänkta att välja mellan. Jag har mina starka misstankar om vem den skyldige är, men känner mig aldrig riktigt säker. Det gör det svårt att lägga ifrån sig boken därför att jag vill så gärna komma till botten med mysteriet. Jag sugs även in i relationerna mellan karaktärerna och hur komplexa de är. Skam är ett återkommande ord i boken, något övertydligt stundtals, men också relevant i ett samhälle som präglas av så stark social kontroll som denna lilla socken gör.

Warholm har också vinnlagt sig om att försöka hålla språket så autentiskt som möjligt i Skam. Detta kan ibland kännas krystas, men inte i detta fall. Anledningen till att det lyckas är förmodligen att orden strösslas genom boken, främst i dialogen, för att ge autenticitet, men att författaren inte försöker skriva på artonhundratalssvenska genom hela verket. Det hade förmodligen inte lyckats.

Skam blir en positiv överraskning för mig med ett engagerande mysterium och ett enkelt, men intressant språk.

Mary & Max är en udda, men riktigt bra film

Bildkälla: Dischshop.
Regissör: Adam Elliot
Manus: Adam Elliot
Skådespelare: Toni Collette, Philip Seymour Hoffman, Eric Bana
Produktionsår: 2009
Längd: 92 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
DVD | CDON, Discshop

Mary Dinkle är en åttaårig, ensam flicka som blir mobbad av sina klasskamrater. Hennes pappa spenderar sin fritid i ett skjul där han stoppar upp fåglar och mamman tullar konstant på matlagningssherryn. Hennes enda sällskap är en tupp hon har som husdjur och tv-serien Noblets. En dag river hon ut en sida ur en amerikansk telefonbok och väljer en person att skriva till. Det råkar bli Max Horowitz, en fyrtioårig man med problem att forma sociala band till andra människor. Båda älskar tv-serien Noblets och båda vill desperat ha en vän. Deras brevväxling kommer att förändra båda deras liv.

Mary & Max är inte en film jag hade hört talas om innan jag gick en kurs i neuropsykiatri för jobbets räkning. Kursledaren rekommenderade den och när vi skulle se en film för att ta igen ett missat handledningstillfälle blev det den som jag valde att se. Det blev en väldigt fin upplevelse, även om det är en udda film. Men jag gillar udda och det här är verkligen udda.

Mary & Max utnyttjar faktumet att den är leranimerad på ett väldigt intelligent vis. Humorn blir stundtals grotesk, men går aldrig riktigt över gränsen i och med animationen. Animationen belyser också hur det kan vara att leva med en funktionsnedsättning eller svår fobi genom allegorier. När Marys granne med försöker lämna huset kraschar en bil in i verandan eller en aggressiv hund rusar fram mot honom, till exempel. Färgvalet är dämpat bortsett från enstaka klickar av rött.

Samtidigt som Mary & Max är intelligent uppbyggd och har ett soundtrack som verkligen prickar in stämningen, så är det en fin berättelse om vänskap. Filmen utspelar sig under en längre tid, så vi får följa Mary medan hon växer upp och de grova misstag hon gör i sin vänskap till Max. Max kämpar med saker som bryter hans rutiner och varje brev från Mary utlöser en svår panikångestattack, men så småningom får han större insikt i sig själv. Det är ett lysande porträtt av hur det kan vara att leva med Aspergers syndrom, att finna tröst och identifikation i diagnosen.

Tempot är bitvis ojämnt i Mary & Max. Vissa bitar segar ihop rejält, andra stunder sitter jag som klistrad. För den som inte har något emot speciella filmer, som tycker om karaktärsdrivna dramer och inte har något emot lite svärta så borde Mary & Max falla på läppen.

De mörkermärkta av Mattias Leivinger och Johannes Pinter

Författare: Mattias Leivinger och Johannes Pinter
Serie: De mörkermärkta, #1
Förlag: Piratförlaget (2017)
Antal sidor: 407 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

I ett vårkallt Stockholm sker en serie mord som inte tycks ha något samband med varandra. En alkoholiserad före detta psykolog. En sömnlös taxichaufför. En psykiskt sjuk kvinna. Fallen hamnar på polisinspektör Iris Riverdahls bord, som är den enda som ser sambanden mellan dem. Mördaren känns gåtfull, undflyende, och hans motiv och metoder är höjda i dunkel. Bakom honom anas en ansiktslös ondska bortom alla begrepp. Sakta inser hon att morden har kopplingar till det förflutna, även hennes eget. Samtidigt samlas en krets människor för att bekräfta det som de redan har anat: det förflutnas skugga har kommit ikapp dem och är här för att förgöra dem, de mörkermärkta.

När jag fick förfrågan från Piratförlaget ifall jag ville läsa De mörkermärkta så kände jag en viss tvekan. Deckare brukar inte vara min grej, inte ens när det blandas in övernaturligt. Men eftersom jag har läst båda författarna tidigare så gav jag ändå boken en chans.

Till en början känns det som om De mörkermärkta infriar mina värsta farhågor. Det känns som en typisk svensk deckare: det lite mörka, det lite råa, med en trasig polis i huvudrollen som plågas av sitt förflutna. Inte riktigt min grej, så att säga.

Men någonstans vänder det hela och jag sugs in i De mörkermärkta, känner hela tiden att jag vill återvända och läsa lite till. När lästiden inte räcker till blir jag frustrerad för jag vill veta vad som ska hända härnäst. De övernaturliga elementen vävs skickligt in i deckarmallen och bildar en oemotståndlig helhet. Mysteriet med det förflutna och vem mördaren är, vad hans syfte är, blir olidligt spännande vartefter boken lider. Jag överraskas av att jag gillar det här. Gillar det riktigt mycket.

Språket i De mörkermärkta är utan krusiduller, men tilltalande och passar väl till berättelsen. Beskrivningarna är målande och bygger upp stämningen effektivt. Karaktärsgalleriet är vältecknat och spännande. Jag blir nyfiken på i stort sett varenda karaktär som introduceras. Frågor väcks, besvaras eller lämnas till att besvaras i nästa del av trilogin. En bok som jag redan nu måste säga att jag ser fram emot att läsa.

De mörkermärkta gifter deckar- och skräckgenren på ett skickligt vis, och är en lovande start på en trilogi.