Ibland mår jag inte så bra av Therése Lindgren

Författare: Therese Lindgren
Förlag: Bokförlaget Forum (2016)
Antal sidor: 150 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Therese Lindgren är Sveriges största kvinnliga youtuber. Sitt konto startade hon under en sjukskrivning för utmattningssyndrom och sedan har det rullat på. Hennes hyllade videor består av allt från glada makeuptips till tårar i ensamhet. Men att må dåligt psykiskt är inget att skämmas över och här öppnar hon upp om sin panikångest och hur det är att leva med det. Hon tar sig an ämnet från olika vinklar: från en personlig, lätt humoristisk vinkel till fakta. Målet är att berätta om dels sin egen psykiska ohälsa, dels synliggöra hur vanligt det är och att de flesta människor kommer drabbas någon gång under livet.

Med tanke på den generation jag tillhör så är det väldigt märkligt att jag har absolut nollkoll på Youtube och vad som pågår där. Det händer att jag använder det för att lyssna på musik. Punkt. Så jag hade aldrig hört talas om Therese Lindgren innan hennes debutbok Ibland mår jag inte så bra slog ned som en blixt från klar himmel. Det talas alldeles för lite om psykisk ohälsa, så jag ville givetvis läsa boken.

På ett lättläst och engagerande vis berättar Lindgren i Ibland mår jag inte så bra om hur det är att leva med panikångest. Om den där första attacken när hon trodde att hon hade fått en stroke. Om hur panikångest känns. Vad som händer när en söker hjälp och olika former av terapi. De personliga erfarenheterna varvas med fakta, såsom diagnoskriterier ur DSM-V och vilka resurser det finns att vända sig till om en mår psykiskt dåligt.

Ibland mår jag inte så bra är en bok som idag behövs när sjukskrivningarna på grund av psykisk ohälsa stegras i höjden, samtidigt som så många känner sig ensamma i det. Vi vet att många drabbas, ändå pratar vi inte om det. Det är nästan skambelagt, vilket är absurt. Ingen skulle be någon gå på ett brutet ben, men om du har panikångestattacker, depressioner, insätt valfri diagnos här, som svårt begränsar dig i vardagen så förväntas du bara skaka det av dig och sluta ”sjåpa” dig. Men psykisk ohälsa är minst lika verklig som somatisk ohälsa. Det förtjänas att tas på samma allvar.

Personligen hade jag nog väntat mig lite mer av Ibland mår jag inte så bra. Nu känns den väldigt grundläggande. Det är onekligen en välskriven bok och jag vet att den kommer att göra enorm nytta. Flera jag känner har mått så bra av att hitta den här boken, att inse att de inte är ensamma i sina upplevelser, att den redan där är värd sin vikt i guld.

Ibland mår jag inte så bra är en bok som jag tycker att alla borde läsa. Så viktig är den.

Andra bokbloggare om Ibland mår jag inte så bra

Just nu, just här; Boktokig Eva Boström; JoS blogg; Agnes bokblogg

Tess of the d’Urbervilles av Thomas Hardy

Författare: Thomas Hardy
Förlag: Alma Classics (2015)
Antal sidor: 520 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Tess Durbeyfield är en vacker, men fattig, ung flicka. När familjen förlorar sin enda häst i en olycka, hamnar hon under press att ta kontakt med den aristokratiska familjen d’Urbervilles, som föräldrarna tror att de är släkt med och att de kan rädda dem från fattigdom. Olyckligtvis för Tess hamnar hon i händerna på den amoraliske Alex d’Urberville, som förför och förskjuter henne. Medan hon försöker återuppbygga sitt liv faller hon för den dygdige Angel Clare och måste hitta ett sätt att besegra sitt förflutnas demoner.

Mina mamma har försökt få mig att läsa Tess of the d’Urbervilles i flera års tid nu, utan något större resultat. Pinsamt nog fick jag inte upp intresset för att läsa Thomas Hardy förrän jag såg en recension av filmatiseringen av Far from the Madding Crowd och de pratade om Hardys sätt att porträttera kvinnor. Den sista sparken i baken fick jag av Samantha Ellis Mina hjältinnor.

Min läsning av Tess of the d’Urbervilles går trögt. Inte för att jag någonsin under läsningens gång upplevde den som dålig, utan för att den är skriven på ett sätt som gör att det inte går att hasta igenom den. Det är en tung bok då Tess råkar fruktansvärt illa ut och det tycks fortsätta komma, allt skrivet på ett typiskt målande artonhundratalsvis med långa utsvävningar till naturbeskrivningar. Vad som räddar den från att kännas alltför tung, men som också gör att jag kanske inte riktigt tar den till mitt hjärta, är att den är skriven på ett lätt distanserat vis. Vi betraktar karaktärerna utifrån och kommer dem aldrig riktigt nära.

Tess of the d’Urbervilles är en intressant skildring av mäns och kvinnors olika levnadsvillkor. Trots att Tess blir våldtagen (ursäkta Wikipedia, men jag tycker inte det går att läsa det som något annat när Alec ger henne något ur ”druggist’s bottle” och hon sover när han kommer tillbaka) är det hon som får bära skammen och vars rykte blir förstört. På den viktorianska moraliska skalan där både Tess och Angels relationer innan äktenskapet ses som förfärliga, så anser sig ändå Angel att han har rätt att sätta sig moraliskt över Tess. Trots att han erkänner att hon inte har gjort något, utan har fått det gjort mot sig. Hardy belyser den rigida moral som styr kvinnans plats i det viktorianska samhället (och som ibland, tyvärr, känns alltför aktuellt även idag.)

Tess of the d’Urbervilles är en intressant skildring av dubbelstandarden kring manligt och kvinnligt sexuellt beteende, men läsningen gick trögt. Jag tror den kan vinna på en omläsning i framtiden.

Fingal Olsson och hans sällsamma katt av Cathy Catarina Söderqvist

Författare: Cathy Catarina Söderqvist
Förlag: Whip Media (2017)
Antal sidor: 165 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från författaren. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Fingal Olsson är en äldre herre som lever ensam tillsammans med sin katt Harald den Store, en ovanligt fet röd hankatt. Hans granne har nyligen dött och Fingal lever i bävan för vem det är som ska flytta in i hans lägenhet. När den unga Bella Bellanoy flyttar in tycks hans värsta farhågor ha besannats. Hon skakar om hans inrutade rutiner. Därtill påminner hon väldigt mycket om en gammal kärlek till Fingal. Vad ska de egentligen ha för utbyte av varandra? Men mellan dem uppstår en djup och innerlig vänskap som kommer att skapa oväntade band.

Första gången jag hörde talas om Fingal Olsson och hans sällsamma katt var via ett utskick från Whip Media. Jag tänkte att den lät lite intressant, men det gled mig ur minnet. När Cathy Catarina Söderqvist skrev och undrade om jag ville läsa och recensera hennes bok blev jag påmind om den och tackade ja.

Fingal Olsson och hans sällsamma katt är en helt okej bok. Det finns element som jag tycker mycket om, såsom Haralds berättarperspektiv som får mig att skratta och Fingals maner. Men det känns som om boken är något för kort för alla dess trådar. Haralds perspektiv skulle ha behövt förankras mer i berättelsen i min upplevelse, och både Fingals och Bellas karaktärer fördjupas. Det känns som om jag knappt lär känna dem genom bokens lopp.

Det övernaturliga löper som en röd tråd genom Fingal Olsson och hans sällsamma katt. Dels genom katten, men dels genom sammanträffandena. Åtminstone hoppas jag att tanken bakom sammanträffandena är någon sorts övernaturlig idé om att ödet för samman karaktärerna, annars blir de lite väl många och berättartekniskt tillagda för min smak.

Det finns bitar som gör Fingal Olsson och hans sällsamma katt till en varm och mysig berättelse, men det bestående intrycket är att den känns lite ofärdig och för kort.

The Sign of the Four av Arthur Conan Doyle

Författare: Arthur Conan Doyle
Serie: Sherlock Holmes, #2
Förlag: Dorset Press (2009)
Antal sidor: 100 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Mary Morstan förlorade sin far under oklara omständigheter för ett antal år sedan. Varje år på årsdagen har hon sedan dess fått en ovärderlig pärla från en mystisk välgörare. Nu vill denna person träffa henne. Hon får ta med sig två vänner, men inte involvera polisen. Hon vänder sig till Sherlock Holmes och John Watson för att få stöd. De båda herrarna dras in i mysteriet kring hennes fars försvinnande och jakten på välgöraren.

Jag var nästan helt övertygad om att jag hade läst The Sign of the Four tidigare, men tji fick jag. Intet ord kändes välbekant, annat än lösryckta paragrafer som jag misstänker att jag har läst som citat. Men då fick jag en ny, trevlig läsupplevelse inom Sherlock Holmes-universumet och det tackar och bockar jag för.

I jämförelse med den första boken i serien innebär The Sign of the Four ett rejält lyft. Arthur Conan Doyle har slipat mer på sin skrivteknik, vilket gör att äventyret tar fart från första till sista sida. Mysteriet är mer komplext och mångfacetterat. Allting börjar med ett par tunna ledtrådar, brev från den mystiska välgöraren och en berättelse med stora hål i den. Utifrån detta lyckas Sherlock Holmes väva sin vanliga magi i en fängslande jakt på sanningen.

The Sign of the Four fortsätter att utveckla Sherlock Holmes och John Watson som karaktärer. Doyle introducerar oss till Holmes narkotikamissbruk för att stå ut med uttråkning mellan de intressanta fallen. Watson gör sitt bästa för att få honom att inte ta risker med sin hälsa. Deras vänskap håller på att utvecklas och blomstra. Mitt in i detta snubblar Mary Morstan, en blek personlighet som fångar Watsons uppmärksamhet och hjärta. Fast en får väl ge pluspoäng till Doyle för att det är Marys personlighet och inte hennes utseende som får den gode doktorn att falla för henne.

Liksom många äldre böcker har ju The Sign of the Four ett problem när det kommer till att skildra karaktärer som har en annan hudfärg än vit. Är du inte vit så är du per automatik en vilde eller opålitlig i Sherlock Holmes värld. Punkt. När jag läser äldre litteratur och ser missinformation presenterade som fakta får det mig att undra vad som vi idag anser vara objektiva fakta kommer visa sig vara fördomar och båg…

Men på det stora hela bjuder The Sign of the Four på ett njutbart mysterium.

Mina hjältinnor av Samantha Ellis

Författare: Samantha Ellis
Originaltitel: How to Be a Heroine
Översättare: Molle Kanmert Sjölander
Förlag: Månpocket (2015)
Antal sidor: 266 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

När Samantha Ellis och hennes bästa vän besöker heden där Svindlande höjder lär utspela sig, säger bästa kompisen något som får Ellis att fundera kring favorithjältinnan Cathy Earnshaw. Hon bestämmer sig för att läsa om alla sin barndoms favoritböcker, som alla har gemensamt att de har en kvinnlig huvudperson som hon på ett eller annat vis har identifierat sig med under sin uppväxt.

Det var en hel del bokbloggare som skrev om Mina hjältinnor: Eller vad jag lärt mig av att läsa för mycket under förra året. Tillräckligt många för att jag skulle bli nyfiken. Jag har valt att placera in den här under punkten en bok om något jag brinner för på Kaosutmaningen, då den rör sig inom området litteratur och feminism.

Mina hjältinnor är egentligen lika mycket en bok om Samantha Ellis egen uppväxt som det är om de olika litterära hjältinnor hon dissekerar. Hon väver in roliga läsupplevelser i nu- och dåtid, och avhandlar vad det gjorde som att hon behövde identifiera med hjältinnorna vid den tidpunkten i sitt liv. Vid omläsningen omvärderar hon många av dem och inser att hon kanske skulle ha identifierat med andra karaktärer än de hon gjorde när det begav sig. Att hon hade behövt dem som förebilder istället. Men hon förkastar inte någon av sina hjältinnor eftersom hon behövde dem vid det tillfället.

I Mina hjältinnor får både fin och ”ful” litteratur ta plats. Det är klassiker som varvas med kiosklitteratur utan någon som helst värdering. Jag har inte läst alla de titlar som Ellis nämner, men tycker inte att det behövs. Hon fyller kapitlen med textutdrag och reflektioner som gör att jag upplever att jag hänger med ändå. Förstås är det lite roligare att läsa hennes reflektioner kring de karaktärer som jag själv har läst om, även om jag inte alltid håller med.

Men i Mina hjältinnor skriver Ellis mycket initierat och kunnigt om såväl romanfigurer som de författare som har skapat dem. Det finns mycket humor och värme i texten som gör det till en fröjd att läsa. Men framförallt lyckas den förmedla vad litteratur verkligen kan betyda för en människa under ett liv.

Mina hjältinnor är en ömsint och varm hyllning till litteraturens betydelse för våra liv.

Andra bokbloggare om Mina hjältinnor

Bokhyllan i Pepparkakshuset; Feministbiblioteket; Beas bokhylla; Västmanländskans bokblogg

Fantastic Beasts and Where to Find Them av J. K. Rowling

Författare: J. K. Rowling
Illustratör: Tomislav Tomic
Serie: Hogwarts Library
Förlag: Bloomsbury (2017)
Antal sidor: 144 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Ett exemplar av Fantastic Beasts and Where to Find Them finns i nästan varje brittiskt trollkarlshushåll. Men nu har även mugglare chansen att bekanta sig med några av de magiska väsen som befolkar världen. Tack vare Newt Scamanders år på resande fot för att göra efterforskningar har han skapat en oumbärlig bok för den som vill lära sig mer om vidunder och hur en ska göra för att bevara dem.

Att jag är en Harry Potter-nörd vet ni mycket väl vid det här laget. Men hur mycket Harry Potter-nörd har ni kanske inte till fullo greppat. Jag och min syster drev vid ett tillfälle en Hogwartsklubb där vi och ett gäng gick utklädda i klädnader, hade kurslitteratur och trollstavar. Fantastic Beasts and Where to Find Them hade vi i otaliga exemplar, fast när jag upptäckte denna illustrerade nyutgåva med sex nya vidunder i kunde jag ju inte motstå ytterligare ett exemplar av boken.

Och tur är väl det. Fantastic Beasts and Where to Find Them visar sig nämligen vara en riktigt rolig läsupplevelse. Det är ju ett uppslagsverk med olika vidunder, men det finns redigt med humor i skildringarna. Ett nyskrivet förord ger också större inblick i Trollkarlsvärldens historia med magiska vidunder och överlag hur den världen är uppbyggd.

Som uppslagsbok är Fantastic Beasts and Where to Find Them lite blandad. Vissa varelser står det en hel del om, medan andra blir det snålt om. Jag hade verkligen velat läsa mer om några av varelserna som det bara står ett par meningar om. Dessutom saknar jag boggarter och dementorer, även om jag tycker om tilläggen med de amerikanska vidundren.

Vad som gör Fantastic Beasts and Where to Find Them än mer charmig är Tomislav Tomics illustrationer. De varierar i stil för att matcha tiden som de ska skildra, såsom antikens Grekland eller medeltiden. Men det är bläckteckningar med utsökt användning av hatching som verkligen förgyller denna tunna bok.

Harry Potter-nördens bibliotek är inte komplett utan en kopia av Fantastic Beasts and Where to Find Them, som bjuder på underhållande läsning. Den illustrerade utgåvan är kanske att föredra.

Anaché av Maria Turtschaninoff

Författare: Maria Turtschaninoff
Förlag: Schildts & Söderströms (2012)
Antal sidor: 389 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Anaché tillhör nomadfolket akkade. Om nätterna vandrar hon med andarna, vilket hon måste hålla hemligt eftersom hon är flicka. Om dagarna lär hennes bror Huor henne allt det som en akkadekvinna inte får veta: att kasta kniv, rida som en man och jaga. Men i en värld där faror och förbud styr en flickas vardag måste hon hålla sina förmågor hemliga. Särskilt som hennes far, en våldsam och oberäknelig man, är ledare för stammen. Men när hon förlorar alla som hon älskar tvingas hon bli en annan för att överleva. Hon dras in i kampen mellan stammens makthungriga schaman och självaste skapargudinnan, en kamp som sätter hela stammens överlevnad på spel.

Maria Turtschaninoff är en författare som jag länge har varit nyfiken på. Hennes böcker låter så himla intressanta. En sorts feministisk fantasy som för tankarna till klassiker såsom Ursula Le Guin och Marion Zimmer Bradley. Anaché var kanske inte den bok som stod högst upp på att läsa-listan bland hennes produktion, men det var den av böckerna som kom på bokrean. Jag är riktigt glad över att ha läst den för jag föll verkligen pladask.

Vi får möta Anaché när hon ännu är ett barn, som lever i relativ frihet. På något plan är hon medveten om att förväntningarna på henne och hennes bror är olika, men det påverkar henne inte. Inte förrän hon blir kvinna. Då helt plötsligt inskränks hennes frihet på ett sätt som är svårt för henne att förlika sig med eller att förstå, eftersom det är så absurt. Anaché bygger på en tradition av fantasy som egentligen säger något om vår egen värld, om de normer och regler som vi har ställt upp och som egentligen är så ytterst märkliga. Genom fantastiken blir kanske detta än mer tydliggjort.

Det finns också en lätthet och självklarhet i världsbygget i Anaché. Religionen bygger på en dualistisk tanke där två gudomar krävs för att upprätthålla balansen. När något stör balansen får det katastrofala följder. Mycket av Anachés folks tankar kring natur och andar får mig att tänka på USA:s ursprungsbefolkning. Att andar ständigt hotar och kan ställa till det om du inte behandlar dem med respekt genom att offra till dem eller tacka deras offer känns fullständigt naturligt inom ramen för denna värld.

Men framförallt så är Anaché kanske en berättelse om relationer och identitet. Relationen mellan bror och syster, och relationen till en synes hunsad mor som visar sig vara starkare än någon kunnat ana. Anaché tappar bort sig själv, men tvingas hitta sig själv och inse vem hon är för att kunna rädda hela sin värld.

Anaché är lågmäld fantasy, men fantasy när den är som bäst. Varmt rekommenderad och jag kommer definitivt läsa mer av Maria Turtschaninoff.

Andra bokbloggare om Anaché

Carolina läser; Prickiga Paula och böckernaTemumriken

Skräck och avsky i Las Vegas av Hunter S. Thompson

Författare: Hunter S. Thompson
Originaltitel: Fear and Loathing in Las Vegas
Översättare: Einar Heckscher
Förlag: Pocketförlaget (2010)
Antal sidor: 229 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Journalisten Raoul Duke får i uppdrag att bevaka ett motorcykelrace i öknen. Tillsammans med sin 150-kilosadvokat Dr. Gonzo anländer han till Las Vegas med en arsenal av droger. Uppåttjack, neråttjack, you name it. Artikeln blir aldrig skriven men på eget initiativ utvecklas uppdraget till en påtänd jakt på sanningen bakom den amerikanska drömmen.

Det finns vissa böcker som du börjar läsa och redan på första sidan ifrågasätter du om du överhuvudtaget kommer att mäkta med att läsa ut den. Skräck och avsky i Las Vegas är en sådan bok för min del. Jag läser delar av prosan högt för andra med avsmak i rösten. Enda anledningen till att jag framhärdar är att jag har valt ut Hunter S. Thompson till min boktolva och jag avskyr att misslyckas med utmaningar.

Till sist går jag in och läser om Skräck och avsky i Las Vegas på Wikipedia. Det gör att jag kan ta på mig andra glasögon när jag läser texten: se den mer som humoristisk än gravallvarlig. Ändå kommer jag nog inte läsa mer av Thompson i fortsättningen, även om jag har roligt medan jag läser denna bok stundtals.

Skräck och avsky i Las Vegas är mycket surrealistisk läsning. Huvudpersonen är i stort sett påtänd genom hela berättelsen, vilket leder till vanföreställningar och paranoia. Vad som är verkligt eller inte är svårt att urskilja. Spåren växlar frekvent och gör det till en utmaning att hänga med i texten.

Bitar av Skräck och avsky i Las Vegas blir en i närmast sociologisk iakttagelse av det dåtida amerikanska samhället. 60-talets drogkultur får sig en känga, men även Vietnamkriget. Thompson pekar på det absurda i amerikansk politik och riktar skarp kritik mot det hela.

Jag ångrar inte direkt att ha läst Skräck och avsky i Las Vegas, men det var långt ifrån min kopp av te.

Dumplin’ av Julie Murphy

Författare: Julie Murphy
Originaltitel: Dumplin’
Översättare: Carina Jansson
Förlag: Lavender Lit (2016)
Antal sidor: 347 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Willowdean, kallad Dumplin’ av sin mamma, är tjock, men vad gör det? Hon har alltid trivts med sin kropp. Hennes inställning är att en bikinikropp är en kropp iförd en bikini. Men så börjar Bo på jobbet, en snygg och enormt trevlig privatskolekille. Klart han får det att pirra i kroppen. Till hennes förvåning verkar han gilla henne tillbaka. Will, som aldrig tidigare har besvärats av sina valkar, börjar känna sig osäker. För att vinna tillbaka sig själv bestämmer hon sig för att ställa upp i den lokala skönhetstävlingen, som är den största saken som händer i hennes stad.

Efter några timmars läsning där jag har varit helt fångad mellan bokens sidor och med Dolly Partons Jolene på repeat i skallen har jag läst ut Dumplin’, en bok som jag har hört mycket gott om. Med rätta visar det sig. Om du är ute efter en bok som blandar humor och allvar i en alldeles utmärkt gryta så har du kommit helt rätt. Vill du dessutom ha en bok som lyckas peka på flera obekväma tankar kring det här med vikt och skönhet då har du också hittat rätt.

Det finns således många anledningar till att falla för Dumplin’. En annan anledning är Willowdean som karaktär. Hon är mångsidig och mänsklig, gör fel och det är inte alltid jag står på hennes sida som läsare. Men det visar på hur komplicerat det är att vara tonåring och människa. Hon hamnar i konflikter med sin mamma och sin bästa kompis, trampar snett, men gör sitt bästa för att reda upp allt i slutändan.

Dumplin’ är en berättelse om att hitta sig själv igen när en har tappat bort det, men också en berättelse om sorg. Mostern Lucy har gått bort i början av boken och liksom Will var hon tjock. Hon har varit Wills ledstjärna genom barndomen. Utan henne famlar hon sig fram. Medan hon bearbetar sorgen måste hon hitta styrkan att bli sin egen ledstjärna även om Lucys ande alltid finns med henne. Och en del av Lucys vänner finns där för att stötta och hjälpa Will och hennes vänner i deras revolution.

För skönhetstävlingar är lätta att avfärda som ytliga, men i den här staden är tävlingen verkligen allt. Dumplin’ lyckas lyfta fram den problematiska aspekten, såväl som det som tävlingar av den här typen kan ge unga tjejer. De kan skapa möjligheter och vägar bort från mindre städer. Men de kan också innebära att du fastnar i en roll, såsom Wills mamma har gjort. Hon vann tävlingen som ung och har sedan dess aldrig riktigt kunnat släppa det. Det har blivit en stor del av hennes identitet. Häri ligger väl den största konflikten mellan mor och dotter, som är väldigt fint skildrad.

Dumplin’ är en i högsta grad slukarvänlig bok om att finna sig själv och växa som person, men som också pekar på flera obekväma tankar i vårt samhälle.

Andra bokbloggare om Dumplin’

Sagan om Sagorna; Beas bokhylla; Prickiga Paula och böckerna; Bokfrossa; Annas bokblogg; Mitt liv som Miimz; Nellons bokblogg; Ylvas läsdagbok

Fantastiska vidunder och var man hittar dem: Filmmanuset av J. K. Rowling

Författare: J. K. Rowling
Originaltitel: Fantastic Beasts and Where to Find Them: The Original Screenplay
Översättare: Lena Fries-Gedin och Jessika Gedin
Förlag: Rabén & Sjögren (2017)
Antal sidor: 297 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Magizoologen Newt Scamander har inte tänkt stanna i New York mer än ett par dagar. Men när hans resväska kommer på avvägar får han bråttom att få fatt i den på nytt. I den har han nämligen ett antal vidunder. När några av dem rymmer från väskan innebär det problem för alla. Samtidigt skakas New York av våldsamma attacker, attacker som påstås komma från ett vidunder.

När jag hörde att Fantastiska vidunder och var man hittar dem: Filmmanuset skulle komma ut i bokform måste jag erkänna att jag faktiskt sparkade bakut. Det har hänt mycket på Harry Potter-marknaden under det senaste året som har anklagats för att mjölka serien, men det här kände jag var gränsen, att verkligen försöka utnyttja fansen. Men så såg jag filmen och knatade iväg och köpte boken veckan efter.

Fantastiska vidunder och var man hittar dem: Filmmanuset erbjuder nämligen ännu större inblick i karaktärerna. Vi har J. K. Rowlings tankar om karaktärerna, som ger dem lite extra djup. Allt från beskrivningen av Newt Scamanders speciella gångstil till hur relationen mellan Credence Barebones och Percival Graves fördjupas. För mig som är karaktärsorienterad blir manusformen en guldgruva till större insikt bakom deras motiv.

Det är alltid speciellt att läsa ett manus. Det finns scenanvisningar, visst, men annars är det mycket dialog och läsaren lämnas fri att försöka skapa händelseförloppet inombords. Eller, som i det här fallet, spela upp filmen igen inför sitt inre öga. Även om det blir märkligt att läsa på svenska, även om översättningen av Fantastiska vidunder och var man hittar dem: Filmmanuset är mycket välgjord.

Även insidan av Fantastiska vidunder och var man hittar dem: Filmmanuset är speciell. Det är samma designstudio (Minalima) som har formgivit En resväska med vidunder, och i denna bok har de valt att strö ut fina art deco-inspirerade illustrationer av olika vidunder genom boken. Sådant sätter lite guldkant på lästillvaron.

Visst är det kanske inte helt nödvändigt att läsa manuset, men Fantastiska vidunder och var man hittar dem: Filmmanuset lyfter fram Rowlings särskilda humor, hennes förmåga att bygga upp intressanta karaktärer och det mörker som hon har blivit så olidligt bra på att skriva.

Andra bokbloggare om Fantastiska vidunder och var man hittar dem: Filmmanuset

Mias bokhörna; Prickiga Paula och böckerna; Sofies bokblogg