Inred med vintage av Elsa Billgren

Författare: Elsa Billgren
Förlag: Bonnier Fakta (2014)
Antal sidor: 139 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Länge har inredningstrenderna dominerats av det ljusa och felfria: hem som inte tillåter det minsta skavanker. Kanske är det därför som nästa inredningsvurm tycks vända sig tillbaka i tiden, till det lite lantliga, till det med patina. I Inred med vintage berättar Elsa Billgren hur du får ett personligare hem genom att inreda med gamla ting.

Inred med vintage är en sådan där bok som jag bara har gått och väntat på att den ska komma på bokrean. Förra året gjorde den inte det, men i år gjorde den till sist det och då var det självklart att jag skulle ha med mig ett exemplar hem från första readagen.

Inledningsvis känns det inte riktigt som om Inred med vintage riktar sig till mig som bor i en hyresrätt. Visst att jag kan måla om väggarna i någon kul färg och sedan återställa till det tråkiga stockholmsvitt som hela lägenheten har målats i efter min inflytt, men jag är lite lat. Och att ge mig på att måla på golven skulle jag aldrig våga och misstänker att min hyresvärd skulle flyga i taket.

Men Elsa Billgren är onekligen en oerhört kreativ människa, vilket gör Inred med vintage till spännande och inspirerande läsning. Det är kanske ett vittne till hur bra spännvidd boken har att det går att både hitta det som får en att rynka på näsan därför att det inte är till ens egen smak och annat som får en att gå igång som inget annat. Denna bok känns som den perfekta boken för den som liksom mig är i startgroparna att bygga upp sitt första egna hem. En sak som jag tar med mig från boken är att se skönheten i det lite slitna, i att ett föremål har historia.

Inred med vintage innehåller också praktiskt tips för hur du bäst lägger upp en budget och planerar för ett rum, vilket jag ibland kan högaktningsfullt strunta i. Tjusningen med att handla vintage är att det ibland inte går att föreställa sig vad en kommer att hitta, och att då följa en alltför rigid plan skulle kunna innebära att gå miste om intressanta fynd såsom en spegel från 20-talet när du egentligen letar efter lampskärmar. Jag tänker att det gäller att vara öppen för möjligheter, men att det där med en budget inte är dumt. Det är lätt att pengarna springer iväg.

Du behöver inte alltid komma överens med Elsa Billgren för att inspireras av hennes Inred med vintage. Se det som en lekfull guide till att skapa ett lite intressantare hem.

Nalle Puh av A. A. Milne

Författare: A. A. Milne
Illustratör: E. H. Shepard
Originaltitel: Winnie-the-Pooh
Översättning: Brita af Geijerstam
Serie: Nalle Puh, #1
Förlag: Bonnier Carlsen (2016)
Antal sidor: 147 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Nalle Puh bor i Sjumilaskogen tillsammans med sina vänner Nasse, den dystra åsnan I-or, Kanin, Ugglan och de nya bekantskaperna Kängu och lilla Ru. Han är en björn med mycket liten hjärna, men som bär på en hel del klokskap. När Nasse möter en heffaklump eller när I-or tappar bort sin svans så finns Puh alltid där för att hjälpa dem. Tillsammans med sin bästa vän Christoffer Robin står Puh alltid på de svagas sida.

Såvitt någon av oss minns så lästes det aldrig Nalle Puh för mig och min syster när vi var barn. Filmerna och tv-serien om nallen och hans vänner i Sjumilaskogen var också mer min systers grej, som jag minns det, även om jag gärna tittade med henne. Men när boken kom på årets bokrea kunde jag ju bara inte motstå den, utan slog till. Något som jag är oerhört glad över.

Nalle Puh innebär nämligen oerhörd mysfaktor. Varje kapitel är som en fristående liten berättelse där Puh och hans vänner ställs inför olika problem, vilket leder till humoristiska och mysiga historier. Jag var nog inte riktigt beredd på att det skulle vara som en liten novellsamling, men det gör att det är lätt att läsa boken. Du vill liksom bara läsa en liten berättelse till, och en liten till, och innan du vet ordet av snurrar huvudet med heffaklumpar och mindre genomtänkta planer att kidnappa lilla Ru.

Allting är bedårande illustrerat av E. H. Shepard. För den som är uppvuxen med den tecknade Disney-versionen av Nalle Puh kommer Puh te sig lite mer tilltufsad och magrare än vad vi är vana att se honom, men det är charmigt så det förslår. Ibland kommer jag på mig själv med att bara sitta och titta på de finurliga bilderna som passar berättelsen perfekt.

Nalle Puh är en klart läsvärd barnboksklassiker som jag varmt rekommenderar om du behöver något som fyller dig med värme och myskänslor.

Andra böcker i serien

Nalle Puh

Nalle Puhs hörna

The Gap of Time av Jeanette Winterson

Författare: Jeanette Winterson
Serie: Hogarth Shakespeare, #1
Förlag: Vintage (2016)
Antal sidor: 289 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

I New Bohemia, America, blåser det upp till storm när en svart man hittar en övergiven vit bebis i natten. Han lyfter upp henne, hon som är lätt som en stjärna, och för med sig henne hem. I London, England, har Leo Kaiser rest sig ur askorna efter den finansiella krisen. Han vet hur han ska hantera pengar, men inte den svartsjuka han känner gentemot sin bästa vän och fru. Är bebisen ens hans? Sjutton år senare förälskar sig en pojke och flicka i New Bohemia, men det är mycket som de inte vet om vilka de är och var de kommer ifrån.

Hogarths Shakespeare är en serie med moderniseringar av Shakespeares dramer, skrivna av moderna och populära författare. Först ut var Jeanette Wintersons The Gap of Time, som är en cover på En vintersaga. Det är den av titlarna som jag har känt mig mest lockad av trots att jag inte har läst pjäsen i fråga, men det är något som jag måste åtgärda nu när jag har läst denna.

I The Gap of Time känns det som om Winterson skickligt lyfter in karaktärerna i vår tidsålder. Det är London mitt i finanskrisen, det är inte kungar och drottningar utan riskkapitalister, kända sångerskor och framgångsrika spelutvecklare. Fastän karaktärerna är skapade i en annan tid, fungerar deras beteende i vår tid också. Kanske blir Leos galenskap något mer absurd, mer påtaglig, när han avvisar DNA-testets resultat och framhärdar i sina vanföreställningar. Läsningen blir stundtals mycket smärtsam.

Shakespeares original har enligt Winterson betytt mycket för henne, men även om The Gap of Time är trogen originalet så är det onekligen en Winterson-bok. Det är hennes unika språk och underfundiga sätt att bygga upp en historia som präglar berättelsen. Stämningen är onekligen hennes även när hon leker med Shakespeares värld och uppenbarligen har mycket roligt med den. Hon blinkar och refererar frisk till originalet i sin cover, vilket skapar en sorts metaupplevelse. Men kanske är det här att hon queerar och tänjer på gränserna för berättelsen som gör att The Gap of Time kommer att leva kvar länge hos mig.

Även om det är en cover så står The Gap of Time onekligen på egna ben. Läs den!

Andra bokbloggare om The Gap of Time

enligt O; Fiktiviteter; Sannas bokhyllaVästmanländskans bokblogg

Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes

Författare: Jojo Moyes
Originaltitel: The Last Letter From Your Lover
Översättare: Emö Malmberg
Förlag: Printz (2014)
Antal sidor: 490 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Året är 1960 när Jennifer Sterling vaknar upp på sjukhuset efter en bilolycka. Hon minns inget av hur hon har hamnat där, vem hennes man är, vem hon själv är. Vilsen i sitt eget liv, hittar hon ett mystiskt och passionerat kärleksbrev skrivet till henne från en främling. En främling som ber henne att lämna sin man. År 2003 hittar journalisten Ellie samma brev i arkivet på tidningen där hon arbetar. Historien bakom fängslar henne och hon hoppas att det ska kunna väcka liv i hennes haltande karriär. Dessutom, om dessa två älskade fick ett lyckligt slut är kanske hennes egen romans inte dödsdömd.

För ett par år sedan läste jag min första bok av Jojo Moyes, Etthundra mil, som definitivt gav mig mersmak för hennes författarskap. Sista brevet från din älskade införskaffades därför under bokrean 2016, men tyvärr faller jag inte lika handlöst för den som jag gjorde för den andra.

En stor del av det hela beror nog på att nutidshistorien i Sista brevet från din älskade inte griper tag i mig. Faktum är att den känns skapligt onödig. Det är svårt att engagera sig i Ellies otrohetshistoria eller karriärtrassel, utan det känns mest som utfyllnad för att lägga upp för den verkliga historien: den om Jennifer och hennes mystiska älskare. Överlag upplever jag upplösningen som lite krystad och tillrättalagd, då jag redan har fått svar på de flesta av mina frågor.

Sista brevet från din älskare är nämligen uppbyggd lite som ett mysterium. Först är det ju mycket om vem Jennifer själv är och vem B är, och sedan nystas det i hur de träffades. Moyes rör sig skickligt mellan olika tidsplan för att ge läsaren pusselbitar till helheten utan att det någonsin blir rörigt. Händelseförloppet hon skildrar är nyanserat och låter det komplexa i relationen komma fram, även om hon inte riktigt kan motstå impulsen att demonisera den äkta mannen. Skildringen av en kvinnas livsvillkor under 60-talet i jämförelse med 2000-talet är kanske det enda rättfärdigandet av att nutidshistorien finns med. Det är lätt att glömma att det har hänt förhållandevis mycket under 40 år.

Sista brevet från din älskare är lättsmält och underhållande historia som nog inte kommer att leva sig kvar hos mig särskilt länge.

Andra bokbloggare om Sista brevet från din älskade

BokpoolBoktokig; Carolina läser; hyllanKattugglan; Min bokblogg; Nellons bokblogg

Aldrig ensamma av Anna Jakobsson Lund

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

Författare: Anna Jakobsson Lund
Serie: Systemet, #2
Förlag: Annorlunda förlag (2015)
Antal sidor: 361 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Levi, Ava och Leymah är tillbaka i Huvudstaden där allting tycks vara sig likt, men inget är som det ska. För om Systemet inte längre är det största hotet, vem väljer du då att lita på? Levi måste lära sig kontrollera sina förmågor eller riskera att bli vansinnig på kuppen. Leymah säger att han har glömt vem han egentligen är och att han är stark nog. Att det är det enda sättet han kan rädda sin syster på. Samtidigt förbereder sig de högklassade för val. Rebellerna planerar ett attentat som kommer att förändra spelreglerna för alltid. Ava blir inblandad på båda sidor och vet snart inte vem hon ska lita på. Ava, Levi och Leymah måste ta hjälp av gamla vänner och nya bundsförvanter för att få den kunskap som de behöver. Men vem är det som förföljer dem? Vem har listat ut sanningen?

Jag läste den första delen i den här trilogin för ett antal år sedan och föll pladask. Genast ville jag läsa vidare om dessa karaktärer jag hade förälskat mig i och den här världen som Anna Jakobsson Lund så skickligt har byggt upp. Ändå dröjde det länge innan Aldrig ensamma landade hemma hos mig, men i gengäld innebär det att jag inte behöver vänta på sista boken heller. Win!

Det är klart att jag inte kommer ihåg alla turer kring Tredje principen så här i efterhand, men jag kommer ändå snabbt in i Aldrig ensamma. Det är en bok som jag upplever som lite lugnare, mer eftertänksam, och att det handlar mer om att etablera och bygga upp inför sista delen än att vara ett actionspäckat äventyr. Ändå skulle jag inte klassa det som en mellanbok, utan den står definitivt på egna ben. Det behöver inte vara högexplosivt för att vara spännande och jag sträckläser det här.

Världsbygget fortsätter att vara imponerande i Aldrig ensamma. Vi får veta alltmer om Systemet, hur det har korrumperats från den ursprungliga tanken och vilka drivkrafter som finns bakom att hålla folket nere. Dessutom utvecklas de speciella förmågorna ytterligare på ett sätt som både är fascinerande och djupt olycksbådande.

Men karaktärerna, åh, karaktärerna är det som gör att jag faller för Aldrig ensamma. De genomgår svåra prövningar och utvecklas på ett alldeles utomordentligt vis. I första boken hade jag ett visst motstånd mot Ava, som har försvunnit helt nu. Jag blir bara alltmer förtjust i Levi och Leymah och hur deras relation utvecklas får mig att flina lite fånigt.

Har du inte plockat upp Anna Jakobsson Lunds dystopitrilogi? Vad väntar du på? Aldrig ensamma är en klart värdig uppföljare och så fort jag har skrivit klart den här recensionen ska jag sätta tänderna i Enda vägen.

Andra bokbloggare om Aldrig ensamma

Bokhuset; FiktiviteterGe oss boken; Läsfåtöljens bokbloggMsHisingen; Skriva läsa leva; Vargnatts bokhylla

Andra böcker i serien

Tredje principen (recension)

Aldrig ensamma

Enda vägen

Tvillingarna Thornthwaites testamente av Gareth P. Jones

Författare: Gareth P. Jones
Originaltitel: The Thornthwaite Inheritance
Översättare: Carla Wiberg
Förlag: Bonnier Carlsen (2010)
Antal sidor: 335 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Lorelli och Ovid Thornthwaite är inte som de flesta andra trettonåringar. De bor i en stor och kuslig herrgård, blir hemundervisade och är arvtagare till en enorm förmögenhet. Men det som gör dem är verkligt ovanliga är att de inte kan sluta försöka döda varandra! På deras trettonårsdag föreslår dock Ovid en vapenvila. För en gångs skull är tvillingarna fullständigt överens – ändå fortsätter de raffinerade mordförsöken!

Under en period var det flera bokbloggare som skrev om Tvillingarna Thornthwaites testamente. Det snygga omslaget och speciella handlingen gör ju boken särskilt lockande, så när jag hittade boken på Myrorna fick den självfallet följa med mig hem.

Tvillingarna Thornthwaites testamente är lite som om Familjen Addams möter Syskonen Baudelaires olycksaliga liv. Åtminstone verkar det som om Gareth P. Jones vinnlägger sig om att ha lite av den tonen, vilket skapar ett mörkt och absurt äventyr som dock inte riktigt tar ut svängarna utan istället tar den snälla vägen. Ett annat sätt att beskriva det är som en blandning mellan mörk humor och pusseldeckare.

Dessvärre blir jag lite besviken på Tvillingarna Thornthwaites testamente. Jag listar tidigt ut hur det hela ligger till och blir i närmast irriterad över att tvillingarna själva inte fattar det. När upplösningen kommer är det på ett klassiskt Agatha Christie-vis med alla samlade i ett rum när det stora avslöjandet kommer, men tyvärr blir det ett antiklimax.

Tvillingarna Thornthwaites testamente är ett udda och humoristiskt mysterium som tyvärr är lite väl förutsägbart.

Andra bokbloggare om Tvillingarna Thornthwaites testamente

BoklystenMsHisingenSannas bokhylla

Älska av Sylvia Day

Författare: Sylvia Day
Originaltitel: The Stranger I Married
Översättare: Helen Ljungmark
Förlag: Bookmark Förlag (2013)
Antal sidor: 292 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
E-bok | Adlibris, Bokus

Isabel har blivit änka efter sin stora kärlek, som svek henne gruvligt. Efter det har hon svurit att inte låta någon man sätta henne i den positionen igen. Istället lever hon ett dekadent liv i lyx och frihet. När markisen Grayson friar till henne med ett ovanligt förslag, slår hon först ifrån sig idén. Sedan verkar den inte så dum. Snart står det dock klart att Graysons lekfulla yttre döljer något annat. När han spårlöst försvinner, bara för att dyka upp igen fyra år senare, ställs allt på sin spets: vem är mannen hon har lovat att gifta sig med?

Jag tycker om att läsa romance emellanåt och är alltid lite nyfiken på underkategorin erotik. Den känns som särskilt svår att få till på ett övertygande vis. Det är lätt att det blir överdrivet, sexscenerna mest pinsamma och att kemin saknas helt mellan huvudpersonerna. Sylvia Day är dock en erotikförfattare jag bara har hört gott om, så när jag hittade två av hennes böcker på Myrorna fick de följa med mig hem. Älska blev den första jag läste.

I Älska kastas vi direkt in i händelsernas centrum. Markisen friar, de gifter sig, ingår sitt lilla avtal. Allt detta sker i prologen, vilket inte ger oss mycket chans att lära känna karaktärerna. Och det är väl här jag stöter på patrull. Eftersom jag inte lär känna karaktärerna har jag svårt att känna något inför Graysons plötsliga utveckling. Överlag känns karaktärerna underutvecklade.

Inte heller upplever jag att Isabel och Grayson har någon vidare lysande kemi i Älska. Sexscenerna är onekligen kompetent skrivna, men blir inte direkt pirrande heta eftersom det inte sprakar mellan huvudpersonerna. Skönt är dock att slippa ifrån löjeväckande metaforer och i stort sett våldtäktskultur inom ramen för sidorna.

Intrigen i Älska är tunn eftersom fokus ligger på att utveckla relationen mellan karaktärerna. Det är de vanliga käpparna som sätts i hjulen, missförstånd och kommunikationsmissar som leder till förvecklingar. Mitt i alltihop väljer Day att introducera ytterligare karaktärer med en relation som utvecklas, vilket inte känns som om den tillför handlingen något.

Nej, Älska blev inte någon ny favorit hos mig. Men eftersom jag har en annan av hennes böcker så får faktiskt Sylvia Day ytterligare en chans hos mig.

Andra bokbloggare om Älska

Books ABC

Det otäcka könet av Marcus Priftis

det otäcka könet

Författare: Marcus Priftis
Förlag: Leopard förlag (2015)
Antal sidor: 303 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Det rådande manlighetsidealet har några hundra år på nacken. En man ska vara oberoende, oberörd, ta risker och inte backa för konfrontation, sätta gruppen framför sig själv och vara lojal. Men framförallt ska en man undvika allt som kan associeras med kvinnlighet och bli kallad för bög. I Det otäcka könet argumenterar Marcus Priftis för att det är dags för ett nytt manlighetsideal.

När Det otäcka könet gavs ut under 2015 kände jag direkt att jag ville läsa den. Särskilt som jag hade läst en bok tidigare av Marcus Priftis som hade golvat mig. Att han skulle ägna en hel bok åt att syna manligheten kändes som något jag verkligen ville läsa. Därför blev jag oerhört glad när den kom på bokrean 2016 och det var ett av de självklara köpen. Men ändå, trots att jag gick och suktade hela förra året, så dröjde det ett år innan jag satte tänderna i den.

Det finns bitar av Det otäcka könet som känns sylvassa och som om de verkligen sätter huvudet på spiken. Priftis kartlägger insiktsfullt hur olika typer av manlighetsideal krockar och skapar orimliga krav på män som de omöjligen kan leva upp till. Han visar på hur samma strukturer som förtrycker kvinnor även verkar förtryckande på män. Även om han inte hymlar med att dessa strukturer också gynnar män, vilket kanske inte gör det så konstigt att det är svårt att få en del män på tåget med jämställdhetsarbete. Och hur manlighetsidealet förändras, går tillbaka, i reaktion till att kvinnor för ökade rättigheter.

Sedan finns det andra bitar av Det otäcka könet som inte känns lika träffsäkra. Det finns ett stycke om våldtäkt där jag misstänker att författarens avsikt har varit att vara raljerande och ironisk, men som istället osar våldtäktskultur. Det är viktigt att poängtera att våldtäktsmän oftast är vanliga killar och inga monster, men att skriva ”det kunde ha varit vanligt sex. Men det var våldtäkt. Var gränsen gick? Svårt att säga. Men den passerades.” känns unket.

Ändå är Det otäcka könet en bok jag läser med stor behållning. Priftis blandar det aktuella med det historiska, refererar till aktuella debatter och populärkultur på ett intresseväckande vis, men framförallt är skriven med en stor dos humor. Det är en bok som väcker tankar och funderingar, och som säkerligen kan ge upphov till intressanta diskussioner.

Med andra ord: Det otäcka könet är klart läsvärd. Så läs och diskutera!

Andra bokbloggare om Det otäcka könet

romeoandjuliet

Hans majestäts drake av Naomi Novik

Författare: Naomi Novik
Originaltitel: His Majesty’s Dragon
Översättare: Lottie Eriksson
Serie: Temeraire, #1
Förlag: Bonnier Pocket (2008)
Antal sidor: 334 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format (på engelska)
Pocket | Adlibris, Bokus

William Laurence är kapten över HMS Reliant när hans liv drastiskt förändras. De besegrar en fransk fregatt i strid, men det visar sig att de har en ovärderlig last: ett drakägg. Bara det att ägget är på väg att kläckas. Någon måste därmed sela draken och bli en del av flygkåren. Hans öde och liv är därmed förändrat för alltid. Tillsammans med den ovanligt intelligenta och speciella draken Temeraire kommer han att nu skickas på många äventyr i den brittiske kungens tjänst.

Napoleonkrigen verkar vara populärt stoff för alternativa historieskildringar med fantasyförtecken. För några somrar sedan läste jag brittiska Susanna Clarkes förträffliga Jonathan Strange & Mr Norrell, där magi återupptäcks precis lagom för att hjälpa till i kriget. Nu har turen kommit till amerikanska Naomi Noviks Hans majestäts drake, där drakar används i armén, och jag måste erkänna att jag föll som en fura.

En stor del av det hela beror på karaktärerna i Hans majestäts drake. Ni känner mig, det är karaktärerna som ska få mig på fall. Det är snudd på kärlek vid första ögonkastet mellan mig och Laurence, den arketypiska gentlemannakaraktären som aldrig hade kunnat föreställa sig det här livet men vet med sig att göra sin plikt. Kärleken är inte förbehållningslös eftersom han har en del tidstypiska attityder mot kvinnor, även om han skärper sig en bit in i historien. Det är definitivt kärlek vid första ögonkastet mellan mig och Temeraire, den kloka draken som ifrågasätter så mycket av världsordningen. Dessa karaktärer lyckas röra om riktigt i grytan bara i första boken. Vad ska de hitta på i resten av serien?

Och det här med drakar sedan. De bästa fantasyböckerna är ju de där som har en världsuppbyggnad som känns som om den har skett utan ansträngning och som känns så fullständigt övertygande. Drakar under Napoleonkrigen? Ja, men det är självklart att det fanns! Hans majestäts drake lyckas verkligen sälja in sin världsbyggnad med råge. Det verkar dessutom finnas betydligt mer att utforska, vilket bådar gott för uppföljarna.

Om du vill läsa fantasy med en riktigt elegant världsuppbyggnad och charmiga karaktärer så är Hans majestäts drake något för dig.

Andra bokbloggare om Hans majestäts drake

Bokpotaten; MsHisingen

Andra böcker i serien

Hans majestäts drake

Jadetronen

Svartkrut och eld

Elfenbensriket

Örnarnas triumf

Tongues of Serpents

Crucible of Gold

Blood of Tyrants

League of Dragons

Kattguden av Ingerun Sjösvärd

Författare: Ingerun Sjösvärd
Förlag: Mrs Seasword (2016)
Antal sidor: 150 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Som barn blev Liam biten av en katt och har sedan dess inte varit så förtjust i djuren. Desto mer förtjust är han i fotboll, även om mamma säger att han måste sköta skolan för att få fortsätta spela. Mamma och pappa jobbar mycket, vilket gör att Liam känner sig ensam. Men då kan han alltid besöka grannen Olle. Han har alltid tid att prata och ofta hjälper han till på fotbollsträningarna. En dag finns Olle inte i sin lägenhet, utan han har blivit vräkt. Istället bor han i parken, omgiven av en massa katter. Det är något skumt på gång och Liam blir snart varse om att ett ont kattväsen vill ta över världen. Kan han stoppa henne? Vill han göra det?

När jag började blogga 2012 var Boktjuven en av de första bokbloggar som jag började följa regelbundet. Därmed blev det självklart att jag ville läsa hennes debutroman Kattguden när den kom. Jag deltog i en tävling och hade turen att vinna den.

På ett rakt och enkelt språk debuterar Ingerun Sjösvärd med en spännande och lite småruskig berättelse för barn i mellanåldern. Kattguden blandar inslag från egyptisk och biblisk mytologi för att skapa ett äventyr som gör att du nog betraktar katter med lite misstänksamhet. De här vill inget hellre än att göra människorna till sina slavar.

Ibland kan det dock finnas en tendens till övertydlighet i berättandet, som om Sjösvärd inte riktigt litar på läsaren. Jag tror varken den tänkta målgruppen eller deras föräldrar behöver en förklaring om att FIFA är ett fotbollsspel, till exempel, utan det framgår i sammanhanget.

Men annars är Kattguden en spännande och intressant debut som håller läsaren i sitt grepp från första till sista sidan.

Andra bokbloggare om Kattguden

Havsdjupens sal; Lillabus läser; Läsresan; Mitt bokliga liv; MsHisingen; Prickiga Paula och böckerna; Västmanländskans bokblogg