Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes

Författare: Jojo Moyes
Originaltitel: The Last Letter From Your Lover
Översättare: Emö Malmberg
Förlag: Printz (2014)
Antal sidor: 490 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Året är 1960 när Jennifer Sterling vaknar upp på sjukhuset efter en bilolycka. Hon minns inget av hur hon har hamnat där, vem hennes man är, vem hon själv är. Vilsen i sitt eget liv, hittar hon ett mystiskt och passionerat kärleksbrev skrivet till henne från en främling. En främling som ber henne att lämna sin man. År 2003 hittar journalisten Ellie samma brev i arkivet på tidningen där hon arbetar. Historien bakom fängslar henne och hon hoppas att det ska kunna väcka liv i hennes haltande karriär. Dessutom, om dessa två älskade fick ett lyckligt slut är kanske hennes egen romans inte dödsdömd.

För ett par år sedan läste jag min första bok av Jojo Moyes, Etthundra mil, som definitivt gav mig mersmak för hennes författarskap. Sista brevet från din älskade införskaffades därför under bokrean 2016, men tyvärr faller jag inte lika handlöst för den som jag gjorde för den andra.

En stor del av det hela beror nog på att nutidshistorien i Sista brevet från din älskade inte griper tag i mig. Faktum är att den känns skapligt onödig. Det är svårt att engagera sig i Ellies otrohetshistoria eller karriärtrassel, utan det känns mest som utfyllnad för att lägga upp för den verkliga historien: den om Jennifer och hennes mystiska älskare. Överlag upplever jag upplösningen som lite krystad och tillrättalagd, då jag redan har fått svar på de flesta av mina frågor.

Sista brevet från din älskare är nämligen uppbyggd lite som ett mysterium. Först är det ju mycket om vem Jennifer själv är och vem B är, och sedan nystas det i hur de träffades. Moyes rör sig skickligt mellan olika tidsplan för att ge läsaren pusselbitar till helheten utan att det någonsin blir rörigt. Händelseförloppet hon skildrar är nyanserat och låter det komplexa i relationen komma fram, även om hon inte riktigt kan motstå impulsen att demonisera den äkta mannen. Skildringen av en kvinnas livsvillkor under 60-talet i jämförelse med 2000-talet är kanske det enda rättfärdigandet av att nutidshistorien finns med. Det är lätt att glömma att det har hänt förhållandevis mycket under 40 år.

Sista brevet från din älskare är lättsmält och underhållande historia som nog inte kommer att leva sig kvar hos mig särskilt länge.

Andra bokbloggare om Sista brevet från din älskade

BokpoolBoktokig; Carolina läser; hyllanKattugglan; Min bokblogg; Nellons bokblogg

Sista brevet till Sverige av Vilhelm Moberg

sista-brevet-till-sverige

Författare: Vilhelm Moberg
Serie: Utvandrarsviten, #4
Förlag: Bonnier (2016)
Antal sidor: 390 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Karl Oskar och Kristina har nu levt ganska länge i Amerika och börjar bli till åren. Deras barn växer upp. Nybygget växer. Kring dem rasar både inbördeskrig och indiankrig. Livet börjar sakta närma sig sitt slut, men de kan se tillbaka på ett liv som visserligen har varit hårt men som på många sätt har blivit bättre för dem och deras familj.

Det känns lite vemodigt att ha kommit fram till den sista delen i denna serie, men samtidigt har jag inte kunnat dra ut på det. Jag har velat läsa vidare. Men om jag skulle beskriva Sista brevet till Sverige med ett enda ord så skulle det nog vara ”epilog.” Men det skulle bli en ovanligt kort och trist recension om jag nöjde mig med det, så jag får väl utveckla det ytterligare.

Sista brevet till Sverige känns som om den har mest till syfte att knyta ihop de sista trådarna. Berätta hur det gick för människorna från Ljuder socken, hur de levde, hur de dog. Därmed känns det inte som om boken har så mycket drivande handling, utan bara finns till för att Vilhelm Moberg kom att bry sig om de här karaktärerna och inte ville lämna dem. Han ville förklara för oss läsare hur det slutade för dem.

Det finns ändå en del spänning i Sista brevet till Sverige. Inbördeskriget mellan Nord och Syd må ske i periferin, men indiankrigen är definitivt inte långt från där Karl Oskar och Kristina lever. Moberg väjer inte för att skildra de grymheter som begicks av båda sidor. Det är obehagligt och det är blodigt. Samtidigt dyker det upp en del sanningar, som att krigen aldrig skulle ha blivit av om inte för den vita människans svek. Att det är lustigt hur en indian inte var värd något som levande helt plötsligt blev värd en massa som död. Moberg har en särskild skarpsynthet i sin skildring av sociala orättvisor.

Sista brevet till Sverige kommer nog aldrig bli min favorit i serien. Det är lite synd att serien avslutas så pass svagt som det gör, men samtidigt måste jag säga att jag är tacksam över att Moberg har skrivit de här böckerna. Att han har skildrat dessa gripande människoöden på ett så levande vis att det känns som om jag har träffat dem i verkligheten. Som om jag tar del av vänners kamp, deras segrar och förluster, och får följa dem med på färden. Jag har gråtit och jag har drabbats. Det är ett gott betyg för en serie.

Sista brevet till Sverige är den svagaste delen i en i övrigt fantastisk serie. Men om du ännu inte har läst Utvandrarsviten, vad väntar du på?

betyg4

Andra böcker i serien

Utvandrarna (recension)

Invandrarna (recension)

Nybyggarna (recension)

Sista brevet till Sverige

The Scottish Prisoner av Diana Gabaldon

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare böcker i serien.

the-scottish-prisoner

Författare: Diana Gabaldon
Serie: Lord John, #3
Förlag: Orion (2012)
Antal sidor: 540 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Lord John Grey finner sig själv i besittning av en packe explosiva dokument som avslöjar korruption hos en brittisk officer. Därtill antyder de en mer allvarlig fara. Utredningen leder till Irland och ett märkligt meddelande i ”Erse.” Grey tror att Jamie Fraser kanske kan översätta detta, men frågan är om han är villig. Livet kunde te sig värre för den forne jakobiten, men drömmar om hans förlorade fru hemsöker honom och en gammal kamrat, Tobias Quinn, gör sitt återinträde i hans liv. Liksom de andra jakobiter som inte har fängslats brinner Quinn fortfarande för Saken. Hans senaste plan är att samla irländarna kring en gammal relik, men Jamie vill inte ha någon del i planen. Han har svurit sig fri från politik och krig. Men när John Grey skickar efter honom finner han sig indragen i smeten igen.

Jag tror att ett av mina bästa beslut denna höst kan ha varit att börja läsa The Scottish Prisoner. Diana Gabaldon må ha sina fel och brister som författare, precis som alla andra, men om det är något som hon kan så är det att koka ihop en beroendeframkallande historia som får femhundra sidor att svischa förbi. Det är kul, underhållande och riktigt spännande.

The Scottish Prisoner blir som något mellanting mellan en Outlanderroman och en Lord John-roman när Jamies synvinkel läggs till. Lord John-böckerna är mer historiska orienterade, men i denna läggs även ett övernaturligt element till. Jag tycker om inblandningen av keltisk mytologi i berättelsen, något som jag inte var medveten om att jag hade saknat i tidigare böcker men som kändes alldeles underbart nu när det fick ta mer plats.

Andra saker som får mig att mysa förnöjt är det fortsatta utforskandet mellan John och Jamie i The Scottish Prisoner. Deras vänskap är fascinerande med utgångspunkt i att de står på olika sidor, men ändå respekterar varandra. I denna bok är de precis i början och det är spänt mellan dem, men sakta men säkert byggs tilliten och respekten upp. Det är riktigt skickligt gjort.

Om jag ska vara lite gnällig för ett ögonblick så finns det gott om passager som egentligen kunde ha redigerats bort i The Scottish Prisoner. Gabaldon gör ett så gediget researcharbete att hon verkar vilja ta med allt, men ibland kan det gott och väl skäras ned eftersom det inte tillför berättelsen något. Det finns bland annat en lång utvikning om en nunna som Jamie lärde känna som det egentligen inte hade gjort något om den föll på klippbordet.

Men annars är The Scottish Prisoner precis som hennes övriga böcker: beroendeframkallande tack vare spänningen, skildringen av den historiska miljön och det underbara persongalleriet.

betyg5

Andra bokbloggare om The Scottish Prisoner

Carolina läser

Outlander, säsong 2

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare säsonger.

outlander
Bildkälla: Discshop.
Skapare: Ronald D. Moore
Skådespelare: Caitriona Balfe, Sam Heughan, Duncan Lacroix, Tobias Menzies
Produktionsår: 2015
Säsong: 2
Antal avsnitt: 13
Längd: 732 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
Blu-Ray | CDON, Discshop
DVD | CDON, Discshop

Sist vi lämnade Jamie och Claire var de på väg till Frankrike för att försöka sätta stopp för Jakobitupproret. Nu är de på plats i Paris och måste försöka nästla sig in i sammansvärjningen och vinna den unge prinsens förtroende. Situationen kompliceras av intrigerna vid det franska hovet, nya fiender och att en gammal fiende oväntat dyker upp.

Jag upplever att andra säsongen av Outlander inleds på ett väldigt smart vis. Vi möts av en chockad Claire som vandrar runt i smutsiga sjuttonhundratalskläder, vilket står i bjärt kontrast med de bilar hon möter. På detta vis väcks intresset direkt för tittaren. Vad gör hon tillbaka i sin egen tid? Vad är det som har hänt? När vi sedan förs tillbaka till sjuttonhundratalet så ligger denna lilla gåta och gnager i bakhuvudet. (Eller, jag antar det, för den som inte har läst boken och vet hur det gick till.)

Visst kan en sakna Skottland, men samtidigt så blir produktionen lite särskilt snygg när de befinner sig i Paris. Kostymmakarna får riktigt ta ut svängarna när det gäller eleganta kläder. Miljöerna är fantastiskt återskapade. Fotot fortsätter att vara förbländande snyggt.

Trots att jag tycker mycket om Outlander, så har denna andra säsong tagit längre tid att ta sig igenom än den föregående. Varför? Jo, ett genomgående tempoproblem genom säsongen. Inte för att jag förstår varifrån det kommer eftersom den ligger så nära andra boken och jag inte upplevde den som det minsta seg, men vissa avsnitt är sega som sirap. De bara tuggar på utan att det känns som om de kommer någon vart.

Skådespelarinsatserna fortsätter att vara starka, även om jag upplever att Sam Heughan är något svagare i denna säsong. Kanske är det för att han inte får så mycket att göra. Detta är egentligen Claires säsong och Caitriona Balfe gör många fina insatser. Det finns vissa känslofyllda scener som är jobbiga att titta på och som rör mig till tårar.

Andra säsongen av Outlander bjuder på en riktigt snygg produktion, men ett genomgående tempoproblem gör att säsongen tar längre tid att ta sig igenom än den första.

betyg4

Andra säsonger

Outlander, säsong 1, volym 1 (recension)

Outlander, säsong 1, volym 2 (recension)

Outlander, säsong 2

Outlander, säsong 3

Outlander, säsong 4

Nybyggarna av Vilhelm Moberg

nybyggarna

Författare: Vilhelm Moberg
Serie: Utvandrarsviten, #3
Förlag: Bonnier (2016)
Antal sidor: 671 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

För andra gången i sitt liv ska Karl Oskar och Kristina bygga upp ett hem, men denna gång är det i ett nytt land och på en ny kontinent. Den nya gården växer upp vid Chisago Lake och allteftersom åren går börjar alltfler utvandrade svenskar slå sig ned vid dess vatten. Karl Oskar och Kristina kämpar tillsammans med den nya gården och bygger med grannarna en ny gemenskap.

Det är en alldeles underbar känsla att få slå sig ned med en ny bok av Vilhelm Moberg, som jag känner att jag absolut måste läsa mer av. I Nybyggarna får vi möta Karl Oskar och Kristina ett par år efter att de har anlänt till Amerika och hur de har börjat bygga upp sitt hem. Det går allt bättre och bättre för dem, men det är ett hårt liv ändå.

Och det är kanske en av de sakerna som jag tycker bäst om med Nybyggarna: att det inte skönmålar nybyggarlivet. Istället visar det på farorna som kunde möta dem alla, inte bara från naturen och djuren utan också från andra människor. Det blir lite av en historielektion att få läsa om problemen med valutan, av folk som genomförde bedrägerier med mark, sjukdomarna som härjade och de politiska problemen. Men det känns ändå aldrig riktigt som om Moberg föreläser för mig, utan att det är fullständigt naturligt.

Nybyggarna känns dock inte lika hel som de tidigare två, eller hur jag nu ska förklara det. Istället består den av tre distinkta delar: Karl Oskars och Kristinas nybyggarliv, Roberts återkomst och Kristinas gudstvivel. Det blir lite som tre böcker i en. Fastän alla berättelserna griper tag i mig så hakar de inte riktigt i varandra.

Ändå bjuder Nybyggarna på riktigt stark läsning. Robert är en karaktär jag inte har nämnt i mina tidigare recensioner så mycket, men som jag alltid har tyckt om. Att läsa om hans öde och allt han får vara med om gör ont, så ont. Att se honom utvecklas från den bekymmerslöse, lite obetänksamme pojke han var i början av serien och se den brutna mannen han blev känns i själ och hjärta.

Och Kristina, käraste Kristina. Som hon fortfarande kämpar i Nybyggarna med att acceptera att det här är hennes nya hemland och hur det sliter på henne. Barnafödandets lott är inte lätt på kvinnan och Kristina blir bara mer bruten. Hennes utveckling genom böckerna är hjärtslitande.

Nybyggarna är en bok som jag knappt kan släppa efter att ha läst. Det är sorgligt att bara ha en bok kvar i serien.

betyg4

Andra böcker i serien

Utvandrarna (recension)

Invandrarna (recension)

Nybyggarna

Sista brevet till Sverige (recension)

Lek och allvar av Emma Tennant

lek och allvar

Författare: Emma Tennant
Originaltitel: Emma in Love
Översättare: Lena Torndahl
Förlag: Forum (1996)
Antal sidor: 193 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format (på engelska)
Pocket | Adlibris

Det har gått fyra år sedan Emma och Mr Knightley gifte sig. Sedan dess har livet gått sin sakta lunk och hon är nu uttråkad. Hon beslutar sig för att å nytt agera äktenskapsmäklerska. Denna gång åt sin svåger Mr. John Knightley, som nyligen blivit änkling, och Miss Jane Fairfax, som blev övergiven vid altaret av den beryktade Frank Churchill. Med sig till Highbury har dock Miss Fairfax en fascinerande och hemlighetsfull fransk baronessa. Denna kommer sätta igång en händelsekedja med oanade konsekvenser.

Jag är ingen främling till fanfiction. Det är nämligen vad Lek och allvar är: fanfiction, en uppföljare till Jane Austens Emma. Vissa fanfictionförfattare känner sådan kärlek till verket att de kan skriva karaktärerna med deras egna röster, även i de mest häpnadsväckande situationer. Tyvärr hör inte Emma Tennant till denna utvalda skara.

Faktum är att jag under läsningen av Lek och allvar undrar om hon ens överhuvudtaget har läst Emma. Är det möjligt att så kapitalt missförstå alla karaktärer till denna grad om en har läst boken? Mr Elton var väl aldrig speciellt sympatisk, men han var onekligen vältalig. I denna bok morrar han och gläfser, vilket får mig att undra om detta är en parodi. Dessutom känns det som om när Tennant inte gillar en karaktär, såsom i fallet Frank Churchill, skriver hon om dem på ett sätt som gör dem oigenkännliga och obegripliga.

Även relationerna mellan karaktärerna känns skeva i Lek och allvar. På något sätt har Mr Knightley blivit en fadersfigur till Emma (?!) och deras relation kännetecknas som en bror/syster-relation av andra karaktärer, vilket känns fullständigt obegripligt.

Överlag känns det som den enda möjligheten för Lek och allvar att ha kommit till är att ignorera hela sista halvan av Emma och därmed sudda ut Emmas karaktärsutveckling. Emma är väl den mest misshandlade av karaktärerna i boken. Visst att hon var tanklös och avsiktligt blind, men hon var inte oförskämd eller elak. I Lek och allvar är hon ett tjurigt barn som rusar i väg från människor och ignorerar allt vad etikett heter. Dessutom ändrar hon sig från ett stycke till ett annat gällande om Mr John Knightley och Jane Fairfax är ett lämpligt par eller inte.

Okej, karaktärerna är misshandlade. Handlingen då? Vad för handling? Har Lek och allvar någon handling? Kantad av logiska luckor, långa utläggningar och ett märkligt kvardröjande vid vad Mrs Elton har på sig, så undrar jag vad poängen egentligen var när boken är över. Ett tema tycks vara att queera Austens värld, men det är så uselt hanterat att jag undrar varför ens Tennant brydde sig om att försöka. Bitvis gränsar det till det homofobiska, vilket jag inte tror har varit författarens avsikt men som onekligen blir känslan.

Tennant verkar ha gjort sig en litterär karriär på att skriva uppföljare till brittiska klassiker. Jag hoppas de är bättre än Lek och allvar, annars blir jag nog förtvivlad över förlagsindustrin.

betyg1

Det enda som betyder något av Jeanette Palmqvist

det-enda-som-betyder-nagot

Författare: Jeanette Palmqvist
Förlag: Hoi förlag (2016)
Antal sidor: 307 sidor
Recensionsexemplar: Ja. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Astrid växer tillsammans med sina systrar upp i ett strikt kristet hem. Vägen är tydligt utstakad: maka, mor, fabriksarbeterska. Men i 1930-talets Norge frigör sig Astrid från dessa förväntningar och reser till Oslo för att utbilda sig till sjuksköterska. Hon börjar engagera sig i kampen för fred och frihet. Samtidigt lär hon känna musikern Thomas. De börjar planera en framtid tillsammans, men när han möter hennes syster Ågot uppstår ett tycke som kommer föra deras liv i riktningar som de aldrig hade kunnat förutspå.

Ibland när jag ska sätta mig ned och skriver en recension så har jag väldigt svårt att komma på vad jag ska skriva. När det kommer till Det enda som betyder något är så fallet. Jeanette Palmqvists debutroman är en kompetent berättad historisk roman som verkligen andas liv i mellankrigstiden och hur vården var uppbyggd på den tiden. Jag fascineras av de bitar som skildras när Astrid arbetar som sjuksköterska.

Däremot förstår jag mig inte riktigt på nutidsskildringen i Det enda som betyder något, den om Anna som reser till Norge för att göra efterforskningar om den bok hon skriver om Astrid och Ågot. Den blir bara överflödig. Jag skulle lika gärna kunna hoppa över de bitarna eftersom de ger så lite. Det känns som en darling som kunde ha dödats med gott samvete. Det finns en klar anledning till att jag helt har utelämnat den i min beskrivning av handlingen.

Det enda som betyder något har ett förhållandevis litet persongalleri. Eller snarare läggs fokus på Thomas, Astrid och Ågot till den grad att alla andra bleknar. Men då det är deras relationer och spänningar som gör romanen fängslande gör det inte så mycket. Särskilt Astrid är fängslande, hon som inte tänker nöja sig med den lott i livet som andra har försökt ge henne. Hon är inte nöjd med rollen som maka och mor, utan vill något mer. Något större. Göra ett avtryck. Att följa hennes resa mot sina drömmar och de motgångar som hon ställs emot är väldigt spännande.

Tyvärr upplever jag att Det enda som betyder något slutar lite väl abrupt. Det känns som om det hade gått att spinna vidare en bit till och knyta ihop trådarna lite snyggare. Nu blir det mest hängande i luften.

Som historisk roman tycker jag mycket om Det enda som betyder något. Men en onödig parallellhandling i nutid och ett abrupt slut drar ned helhetsintrycket.

betyg3

Andra bokbloggare om Det enda som betyder något

Just nu just här

Invandrarna av Vilhelm Moberg

invandrarna

Författare: Vilhelm Moberg
Serie: Utvandrarsviten, #2
Förlag: Bonnier (2016)
Antal sidor: 616 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Det är midsommar när Karl-Oskar och Kristina anländer till New York. De möts av ett land som tar emot dem med öppna armar. Nästan omgående påbörjar de sin färd in mot landet, till Minnesota där de kommer att bosätta sig och bygga sitt nya hem. Men de är inte ensamma på färden, utan får sällskap av de övriga forna invånarna från Ljuder socknen. Dessa blir till stort stöd och tröst under resans lopp.

Jag angriper Invandrarna med en glödande iver och är direkt fast i Vilhelm Mobergs våld. Det är lite märkligt hur jag upplever berättarperspektivet som lite distanserat, som om berättaren tittar på utifrån, men ändå drabbas så starkt av karaktärernas känslor. Jag känner nästan panik där i början när karaktärerna inte förstår något av språket och inser just hur hjälplösa det gör dem. Moberg rör mig till tårar när han osentimentalt och abrupt skildrar hur ett litet barn dör i kolera.

Kanske är det just det att Invandrarna handlar så mycket om resan inåt landet, som har sin del av dramatik även om den inte är lika händelserik som sjöfarten, som gör att jag upplever den lite som en mellanbok. Jag är onekligen fängslad och förtrollad, men inte lika fullt som jag var av den första boken.

Strapatserna som karaktärerna möts av i Invandrarna är dock onekligen engagerande. Den första tiden i Amerika blir inte riktigt som de har tänkt sig, utan mycket kostar en hel del och pengarna har börjat sina. När jag har läst tidigare om utvandring har det handlat om rika karaktärer, vilket gör att de klarar sig från en stor del av problemen som Kristina och Karl-Oskar möter. Det blir så mycket intressantare och mänskligare att läsa om karaktärer som får kämpa för att ens ha råd att lösa ut ett brev. Fattigdomen skildras rakt på sak, utan att vara nedlåtande eller manipulerande.

I Invandrarna växer karaktärerna ytterligare och deras relationer utvecklas, förändras, fördjupas. Kristina är fortfarande en av mina favoriter, särskilt nu när hon och Ulrikas relation växer. Ulrikas karaktär utvecklas än mer på djupet i denna bok, vilket tvingar de övriga karaktärerna att rannsaka sig själva och det de tror sig ha vetat om henne. Genom henne fortsätter Moberg att leverera sylvass kritik mot hur Sverige har hanterat sin fattiga och det hyckleri som råder kring om du var hög- eller lågboren.

Invandrarna borde verkligen vara obligatorisk läsning. I min mening förmår Mobergs böcker att väcka så mycket empati för de som tvingas bryta upp och slå sig ned i ett främmande land.

betyg4

Andra böcker i serien

Utvandrarna (recension)

Invandrarna

Nybyggarna (recension)

Sista brevet till Sverige (recension)

Konstnär i den flytande världen av Kazuo Ishiguro

konstnar i den flytande världen

Författare: Kazuo Ishiguro
Originaltitel: An Artist of the Floating World
Översättning: Ann Henning
Förlag: Viva (1987)
Antal sidor: 235 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format (på engelska)
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Det är år 1948. Andra världskriget är över och Japan håller på att återuppbygga sina förstörda städer. Masuji Ono är en äldre man som ser tillbaka på sitt liv och sin tidigare karriär, som sammanföll med den japanska militarismens uppgång. Som konstnär vände han sig emot sina mästares skildringar av den flytande världen (nöjesvärlden) och hans målningar kom att bli uppskattade under kriget, men tycks nu vara fläckade av propaganda. Hans förflutnas största triumfer har kommit att bli hans nutida skam och vanära.

Konstnär i den flytande världen öppnas med en vacker beskrivning av det en gång storslagna hus som Masuji Ono lever i. Bomber har raserat stora delar av det och reparationerna går trögt. Denna måleriska blick, skriven med sparsmakad och elegant prosa, återkommer gång på gång när Kazuo Ishiguro skildrar efterkrigstidens Japan och de förändringar som landet genomgår. Spänningar uppstår mellan den äldre och den yngre generationen när landet vänder sig bort från nationalism och mot demokrati. Skuld och ilska florerar mellan generationerna.

Berättaren i Konstnär i den flytande världen är en åldrande man, vilket märks i den brutna kronologi som berättandet sker. Masuji Ono kan börja berätta en händelse om sin dotterson, som påminner honom om en händelse i det förflutna, som leder till en annan händelse, innan han tvärt kommer på att han skulle berätta om något som sker i nutiden. På detta vis får läsaren sakta pusselbitarna till vem han var i det förflutna och varför hans liv ser ut som det gör nu.

Det pockar i mig medan jag läser Konstnär i den flytande världen. Den påminner mig om något, men det tar en stund innan jag kan erinra mig vad det är och det är den japanska klassikern Black Rain av Masuji Ibuse. Båda utspelar sig i efterkrigstidens Japan, har äldre män som berättare och där de nystar i det förflutna för att slutligen nå insikt om sina egna handlingar och upplevelser under kriget.

Men Konstnär i den flytande världen handlar mer om skuld. Skuld över de konsekvenser som ens gärningar kan få, trots att en har handlat utifrån sina egna övertygelser och trott att de har gjort rätt. Men är den skuldbörda något som omvärlden lägger på Masuji Onos axlar eller sker det bara i hans huvud? Hans perspektiv är begränsat och kanske en smula opålitligt, vilket tvingar läsaren att läsa mellan raderna för att avgöra vad som är sant och vad som sker i hans huvud.

Konstnär i den flytande världen är en saktmodig, vacker skildring av efterkrigstidens Japan och lyfter frågor om skuld och vad det innebär att ha trott sig ha gjort det rätta.

betyg4

Utvandrarna av Vilhelm Moberg

utvandrarna

Författare: Vilhelm Moberg
Serie: Utvandrarsviten, #1
Förlag: Bonnier (2016)
Antal sidor: 568 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Karl-Oskar och Kristina brukar Karl-Oskars gamla föräldrars gård i Ljuder socken, men de senaste åren har skörden slagit fel och de har svultit om vintrarna. Karl-Oskars bror Robert vantrivs som dräng hos en bonde som behandlar honom illa och kläcker en plan om att utvandra till Amerika. När tragedi drabbar Karl-Oskar och Kristina bestämmer de sig för att utvandra, och åtföljs av ett antal andra människor från socken. Resan blir fylld av strapatser bortom vad de har kunnat föreställa sig.

Jag tycker om att läsa klassiker, men har varit fruktansvärt dålig på att läsa just svenska klassiker. Men en av de bokserier som har lockat och pockat har varit Vilhelm Mobergs Utvandrarsvit, så när den kom på årets bokrea var jag ju tvungen att slå till. Nu när jag har lagt ifrån mig Utvandrarna, skälvande inombords efter de sista sidorna, kan jag inte förstå varför jag har väntat så länge med att läsa den.

Utvandrarna är indelad i två delar: den första som berättar om livet för människorna i deras socken och de olika motiv de har för att utvandra, den andra själva överfartsresan till USA. Varje del inleds som med ett slags setting of the stage, där vi lär oss mer allmänna fakta om socken och skeppet samt de karaktärer som är viktiga för handlingen. Allt har ett socialkritiskt perspektiv där Moberg vänder sig mot de olika sätt som överheten försöker hålla arbetarna nere, bland annat genom brännvinstillverkning. Brännvin ses som ett sätt att hålla bönderna förnöjda och hindra dem från att tjäna mer på sin säd.

Det berättandet perspektivet i Utvandrarna är lätt distanserat, du glider aldrig riktigt in i karaktärernas sinnevärld utan det känns som om du hela tiden betraktar dem utifrån. Kanske är det en av anledningarna till att boken blir så gripande. Jag sugs verkligen in i berättelsen om Karl-Oskar och Kristina, och de andra från Ljuder socken. Men kanske grips jag mest tag i Kristinas och Inga-Lenas berättelser: två kvinnor som fångas av en snäv kvinnoroll, men som gör sitt bästa för att handla utifrån det utrymme de har och rädda sina familjer. Mest gripande blir kanske Inga-Lena, som gör allt för att leva upp till sin nyfrälste makes förväntningar.

Utvandrarna är mycket engagerande genom hela sitt förlopp, men det är andra halvan på skeppet som verkligen briljerar. Det är klaustrofobiskt och ruggigt att läsa om de umbäranden som de genomlider på överfarten. Jag fullkomligt känner stanken av sjukdom och ångest, hur de lever på varandra, hur de sakta men säkert börjar tvivla på att de kommer att överleva överfarten.

Utvandrarna är en stark och gripande berättelse om ett gäng modiga människor som gav sig av från allt de kände i hopp om att finna en bättre värld. Jag längtar efter att få sätta tänderna i nästa del.

betyg5

Andra böcker i serien

Utvandrarna

Invandrarna (recension)

Nybyggarna (recension)

Sista brevet till Sverige (recension)