Mitt skrivande

Mitt skrivandeAntal ord: 25’846

I vanlig ordning har det blivit en hel del recensioner. Det är märkligt hur det kommer och går det här med recensioner: i vissa perioder går det hur lätt som helst, i andra tar det emot något otroligt.

Under en period fick jag riktigt ordentligt flyt i skrivandet. Jag satt varje dag, skrev mellan femhundra till tvåtusen ord per dag, och mådde så otroligt bra av det. Dessvärre kom det lite familjekriser, skolan drog igen, så jag tappade det. Jag ska försöka plocka upp det igen så snart som möjligt.

En stor del av det skönlitterära var i min mindre seriösa fantasyvärld, den som jag använder för att sträcka skrivarmusklerna, som bekant. När jag kände att jag kom igång igen, så gick jag över till noveller. Jag plockade upp utkastet till en novell sedan flera år tillbaka och skrev klart ett första utkast. Ytterligare en novell har jag påbörjat och den är nästan klar, men jag har en liten bit kvar.

Jag har också plockat lite med Alumina. Men den får nog ligga till uppsatsen är klar, så slipper jag vara så splittrad. Det är en sista genomgång som den ska få, sedan ska den iväg till testläsare.

Om att ha viljan, men att inte orka

I John Irvings I en människa finns en karaktär vid namn Nils Bormann. Han är norrman och har det inte helt lätt med det engelska språket alla gånger. Särskilt inte när han är trött. När han är trött blir ordföljden lite sisådär.

Om det är något jag har varit det senaste halvåret, så är det trött. Så trött att jag har landat i soffan och inte orkat göra något annat, redo att gå och lägga mig vid sextiden. Så trött att jag vissa dagar har gått och lagt mig klockan åtta på kvällen. Alltför trött för att komma ihåg det här med ordföljd, vad-det-där-ordet-jag-vill-använda-är eller annat skrivarrelaterat. Även om det inte behöver vara perfekt vid ett första utkast så vill jag, av begripliga skäl, att orden ska hamna i en ordning som gör att jag förstår meningen vid ett senare tillfälle.

Fastän jag vet att om jag sätter mig ned och skriver så kommer det inte att bli läsbart, så ligger det och gnager i bakhuvudet och ger mig dåligt samvete. Det där som skrivhandböckerna alltid säger: att du måste skriva varje dag för att lyckas bli författare. Men stämmer det, egentligen? Stephen King skriver varje dag. Jag tror inte att Anne Rice skriver varje dag. Nu har jag tappat namnet på författaren, men det var en kvinna som berättade att hon bara skrev på helgerna, därför att hon hade inte tid till annat.

Trots att jag tror att vad som fungerar för varje författare varierar, så har jag av någon anledning börjat känna skuld över att jag inte orkar skriva varje dag. Som om jag ljuger när jag säger att jag vill vara författare, trots att det har varit ett mål sedan jag var i elvaårsåldern. Det märks kanske bäst på bloggen när jag ursäktar mig över att jag inte har skrivit så mycket, istället för att lyfta fram vad jag har skrivit. Vad jag gillar med det. Vad jag har lärt mig. Sådant är betydligt mer värt än att känna någon imaginär skuld över att jag inte gör ”rätt”.

Det viktigaste är nog att få in regelbundenhet i skrivandet. Att göra det som fungerar bäst för en själv. Åtminstone hoppas jag att det är så det är.

Mitt skrivande

Mitt skrivandeAntal ord: 17’253 ord

Det var ett tag sedan jag skrev ett sådant här inlägg – tre månader sedan. Det finns vissa naturliga förklaringar till detta som jag kommer att gå in på senare i eftermiddag.

En hel del av dessa ord blir recensioner, något som det känns som om jag skriver var och varannan dag. Efter att ha känt att jag hade ett format som jag gillade, har jag nu blivit lite missnöjd med det och håller på att experimentera för att hitta ett nytt sätt att bygga upp dem.

Jag har även uppehållit mig en del i det där fantasyuniversumet som jag brukar prata om. Det som inte som är så seriöst, utan som mest finns till för att jag ska kunna sträcka på skrivarmusklerna och pröva lite olika saker. Den här gången har jag lyckats skriva klart en novell, och arbetat på en annan som jag har hållit på med sedan 2012. Den äldre av dem är helt klar gällande alla delar i mitt huvud, men det är att få ned dem som är snudd på frustrerande. Den har växt till över femtusen ord och är inte på långa vägar klar.

Därtill har jag också börjat peta i ett av mina romanprojekt. Jag har några mindre ändringar kvar att göra på den och sedan ska jag läsa igenom alltihop en gång till. Det finns några bitar jag redan nu vet att jag kommer att ta bort och några saker som jag ska skriva om, men jag tror att jag kanske är på rätt spår denna gång.

Mitt skrivande

Mitt skrivandeAntal ord: 12355 ord

För en gångs skull kan jag inte påstå att det mesta av orden är recensioner, utan det är ungefär fifty/fifty. Det andra är lite andra skrivprojekt.

Sedan sist har jag arbetat med en novell till en tävling. Det är en novell som jag har varit väldigt djupt involverad i och innan jag skrev klart den, kunde jag knappt sluta tänka på den. När den blev klar, var det dags för redigeringen och jag tog då hjälp av Stephen Kings Att skriva. I den nämner han en regel att efter redigering så ska tio procent av det ursprungliga ha tagits bort, eftersom det ofta i första utkastet blir en del upprepningar. Det var en regel som fungerade för mig och jag tyckte att berättelsen blev mycket bättre av det.

Jag har även uppehållit mig i mitt mindre seriösa skrivprojekt för att hålla skrivarmusklerna igång. Ibland önskade jag att det var mer seriöst än det var, därför det finns passager som jag är så himla stolt över. Ställen där jag verkligen har tagit mig innanför huden på karaktärerna. Någon dag kanske jag får för mig att omvandla det till ett seriöst projekt, men nu får det förbli liggande i skrivbordslådan.

Mitt skrivande

Mitt skrivandeAntal ord: 10249 ord

Det känns som om jag alltid skriver så här, men det har mest blivit recensioner. Av någon anledning har jag haft en mindre spärr vad det gäller skrivandet ett tag nu.

En anledning till detta beror nog på att jag just nu skriver väldigt mycket i mina kurser och att de är väldigt feedbackorienterade, det vill säga att mina medstudenter måste lämna en kommentar om vad som är bra och vad som är mindre bra. Det är feedback som är ett tvång från kursledares sida och som jag själv inte har bett om, vilket ibland kan leda till att den känns demotiverande. Till exempel, jag skulle nog få skit för att ha använt ett ord som ”demotiverande”.

Jag har ändå gjort ett försök att gå tillbaka till ett mindre seriöst projekt och arbeta på det för att sträcka på skrivarmusklerna. Det kan hända att jag har vuxit ifrån det, eftersom jag har hållit på med det en längre tid, men det är inte direkt som om idén vill ge med sig. Det är bara det att allting jag pressar ur mig känns stelt, ryckigt och livlöst.

Men jag har en förhoppning om att det ska lossa. Jag började nämligen planera en berättelse, ett bidrag till en novelltävling, som känns som om det är precis rätt för att jag ska hamna i gängorna igen.

Mitt skrivande: NaNoWriMo and beyond

Mitt skrivande

Antal ord: 54’761 ord

Jag skäms nästan för att erkänna, men sedan NaNoWriMo slutade har jag knappt skrivit ett skönlitterärt ord. Istället sitter jag och skriver vetenskaplig text dagarna i ända.

NaNoWriMo i år var ovanligt utmanande. Kanske berodde det på att jag valde att göra omskrivningar av ett sedan tidigare existerande manuskript, som egentligen befann sig i redigeringsfasen. Där krävs en större noggrannhet än att häva ur sig så många ord som möjligt, som kan vara en mer lämplig metod för ett första utkast. Kanske berodde det på att jag hade examinationer under NaNoWriMo, vilket jag inte brukar ha.

Det gav mig ändå en spark i baken att ta itu med de omskrivningar som jag behövde göra. Boken ser numera ut ungefär som jag hade tänkt mig från början. Den mår verkligen bra av omskrivningarna. Dessvärre har jag skrivit mig in i ett plot hole some jag måste grunna på hur jag ska ta mig ur. Ändå tror jag att det här kan bli riktigt bra.

Annars har jag i vanlig ordning skrivit recensioner. Det känns som om mina recensioner bara blir längre och längre. När jag började blogga var de kanske hundra ord vardera, sedan 200 och numera satsar jag på att de ska nå fyrahundra ord. Jag har tydligen mer att säga om böckerna ju mer tiden går.

Jag har även redigerat ett bidrag till en novelltävling, så det ska bli kul att se hur det ska gå.

Efter tredje veckan av NaNoWriMo

Jag hade tänkt ägna hela helgen åt att skriva för att bygga upp en buffert, men har istället ägnat den åt att vara så trött att jag knappt förmått att göra något. Med mina 37’098 ord ligger jag mer än 4’000 bakom än vad jag ska. Tror dock att jag ska kunna skriva ikapp. Förhoppningsvis.

Det finns inte egentligen så mycket mer att säga om det. Nu är det bara sluttampen kvar. Jag hoppas få ihop allt till på lördag.

Andra veckan av NaNoWriMo avklarad

Trots att jag slarvade och hoppade över att skriva två dagar under andra veckan (ena gången hade jag knappt sovit och var helt slut; andra gången var jag helt slut efter fyra timmars yoga), ligger jag i fas med mina 28333 ord.

NaNoWriMos andra vecka brukar beskrivas som den som är tuffast. Det är där förälskelsen tar slut och inspirationen sinar. Personligen har jag aldrig upplevt detta. För mig är det första veckan av NaNoWriMo som är en pest. Jag har svårt att komma igång och motivera mig själv.

Det är i andra veckan som det brukar lossa. När jag koncentrerar mig och verkligen vill skriva varje dag. Det är i andra veckan när jag blir så ledsen när jag faktiskt inte orkar skriva, såsom hände under torsdagen i förra vecka. Ändå ligger jag skapligt i fas.

Jag håller nu på och skriver om sluttampen på min bok. Det är mycket mörkt, det rusar mot upplösningen. Visserligen har jag upptäckt att jag har målat in mig i ett hörn och skapat ett plothole i och med omskrivningarna, men det kommer jag kunna fixa till när jag läser igenom allting i januari sedan. Manuset ska nämligen få vila i december. Jag plockar upp det igen i januari.

Efter första veckan av NaNoWriMo

Dag 10 är den dag då du ska uppnå 16666 och därmed ligger jag lite före med mina 18073 ord. Ändå kan jag inte hjälpa att jag känner mig lite missnöjd. Förra året vid den här tiden hade jag skrivit 25337 ord, det vill säga vid dag 10 hade jag skrivit mer än hälften av de ord jag skulle.

I helgen hade jag tänkt att jag skulle skriva sextusen ord, vilket skulle göra att jag byggde upp en liten buffert. Dessvärre kom livet emellan. Vi firade min pappas födelsedag, lite sent i efterhand, i fredags och då skrev jag inte ett ord. Under lördagen satt jag från elva till midnatt och skrev mina ord, inte mycket mer än 1667 ord. Igår, när jag hade tänkt ta mig i kragen, blev det tvåtusen ord. Mindre än vad jag hade tänkt mig.

Jag kommer nog inte ligga före i år. Inte med mycket i alla fall. Istället kommer jag nog ligga något sånär i fas.

Nu har jag kommit fram till den mörkare vändningen i manuset. The point of no return. Bara att kasta sig över klippkanten och låta momentum bygga upp mot upplösningen.

Första helgen i november…

… och jag passar givetvis på att bli förkyld eller något så att jag knappt klarar av att hålla ögonen öppna. Ändå har det gått rätt bra; jag har skrivit 7549 ord och ligger lite före.

Det har känts lite motigt. En anledning till det är nog att jag egentligen är djupt inne i redigeringen av den här romanen, även om jag måste skriva om stora delar, och det kräver något som inte ligger i NaNoWriMos natur. NaNoWriMo handlar om att släppa hämningarna och bara skriva på, medan redigering känns som om det handlar mer om att vara djupt reflekterande och se så att alla bitarna passar ihop. Den kritiska rösten ska vara på, vilket annars är något som uppmuntras att den stängs av under NaNoWriMo.

Å andra sidan är det alltid jobbigt att komma igång. Det kanske lossnar allteftersom.

Det känns ändå bra att djupdyka in i den här världen igen och återse de här karaktärerna. Förhoppningsvis kan jag ha ett andra utkast klart vid slutet av november.