En smakebit på søndag: Ensamvarg

En smakebit på søndag

Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta sker vanligtvis på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra verkligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.

Egentligen hade jag tänkt ägna helgen åt Nybyggarna av Vilhelm Moberg, men så fick jag hem ett recensionsexemplar i fredags som skuffade sig före i kön. Boken med det läckra omslaget är Ensamvarg och är Sara Dalengrens debutroman. Det är första delen i en serie.

I denna får läsaren stifta bekantskap med Miriam, en thrillerförfattare med förkärlek för det makabra. Något som har förödande effekt på hennes kärleksrelationer. När hon tar hand om en skadad främling förvandlas hennes lugna, lantliga tillvaro drastiskt. Jonathan är nämligen en skepnadsskiftare. Hans flock har av okänd anledning dömt honom till att dö och han är nu på flykt undan dem. Hos Miriam finner han en fristad, men vågar han tro på en framtid eller kommer det förflutna att hinna ikapp honom?

Smakbiten kommer från sidan 31:

Bildkälla: Goodreads.
Bildkälla: Goodreads.

Miriam hade älskat att skriva ända sedan den dag hon först upptäckt att hon bemästrade bokstäverna och kunde bilda de ord hon ville. Som barn hade hon också haft mardrömmar och en natt, när hon i vanlig ordning kommit inrusande till sina föräldrars sovrum, hade hennes mamma sagt åt henne att skriva ned drömmen som skrämt henne så. På så sätt kunde hon fånga in den i sin skrivbok och den skulle inte längre vara något att vara rädd för. Om hon dessutom suddade ut den efteråt skulle den sedan vara borta för alltid.

En smakbit på søndag: Ända in i märgen

En smakebit på søndag

Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta sker vanligtvis på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra verkligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.

Denna söndag läser jag ett recensionsexemplar: Ända in i märgen av Annika Taesler. Det är en självbiografi. När Annika var 24 år bytte hon akademikerkarriären mot att bli dressyrryttare i ett av Sveriges främsta elitstall. Men det är stora djur hon hanterar och en dag är olyckan framme: en häst råkar i sken, hon faller av. När hon vaknar upp på sjukhuset är det till en verklighet av tre brutna nackkotor och helkroppsförlamning. Det är många personers värsta mardröm, men i denna bok skriver Annika Taesler om att kunna acceptera ödet och ta makten över en kropp som helt slutat lyda.

Smakbiten kommer från sidan 96-97:

Bildkälla: Goodreads
Bildkälla: Goodreads

Femton minuter senare kändes också kudden mjukare än vanligt. Att pappa nyss fått hålla både sina händer och en Metro han snappade upp ur en papperskorg under min haka när kväljningarna steg i halsen skämdes jag knappt för längre. Och snön som föll utanför Karolinskas neuroentré hade varit behagligt sval när flingorna landade på min näsa och i ögonfransarna. De tillhörde livet utanför. Som handlade om annat än ryggmärgsskador.

En smakbit på søndag: Samlade dikter

En smakebit på søndag

Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta sker vanligtvis på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra verkligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.

Idag tänkte jag dela med mig av ett stycke ur en bok som jag har hållit på med länge, nämligen Samlade dikter av Bodil Malmsten. Jag har tidigare läst prosa och sakprosa av henne, men inte något av hennes lyrik. När hon gick bort nu i år insåg jag vilken brist det var och jag köpte denna volym under min semester. Att det tar tid beror inte på att jag inte tycker om den, utan för att jag är så trött och de kräver ett vaket sinne. Förtjänar ett vaket sinne. Jag tycker så väldigt mycket om det här, förstår ni.

Smakbiten kommer från sidan 413, ur diktsamlingen Det här är hjärtat:

Bildkälla: Goodreads.
Bildkälla: Goodreads.

Hjärtat är en muskel
något större än en knuten hand

Det ringer aldrig
Inte så här tidigt
Inte hos mig
Det är för tidigt

Jag svarar inte
Svara inte
Men så svara inte då
Det är för tidigt

Vad som helst kan ha hänt
Du kan ha blivit död
Vänta på mig

En smakbit på søndag: Björnstad

En smakebit på søndag

Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta sker vanligtvis på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra verkligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.

I fredags fick jag hem ett efterlängtat recensionsexemplar: Björnstad av Fredrik Backman. Den beskrivs som lite allvarligare än Backmans tidigare böcker och jag är kanske böjd att hålla med. Titeln hänvisar till ett litet samhälle som möts av stegrande arbetslöshet och därför kämpar för sin överlevnad, men som brinner och lever för hockeyn. Laget betyder verkligen allt. Men i jakten på framgång kan en luras till att göra fruktansvärda saker.

Smakbiten kommer från sidan 19:

Bildkälla: Goodreads.
Bildkälla: Goodreads.

Alla de här åren har passerat och hon har inte vant sig vid kylan i Björnstad ännu, men hon har lärt sig älska staden för vad den är. Och aldrig ska hon finna livet märkligare än att den pojke hon förlöste på en plats som aldrig hade sett snö föddes för att spela en sport på is.

En smakebit på søndag: Invandrarna

En smakebit på søndag

Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta sker vanligtvis på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra verkligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.

Jag har varit väldigt dålig på att läsa svenska klassiker, men nu har jag satt igång med den serie som har känts som ett måste för mig: Utvandrarsviten av Vilhelm Moberg. Idag håller jag på att läsa andra boken Invandrarna, där Karl Oskar, Kristina och de andra från Ljuder socken till sist har kommit fram till Amerika. Det nya landet tar emot dem med öppna armar. Karl Oskar, Kristina och barnen påbörjar omgående sin färd till Minnesota, där de ämnar slå sig ned och bygga sitt nya hem. Som sällskap får de sina reskamrater från Ljuder socken, vilket blir en stor trygghet och ett stöd under färden.

Jag har lite ågren över vad jag ska välja för smakbit denna vecka. Det finns mycket bra i dessa böcker. Till sist fick det bli denna från sidan 52:

Bildkälla: Goodreads.
Bildkälla: Goodreads.

Kristina drack. Hon tömde mjölkmuggen med några svälj och Karl Oskar hällde upp en ny. Hon drack tills hon storknade. Vem visste förr att mjölk var så gott? Hon hade själv suttit på mjölkpallen och kramat ut tusentals kannor mjölk ur koljuver, hon hade silat upp mjölk åt sina barn varje morgon, middag och kväll, hon hade gött kalvar med mjölk, mättat smågrisar med mjölk – hon hade aldrig saknat mjölk i sitt liv förrän hon anträdde denna resa. Och nu tog hon emot en tillbringare av drycken som en skänk kommen från Gud och ville gråta vid dess åsyn.

Och så bjussar jag på en till, från sidan 7:

Nya världen rymde jord av oändliga vidder, men saknade människor. Gamla världen var överfylld av människor, som saknade jord. Amerika ägde vad Europa behövde och Europa vad Amerika behövde, och som en följd härav uppkom världshistoriens största folkvandring.

En smakebit på søndag: Made For You

En smakebit på søndag

Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta sker vanligtvis på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra verkligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.

Denna söndag håller jag på med Made For You av Melissa Marr, en övernaturlig thriller. Eva Tilling vaknar upp på sjukhus efter att ha fallit offer för en ”smitningsolycka.” Dessutom upptäcker hon att hon har en ny förmåga: när andra människor rör vid henne, kan hon förutse deras död. Snart står det klart att en mördare härjar i deras lilla stad och att han är besatt av Eva. Hennes gamla vän från det förflutna, Nate, gör ett återinträde i hennes liv under konvalescensen. Medan de måste hantera sitt snåriga förflutna, måste de även försöka hålla Eva och de hon bryr sig om vid liv. Samtidigt blir mördaren alltmer desperat i sina försök att komma åt Eva.

Smakbiten kommer från sidan 13-14:

Bildkälla: Goodreads.
Bildkälla: Goodreads.

I’m not sure if moments or minutes pass before I ask, ”Where am I?”

If someone answers, I don’t hear it. Sleep or drugs make the fog and weight stronger, and I’m out. When I wake the next two times, I try again to ask questions, but if anyone answers—or hears me—I’m not aware of it. All I know is that I hurt, and then I’m drifting away. Maybe that’s why I dreamed of dying: I hurt from my legs to my head. Vaguely, I realise that between the hurt, the IV, and the nurse, I’m obviously in a hospital. I’m just not sure why.

En smakebit på søndag: Over Sea, Under Stone

En smakebit på søndag

Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta sker vanligtvis på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra verkligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.

Jag läste ut sista delen av Berättelsen om Narnia i juli och tänkte att jag skulle börja läsa om en annan barndomsfavorit: Susan Coopers The Dark is Rising Sequence. Första boken Over Sea, Under Stone kommer jag inte ihåg så mycket av. Den handlar om syskonen Jane, Simon och Barney som under en semester i Cornwall hittar en urgammal text som leder till en helig graal som varit förlorad i århundraden. Det är ett föremål av oerhörd makt, som är begravd med en livsviktig hemlighet. Syskonen måste kämpa mot mörkrets makter för att hitta graalen och bevara dess hemlighet tills dess att en ny förkämpe dyker upp.

Smakbiten kommer från sidan 7:

Bildkälla: Goodreads.
Bildkälla: Goodreads.

Nobody knew very much about Great-Uncle Merry, and nobody ever quite dared to ask. He did not look in the least like his name. He was tall, and straight, with a lot of very thick, wild, white hair. In his grim brown face the nose curved fiercely, like a bent bow, and the eyes were deep-set and dark.

How old he was, nobody knew. ”Old as the hills,” Father said, and they felt, deep down, that this was probably right. There was something about Great-Uncle Merry that was like the hills, or the sea, or the sky; something ancient, but without age or end.

En smakebit på søndag: Flickan med gåvorna

En smakebit på søndag

Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta sker vanligtvis på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra verkligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.

Nu ska de efterlängtade smakbitarna vara tillbaka, men ännu finns inget inlägg uppe. Men jag postar ändå.

Idag läser jag en bok som jag inte har mycket kvar i: Flickan med gåvorna av M. R. Carey. Huvudpersonen Melanie är en mycket speciell flicka. Hon har inga minnen av ett liv utanför militärbasen och höjdpunkten på dagen är när de kommer för att hämta henne till dagens lektioner. En vakt håller en pistol mot hennes huvud och två andra spänner fast henne i rullstolen. Ibland brukar hon skämta med dem och säga att hon inte ska bitas, men ingen skrattar.

Smakbiten kommer från sidan 38:

Bildkälla: Goodreads

Men det finns en massa fler saker i påsen, och när miss Justineau börjar packa upp dem stirrar hela klassen förundrat. För påsen är full av färger – stjärnor och hjul och spiraler i bländande skarpa kulörer som är lika spröda och komplexa i sin struktur som grenen, fast betydligt mer symmetriska. Blommor.

Och så en från sidan 39, för att jag inte kan låta bli:

Barnen är som hypnotiserade. Det är vår i klassrummet. Det är vårdagjämning och världen står och väger mellan vinter och sommar, liv och död, som en snurrande boll som balanserar på någons fingertopp.

En smakebit på søndag: Mörka platser

En smakebit på søndag

Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta sker vanligtvis på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra verkligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.

Smakbitarna återvänder inte förrän nästa vecka, men jag hade fått för mig att det var idag. Önsketänkande? I alla fall, waste not: har jag redan skrivit ett inlägg kan jag lika gärna posta det.

Just nu läser jag min första Gillian Flynn: Mörka platser. Det är berättelsen om Libby Day, vars familj brutalt mördades när hon var sju år. Mördaren var hennes storebror Ben och hennes vittnesmål var det som satte dit honom. I vuxen ålder har hon levt på pengar från en fond bestående av donationer från en välvillig allmänhet, men nu börjar pengarna sina. Hon kommer i kontakt med en underlig grupp människor som är intresserad av mordet av hennes familj. Närmare bestämt tror de att Ben är oskyldig. Libby ser en chans att tjäna pengar på deras intresse och mot en summa pengar tar hon kontakt med de som var involverade i utredningen. Men kanske kommer det visa sig att hennes vittnesmål inte var vattentätt trots allt…

Jag har hunnit en bra bit i boken, men tänkte ändå ta ett stycke från inledningen eftersom det beskriver huvudpersonen Libby så väl. Smakbiten kommer från sidan 7:

Bildkälla: Adlibris.

Det finns en elakhet inom mig, verklig som ett kroppsligt organ. Sprätta upp magen på mig och den skulle rinna ut och ner på golvet så du kan stampa på den. Det handlar om familjen Days blod. Det är något fel med det. Jag har aldrig varit en snäll liten flicka, och jag blev bara värre efter morden.

[…]

Jag var inget gulligt litet barn och jag har växt upp till en mycket otrevlig vuxen. Rita min själ och det blir en trasselsudd med huggtänder.

En smakebit på søndag: Pestens tid

En smakebit på søndag

Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta sker vanligtvis på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra verkligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.

Den här veckan har jag hållit på med en riktig tegelsten: Pestens tid av Stephen King. Många anser att det är hans bästa roman och visst är den bra. Historien tar sin början när en gammal Cheva kraschar rakt in i en bensinstation. I bilen finns en svårt sjuk man och hans döda fru och barn. De tre har flytt undan en armébas som har forskat på biologiska vapen och där ett supervirus har släppts lös. Inom loppet av några veckor har större delen av mänskligheten smittats och dött av superinfluensan. Mänsklighetens få överlevande är splittrade och rädda. Snart börjar de drömma: om en gammal kvinna som kallar sig för mor Abigail och en man utan ansikte som skrämmer dem alla. Dessa två blir ledare för varsitt samhälle och en strid mellan gott och ont väntar.

Smakbiten kommer från sidan 111:

PestensTidStephenKing1447_fNågon hade gjort ett misstag. Antingen det, eller också var sjukdomen som Charles D. Campion hade fört till Arnette mycket mer smittsam än någon hade räknat med. Hur som helst hade säkerhetsåtgärderna på smittskyddscentralen i Atlanta inte fungerat, och Stu trodde att alla som hade arbetat där nu kunde göra direkta observationer på sig själva angående det virus som de hade studerat.

De tog fortfarande prover på honom, men de verkade vara halvhjärtade. Man slarvade med tiderna. Resultaten krafsades ner, och han misstänkte att någon ägnade dem flyktig uppmärksamhet, skakade på huvudet och stoppade dem i närmaste dokumentförstörare.

Det var inte det värsta. Det värsta var vapnen. Sköterskorna som kom för att ta blod-, saliv- eller urinprover åtföljdes alltid av en soldat i skyddsdräkt, och soldaten var beväpnad med en pistol i en plastpåse.