Veckans skörd #158

Det kom ett nytt nyhetsbrev från Mörkersdottirs förlag och Swedish Zombie. Denna gång var de väldigt generösa:

Inte mindre än en roman och två noveller fick vi chansen att ladda ned gratis. Kleptomania av Kristina Hård är första delen i en serie, vad jag förstår. Sedan var det två skräcknoveller av Jens Daniel Burman: Göra levande och Svarta ögon. Frågan är om jag kommer att våga läsa någon av dem. Särskilt beskrivningen av Svarta ögon var obehaglig.

Sedan har de där recensionsexemplaren jag nämnde i förra inlägget hittat hem till mig. Det första som kom var detta:

Varghamn är andra delen i Sara Dalengrens, en av bloggarna bakom Beas bokhylla, romance-serie Flocken. Jag har redan hunnit läsa den och recension kommer i nästa vecka. Det här var också den första bok jag sett där jag har blivit blurbad:

Det var ju kul! Om ni har sett att jag är blurbad någon annanstans får ni gärna hojta till. Det vore kul att veta.

Nästa recensionsexemplar hade jag redan läst, men jag ville gärna läsa den igen:

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre av Fredrik Backman är en novell om minnets förgänglighet, kärlek och att ta farväl. Min recension kommer på fredag i nästa vecka.

Ibland mår jag inte så bra av Therése Lindgren

Författare: Therese Lindgren
Förlag: Bokförlaget Forum (2016)
Antal sidor: 150 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Therese Lindgren är Sveriges största kvinnliga youtuber. Sitt konto startade hon under en sjukskrivning för utmattningssyndrom och sedan har det rullat på. Hennes hyllade videor består av allt från glada makeuptips till tårar i ensamhet. Men att må dåligt psykiskt är inget att skämmas över och här öppnar hon upp om sin panikångest och hur det är att leva med det. Hon tar sig an ämnet från olika vinklar: från en personlig, lätt humoristisk vinkel till fakta. Målet är att berätta om dels sin egen psykiska ohälsa, dels synliggöra hur vanligt det är och att de flesta människor kommer drabbas någon gång under livet.

Med tanke på den generation jag tillhör så är det väldigt märkligt att jag har absolut nollkoll på Youtube och vad som pågår där. Det händer att jag använder det för att lyssna på musik. Punkt. Så jag hade aldrig hört talas om Therese Lindgren innan hennes debutbok Ibland mår jag inte så bra slog ned som en blixt från klar himmel. Det talas alldeles för lite om psykisk ohälsa, så jag ville givetvis läsa boken.

På ett lättläst och engagerande vis berättar Lindgren i Ibland mår jag inte så bra om hur det är att leva med panikångest. Om den där första attacken när hon trodde att hon hade fått en stroke. Om hur panikångest känns. Vad som händer när en söker hjälp och olika former av terapi. De personliga erfarenheterna varvas med fakta, såsom diagnoskriterier ur DSM-V och vilka resurser det finns att vända sig till om en mår psykiskt dåligt.

Ibland mår jag inte så bra är en bok som idag behövs när sjukskrivningarna på grund av psykisk ohälsa stegras i höjden, samtidigt som så många känner sig ensamma i det. Vi vet att många drabbas, ändå pratar vi inte om det. Det är nästan skambelagt, vilket är absurt. Ingen skulle be någon gå på ett brutet ben, men om du har panikångestattacker, depressioner, insätt valfri diagnos här, som svårt begränsar dig i vardagen så förväntas du bara skaka det av dig och sluta ”sjåpa” dig. Men psykisk ohälsa är minst lika verklig som somatisk ohälsa. Det förtjänas att tas på samma allvar.

Personligen hade jag nog väntat mig lite mer av Ibland mår jag inte så bra. Nu känns den väldigt grundläggande. Det är onekligen en välskriven bok och jag vet att den kommer att göra enorm nytta. Flera jag känner har mått så bra av att hitta den här boken, att inse att de inte är ensamma i sina upplevelser, att den redan där är värd sin vikt i guld.

Ibland mår jag inte så bra är en bok som jag tycker att alla borde läsa. Så viktig är den.

Andra bokbloggare om Ibland mår jag inte så bra

Just nu, just här; Boktokig Eva Boström; JoS blogg; Agnes bokblogg

Tess of the d’Urbervilles av Thomas Hardy

Författare: Thomas Hardy
Förlag: Alma Classics (2015)
Antal sidor: 520 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Tess Durbeyfield är en vacker, men fattig, ung flicka. När familjen förlorar sin enda häst i en olycka, hamnar hon under press att ta kontakt med den aristokratiska familjen d’Urbervilles, som föräldrarna tror att de är släkt med och att de kan rädda dem från fattigdom. Olyckligtvis för Tess hamnar hon i händerna på den amoraliske Alex d’Urberville, som förför och förskjuter henne. Medan hon försöker återuppbygga sitt liv faller hon för den dygdige Angel Clare och måste hitta ett sätt att besegra sitt förflutnas demoner.

Mina mamma har försökt få mig att läsa Tess of the d’Urbervilles i flera års tid nu, utan något större resultat. Pinsamt nog fick jag inte upp intresset för att läsa Thomas Hardy förrän jag såg en recension av filmatiseringen av Far from the Madding Crowd och de pratade om Hardys sätt att porträttera kvinnor. Den sista sparken i baken fick jag av Samantha Ellis Mina hjältinnor.

Min läsning av Tess of the d’Urbervilles går trögt. Inte för att jag någonsin under läsningens gång upplevde den som dålig, utan för att den är skriven på ett sätt som gör att det inte går att hasta igenom den. Det är en tung bok då Tess råkar fruktansvärt illa ut och det tycks fortsätta komma, allt skrivet på ett typiskt målande artonhundratalsvis med långa utsvävningar till naturbeskrivningar. Vad som räddar den från att kännas alltför tung, men som också gör att jag kanske inte riktigt tar den till mitt hjärta, är att den är skriven på ett lätt distanserat vis. Vi betraktar karaktärerna utifrån och kommer dem aldrig riktigt nära.

Tess of the d’Urbervilles är en intressant skildring av mäns och kvinnors olika levnadsvillkor. Trots att Tess blir våldtagen (ursäkta Wikipedia, men jag tycker inte det går att läsa det som något annat när Alec ger henne något ur ”druggist’s bottle” och hon sover när han kommer tillbaka) är det hon som får bära skammen och vars rykte blir förstört. På den viktorianska moraliska skalan där både Tess och Angels relationer innan äktenskapet ses som förfärliga, så anser sig ändå Angel att han har rätt att sätta sig moraliskt över Tess. Trots att han erkänner att hon inte har gjort något, utan har fått det gjort mot sig. Hardy belyser den rigida moral som styr kvinnans plats i det viktorianska samhället (och som ibland, tyvärr, känns alltför aktuellt även idag.)

Tess of the d’Urbervilles är en intressant skildring av dubbelstandarden kring manligt och kvinnligt sexuellt beteende, men läsningen gick trögt. Jag tror den kan vinna på en omläsning i framtiden.

Just-nu-enkät inför långhelgen

Det blir ingen långhelg för min del, eftersom jag jobbar nu i helgen. Men jag är faktiskt ledig över Kristi Himmelsfärds, så jag tänkte haka på enligt O:s senaste just-nu-enkät.

Vid sängen: Ligger The Complete Sherlock Holmes och väntar på att jag ska påbörja The Adventures of Sherlock Holmes. Även min läsplatta med dess otaliga titlar ligger där…

På soffbordet: Inga böcker, men två filmer. The Color Purple, som jag började titta på i helgen men inte fick se klart eftersom skivan började strula, och The Skin I Live In, som jag fick i julklapp några år sedan och som har hittat fram.

I handväskan: Ned i den kommer min läsplatta åka, eftersom jag har börjat på Kurragömma av Petrus Dahlin.

I öronen: Det har blivit dåligt med ljudböcker i år.

På läsplattan: Som tidigare nämnt, Kurragömma av Petrus Dahlin.

Borde jag påbörja: Borde känns så starkt, men två böcker jag verkligen vill läsa är Middagsmörker av Charlotte Cederlund och Hela härligheten av Margaret Mazzantini.

Borde jag läsa ut: The Adventures of Sherlock Holmes, som jag inte ens har börjat på i skrivande stund.

Bokklubbsbok: Ingen för närvarande.

Längtar jag efter att få läsa: Middagsmörker av Charlotte Cederlund.

3 andra böcker i min TBR-hög: Jag ska försöka nämna andra än de jag redan har nämnt, så: Från och med du av Mhairi McFarlane; Alvernas liv av Muriel Barbery; och Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin.

Fingal Olsson och hans sällsamma katt av Cathy Catarina Söderqvist

Författare: Cathy Catarina Söderqvist
Förlag: Whip Media (2017)
Antal sidor: 165 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från författaren. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Fingal Olsson är en äldre herre som lever ensam tillsammans med sin katt Harald den Store, en ovanligt fet röd hankatt. Hans granne har nyligen dött och Fingal lever i bävan för vem det är som ska flytta in i hans lägenhet. När den unga Bella Bellanoy flyttar in tycks hans värsta farhågor ha besannats. Hon skakar om hans inrutade rutiner. Därtill påminner hon väldigt mycket om en gammal kärlek till Fingal. Vad ska de egentligen ha för utbyte av varandra? Men mellan dem uppstår en djup och innerlig vänskap som kommer att skapa oväntade band.

Första gången jag hörde talas om Fingal Olsson och hans sällsamma katt var via ett utskick från Whip Media. Jag tänkte att den lät lite intressant, men det gled mig ur minnet. När Cathy Catarina Söderqvist skrev och undrade om jag ville läsa och recensera hennes bok blev jag påmind om den och tackade ja.

Fingal Olsson och hans sällsamma katt är en helt okej bok. Det finns element som jag tycker mycket om, såsom Haralds berättarperspektiv som får mig att skratta och Fingals maner. Men det känns som om boken är något för kort för alla dess trådar. Haralds perspektiv skulle ha behövt förankras mer i berättelsen i min upplevelse, och både Fingals och Bellas karaktärer fördjupas. Det känns som om jag knappt lär känna dem genom bokens lopp.

Det övernaturliga löper som en röd tråd genom Fingal Olsson och hans sällsamma katt. Dels genom katten, men dels genom sammanträffandena. Åtminstone hoppas jag att tanken bakom sammanträffandena är någon sorts övernaturlig idé om att ödet för samman karaktärerna, annars blir de lite väl många och berättartekniskt tillagda för min smak.

Det finns bitar som gör Fingal Olsson och hans sällsamma katt till en varm och mysig berättelse, men det bestående intrycket är att den känns lite ofärdig och för kort.

10 böcker som passar perfekt att läsa på sommaren

Topp Tio Tisdag

Idag är en tung tisdag. Vi begraver mormor idag.

Men jag ville ändå skriva denna lista. Denna vecka handlar Top Ten Tuesday om Summer Reads FreebieSå jag tänkte passa på och tipsa om bra böcker att läsa i sommar. En stor del är kopierat rakt av från vad jag läste på min semester förra året, vilket blev ovanligt lyckad sommarläsning.

Tisdagsklubben av Anna Fredriksson

En sommar på luffen av Eli Åhman Owetz

Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty

Det är inte jag, det är du av Mhairi McFarlane

Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan

Morris Lessmore och de fantastiska flygande böckerna av William Joyce

William Morris bok av Benjamin Lacombe

The Coldest Girl in Coldtown av Holly Black

Valfri bok av Simona Ahrnstedt. Men jag trycker nog lite extra på för De skandalösa, som är min favorit bland hennes böcker.

Captive Prince-trilogin av C. S. Pacat

The Sign of the Four av Arthur Conan Doyle

Författare: Arthur Conan Doyle
Serie: Sherlock Holmes, #2
Förlag: Dorset Press (2009)
Antal sidor: 100 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Mary Morstan förlorade sin far under oklara omständigheter för ett antal år sedan. Varje år på årsdagen har hon sedan dess fått en ovärderlig pärla från en mystisk välgörare. Nu vill denna person träffa henne. Hon får ta med sig två vänner, men inte involvera polisen. Hon vänder sig till Sherlock Holmes och John Watson för att få stöd. De båda herrarna dras in i mysteriet kring hennes fars försvinnande och jakten på välgöraren.

Jag var nästan helt övertygad om att jag hade läst The Sign of the Four tidigare, men tji fick jag. Intet ord kändes välbekant, annat än lösryckta paragrafer som jag misstänker att jag har läst som citat. Men då fick jag en ny, trevlig läsupplevelse inom Sherlock Holmes-universumet och det tackar och bockar jag för.

I jämförelse med den första boken i serien innebär The Sign of the Four ett rejält lyft. Arthur Conan Doyle har slipat mer på sin skrivteknik, vilket gör att äventyret tar fart från första till sista sida. Mysteriet är mer komplext och mångfacetterat. Allting börjar med ett par tunna ledtrådar, brev från den mystiska välgöraren och en berättelse med stora hål i den. Utifrån detta lyckas Sherlock Holmes väva sin vanliga magi i en fängslande jakt på sanningen.

The Sign of the Four fortsätter att utveckla Sherlock Holmes och John Watson som karaktärer. Doyle introducerar oss till Holmes narkotikamissbruk för att stå ut med uttråkning mellan de intressanta fallen. Watson gör sitt bästa för att få honom att inte ta risker med sin hälsa. Deras vänskap håller på att utvecklas och blomstra. Mitt in i detta snubblar Mary Morstan, en blek personlighet som fångar Watsons uppmärksamhet och hjärta. Fast en får väl ge pluspoäng till Doyle för att det är Marys personlighet och inte hennes utseende som får den gode doktorn att falla för henne.

Liksom många äldre böcker har ju The Sign of the Four ett problem när det kommer till att skildra karaktärer som har en annan hudfärg än vit. Är du inte vit så är du per automatik en vilde eller opålitlig i Sherlock Holmes värld. Punkt. När jag läser äldre litteratur och ser missinformation presenterade som fakta får det mig att undra vad som vi idag anser vara objektiva fakta kommer visa sig vara fördomar och båg…

Men på det stora hela bjuder The Sign of the Four på ett njutbart mysterium.

Mina hjältinnor av Samantha Ellis

Författare: Samantha Ellis
Originaltitel: How to Be a Heroine
Översättare: Molle Kanmert Sjölander
Förlag: Månpocket (2015)
Antal sidor: 266 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

När Samantha Ellis och hennes bästa vän besöker heden där Svindlande höjder lär utspela sig, säger bästa kompisen något som får Ellis att fundera kring favorithjältinnan Cathy Earnshaw. Hon bestämmer sig för att läsa om alla sin barndoms favoritböcker, som alla har gemensamt att de har en kvinnlig huvudperson som hon på ett eller annat vis har identifierat sig med under sin uppväxt.

Det var en hel del bokbloggare som skrev om Mina hjältinnor: Eller vad jag lärt mig av att läsa för mycket under förra året. Tillräckligt många för att jag skulle bli nyfiken. Jag har valt att placera in den här under punkten en bok om något jag brinner för på Kaosutmaningen, då den rör sig inom området litteratur och feminism.

Mina hjältinnor är egentligen lika mycket en bok om Samantha Ellis egen uppväxt som det är om de olika litterära hjältinnor hon dissekerar. Hon väver in roliga läsupplevelser i nu- och dåtid, och avhandlar vad det gjorde som att hon behövde identifiera med hjältinnorna vid den tidpunkten i sitt liv. Vid omläsningen omvärderar hon många av dem och inser att hon kanske skulle ha identifierat med andra karaktärer än de hon gjorde när det begav sig. Att hon hade behövt dem som förebilder istället. Men hon förkastar inte någon av sina hjältinnor eftersom hon behövde dem vid det tillfället.

I Mina hjältinnor får både fin och ”ful” litteratur ta plats. Det är klassiker som varvas med kiosklitteratur utan någon som helst värdering. Jag har inte läst alla de titlar som Ellis nämner, men tycker inte att det behövs. Hon fyller kapitlen med textutdrag och reflektioner som gör att jag upplever att jag hänger med ändå. Förstås är det lite roligare att läsa hennes reflektioner kring de karaktärer som jag själv har läst om, även om jag inte alltid håller med.

Men i Mina hjältinnor skriver Ellis mycket initierat och kunnigt om såväl romanfigurer som de författare som har skapat dem. Det finns mycket humor och värme i texten som gör det till en fröjd att läsa. Men framförallt lyckas den förmedla vad litteratur verkligen kan betyda för en människa under ett liv.

Mina hjältinnor är en ömsint och varm hyllning till litteraturens betydelse för våra liv.

Andra bokbloggare om Mina hjältinnor

Bokhyllan i Pepparkakshuset; Feministbiblioteket; Beas bokhylla; Västmanländskans bokblogg

Fantastic Beasts and Where to Find Them av J. K. Rowling

Författare: J. K. Rowling
Illustratör: Tomislav Tomic
Serie: Hogwarts Library
Förlag: Bloomsbury (2017)
Antal sidor: 144 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Ett exemplar av Fantastic Beasts and Where to Find Them finns i nästan varje brittiskt trollkarlshushåll. Men nu har även mugglare chansen att bekanta sig med några av de magiska väsen som befolkar världen. Tack vare Newt Scamanders år på resande fot för att göra efterforskningar har han skapat en oumbärlig bok för den som vill lära sig mer om vidunder och hur en ska göra för att bevara dem.

Att jag är en Harry Potter-nörd vet ni mycket väl vid det här laget. Men hur mycket Harry Potter-nörd har ni kanske inte till fullo greppat. Jag och min syster drev vid ett tillfälle en Hogwartsklubb där vi och ett gäng gick utklädda i klädnader, hade kurslitteratur och trollstavar. Fantastic Beasts and Where to Find Them hade vi i otaliga exemplar, fast när jag upptäckte denna illustrerade nyutgåva med sex nya vidunder i kunde jag ju inte motstå ytterligare ett exemplar av boken.

Och tur är väl det. Fantastic Beasts and Where to Find Them visar sig nämligen vara en riktigt rolig läsupplevelse. Det är ju ett uppslagsverk med olika vidunder, men det finns redigt med humor i skildringarna. Ett nyskrivet förord ger också större inblick i Trollkarlsvärldens historia med magiska vidunder och överlag hur den världen är uppbyggd.

Som uppslagsbok är Fantastic Beasts and Where to Find Them lite blandad. Vissa varelser står det en hel del om, medan andra blir det snålt om. Jag hade verkligen velat läsa mer om några av varelserna som det bara står ett par meningar om. Dessutom saknar jag boggarter och dementorer, även om jag tycker om tilläggen med de amerikanska vidundren.

Vad som gör Fantastic Beasts and Where to Find Them än mer charmig är Tomislav Tomics illustrationer. De varierar i stil för att matcha tiden som de ska skildra, såsom antikens Grekland eller medeltiden. Men det är bläckteckningar med utsökt användning av hatching som verkligen förgyller denna tunna bok.

Harry Potter-nördens bibliotek är inte komplett utan en kopia av Fantastic Beasts and Where to Find Them, som bjuder på underhållande läsning. Den illustrerade utgåvan är kanske att föredra.

10 böcker som handlar om mammor

Topp Tio Tisdag

I söndags var det ju Mors dag i stora delar av världen, vilket innebär att veckans Top Ten Tuesday har temat Mother’s Day related Freebie: favorite moms in literature, books about motherhood, best mother/daughter or son relationships, books to buy your mom, worst moms in literature, etc. etc.

Jag har skrivit tidigare att jag ofta inte läser böcker om att bli mamma, utan att det ofta blir om det dysfunktionella moderskapet. Mammarollen i sig själv ställer sådana krav på perfektion och självutplånande att det blir fascinerande att läsa om när det krackelerar. Här i min lista blandas fruktansvärda mammor med hyllningar till mammor. Det blir tvära kast, kan jag lova.

Monster Love av Carol Topolski är en riktigt ryslig bok om ett par människor som aldrig borde ha blivit föräldrar, men som av en serie olycksaliga händelser blev det.

En styvmors dagbok av Fay Weldon handlar om en ung manusförfattare som har två styvbarn och den maktkamp som uppstår mellan henne och styvdottern. En komplext berättad roman som är en riktig bladvändare.

We Need to Talk About Kevin av Lionel Shriver handlar om Eva, som aldrig känt sig kallad av moderskapet och som fruktar att hennes våldsamma ogillande av sin egen son har drivit honom till de fruktansvärda handlingar han har begått. En väldigt obehaglig bok som väckte många svåra frågor.

Notes From an Exhibition av Patrick Gale är ett komplext porträtt av en mor efter hennes bortgång. Rachel Kelly är en framgångsrik konstnär vars bipolaritet har präglat hela hennes familj.

Jag ger dig solen av Jandy Nelson handlar om tvillingarna Noah och Jude, men också om deras mamma vars död och hemligheter för evigt förändrar familjen. Tre år efter hennes död är Jude den enda som tycks vilja hålla ihop familjen eller få reda på vad som hände.

Mamma är bara lite trött av Sara Beijer handlar om läraren Minna, som känner att hon aldrig kan göra rätt eller tillräckligt. Om de orimliga krav som ställs på oss idag, på allt vi ska hinna med.

Familjen jag hade av Bill Clegg handlar om mamman som blev kvar. June Reeds hus går upp i lågor. I det finns dottern; hennes fästman; Junes exman och Junes nuvarande pojkvän. Hela samhället söker efter svar på vad det var som egentligen hände. En bok som dröjer sig kvar.

Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe handlar om en mor och en son i livets slutskede, när mamman har fått veta att hon har bukspottscancer. Under behandlingarnas många timmar diskuterar de böcker som de har läst. En väldigt fin berättelse.

Varför vara lycklig när du kan vara normal?Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson är två sidor av samma mynt. Den första är rent självbiografisk, den andra en romantolkning av författarens uppväxt. Gemensamt är att båda involverar en komplicerad mamma: djupt religiös, fanatisk, hård. Men samtidigt älskad.