Captain America: Civil War

Regissör: Anthony Russo och Joe Russo
Manus: Christopher Markus och Stephen McFeely
Skådespelare: Chris Evans, Robert Downey Jr, Scarlett Johansson, Sebastian Stan, Anthony Mackie, Don Cheadle, Jeremy Renner, Chadwick Boseman, Paul Bettany, Elizabeth Olsen, Paul Rudd, Emily VanCamp, Tom Holland
Produktionsår: 2016
Längd: 141 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
Bluray | CDON, Discshop
DVD | CDON, Discshop

I eftersviterna av Ultron och katastrofen i Sokovia, höjs allt fler röster för en hårdare kontroll av människor med övernaturliga krafter. Ett fördrag undertecknas om att FN ska besluta när Avengers ska anlitas eller inte. Ett beslut som splittrar superhjältarna i två läger. När ett FN-möte attackeras står det klart att det är Vintersoldaten som ligger bakom. Men Captain America tror inte att hans gamle vän har gjort det, vilket leder till att han och Iron Man står på olika sidor i något som i närmast liknar ett inbördeskrig.

Jag kan vara löjligt blödig. Något som jag har svårt för är när vänskap förbyts i fiendskap och vi kan lugnt säga att trailern för Captain America: Civil War gav mig en klump i magen. Det, och med The Avengers: Age of Ultron relativt färskt i minnet, gjorde att jag drog mig lite för att se denna film. Jag hade aldrig behövt dra mig för jag blev riktigt positivt överraskad.

Men jag måste erkänna att det är svårt att plita ned varför jag tycker så mycket om Captain America: Civil War. Det enkla svaret är nog för att det inte känns som en Captain America-film (jag har alltid känt att jag borde gilla Captain America mer än vad jag gör, men tyvärr). Snarare känns det som en Avengers-film med tanke på att alla utom Thor och Hulken medverkar, men den lyckas där The Avengers: Age of Ultron misslyckades. Humorn sitter som en smäck. Det är en riktigt bra balans mellan humor och drama som gör att jag riktigt engageras i karaktärerna och storyn.

Även jag som inte är så jätteförtjust i action måste erkänna att Captain America: Civil War är riktigt maffig. Det måste ha varit en riktig bioupplevelse. Effekterna är riktigt snygga. Själva grundhistorien är riktigt tilltalande. Tanken på en grupp som arbetar helt utom någons kontroll är inte tilltalande, men samtidigt går det kanske inte att micromanagea en grupp som Avengers heller. Problematiken är långt ifrån simpel och det bjuder på ett intressant drama.

Captain America: Civil War bjuder på tilltalande dramatik och ett riktigt maffigt actionladdat äventyr.

Veckans skörd #158

Det kom ett nytt nyhetsbrev från Mörkersdottirs förlag och Swedish Zombie. Denna gång var de väldigt generösa:

Inte mindre än en roman och två noveller fick vi chansen att ladda ned gratis. Kleptomania av Kristina Hård är första delen i en serie, vad jag förstår. Sedan var det två skräcknoveller av Jens Daniel Burman: Göra levande och Svarta ögon. Frågan är om jag kommer att våga läsa någon av dem. Särskilt beskrivningen av Svarta ögon var obehaglig.

Sedan har de där recensionsexemplaren jag nämnde i förra inlägget hittat hem till mig. Det första som kom var detta:

Varghamn är andra delen i Sara Dalengrens, en av bloggarna bakom Beas bokhylla, romance-serie Flocken. Jag har redan hunnit läsa den och recension kommer i nästa vecka. Det här var också den första bok jag sett där jag har blivit blurbad:

Det var ju kul! Om ni har sett att jag är blurbad någon annanstans får ni gärna hojta till. Det vore kul att veta.

Nästa recensionsexemplar hade jag redan läst, men jag ville gärna läsa den igen:

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre av Fredrik Backman är en novell om minnets förgänglighet, kärlek och att ta farväl. Min recension kommer på fredag i nästa vecka.

Ibland mår jag inte så bra av Therése Lindgren

Författare: Therese Lindgren
Förlag: Bokförlaget Forum (2016)
Antal sidor: 150 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Therese Lindgren är Sveriges största kvinnliga youtuber. Sitt konto startade hon under en sjukskrivning för utmattningssyndrom och sedan har det rullat på. Hennes hyllade videor består av allt från glada makeuptips till tårar i ensamhet. Men att må dåligt psykiskt är inget att skämmas över och här öppnar hon upp om sin panikångest och hur det är att leva med det. Hon tar sig an ämnet från olika vinklar: från en personlig, lätt humoristisk vinkel till fakta. Målet är att berätta om dels sin egen psykiska ohälsa, dels synliggöra hur vanligt det är och att de flesta människor kommer drabbas någon gång under livet.

Med tanke på den generation jag tillhör så är det väldigt märkligt att jag har absolut nollkoll på Youtube och vad som pågår där. Det händer att jag använder det för att lyssna på musik. Punkt. Så jag hade aldrig hört talas om Therese Lindgren innan hennes debutbok Ibland mår jag inte så bra slog ned som en blixt från klar himmel. Det talas alldeles för lite om psykisk ohälsa, så jag ville givetvis läsa boken.

På ett lättläst och engagerande vis berättar Lindgren i Ibland mår jag inte så bra om hur det är att leva med panikångest. Om den där första attacken när hon trodde att hon hade fått en stroke. Om hur panikångest känns. Vad som händer när en söker hjälp och olika former av terapi. De personliga erfarenheterna varvas med fakta, såsom diagnoskriterier ur DSM-V och vilka resurser det finns att vända sig till om en mår psykiskt dåligt.

Ibland mår jag inte så bra är en bok som idag behövs när sjukskrivningarna på grund av psykisk ohälsa stegras i höjden, samtidigt som så många känner sig ensamma i det. Vi vet att många drabbas, ändå pratar vi inte om det. Det är nästan skambelagt, vilket är absurt. Ingen skulle be någon gå på ett brutet ben, men om du har panikångestattacker, depressioner, insätt valfri diagnos här, som svårt begränsar dig i vardagen så förväntas du bara skaka det av dig och sluta ”sjåpa” dig. Men psykisk ohälsa är minst lika verklig som somatisk ohälsa. Det förtjänas att tas på samma allvar.

Personligen hade jag nog väntat mig lite mer av Ibland mår jag inte så bra. Nu känns den väldigt grundläggande. Det är onekligen en välskriven bok och jag vet att den kommer att göra enorm nytta. Flera jag känner har mått så bra av att hitta den här boken, att inse att de inte är ensamma i sina upplevelser, att den redan där är värd sin vikt i guld.

Ibland mår jag inte så bra är en bok som jag tycker att alla borde läsa. Så viktig är den.

Andra bokbloggare om Ibland mår jag inte så bra

Just nu, just här; Boktokig Eva Boström; JoS blogg; Agnes bokblogg

Tess of the d’Urbervilles av Thomas Hardy

Författare: Thomas Hardy
Förlag: Alma Classics (2015)
Antal sidor: 520 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Tess Durbeyfield är en vacker, men fattig, ung flicka. När familjen förlorar sin enda häst i en olycka, hamnar hon under press att ta kontakt med den aristokratiska familjen d’Urbervilles, som föräldrarna tror att de är släkt med och att de kan rädda dem från fattigdom. Olyckligtvis för Tess hamnar hon i händerna på den amoraliske Alex d’Urberville, som förför och förskjuter henne. Medan hon försöker återuppbygga sitt liv faller hon för den dygdige Angel Clare och måste hitta ett sätt att besegra sitt förflutnas demoner.

Mina mamma har försökt få mig att läsa Tess of the d’Urbervilles i flera års tid nu, utan något större resultat. Pinsamt nog fick jag inte upp intresset för att läsa Thomas Hardy förrän jag såg en recension av filmatiseringen av Far from the Madding Crowd och de pratade om Hardys sätt att porträttera kvinnor. Den sista sparken i baken fick jag av Samantha Ellis Mina hjältinnor.

Min läsning av Tess of the d’Urbervilles går trögt. Inte för att jag någonsin under läsningens gång upplevde den som dålig, utan för att den är skriven på ett sätt som gör att det inte går att hasta igenom den. Det är en tung bok då Tess råkar fruktansvärt illa ut och det tycks fortsätta komma, allt skrivet på ett typiskt målande artonhundratalsvis med långa utsvävningar till naturbeskrivningar. Vad som räddar den från att kännas alltför tung, men som också gör att jag kanske inte riktigt tar den till mitt hjärta, är att den är skriven på ett lätt distanserat vis. Vi betraktar karaktärerna utifrån och kommer dem aldrig riktigt nära.

Tess of the d’Urbervilles är en intressant skildring av mäns och kvinnors olika levnadsvillkor. Trots att Tess blir våldtagen (ursäkta Wikipedia, men jag tycker inte det går att läsa det som något annat när Alec ger henne något ur ”druggist’s bottle” och hon sover när han kommer tillbaka) är det hon som får bära skammen och vars rykte blir förstört. På den viktorianska moraliska skalan där både Tess och Angels relationer innan äktenskapet ses som förfärliga, så anser sig ändå Angel att han har rätt att sätta sig moraliskt över Tess. Trots att han erkänner att hon inte har gjort något, utan har fått det gjort mot sig. Hardy belyser den rigida moral som styr kvinnans plats i det viktorianska samhället (och som ibland, tyvärr, känns alltför aktuellt även idag.)

Tess of the d’Urbervilles är en intressant skildring av dubbelstandarden kring manligt och kvinnligt sexuellt beteende, men läsningen gick trögt. Jag tror den kan vinna på en omläsning i framtiden.

Just-nu-enkät inför långhelgen

Det blir ingen långhelg för min del, eftersom jag jobbar nu i helgen. Men jag är faktiskt ledig över Kristi Himmelsfärds, så jag tänkte haka på enligt O:s senaste just-nu-enkät.

Vid sängen: Ligger The Complete Sherlock Holmes och väntar på att jag ska påbörja The Adventures of Sherlock Holmes. Även min läsplatta med dess otaliga titlar ligger där…

På soffbordet: Inga böcker, men två filmer. The Color Purple, som jag började titta på i helgen men inte fick se klart eftersom skivan började strula, och The Skin I Live In, som jag fick i julklapp några år sedan och som har hittat fram.

I handväskan: Ned i den kommer min läsplatta åka, eftersom jag har börjat på Kurragömma av Petrus Dahlin.

I öronen: Det har blivit dåligt med ljudböcker i år.

På läsplattan: Som tidigare nämnt, Kurragömma av Petrus Dahlin.

Borde jag påbörja: Borde känns så starkt, men två böcker jag verkligen vill läsa är Middagsmörker av Charlotte Cederlund och Hela härligheten av Margaret Mazzantini.

Borde jag läsa ut: The Adventures of Sherlock Holmes, som jag inte ens har börjat på i skrivande stund.

Bokklubbsbok: Ingen för närvarande.

Längtar jag efter att få läsa: Middagsmörker av Charlotte Cederlund.

3 andra böcker i min TBR-hög: Jag ska försöka nämna andra än de jag redan har nämnt, så: Från och med du av Mhairi McFarlane; Alvernas liv av Muriel Barbery; och Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin.

Fingal Olsson och hans sällsamma katt av Cathy Catarina Söderqvist

Författare: Cathy Catarina Söderqvist
Förlag: Whip Media (2017)
Antal sidor: 165 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från författaren. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Fingal Olsson är en äldre herre som lever ensam tillsammans med sin katt Harald den Store, en ovanligt fet röd hankatt. Hans granne har nyligen dött och Fingal lever i bävan för vem det är som ska flytta in i hans lägenhet. När den unga Bella Bellanoy flyttar in tycks hans värsta farhågor ha besannats. Hon skakar om hans inrutade rutiner. Därtill påminner hon väldigt mycket om en gammal kärlek till Fingal. Vad ska de egentligen ha för utbyte av varandra? Men mellan dem uppstår en djup och innerlig vänskap som kommer att skapa oväntade band.

Första gången jag hörde talas om Fingal Olsson och hans sällsamma katt var via ett utskick från Whip Media. Jag tänkte att den lät lite intressant, men det gled mig ur minnet. När Cathy Catarina Söderqvist skrev och undrade om jag ville läsa och recensera hennes bok blev jag påmind om den och tackade ja.

Fingal Olsson och hans sällsamma katt är en helt okej bok. Det finns element som jag tycker mycket om, såsom Haralds berättarperspektiv som får mig att skratta och Fingals maner. Men det känns som om boken är något för kort för alla dess trådar. Haralds perspektiv skulle ha behövt förankras mer i berättelsen i min upplevelse, och både Fingals och Bellas karaktärer fördjupas. Det känns som om jag knappt lär känna dem genom bokens lopp.

Det övernaturliga löper som en röd tråd genom Fingal Olsson och hans sällsamma katt. Dels genom katten, men dels genom sammanträffandena. Åtminstone hoppas jag att tanken bakom sammanträffandena är någon sorts övernaturlig idé om att ödet för samman karaktärerna, annars blir de lite väl många och berättartekniskt tillagda för min smak.

Det finns bitar som gör Fingal Olsson och hans sällsamma katt till en varm och mysig berättelse, men det bestående intrycket är att den känns lite ofärdig och för kort.

10 böcker som passar perfekt att läsa på sommaren

Topp Tio Tisdag

Idag är en tung tisdag. Vi begraver mormor idag.

Men jag ville ändå skriva denna lista. Denna vecka handlar Top Ten Tuesday om Summer Reads FreebieSå jag tänkte passa på och tipsa om bra böcker att läsa i sommar. En stor del är kopierat rakt av från vad jag läste på min semester förra året, vilket blev ovanligt lyckad sommarläsning.

Tisdagsklubben av Anna Fredriksson

En sommar på luffen av Eli Åhman Owetz

Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty

Det är inte jag, det är du av Mhairi McFarlane

Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan

Morris Lessmore och de fantastiska flygande böckerna av William Joyce

William Morris bok av Benjamin Lacombe

The Coldest Girl in Coldtown av Holly Black

Valfri bok av Simona Ahrnstedt. Men jag trycker nog lite extra på för De skandalösa, som är min favorit bland hennes böcker.

Captive Prince-trilogin av C. S. Pacat

Arkiv X, säsong 10

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare säsonger.

Skapare: Chris Carter
Skådespelare: David Duchovny, Gillian Andersson
Produktionsår: 2016
Säsong: 10
Antal avsnitt: 6
Längd: 262 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
Bluray | CDON, Discshop
DVD | CDON, Discshop

Arkiv X har varit nedlagt sedan 2002. Mulder och Scully har gått vidare med sina liv när en tv-värd tar kontakt med Mulder. Han har ny information om den utomjordingskonspiration som Mulder och Scully upptäckte tidigare. En konspiration som nu har nått global hotnivå. Detta gör det uppenbart att Arkiv X fortfarande behövs. Enheten starts upp igen av FBI och leder till fler bisarra fall för agenterna att utreda.

När jag hörde att Arkiv X skulle återupplivas förra året så var jag positivt inställd. Men då jag inte hade sett alla de tidigare säsongerna tänkte jag avvakta tills jag hade gjort det med att se den. Nu var det dags och det är väl en blandad påse nötter, minst sagt, det här.

Det är en lite förändrad Mulder som vi får möta här. Han vill fortfarande gärna tro, men många av de fall och sanningar som han höll så högt tidigare i sitt liv har nu motbevisats eller fått vetenskapliga förklaringar. En Mulder som har förlorat fotfästet i tillvaron. Scully är fortfarande hans ankare, men hennes roll i serien blir blek även om Gillian Anderson väger upp för det med sitt skådespeleri. Under säsongens korta lopp utmärks Scullys karaktärsbana som dotter och som mor som har lämnat bort sitt eget barn.

Det hela börjar verkligen katastrofdåligt med ett avsnitt (My Struggle) som får mig att titta mer på min telefon än på själva avsnittet. Det känns som om det ältar samma information från originalserien, men försöker låtsas att det är nytt. Men jag måste beundra hur de inledningsvis verkligen har fått till känslan, att det verkligen är Arkiv X jag tittar på.

Andra avsnittet, Founder’s Mutation, är betydligt bättre. En forskare vid försvarsutskottet begår självmord på ett uppseendeväckande vis, vilket leder in Mulder och Scully på experiment kring mutationer. Egentligen inte så nytänkande, men det känns som ett äkta Arkiv X-fall med solida skådespelarinsatser och ett spänningsmoment som gör att jag är uppmärksam genom hela avsnittet.

Men bäst är i alla fall det humoristiska tredje avsnittet, Mulder and Scully Meet the Were-Monster, där de reser för att utreda ett fall där en mystisk varelse har attackerat människor. Det här är kreativt, kul och leker verkligen med varulvsmyten. Jag hade inte riktigt räknat med att skratta så här mycket, men det blev verkligen så.

Home Again handlar om brutala mord på personer som försöker omplacera hemlösa, som verkar hänga ihop med en graffitimålning. Samtidigt får Scully dåliga nyheter om en familjemedlem. I det här avsnittet får Gillian Anderson verkligen flexa sina skådespelarmuskler och det är riktigt bra och gripande. Fallet hamnar något i bakgrunden och har betoningar av äckelskräck.

Säsongens mest ambitiösa avsnitt är nog dock Babylon, där en yngre FBI-agent tar kontakt med Mulder och Scully i ett försök att kommunicera med en terrorist som ligger i koma efter att ha sprängt ett konstgalleri. Jag tycker mycket om det här avsnittet, som innehåller flera gripande skådespelarinsatser och där allt inte är svartvitt.

Forewarned är forearmed, brukar det heta, så jag var beredd när det kom till My Struggle II, där tv-värden på nytt dyker upp och det globala hotet realiseras när folk börjar insjukna. Det är mer spännande än första avsnittet och har en mer intressant storyline, men slutar på en rejäl cliffhanger.

Arkiv X klarar sin återupplivning hyfsat bra, men det här är inte den starkaste delen i franchisen.

The Sign of the Four av Arthur Conan Doyle

Författare: Arthur Conan Doyle
Serie: Sherlock Holmes, #2
Förlag: Dorset Press (2009)
Antal sidor: 100 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Mary Morstan förlorade sin far under oklara omständigheter för ett antal år sedan. Varje år på årsdagen har hon sedan dess fått en ovärderlig pärla från en mystisk välgörare. Nu vill denna person träffa henne. Hon får ta med sig två vänner, men inte involvera polisen. Hon vänder sig till Sherlock Holmes och John Watson för att få stöd. De båda herrarna dras in i mysteriet kring hennes fars försvinnande och jakten på välgöraren.

Jag var nästan helt övertygad om att jag hade läst The Sign of the Four tidigare, men tji fick jag. Intet ord kändes välbekant, annat än lösryckta paragrafer som jag misstänker att jag har läst som citat. Men då fick jag en ny, trevlig läsupplevelse inom Sherlock Holmes-universumet och det tackar och bockar jag för.

I jämförelse med den första boken i serien innebär The Sign of the Four ett rejält lyft. Arthur Conan Doyle har slipat mer på sin skrivteknik, vilket gör att äventyret tar fart från första till sista sida. Mysteriet är mer komplext och mångfacetterat. Allting börjar med ett par tunna ledtrådar, brev från den mystiska välgöraren och en berättelse med stora hål i den. Utifrån detta lyckas Sherlock Holmes väva sin vanliga magi i en fängslande jakt på sanningen.

The Sign of the Four fortsätter att utveckla Sherlock Holmes och John Watson som karaktärer. Doyle introducerar oss till Holmes narkotikamissbruk för att stå ut med uttråkning mellan de intressanta fallen. Watson gör sitt bästa för att få honom att inte ta risker med sin hälsa. Deras vänskap håller på att utvecklas och blomstra. Mitt in i detta snubblar Mary Morstan, en blek personlighet som fångar Watsons uppmärksamhet och hjärta. Fast en får väl ge pluspoäng till Doyle för att det är Marys personlighet och inte hennes utseende som får den gode doktorn att falla för henne.

Liksom många äldre böcker har ju The Sign of the Four ett problem när det kommer till att skildra karaktärer som har en annan hudfärg än vit. Är du inte vit så är du per automatik en vilde eller opålitlig i Sherlock Holmes värld. Punkt. När jag läser äldre litteratur och ser missinformation presenterade som fakta får det mig att undra vad som vi idag anser vara objektiva fakta kommer visa sig vara fördomar och båg…

Men på det stora hela bjuder The Sign of the Four på ett njutbart mysterium.

Mina hjältinnor av Samantha Ellis

Författare: Samantha Ellis
Originaltitel: How to Be a Heroine
Översättare: Molle Kanmert Sjölander
Förlag: Månpocket (2015)
Antal sidor: 266 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

När Samantha Ellis och hennes bästa vän besöker heden där Svindlande höjder lär utspela sig, säger bästa kompisen något som får Ellis att fundera kring favorithjältinnan Cathy Earnshaw. Hon bestämmer sig för att läsa om alla sin barndoms favoritböcker, som alla har gemensamt att de har en kvinnlig huvudperson som hon på ett eller annat vis har identifierat sig med under sin uppväxt.

Det var en hel del bokbloggare som skrev om Mina hjältinnor: Eller vad jag lärt mig av att läsa för mycket under förra året. Tillräckligt många för att jag skulle bli nyfiken. Jag har valt att placera in den här under punkten en bok om något jag brinner för på Kaosutmaningen, då den rör sig inom området litteratur och feminism.

Mina hjältinnor är egentligen lika mycket en bok om Samantha Ellis egen uppväxt som det är om de olika litterära hjältinnor hon dissekerar. Hon väver in roliga läsupplevelser i nu- och dåtid, och avhandlar vad det gjorde som att hon behövde identifiera med hjältinnorna vid den tidpunkten i sitt liv. Vid omläsningen omvärderar hon många av dem och inser att hon kanske skulle ha identifierat med andra karaktärer än de hon gjorde när det begav sig. Att hon hade behövt dem som förebilder istället. Men hon förkastar inte någon av sina hjältinnor eftersom hon behövde dem vid det tillfället.

I Mina hjältinnor får både fin och ”ful” litteratur ta plats. Det är klassiker som varvas med kiosklitteratur utan någon som helst värdering. Jag har inte läst alla de titlar som Ellis nämner, men tycker inte att det behövs. Hon fyller kapitlen med textutdrag och reflektioner som gör att jag upplever att jag hänger med ändå. Förstås är det lite roligare att läsa hennes reflektioner kring de karaktärer som jag själv har läst om, även om jag inte alltid håller med.

Men i Mina hjältinnor skriver Ellis mycket initierat och kunnigt om såväl romanfigurer som de författare som har skapat dem. Det finns mycket humor och värme i texten som gör det till en fröjd att läsa. Men framförallt lyckas den förmedla vad litteratur verkligen kan betyda för en människa under ett liv.

Mina hjältinnor är en ömsint och varm hyllning till litteraturens betydelse för våra liv.

Andra bokbloggare om Mina hjältinnor

Bokhyllan i Pepparkakshuset; Feministbiblioteket; Beas bokhylla; Västmanländskans bokblogg